Några frågor till Magnus Gyllenswärd af Övervarning!

a4166493203_10

Övervarning är solo-projektet som Magnus Gyllenswärd (känd från b.la. differnet) basar över. Projektet är rätt så färskt, med tanke på att han inte hållit på särskilt länge. Han blandar det mest ihållande från dark ambient, med vanlig ambient, som han sedan smetar ihop till en enda stor smörja. Fast trots att sammanhanget ibland är kaotiskt och skräckfyllt, så finns där en musikalisk ingenjörskonst bakom det hela, som gör att man blir tillfredsställd som lyssnare. I bagaget så har han nu tre album under detta alias, varav det senaste med titeln “Som om det fanns ett val“, där han för första gången släpper på ett bolag, som går under namned Klangfigur Audio Artefacts. Tidigare så har han självsläppt sina plattor digitalt. Han har varit med i otaliga band och grupper sedan innan, varav han tagit med sig några som har blivit lite mer långvariga. Tidigare så har man inte vetat särskilt mycket om honom, eller åtminstone inte under namnet Övervarning, men nu tyckte jag att det var dags att lära sig lite mer. Så jag ställde några frågor till honom, som han glatt besvarade.

För de flesta kanske du är mer känd för att du är med i Differnet, snarare än att du gör dark ambient under namnet Övervarning. Hur har de varit i relation till varandra och när uppkom Övervarning på riktigt?

– Övervarning började för ungefär ett år sedan efter en lång period av experiment och försök att hitta ett, för mig, nytt sätt att göra musik på. Tidigare har jag känt mig relativt bunden till datorn när jag gjort musik och har efter hand lyckats ta mig nästan helt ifrån den genom att enbart spela med hårdvara.

Eftersom jag bor i Boston sedan fyra år tillbaka har det varit svårt att vara delaktig i differnet mer än under inspelningsperioder på somrarna. Vi har alla egna sidoprojekt och differnet är inget band i klassisk bemärkelse så det är inget konstigt att fokus skiftar under olika perioder. Mot årslutet flyttar jag dock tillbaka till Sverige, då får man se vad som händer.

Skulle du kunna berätta mer om de olika låtnamn som du valt till dina låtar, sedan din första låt “Det dom ännu minns”?

– För mig handlar det ofta om att försöka skapa en riktning snarare än att skriva lyssnaren på näsan genom att vara övertydlig. Det blir viktigt för mig att utelämna delar av betydelsen för att skapa utrymme för lyssnaren. Spårens titlar och ljudbilder ska förhoppningsvis bidra med ramverk som tillåter associationer.

Därmed inte sagt att jag inte har egna tankar om spåren men jag är bara intresserad av att kontrollera en del av upplevelsen. Det tar ganska lång tid att sammanställa titlar för ett album eftersom deras relation till varandra är tänkt att skapa ett övergripande sammanhang. Jag tycker namnen får en desto viktigare betydelse då många av spåren är instrumentala.

Det känns som att det har blivit mer ambient än dark, i och med ditt senaste släpp på Klangfigur Audio Artefacts. Tidigare har man skymtat sjukhus, övergivna byggnader och lasarett – åtminstone om man tänker på låtnamnen och ljudbilderna. I vilken riktning har du varit påväg mot?

– Jag har varit ute efter en smutsig ljudbild, försökt få ljuden att liksom pressa sig fram. För mig är låttitlarna på skivan delvis kopplade till hur handlingar hos en person kan bottna i ett större socialt sammanhang, att vissa skeenden i stort sett kan bli ofrånkomliga och automatiska. Jag tror att det här temat har vuxit i betydelse under de senaste fyra åren jag bott utomlands.

När det kommer till Differnet, hur tycker du att resan har varit med dem? När hoppade du ombord på tåget?

– Jag kom i kontakt med differnet när jag läste i Umeå under vintern 2003. I ett mail skrev jag att jag höll på med liknande musik och skickade med spår från “kulvert”, mitt dåvarande projekt. Inom en vecka hade jag och Tomas, som då också bodde i Umeå, komponerat ett antal spår som vi framförde en kväll på Läkarvillan under namnet Bodén-Gyllenswärd. Sommaren därpå spelade vi in “The title of this record…” ute på Väddö där det hålls årliga inspelininsperioder. Differnet är ett ganska säreget projekt.

Vad använder du för utrustning när du skapar din musik under namnet Övervarning, och hur går du tillväga?

– Det finns nästan alltid en ljudbild jag för tillfället är intresserad av, men jag tycker ofta det blir bäst när man balanserar mellan att ha kontroll och att låta maskinerna man använder dra åt egna håll. Då blir det som att man försöker hålla det hela i schack, som en kommunikation och förhandling.

När man börjar tappa kontrollen blir processen väldigt organisk och mer lik skulpterande än att exakt bestämma hur det ska låta. Det blir som att man tillåter ett filter att sitta mellan ens egen vilja och resultatet. Ofta blir det många omtagningar då allt spelas in i ett svep. Utrustningen har uteslutande varit analog och digital hårdvara så när som på en del bearbetning i efterhand. Syntar, filter, fjädrar, vakuumtuber, moduler, störningskällor och ett massa kopplande och skruvande.

Finns det några särskilda bolag eller artister/grupper/band som du håller ögonen på extra mycket?

– Jag lyssnar ganska mycket på radiostationer med drones, noise, glitch och ambient. Väldigt lite på band i klassisk bemärkelse. Några artister jag gillar, varav vissa jag sett fantastiska framträdanden av, är för tillfället är the caretaker, hardcoreyoutube, flesh coffin, bitchneck, liable for abuse, vond, bonnie jones, alva noto, years on earth. Det finns en bra noise-scen i Boston som drivs av Egan Budd på http://existest.org.

Är eller har du varit involverad i någon annan grupp eller något annat band förutom det som är listat här ovan?

– I Stockholm spelar jag med Dödens Lammungar och mellan 2004 – 2006 spelade jag in själv med ett projekt som hette blacken. Utöver det har det varit en del små konstellationer och soloprojekt. Efter 2006 fastnade jag i elektronikhackning och circuit bending ett tag och publicerade en del spår och auto-poesi genererad av modifierade lekdatorer under namnet Kunskapslådan.

Vad händer inom den närmsta framtiden på musikfronten?

– Just nu är jag intresserad av mer kliniska, råa och primitiva ljudbilder. Simplistiska och fysiska, men det är svårt att veta hur det kommer utvecklas.

Intervju med Obnoxious Youth!

Obnoxious Youth är Uppsalabandet som skrällt högt, de har blivit utvalda till “band of the week” av Fenriz himself på Darkthrones myspacesida. Med debutplattan “Obey Satan” (2010) i bagaget och “The Eternal Void” (2011) i framsätet, så överraskar de musikmässigt. Några av bandets medlemmar kommer från band såsom Undergång och Pointless Youth, varav den sistnämnda även gjort en livecover på Minor Threats låt “Straight Edge“. Deras danska skivbolag Adult Crash har inhyst kända svenska d-beat och hardcoreband såsom Nitad, Skitkids och Fyfan. Märkligt nog är detta deras första intervju någonsin, så jag tog tillfället i akt att ställa några väl valda frågor till sångaren och ljudmakaren Affe om deras dåtid, nutid och framtid.

Hur ser er bandkonstellation ut?

– Just nu ser det ut som så att det är jag, Affe på sång och ljudeffekter, John på elektrisk solo- och rytmgitarr, Olli på elektrisk bas, Frans på trummor och nytillskottet Leo på elektrisk rytmgitarr. Man vet aldrig när någon i bandet kommer dö eller tappa förståndet och då kommer vi bli tvungna att göra ändringar.

Ni kommer tidigare från band såsom Undergång och Pointless Youth, men hur skapades Obnoxious Youth?

– Obnoxious Youth startades 2005 av mig och Olli som ett sidoprojekt till våra dåvarande band Undergång och The Blinds. Vi ville göra något som inte låg inom tyglarna av våra andra band så vi gjorde en demo som vi skrev och spelade in på två dagar. Den fick namnet “kicked in the face”, vi gjorde lite småframträdanden under våra andra bands set ibland och sen började vi jobba på en uppföljare, lite mer genomtänkt och med siktet inställt på nardcorescenens storheter och Zeke bland annat. Tyvärr var våra band så pass aktiva då att tiden till detta inte riktigt fanns till. Runt 2009 så började vi göra färdigt och spela in de låtar vi hade liggandes sen några år tillbaka. Eftersom det blev så jävla bra och vi delade samma sinnesjuka vision så var vi tvungna att forma Obnoxious Youth till ett riktigt band. Jag sökte land och rike runt efter de perfekta medlemmarna, men för att få till den ultimata uppsättningen så jag fick ta med en gitarrist från Finland.

Ni har fått en hel del tunga hyllningar på kort tid från bland annat Fenriz, vad har ni att säga om det?

– Eftersom Darkthrone är ett svinbra band och Fenriz är en man av mestadels god smak så kan jag bara säga att vi känner oss ärade av det.

Vad skiljer er första platta från er nya, musikmässigt?

– Lite mer växlade tempon, lite mer utsvävningar åt hawkwindhållet, men annars är det ungefär samma otrevliga metal/punk-fusion. Enligt mig är punk och metal samma sak fast med olika spelteknik. Du kan ta ett metalriff och sen plocka bort alla dämpningar eller bara mangla på det, så blir det ett punkriff…  med den tekniken i bakhuvudet gör vi de flesta av våra låtar. Känslan av den klassiska rock- och punkmusiken utförd med en vansinnig hängivelse och inlevelse, det är målet.

Man hör en hel del influenser från både klassisk hardcore, nardcore, skatepunk och till viss del heavy metal, men vad skulle ni själva säga att ni spelar för musik?

– Hardcore/heavy metal kort och gott.

På myspace så är JFA, Gang Green, Adrenalin O.D. m.fl. era favoriter, på vilket sätt har dessa band influerat er?

– Det är hardcore på rätt sätt, ursinning ungdomlig aggression. Inga konstigheter. Eftersom att alla dessa band var på samma nivå och lyssnade väl förmodligen lika mycket på hårdrock (såväl som gammal rock som Kiss till heavy metal som Judas Priest) som hardcore så har dom visat att det går att göra en perfekt mix. Förmodligen spelade alla dessa band just hardcore/punk för att dom inte riktigt kunde fixa själva hårdrocksprylen. Det som skiljer oss mest från dom är att vi inte har humoristiska element i vår musik. Vår musik bygger på kaos, jävulskap och vi är inte ett religiöst troende band, men satans budskap som antitesen mot samhällsnormen och motsatsen till guds budskap, det har en väldigt stor influens på oss.

Hur tycker ni att ni utvecklats sedan er första platta, både live och studiomässigt?

– Åt det bättre. svårt att säga exakt hur, mer samspelta, mer gemensamma mål. Dock har jag aldrig känt att vi haft några problem med det innan heller.

Vilken spelning har ni tyckt varit bäst hittills?

– Personligen tycker jag nog att gigen vi gjort med bandet ANTICHRIST från växjö har varit de bästa gigen, både det i Stockholm och det på Åland. Köpenhamn var jävligt bra också. Uppsala har varit bland de sämsta gig vi gjort, vilket är konstigt eftersom på pappret kan det se ut som att vi har det största stödet på hemmaplan.

Det verkar som att ni gillar cow-bell en hel del, hur kommer det sig?

– Band som KISS, Blue Öyster Cult, Grand Funk Railroad och Mountain har varit stora influenser på mitt låtskrivande och kan dom använda cowbell så kan vi använda cowbell.

Kör ni hårt på Obnoxious Youth, eller existerar det även något sidoprojekt?

– Jag spelar fortfarande i Undergång, vi är dock inte det mest aktiva bandet där ute, så det tar inte direkt upp så mycket tid. Alla de andra spelar också i andra band, fast man kan ju definitivt säga att Obnoxious Youth är det mest aktiva av dem alla.

Finns det några planer på ännu ett album i år?

– Vi skriver i alla fall material, så vi får se hur det artar sig.

Hur ser era framtidsutsikter ut?

– Sprida terror, kaos, skräck och döda alla trender kring värdelös jävla smörja som dagens hardcore för med sig.

Vilka band inom hardcorescenen skulle ni vilja rekommendera?

– Som är aktiva idag? Herätys, Bad Review, Sectarian Violence och Pusrad.
Pallar inte droppa gamla band, då skulle jag behöva skriva en uppsats.

Några sista visdomsord?

– Hoppas ni dör.

Bandet är aktuella för spelning på Debaser i Malmö tillsammans med Morbus Chron den 24:e Februari.

Här finner ni Obnoxious Youth:

obnoxiousyouth.bandcamp.com

http://www.facebook.com/obnoxiousyouth

johnnythrash@spray.se