Ljuslykta – [Är du inte en del, så är du utesluten] – Del II: Knivtid, Trepaneringsritualen, Fähund och Andra Svart

repartiseraren_logo_transparent

Känner ni igen er? Bra. Vi hoppas att den första delen fick er att uppskatta detta initiativ. Nej, vi är fortfarande inte en del av vad andra gör utan vi ställer oss utanför det. För vad kan man göra när allting är strömlinjeformat – man kan i alla fall inte skapa något exakt likadant som alla andra gör. Oavsett vad de skriver om så läses det och hörs likadant, det kvittar egentligen om det är i podcastformat eller om det är i textformat.

Vi tycker att det finns något större, något mer än bara technopodcasts. Något mer än bara korta stycken av text som inte egentligen tillför något överhuvudtaget. Det må så vara att dessa fanzine och tidningar har skribenter som rent tekniskt får till det bättre än oss, men egentligen är det inte vad det handlar om, alls. Även om vi strävar efter att ha ett så korrekt språkbruk som möjligt så är det inte vad det står och faller med – det står och faller med originalitet.

Åt helvete med falsk journalistik – åt helvete med falsk originalitet – åt helvete med allt som inte är sant.

knivtid
Knivtid – Knivtid EP

Vad skär igenom oss om inte känslor? Hur ska man lyckas emulera olika känslotillstånd på bästa möjliga sätt? Det finns olika metoder som man kan använda sig av för att nå dit. Rent musikaliskt så är Knivtid väldigt nära dessa tillstånd, men inte bara på det viset utan också estetiskt. Man föreställer sig en storstad, stor, tom och själlös – finns det verkligen något att hämta där, egentligen? Enligt artistens självbetitlade EP via London-baserade ACR – så finns det något där ändå.

Direkt känner man saknad. Fan, måste det här verkligen hända, är det verkligen den känslan vi känner när vi lyssnar? Ja, i alla fall i “Feelings By Numbers“, som i låten tar sig an att samla på sig de innersta känslorna storstadsmänniskorna bär på. Det känns som om han katalyserar och bänder upp, rör om och öppnar upp, tömmer oss på den känslomässighet som existerar. Man hör måsarna skrika, närheten till naturen och den tärande betongen – två motsatsförhållanden som i slutändan är i samexistens. Verkligen underskön ambientmusik när den är som bäst. Med en detaljrikedom som pockar på känslornas uppmärksamhet, omedelbart.

I “262” finns en helt annan atmosfär. Kortare, mer intensiva kickar förmedlas med elektroniska instrument. Någonting lurar där under ytan, regnet porlar ner för rutan och det verkar som att något är i görningen. Kontrollerat kaos. Från de lägre frekvenserna som tar upp mycket plats, till de högre som har reserverats för att skapa en atmosfär som är mer grandios än vad man uppfattar i början. “Circles” har en mer romantisk framtoning, den är varmare och bär inte på lika mycket kyla som de andra, tidigare låtarna. Man känner sig mer välkommen, en känsla av stundens hetta – euforin man kan ha känt, det mer nostalgiska – men även det som finns i vissa ögonblick.

Inflammatorisk” är precis vad namnet säger att det ska vara. Ljuden blossar upp som från ingenstans och lägger sig platta för det mer industriella ljudet. Det finns en viss lekfullhet i låten som återspeglar sig i knackande, mindre utdragna och återkommande elektroniska vibbar. “Paus I” som i egenskap av sista låt och outro, bjuder på en början av något helt nytt. Förhoppningsvis något som är lika beroendeframkallande som detta släpp. Det är helt ofattbart hur detaljrikt och gripande detta släpp är.

Lyssna till det här nedanför och beställ en kassett. Det är för närvarande i sin andra utgåva eftersom att den första redan sålt slut.

trepaneringsritualen

Trepaneringsritualen – Deathward, To The Womb

Sveriges, i mitt tycke, bästa undergroundbolag var Beläten. Thomas Ekelund har låtit utveckla sitt eget projekt Trepaneringsritualen efter att Beläten tyvärr gått i graven. Även om det är svårt för oss att förstå oss på det bakomliggande estetiska på detta släpp, kanske till och med det rent esoteriska, så är det lockande ur andra aspekter. Efter att ha varit obetydlig till att ha varit med på Boiler Room – till att ha funnit egenhet i sitt ljud på “Deathward, To The Womb” – är nog detta projekt ett av de nyare, som inom svensk industrial har chansen att bli något att räkna med.

Vad som gör detta projekt så spännande är hur långt man kan ta ljudmanipulationer. För det är vad Thomas gör på just detta släpp, men han tar det ett snäpp längre rent konceptuellt – både estetiskt och musikaliskt. De rungande infernaliska ljuden som borrar sig in i en med all kraft, strös omkring i en ruggig stämning vars uppbyggnad ger en kalla kårar. Särskilt märkbart är det i titelspåret “Deathward, To The Womb“. Tillsammans med Ekelunds magvändande stämma blir ritualen komplett, något som förmodligen måste upplevas live men som likväl blir imponerande i en ljudfil.

She Is Flame Of Life” är en låt som bevisar vad Trepaneringsritualen går för. Det är sinnessjukt men underskönt, det är smutsighetens fula tryne som visar sig. En uppvisning i konsten att förvränga allting och göra det vackra till något man bara vill stampa under skon. Om man ska sätta att “ha en aura” i ett sammanhang, så är detta verkligen en beskrivning för hur man kombinerar elektroniska ljud och framkallar något större och mer än bara musiken självt. Det finns en aura över denna musik som både kan vara vämjelig men imponerande samtidigt.

All Hail The Black Flame” är verkligen, i atmosfären, en sammanfattning av den mörka våg som uppstått främst i Sverige – men även annorstädes – i rytm och intensitet. Man tänker direkt på Celldöd, Alvar, Michael Idehall och Æther​. Givetvis finns det andra som figurerar i närheten av detta, rent ljudmässigt, men eftersom vi bara tar upp svenska artister, band och grupper i dessa artiklar så blir det rätt logiskt.

Vi rekommenderar verkligen att ni köper en CD eller LP. Stöd projektet, så att vi kan få en anledning att se vad som händer på den fronten härnäst. Lyssna till albumet i sin helhet här nedanför, men om ni vill få tillgång till “I Remember When I Was God” – köp vinylskivan i så fall.

fähund
Fähund – 15.0

För den som vill ägna sig åt något som nästan är lika mörkt som Trepaneringsritualen, men på ett annat sätt, kan lyssna på “15.0” av Fähund – vars släpp innehåller två låtar på över tjugo minuter vardera. Mörkare ambient som är rätt experimentellt och påminner en hel del om Övervarning, ett annat projekt som vi täckt i övergången från Invisible Guy till Repartiseraren. Ungefär samma intresse väcks när man lyssnar till detta, som är en del i diskografin hos det fristående skivbolaget Sound-driven society rec.

Långsamma ljudlandskap som hänger sig totalt åt experimentella ljud. Den svajar fram och tillbaka, från att man tror att den ska utvecklas till något helt annat än det man hör, till att invecklas i sig självt och bli en större del av sina individuella små delar. Krackelerande, fragilt och med en förmåga att stå på egna ben trots en skakig grund. I “15.1” är det intensivt hela låten igenom. Utdragna och målande elektroniska paletter gör en annars väldigt kylig atmosfär till en mer eftertänksam, halvvarm resa in i djupet av vårt medvetande. In i ett främmande, men ändock närbeläget landskap, ett Nordiskt sådant. Mellan is och forntid till en skrämmande framtid.

Om intensiteten i den första låten behölls, men ökade lite grann och breddade på sig, är det vad “15.2” kan beskrivas som. Det känns som att det finns mer att höra, annorlunda ljud och ett större omfång för lyssnaren att ta in intryck från. Skevheten i det hela blir mer och mer uppenbar, det finns en speciell klarhet som Fähund vill förmedla men som inte skall förstås bara på några minuter – utan måste upplevas tills den upplöses i slutet av låten. En lång resa man får följa med på.

Skulle vilja påstå att det kanske inte är musik för vem som helst att lyssna på, men den har sin plats och hör hemma inom experimentell ambientmusik, mörkare sådan, på gränsen till att vara helt omfamnad av drone. Ni kan lyssna till bägge låtar nedanför.

andrasvart

Andra Svart – Vascular Sound System

Detta var något jag ursprungligen såg Dan Söderqvist rekommendera. Länken sparades i bokmärken, längst bak – minneshålet. Mörk elektronisk musik att beskriva hjärtats funktion och omgärdande system med. Andra Svart har via Red Eye Consortium levererat “Vascular Sound System” – som är precis vad det beskrivs som. Cirkeln är alltså sluten och det har tillkommit ännu en artist som visar vad som är möjligt i ljudform. Vad är bättre än att beskriva en av kroppens viktigaste organ? Ingenting, hittills.

Rent konceptuellt översvämmas man av läkartermer. Latinska ord. Från att hjärtat pumpar i den självklara låten “Heart“, till de brummande oljuden i “Subclavian” – vars bas fullkomligen tar en på sängen. Fördelen med detta album är att det inte är något som tar avstamp i morbiditet, utan snarare i att vara olika beskrivande låtar för olika funktioner som kan relateras till det kardiovaskulära systemet. Utan den magnifika atmosfär som Andra Svart ger upphov till i varje låt, som påminner en om vad man besitter i sin vidunderliga kropp, så hade det rent konceptuellt fallit platt. Han gör något som kan vara intressant mycket intressantare i ljudform – det inspirerar på olika sätt.

Detaljrikedom är något vi tycker om på Repartiseraren. Allting tas fram i förgrunden och gestaltas på olika sätt, man kan höra alla instrument och alla ljudmanipulationer. Ingenting faller bakom förvrängningarna. Riktigt bra mixat och mastrat. “Illiac” är intressant på så sätt att den har en futuristisk prägel, synthljuden flyger in och ut men lämnar inte en oberörd. Ju längre in man kommer desto mer utvecklas låten och blir något av en favorit, när allt vävs samman och kombineras på bästa möjliga sätt – för att bli så unik som möjligt, men samtidigt ha kvar sin karaktär.

Jugular” blir en känslosam, knastrig resa in i det djupaste, mörkaste. Genomgående är hur saker passerar förbi och återkommer, funktionellt. Man blir en åskådare som får beskåda något audiovisuellt, och i vissa delar är melodierna väldigt koncentrerade samt välutvecklade. Det finns inget utrymme för några som helst felaktigheter. Genomgående ett förvånansvärt bra albumsläpp.

Ni kan lyssna på släppet i sin helhet här nedanför. Föreslår även att ni köper släppet.

 

 

 

Exclusive Premiere: Hadewych – Riss

10155964_733846839982704_1071431224_n

From darkened shamanistic rituals in pre-medieval ages, to the futuristic hopefulness of ritual ambient. Somewhere in between that and if you slice a big portion out of it, you’ll find avant-garde to be a part of their repertoire. Hadewych is just that, somewhere in between the looming avant-gardist ritual ambient, but with undertones of primal rock’n’roll with metal. When their debut-album emerged back in 2007, they were more concentrated on neo-folk then anything else. Somehow, they combined the efforts of their industrialist past maxi-single “Ende” from 2004 with the urge for something new in 2014. Therefore the release I’m about to talk about now have some roots found within it that can be hinted back to their latest release up to date, called “Ēoh” which featured a mix of old rehearsals to proper new tracks. It’s a perfect transition to what’s to be called “Nu“, where they break their old bonds and move forward into the sound which they’ve concocted over the years. It has somehow always been present in one way or another, but simply not been formulated good enough to have been harnessed earlier. Black Horizons is the label they’ve set out to be a part of with their forthcoming release, as it is being put out on a limited cassette by that label. With clever signatures like Hodiamont, Jongen, Scramasax and Lucia. M Peter Nÿland or Nÿland II as he is credited as on “Ēoh” – have the world at their feet. Some of these members have also contributed to a track on the acclaimed compilation “The Totality Of Death” by Trepaneringsritualen (Thomas Ekelund). So no wonder if any of their influences might’ve been caught up from Thomas Ekelund. Peter Nÿland is also a part of the mysterial duo Distel, which have also garnered their following with releases as “Puur” and “Ultra2012“.

Now when they’re almost ready to be put out on Black Horizons on the 79th release on that label, things looked bright for Repartiseraren. I got the opportunity to pick a track from this three-tracked release, whereas it so happened that I chose the dark side. With that I mean the atmosphere of this track is so baseless yet fluid, as it is backed up with organic instrumentation which is not electronic to the least, or so it seems. A gloomy landscape which is complemented by the whispering of Peter Nÿland and his authoritarian voice. Since it’s featured on the B-Side of this cassette (C18), there’s a notable difference from this one and the other tracks – even though it can be contested that they’re dark too. But this is something difference. The slow build from a drone-ish landscape moving forward with a complex rhythm that suddenly slides through the landscape at a macabre speed – not to be confused with tempo – is enough to love it to your heart’s delight. You can find virtually every piece of equipment and more than that with this track. Everything from classical instruments to different musical instrument you might not find anywhere else. Or not utilized as good. As the wind is breaking through the landscape of sound, I gratefully present to you an exclusive track called “Riss“, a track that will take you into a whole different mood and also play with your sense of belonging. Listen to it exclusively down below and buy it from Black Horizons when it comes out.

Listen: Ashburn County – Cracks In The Wall (Alternate Mix)

artworks-000078847788-kzpaom-t500x500

Ytterligare ett alster kommer från den stora Beläten-maskinen. Tre låtar som blivit släppta från tre kassetter som nyligen gick upp för beställning. Detta är ett av släppen, Ashburn County – ett slags samtidsdokument över både en svunnen tid – men även ett skapat ur sig självt. Plattan i sig heter “Our Dead Selves Rise“. Influerade av den lantliga miljöerna som omgärdar Louisiana, så har de dragit inspiration från gamla bondläppsfilmer. Filmer som sällan gjort något större avtryck, åtminstone inte när det kommer till filmen självt, men som via sin filmmusik inspirerat Ashburn Country avsevärt – och som gjort deras grupp till vad den är. En av medlemmarna ur denna grupp, Leroy Delbert Quebedeaux, bestämde sig år 2012 att ta saken i sina egna händer, att producera filmmusik till en film de annars gjort – om de haft pengar till att göra det. Detta resulterade i en blandning av fältinspelningar och diverse instrument så som dragspel, tromboner, röster, synthar och cellos – för att nämna ett fåtal av de instrument som använts i skapandet av denna platta. Det viktigaste med musiken är dess influens av traditionell folk och ‘Cajun’-kultur, enligt dem själva. Detta i samklang med drönande synthar, gamla rytmiklådor, neoklassisk pompa och ståt, samplingar och mekaniserade oljud. Ett slags industriellt kollage.

Eftersom att deras beskrivning av vad de gjort var i det längsta laget, så lämnade det rätt mycket att önska. Men deras inspirationskällor är intressanta och faktumet att de använt sig utav alla dessa instrument i samklang med varandra, skapar en helt annan ljudbild. I just denna bild så blir det en väldigt skrämmande tillbakablick i något som annars skulle ha varit hyfsat humoristiskt, med tanke på dessa filmers innehåll, varav inspirationen är hämtat ifrån. De mörka samplingarna i jämförelse med de dansanta röstslingorna gör så att man känner att man är ute i det vilda. Det finns någon slags primitiv energi i denna minimalistiska ansamling, som skulle kunna vara det som gör att det finns en gnista i ljudlandskapet som återupprepas. Med tanke på att själva konceptet är så intressant så blir det ännu läskigare när man hör de utsuddade rösterna tala med varandra, i jämförelse med den konstanta och fixerade rytmiken som går i ett och samma hjulspår genom låten. Rent jämförelsevis så kan detta mycket väl vara ett ljudexempel på skillnaden mellan den härskna, hatade och fruktade betongstad som snart vräker sig in och ner i de dalar och snår som stått orörda ute i den lantliga miljön – i århundraden. En väldigt bra låt och precis vad man kan förvänta sig att Thomas Ekelund ens skulle kunna ta med i tång. Det finns en väldigt hög lägstanivå på det han väljer att släppa ifrån sig på sin etikett. Ni kan lyssna till låten “Cracks In The Wall (Alternate Mix)” här nedanför.

Listen: Michael Idehall – Spiderwoman

artworks-000078847566-7i540z-t500x500

Det känns som att det var ett bra tag sedan som Michael Idehall var i strålkastarljuset. Åtminstone om man ser till täckningen för hans album “SOL” som kom ut 2012. Men visst är det förståeligt, eftersom att han inte släppt ifrån sig något på väldigt länge, utöver enstaka alster här och där. Michael hör verkligen hemma hos Beläten, det är där han kommer till sin rätt, tillsammans med den brutalt råa och mörka estetik som Thomas Ekelund låter representera både hans åtagna livsuppgift – men även för de artister som hamnar under det omakligt stora paraplyt. Om man ser till den låt som lades upp på Soundcloud av Herr Beläten själv, så kommer “Spiderwoman” väl till sin rätt med sin apokalyptiska och stormiga stämning. Detta är nämligen Michael Idehalls senaste alster från hans kommande släpp på Beläten betitlat “Deep Code” – som utkommer den 12:e Maj. Egentligen så får man inte vara så här hård när det kommer till dansmusik, dessutom får man inte ha så råa övertoner, för det krossar verkligen allt motstånd som någonsin ens skulle våga sig nära tronen där han sitter.

Underjordens okrönkte konung inom apokalyptisk dansmusik i harmonisk blandning med allsköns influenser men främst den rytmiska noisevagga som han hämtar allt sitt mästerliga gift ifrån – han förgiftar oss med sin makabra uppståndelse – och slår ner hårt på de som ej redan blivit troende. Varje gång den markanta bastrumman slår ner så låter det som om själve Tor och hans hammare spikar ner den sista spiken i den underjordiska kistan. Blixtarna slår till och ger upphov till den svängiga ljudvallen som spräcker trumhinnor så långt det än må höras. Det ska bli spännande att se vad som sker i de andra låtarna, men om de skulle vara ens i närheten av detta ljudlandskap så måste vi förmodligen lägga ner tangentbordet och packa ihop, det är ändå inte lönt att beskriva den mästerfullhet som med bravur svingas i kraftiga slag mot allt vad vår heder heter. Jag ger i så fall upp och låter honom stå som nummer ett året ut. Ni kan själva lyssna till “Spiderwoman” här nedanför.

Special Premiere: XTR Human – Spiegelmenschen (Electro Bass Version)

XTR_HUMAN_Promo_1

While we shed our skin and turned Invisible Guy into Repartiseraren, Johannes Strobel of XTR Human sent a special edition track of “Spiegelmenschen” – a track being featured on their forthcoming album “Atavism“. We felt it was appropriate to give you a taste of that full track when Invisible Guy changed into Repartiseraren, and our domain wasn’t up and running. This track is an outtake that isn’t being put out from that upcoming album. An electro bass version that sounds completely different from the original. Changing their post-punk outfit for a minimal synth meet cold wave track, just once. It’s probably one of the best tracks that I’ve heard in a while, even beating the original version of the track. Getting a good use of band-member Valerio Kuhls’ expertize with synthesizers. Adding a totally different atmosphere to this track. The lyricist of the band, and front-man for that matter, Johannes Strobel – add a vibe from his manipulated vocals that make it even more enjoyable.

The notable label No Ebm Blanc whom have released quality releases like “Everytime” by Sixth June, “Preludes” by Daybed, “Artificial Heart / Frenzy” by Th. Thot‘s (Thomas Ekelund of Beläten) outfit with vocalist Clara Hall, namely: Soma Sema – and countless other releases that have been put out. The album itself represents different influences and facets that have made XTR Human what they are, having been around since 2012 and having self-released “Dysfunction” back then. A manifestation of “technotic” grandeur, post-punk vibes – and many other genres being fitted together. The album will be titled “Atavism” as have already been said, and it will be released on the 28th of April (preliminary). You can stream the special edition track “Spiegelmenschen (Electro Bass Version)” down below, exclusively on Repartiseraren (ex- Invisible Guy). This is the portal to a new dawn with Repartiseraren.

Exclusive Premiere: The Trepaneringsritualen-side of the Deathstench/Trepaneringsritualen split!

artworks-000062385589-1epw8r-t500x500

For everyones interest, the much revered Malignant Records have recently unleashed the furious picture-disc 12¨ split between DEATHSTENCH and Trepaneringsritualen – whose presence haven’t gone unnoticed. A mythological nordic connection, an esoteric nihilism, the wings of death-industrial are spread into the realms of ritual death-industrial and ambient – but also entrench into the occult. Trepaneringsritualen is the alias which Thomas Ekelund puts out his excellent, and original ritual ambient and death-industrial on. From old norse to his first release “Ritualer, Blot och Botgöring” released by Harsh Head Rituals, to his latest compilation “The Totality Of Death” released in two different versions by silken tofu and Malignant Records. Earlier versions of this release was not on label in 2011, came into Beläten on 2013 – and then on the aforementioned labels. Not to mention the countless releases on other labels, in different formats, Thomas Ekelund has shaped Trepaneringsritualen to what it is today. Always with exquisite physical packages which harken to the purpose of his alter-ego. Not to mention that he’s been releasing material under the guise of Nullvoid since early 2000’s, on his earliest net-label for experimental releases – Fukk God Let’s Create.

To the abstractness of his maniacal ego-tripped project Teeth, with releases such as “Sick Sick Sick” on When Skies Are Gray, and “So Sick Of The Reflection In The Mirror” on iDEAL Recordings. I could go on forever, but I want to nail the hammer to the head. He’s been involved with two labels, which he’s been the sole proprietor of; Fukk God Let’s Create and the successor Beläten. His name has also been written by the name of Dead Letters Spell Out Dead Words, and his more recent collaborative efforts through the nickname Th. Tot, in the form of remixes and assistance to Soma Sema and Sutekh Hexen. Now, he’s got a track on the new 12¨ split-release picture-disc out on Malignant Records. I told you that I would be giving you a surprise, and here comes the last one. The track from the DEATHSTENCH/Trepaneringsritualen-split that I will be premiering thanks to Thomas himself, is titled “Åkallan Mímir“. It’s a 17-minute long mammoth that hasn’t been out more then as an excerpt of 7 minutes at most, so now you get to enjoy the ghastly performance of Thomas Ekelund himself under his moniker Trepaneringsritualen – exclusively on Invisible Guy for your dissatisfaction. I’d like to thank Jason from Malignant Records as well, for giving me the “go” for this last surprise, too. So plunge yourself into this egregious apocalyptic landscape and fall from grace, stream the track itself in its entirety exclusively down below. Buy the physical edition over here.

Beläten and Invisible Guy presents: Shadow Rite – A Beläten Mixtape!

Beläten-Shadow-Rite

Beläten have long been a proponent of Invisible Guy, or at least as long as we’ve been collaborating with each other. Thomas Ekelund is the head of this gargantuan Swedish label. It seems larger then it is, but it actually is what it seems. Invisible Guy have been a proponent of Beläten, since it’s one of the best and most exquisite labels today. It also makes me proud that it comes out of Sweden, my homestead. Earlier, he’s mixed the mixtape “Visions and Light“. This mixtape is the second one in these unofficial “series“. With 50% forthcoming material that’s going out on Beläten later this year, mixed with the majestic wonders of aufnahme + wiedergabe, La Forme Lente, Malignant Records and Avant!. With a great feature, which you’ll enjoy – a world premiere for a Trepaneringsritualen track, which will be out on Malignant Records later this year. Dance in the flaming pyre, embrace the rites of power, thrown into barren landscapes – is your ego being annihilated, in the Shadow Rite.

Invisible Guy and Beläten constitute some of the most powerful forces coming out of Sweden as we speak. Which brings me to introduce this collaboration with Beläten to you people, so that you can enjoy some exclusive songs from forthcoming releases. But do also enjoy those other songs that have been carefully selected to be featured in this mixtape. His legacy returns to my sphere once again, as his selection empowers the slumbering soul of the awaited Autumn. You will find the tracklist down below, links to Beläten and what ever you can and will find.

Shadow Rite – A Beläten Mixtape

01. Blitzkrieg Baby — Half Pig Half Man (Beläten, Forthcoming)
02. Feuerbahn — Triumphwagen (Aufnahme+Wiedergabe)
03. Dmitry Distant — System Control (Beläten, Forthcoming)
04. Michael Idehall — Snake Messiah [Distel Remix] (Beläten, Forthcoming)
05. L’Avenir — Falling Like The Snow II (Beläten, Forthcoming)
06. Makina GirGir — Oedipus Fin (La Forme Lente)
07. Női Kabát — Make Room! Make Room! (Aufnahme+Wiedergabe)
08. Grand Mal x — Tricks Of A Trade (Beläten, Forthcoming)
09. Sebastian Melmoth — Skurwysyn (Self-released, Beläten cassette forthcoming)
10. Distel — White Soldier (Beläten, Forthcoming)
11. Veil Of Light — Light (Beläten)
12. Lebabon Hanover — Gallowdance (Aufnahme+Wiedergabe)
13. Lakes — The Oldest Place (Avant!)
14. Trepaneringsritualen — Åkallan: Mímir (Excerpt) (Malignant, Forthcoming)
15. Carrion Sunflower — Wish For Death (Beläten, Forthcoming)

Beläten is looking forward to a hectic fall with great releases from Sutekh Hexen, Nordvall/Vainio, Grand Mal x, Dmitry Distant, Blitzkrieg Baby, Johan G. Winther, Distel, L’Avenir and Sebastian Melmoth, with even more epic plans for the year of 2014 e.v.

www.belaten.se | belaten.bigcartel.sewww.facebook.com/Belaten