Skördetid [Del 2]: Vågen är slutet – Ingen Våg är bara början!

0002510815_100

Tidigare har vi haft med Ingen Våg Kassetter, som även kommer med denna gång. Det handlar om Skördetid, och allt ni behöver veta om deras kassetter kan läsas i första delen av Skördetid. Vi skördade Miljoner Döda, Sandor Rado och Femtekolonnare. Denna gång så skördar vi Solo Archivist-släppet “Present Is Eternally Past” och Miljoner Döda, vars släpp går under namnet; “Ingen väg ut, bara ner“. Med andra ord så är det Ingen Våg 015 och Ingen Våg 016 som lyssnas igenom, denna gång. Det som är mest intressant när man avhandlar mindre skivbolag, är när man inser hur mycket dedikation det egentligen ligger bakom dessa släpp. För merparten av låtarna ligger alltid över nio minuter, och kassetterna fullkomligt skriker D.I.Y.

Det måste även påpekas att det är härligt att upptäcka vad som växer i den underjordiska myllan, när det kommer till Växjö – något man kanske inte upptäckt annars, om man inte fått något intresse visat från det andra hållet. Hur som helst är det sprängfyllt av dystopi, precis som förra gången, men det gömmer sig faktiskt en eller annan överraskning också. I denna del blir det som sagt två styckna recensioner, precis som det var i den förra. Skillnaden är liten, och det är fortfarande låt för låt som gäller när det recenseras. Välkommen till Del 2 av Skördetid, och den andra delen i den mytologiska beskrivelsen utav Ingen Våg Kassetter. Jag hoppas att ni finner stort nöje i att läsa vad som skrivs.

a2190587791_10När det kommer till Miljoner Döda så kan man lugnt säga att den här kassetten innehåller det värsta hjärntryck en människa någonsin kunnat tänka sig. Nu åsyftar jag trycket som samlas på hjärnan, när den trycks in med en noisekavalkad så tung att öronen håller på att spräckas. Outhärdligheten har fått ett musikaliskt ansikte endast en minut in av lyssningen, och jag försöker att erinra mig om när jag senast hörde ett sådant extremt klaustrofobiskt ljudlandskap. Det är som om de övergivna industriella giganterna kommit till liv igen, fastän de varit övergivna i flertalet decennier. Den karga Sibiriska tundran som bankar på det ödsliga huset, i form av en järnhand, som levererar musikaliskt snömos till extrem överdrift. Nej, den nästan 19-minuter långa låten kan inte konstateras att var enformig, men det är svårt att pulsa igenom och ta till sig då det bedövande ljudet lämnar en rungande huvudvärk av guds nåde. Även om det finns en hel del komplexa arrangemang i denna låt, så kan jag tyvärr säga att det är väldigt svårt att ta sig till det som kommer ur hörlurarna. Eftersom att man knappt ens kan ta sig igenom de första minuterna. Inte för att det är dåligt, utan för att det är så otroligt extremt att det inte finns utrymme för en hjärna – som inte är byggd av stål – att ta sig till slutet av låten. Dock, efter ett antal plågsamma stunder där “musiken” varit tvungen att stängas av, så finns där ändå någonting som letar sig tillbaka till mig.

a2753412439_10Den ensamme arkivisten. Solo Archivist förgyller min dag genom att släppa sol igenom måltäcket. Det känns som någon form av tribalistisk ambient, som ändrar skepnad ju längre in i ljudlandskapet som man kommer. Trots att detta kraftpaket är indelat i olika sektioner, från den flummigaste flöjtmusik till en blandning av karg akustisk folkmusik. Det enda man vet säkert med detta är att det sakta men säkert flyter in i vartannat och lämnar mycket till de experimentella krafterna att få övertaget. Sedan, bara sådär helt plötsligt, så kan allting ändras till en melankolisk noisevagga. Ond bråd död väntar vid hörnet när de långsamma drönarna lagt sina vantar på oljudet som strömmar ur högtalarna. Bubblande och släpiga ljud kan höras längs med ljudkorridoren som istället för att vidga sig, sluter sig och blir klaustrofobisk. Två världar möter varandra mellan varje låt som går. Det låter som om någon har övervintrat i Indien och tagit med sig deras inhemska ljud. Där sådana instrument får spela en större roll än vad som är nödvändigt. Ibland känns det onödigt flummigt att lyssna på och det leder inte direkt någon vart. Man blir inte direkt uppiggad av det heller utan snarare slö i huvudet. Snabbt så ändras det till förmån för det noisekör som man har vant sig vid när det kommer till det andra släppet. Även om det känns hårt till en början så är det snarare dova oljud som hörs mellan de sprakande ljuden som låter väldigt likt leksakspistoler. Det rent av syrliga ljudet som långsamt krånglar sig ur högtalarna är lika segt som polkagris kan vara. Men det är en positiv överraskning emellan varven, även om det inte direkt är musik som tilltalar en själv. Både när det kommer till det rent psykedeliska och när det kommer till noise. Här känns det som om man släppt på klicheérna och bara kört på.

Premiär: Pär Thörn & Martin Küchen – Växjö 130509

coversista

Zeon Light Kassett med Joakim Granlund vid rodret har alltid överraskat på ett eller annat sätt. Denna gången är överraskningen lite större, dock inte med tanke på val av personer, men i alla fall genren som man hamnat i. Pär Thörn, som är en av de artister, som utges inom ramen för Zeon Light 051 – har en gedigen diskografi när det kommer till field recordings. Från det tidigaste släppet “Följ Bara Anvisningarna“, släppt på Firework Edition Records, till “Variations On A Theme By Pierre Degeyter (Celebration Of A Revolution)” med Leif Elggren. Tillsammans med sin vapendragare Martin Küchen, som även är saxofonspelare sedan länge, så kommer de släppa “Växjö 130509” – vilket kan antydas vara ett tidsdokument av just den dagen. Inte för att jag är nämnvärt intresserad av fältinspelningar som genre, eller förstår mig på det överhuvudtaget, men det finns något där som är så lockande. Egentligen kan det bara ses som en slumpmässig lottning att det blev just detta, med tanke på att premiärspelningarna har duggat tätt nu på senare tid. Men det finns en slags visuell skåra i den här låten som ni kommer att få lyssna till, exklusivt på Invisible Guy. Låten i sig kan antas vara ett livespår när man kommit tillräckligt långt in, men det är inte så säkert när man först lyssnar på det. Det som är säkert är att det utspelar sig i Växjö.

backsista

Det är en långsam process av att försöka förstå varför de gjort just på detta sätt, och vad innebörden kan tänkas vara – eller om det ens finns någon innebörd att ta hänsyn till? Det låter i vilket fall som socialrealism instoppat i märklig experimentalism, när de ljud man hör egentligen skulle kunna vara vilka vardagliga ting som helst – enda skillnaden är att de är stöpta i ljudform och att det egentligen inte är något man tar hänsyn till vardagligen. Måhända tar man hänsyn till något för stunden, men den här låten frambringar mycket eftertanke. Kanske borde det inte ens kallas för låt, då det är närbesläktat med “non-music” – kanske inte en genre i sig, men en beteckning för “icke-musik“. Nåväl, låt “Växjö 130509” ljuda genom ert system nu när ni kan streama släppet exklusivt via Invisible Guy.

Skördetid [Del 1]: Ingen Våg har alltid vågat!

426015_10151451589094938_144177899_n

Ingen Våg Kassetter är en Växjöbaserad etikett som gärna släpper det som är lite udda, men även det som är naggat runt kanterna. Som namnet antyder så är det endast kassetter som släpps här, som de släpp jag hade tänkt att recensera men inte kommit fram till förrän nu. Bland dessa kassetter finns det akter som Miljoner Döda, Solo Archivist och Femtekolonnare. När man letar på nätet så hittar man ingen som helst information om upphovsmännen bakom just Miljoner döda, men det är en industrial-akt som specialiserar sig på grovkorniga industriella landskap, tillsammans med en droppe av nihilism – med dystopiska tendenser. Solo Archivist vet jag heller ingenting om, men musiken är representativ för långdragen och lagom abstrakt drone, med den andra foten i industrial. Femtekolonnare är powerviolence samt grindcore i sitt esse, från Växjö, med Fritjof på bas/sång, Jonas på gitarr/sång och Carl på trummor. Nu när det börjar bli skördetid, så får vi en blandning som ni inte kommer att glömma bort imorgon. Dags för er att läsa recensionerna. Ignorera bilden som ligger överst, den lånades på grund av brist på bilder, samt för att Femtekolonnare är det band som är först ut. Välkommen till Del 1 i denna serie!

Continue reading

Interview with Joakim Granlund from Zeon Light tape-label!

Zeon Light Casette is run by Joakim Granlund and is a tape-label originating from the wilderness of Växjö. In other words, this is another one of those Swedish labels. This interview is done in English so more people can understand what it’s all about. I hope you enjoy this interview, where I’ve asked him about the origins of his solo-project Folkmun, about the artists and bands currently signed to Zeon Light, where he draws his inspiration and creativity from, what’s happening in the near future and much more. He’s also lent me a song that’s been exclusively released just in time for this interview called Folkmun – Klyvs Af Hettan, so make sure you find it at the bottom of this page, but read the whole interview first!

Continue reading