Showcase: The forthcoming Enfant Terrible-releases

Hartje_logo_MEDIUM_gray

Over hundred releases have been shared to the world through Enfant Terrible. The sub-label Gooiland Elektro is almost up to a third of that number. What an exciting time to be alive, especially considering the quality of releases that has been put through both labels. Having garnered a notoriety of being a good label when it comes to experimental electronic music, people have started to notice their presence even more. We’re setting up a digital showcase of the releases that are coming out now in the beginning of October.

GOOILAND-29-LCN-LABEL-web-B

LCN – Autonomie EP

LCN or the alterego for Le Chocolat Noir have been a guest on the 2016 compilation on Enfant Terrible, titled “Noblesse Oblige“, with the song “Appartenance“. The only other release is a collaboration with Zarkoff on the Iron Flute 12¨ released by Return To Disorder. His electronic music could be described as some really weirded out electronic body music, together with electro vibes that keep the notion of sanity intact. Claustrophobic minimalistic and repetitive, always on the edge musically and on par with other acts of the same caliber, maybe even in a corner of his own.

This will be his first multi-track release and EP, which is an exciting thing in of itself as this kind of music almost never make it through, unless you’re into it. For those who like the more experimental side of earlier electro, this release is something you should look into. A mixture of french and german can be heard within the lyrics of the songs. Everything is an eerie reminder of how sullen things can be.

It will be released on a limited edition 12¨ (of 200 copies) with screenprinted sleeves, as Enfant Terrible (ET052) and Gooiland Elektro (Gooiland 29).

Tracklist (with previews):

A1 N’Écoutez Pas Tous Les Conseils De Vos Amis
A2 Dans Mon Désordre

B1 Solitude
B2 En Retirant

SAVAGE-GROUNDS-Cover-C
Savage Grounds – Area Of Violence

Switzerland duo Savage Grounds have laid their foundations with another label – with three releases on Lux Rec – now join up on Enfant Terrible for their latest EP. Their earlier sounds are not as refined as they are on this release, where it packs a momentum unheard of when it comes to electronic music. It is really heavy but at the same time catchy and melodic. According to the label itself, these musicians venture through and beyond their description of “post-techno” – what ever that is supposed to mean anyway. This is music that transcends those etiquettes but fit into them like a glove at the same time. It is rough, gritty and unrelenting.

Taking obvious steps into acid and industrial as well, alongside electronic body music, this seemingly instrumental take on those genres combined is well-matched. They outclass most of what you’re able to listen to when it comes to these genres post-glory days. At first a mesmerizing but gloomy appearance musically, quickly descending into utter hopelessness and then back again when hope shines eternal in the end. It’s one of those offshoots from this great label that make everything worth it, even if you can’t appreciate the level of experimentalism they work with.

It will be released on a limited edition 12¨ (of 250 copies) with screen-printed sleeves, as Enfant Terrible (ET053).

Tracklist (with previews):

A1 Concrete Tunnels
A2 The Role Of Iron

B1 Wall Of Rubber
B2 Negative Spaces

ST_NeueZyklus_image_concept2

Staatseinde – Neue Zyklus

The débutantes with the name of Staatseinde present their first EP, 6-track strong, with the same playfulness as ever but wrapped in a more serious and sinister tone. It brings back the more emotional side of electronic music as it is fine-tuned to our heart’s delight, relying on the more basal human needs musically as they churn out melodies upon melodies, with no strings attached emotionally but a hell of a lot invested when it comes to the listeners attentiveness.

If you thought the a-side wasn’t weirded out enough in terms of experimentalism, see the other side (b-side) for that almost pop-oriented edge and electro-pop vibe that brings out all the ghoulish tendencies of their sound. Yes, one can very well hear the influence of Welle:Erdball on some of these tracks, if they had a screw loose and were more pleasurable then their latest albums. Staatseinde’s earlier releases will remain the favorite for now but this release is worth checking out for the sole reason that it is Staatseinde.

It will be released on a limited edition 12¨ (of 250 copies) risograph printed sleeves, as Enfant Terrible (ET054).

Tracklist (with previews):

A1 Min Min
A2 Kosmos
A3 Darling

B1 Just Chaos
B2 Volar
B3 Yedo

Gooiland-30-Garcon-Taupe-LABEL-def-A

Garçon Taupe – The White Spider

This is a release I myself would get only because of the aesthetics of it. It has a wonderful schismatic feeling to it, the contrasts of it are also wonderfully pleasant in a gruesome kind of existential manner – perfect for Autumn and the coming winter. Garçon Taupe is new for us here at Repartiseraren but nevertheless as it is an Enfant Terrible and Gooiland Elektro release, we’re sure we’ll be somewhat in awe. It is a completely dutch affair it seems, having only had some of their tracks released, by the label Narrominded.

It is a very quirky sound. You either love it or hate it, think it is enigmatic or simply an annoyance. One can’t deny that their sound is somewhat unique in a way. For the acid-lovers the b-side will be a huge surprise and it slowly grows on you, as the beats pace along fast enough for ones limbs to awkwardly match themselves to the rhythm. The last song on this record holds an especially groovy beat which is poisonous to say the least.

As a joint operation between Enfant Terrible and Gooiland Elektro, this release will be on limited edition 12¨ (of 200 copies) with screen-printed sleeves, going under Enfant Terrible (ET055) and Gooiland Elektro (Gooiland 30).

Tracklist (with previews):

A1 The White Spider
A2 Roll The Dice

B1 Crevasse
B2 Retreat

Advertisements

Exclusive Premiere: Interactive – The Bass Is On Fire

interactivethetechnowave

Surrealistic techno, ambivalent new beat music and a large chunk of industrial is what could best describe Interactive. The 90’s duo have a plethora of singles and EPs to choose from, but only three albums in total – two of which were more of compilations then a proper album anyway. So it is with pleasure that we’ve dug in and taken out “The Bass Is On Fire” for exclusive premiere here on Repartiseraren, in collaboration with Mecanica Records. This is a re-issue that also contains something new – a remix by Ancient Methods of the title-track “The Techno Wave“.

What we like about the one we’re premiering, from the b-side, is the roughness and unrelenting experimental sound which they’ve produced. It is more industrial then it is new beat but still in the latter genre – which makes it a whole lot more interesting then contemporary music in the same style. So we present to you this song and hope you’ll enjoy listening to it. Some may even venture to say that it is techno as well – which is true in a sense – as it stems from the Frankfurt Tekkno scene.

If you like the music, order the 12¨ vinyl (or digital release, or both) from Mecanica Records. You can listen to the exclusive premiere down below.

Listen: Dorisburg – Venom

dorisburgvenom

First single by Dorisburg since 2016’s “Time Stretch Totem” on Aniara Recordings, make for a well-thought out venture into the deep end of techno. Mixing the best elements of both atmosphere and beat, the acidic nature of each track on this double-single release is more then enough for a listening session. Each instrument is well-placed and the texture of each sound is mind-blowing in the sense of how good it translates musically, when put together with everything else.

The artwork for the release is ambiguous but simplified and pleasant aesthetically.  Mountain Explosion Device is the home to this release, having only been used up til’ now as a platform for Stockholm producer Kalawila to release some of his own music. The release itself is a very limited edition vinyl featuring “Venom” on the A-side and “Serum” on the B-side.

Get it from Dorisburg himself or Subwax (distributor of Mountain Explosion Device releases).

 

Ljuslykta – [För alltid – för allt] – Del III [Nr. 1]: Bandhagens Musikförening, Intig och SiSTAL

repartiseraren_logo_transparent

Den tredje delen av ljuslykta är den mest musikpackade av alla tre. Välkomna in i en helt annan, alternativ värld. I denna serie tar vi oss igenom olika musiker från Sverige, som av en eller annan anledning kvalificerar sig till att vara med i denna serie. Det är bara bra musik, det är annorlunda musik, sådan musik ni kanske är vana vid, sånt ni är ovana vid. Allt kan hända och det sker på ett detaljerat och utstuderat sätt.

Hos de

som för alltid

kommer att vara en del

av denna innersta

kärna

I den tredje delen får ni bekanta er med musik från och av: Bandhagens Musikförening, Intig, SiSTAL, Palmless, Som Åska, Pmtoyou och Solvald.

För det vi gör betyder någonting. Det vi gör kanske håller i längden. Vi är här för alltid.

bandhagensmusikforening

Bandhagens Musikförening – Protokoll A

Ett av Northern Electronics senaste tillskott. Bandhagens Musikförening är ett samarbete mellan Michel Isorinne (Isorinne, D.Å.R.F.D.H.S.) och Martin Sander. Tydligen inspelat på Bandhagen Airport – som verkar vara en fiktiv flygplats – men ändock så ger det avtryck i musiken. Passa på att svaja mellan ambient och field recordings, till bultande technomusik som ger en ont i armen.

Sista Station” är ett fint verk som mellan syntar och andra tillagda ljud avspeglar någon form av resa från vatten till vind, jord till eld och allt däremellan. Det formligen sprakar och sjuder, men i slutändan känns det som om det är någon slags undervattensresa till det inre. Kanske till jordens mittpunkt. Rent kreativt så är det fantastiskt hur de båda lyckas prägla den första låten direkt, det låter inte som något de gjort förut – och då särskilt inte Isorinne även om han är van vid att hantera långa, drönande och dånande ljudlandskap. Men det här är något helt annat. Titelspåret “Protokoll A” är mer depressivt i sin attityd, där man flänger mellan bombastiska technotrummor och en konstant melodisk bakgrund. Här ligger fokuset helt och hållet på rytmerna istället för melodierna i sig, även om de tillför en helt annan dimension – gentemot den första låten.

En bit in tas man ifrån själva melodin och djupt in i kärnan av trumslagen, som att på något sätt demaskera det vackra och ta fram råheten, fulheten eller bara den lekfulla rytmen som dunsar mellan de olika tillagda ljuden. Till slut så pyser det ut och lämnar ett eko av sitt forna jag, efter att fullkomligen ha frångått det initiala ljudlandskap man nästan vant sig vid. Det blir en väckarklocka. Så även med “Vändpunkt” – som är en mer tillrättalagd men knastrande gigant. Men här lockar de fram något vackert, något som inte är särskilt vardagligt eller intetsägande, inte för att de övriga låtarna inte har förmedlat känsla och passion, men det här är något helt annat.

Minner om tider som gått och det “nya” som ersatt det – inte i den kronologiska ordning som 1900-tal och framåt – utan mer personliga tider. Det skär och gör ont någonstans, men det är iöronfallande. Man vaknar till liv igen och blir inspirerad. Tänk att något så “litet” kan göra så mycket, men det finns ju givetvis mycket eftertanke bakom. Lika fint som det tonades in tonas det ut och så är det med det. Egentligen vill man bara lyssna om och om igen, men det är ett album man måste ta sig igenom, så…

B-sidan är mer experimentell. De leker mer med allt de har, blandar hejvilt och från starka rytmer skapas det en bubblande känsla. Låten “Elyseiska Fälten” förmedlar verkligen det som gjorts, fast i realtid. Det känns som om man får följa med i hur de skapat musiken, i och med hur många utsvävningar och atmosfäriska element som återanvänds och sätts på en annan plats istället. Hela tiden i framåtrörelse, med de elektroniska instrumenten i högsta hugg, där vissa mellanpassager får ta tid på sig att röra sig fritt i ljudlandskapet och tillsammans med de redan kompakta och konstanta ljuden, skapa en världslig och öppen plats. De dunkande bastrummorna försvinner långsamt bort och sen kommer “Fastväxt” – en resa genom klaustrofobi och rymden. Man känner sig lite som Deckard i Bladerunner, kanske har Vangelis varit något av en influens i åtminstone denna låt, vem vet.

Egentligen så är det ingenting i titeln som ger avtryck i ljudlandskapet, mer än kanske den krypande trängsel som gör sig påmind. Man kommer ett steg närmre civilisationen och dess mindre charmiga drag. Den pulserande synten svävar långt ovan och pareras av snabba hi-hats och undermedvetet placerade elektroniska ljud. Låten i sig är hela tiden i rörelse och utnyttjar det till att långsamt utveckla låten till en monstruös men spektakulär upplevelse. Isorinne och Sander är ett solitt lag.

Ironiskt nog är “Papperstrassel” den mest omsorgsfulla låten av alla. Med en basgång att döda för och olika melodier som passar varandra perfekt, så kan man med gott samvete avsluta denna beskrivning utav Bandhagens Musikförening och säga att: Northern Electronics vet vad de sysslar med och har träffat helt rätt i detta släpp. Särskilt de sista två låtarna är obeskrivligt bra och det övergår ens förstånd varför detta projekt inte fått mer uppmärksamhet – det släpptes trots allt för två dagar sedan, dummer – men någon annan borde ha hunnit före, tycker man. Vi lever ju i en digital tidsålder.

Lyssna till en låt från släppet, nedanför, men införskaffa gärna en vinylskiva från Northern Electronics för det förhöjer upplevelsen märkbart. Trots allt är detta musik som borde lyssnas till via en vinylspelare och inte i hörlurarna, även om det gör sig bra där med.

intigmodfälld

Intig – Modfälld

Över till något helt annat. Postrock möter depressiv black metal. Något man hört förut men som inte gjort avtryck på något sätt, då de flesta band i denna kategori inte är någonting att ha överhuvudtaget, men Intig har skapat ett intressant släpp i och med “Modfälld” – som är värt att lyssna på.

Från låten “It Always Comes Back“, känns det nästan som att detta släpp börjar med en seans. En inbjudan till vidare lyssning, med ett kreativt akustiskt ljud som förlitar sig väldigt mycket på reverb. Långsamt byggs låten upp av just – modfällda melodier som definitivt har en black metal-klang i sina toner. Här känns det som om det är introduktionen som långsamt byggs upp för att sedan i nästa andetag gå över till blastbeats och en märkbar förändring i form av skrikande, growlande i kombination med snabba, geniala riff.

Vilket är nästan vad som händer, för i nästa låt, “Wistful Nights” släpps all våldsam energi lös och bildar just några av de tidigare nämnda komponenter, som är precis det man väntat sig, egentligen. Även om DSBM inte är en favoritgenre så gör Intig det mer intressant. Trots att vissa riff kan kännas malplacerade så är den fylld till bredden av det som gör black metal så bra. Snabba trummor, utpräglad sångstil och den känsla som förmedlas via förvrängningen av riffen. Tyvärr så faller det platt ibland med den rena sångstilen, där den råa passionen snarare ligger i growlandet och de uttömda skriken.

Även om samma mellanakt präglas av den rena, självömkande sångstilen, så är “Forlorn” inte så illa den heller. Hade det skurits bort så hade denna låt varit närapå perfekt. Atmosfären är tung, den är definitivt mer post-rockig än den föregående låten och mellan trummornas slamrande och den koncentrerade rytmen, finns det utrymme för snabba utfall. Särskilt imponerande är faktiskt melodierna som gitarriffen avger, där det centrala är att skapa en sinnesstämning av guds nåde. Nästa låt, passande nog på ryska, gästas av Waldgeist – “К Забытой Вечности (feat. Waldgeist)” – vilket gör att den får en helt annan karaktär. Helt klart tar hans desperata skrik och growlande över, men är imponerande som in i. Det är verkligen dräpande rent känslomässigt. Märkligt nog lyckas han nå snäppet högre i intensitet – som om det inte var intensivt nog – och denna skicklighet tillsammans med blastbeats och ambitiösa riff, gör låten fulländad.

Den sista låten, “3 AM“, är inte särskilt imponerande rent sångmässigt eller när det kommer till lyriken. Resten är faktiskt helt okej, det är knivvassa övergångar och otroligt uppslukande att lyssna till om man glömmer bort de detaljerna. Förmodligen är detta även en av de låtar som har bäst melodier och där atmosfären är intakt från introt till slutet. En malström av det som gör Intig bra, i alla fall på detta släpp.

Ni kan lyssna till det nedanför och köpa släppet via deras bandcamp.

sistalspecies

SiSTAL – Species

Göteborgsbaserade skivbolaget IIVII sysslar med att släppa experimentell elektronisk musik och är sub-label till Substream Music Group. Här fanns “Species” av SiSTAL, vars släpp ger en inblick i deep techno, dub techno och ambient. Förmodligen tre genrer man inte direkt hört kombineras, men SiSTAL gör något intressant av två genrer som egentligen inte är särskilt intressanta i sig, nämligen: deep techno och dub techno.

I underjorden hörs ett ljud och det är “Siphonophores“, en konstant bråkmakare vars stora technolabbar studsar fram och tillbaka mellan bas, rytm och melodi. Även om det inte händer särskilt mycket i låten i sig, så är det de små nyanserna man bör hålla koll på eftersom att de sakteligen utvecklas till något större. På sex minuter hinner basen bli mer intensiv och de experimentella elektroniska ljuden visar sig på den styva linan. Det som gör låten är att rytmen är så svängig och att det går att hålla igång den så länge utan att det blir tråkigt att lyssna på.

Ophiuroidea” gör att rytm och melodi utvecklas tillsammans på ett organiskt sätt. Det känns som om de blir en del av varandra och för låten framåt. Känslan man får är skum, man kanske befinner sig någonstans man inte borde vara. Hela tiden är det en känsla av paranoia, vilket inte görs bättre utav ljuden som tillsammans bildar en massiv och ogenomtränglig ljudvall. Långsamt görs allting levande och genomträngande – det känns som om man på något hypnotiskt sätt är tvungen att lyssna vidare.

Aequorea” blir den låt som klart visar att SiSTAL är mer än rungande, konstanta rytmer och djupgående beats. Melodierna och de svepande syntarna i denna låt är helt klart något som påminner om STURQEN – i alla fall hur de använder sig av skarpa, elektrifierande och stormiga atmosfärer i sina låtar. Från de mer långtgående och målande elektroniska ljuden som svajar mellan ljudbilden och att vara utanför, på en sekund. Det känns som om någon tittat in, mixtrat lite till med ljuden och lyckats få till något som helt klart klår de föregående låtarna med hästlängder.

Remixerna av både “Ohpiuroidea” och “Ophiuroid/Siphonophores” ger tyvärr inget bestående intryck. Även om de har sina bra delar så är det helt klart de tre fristående låtarna som är bäst. Ni borde spana in detta släpp och lyssna på det i sin helhet via IIVII-bandcamp.

 

 

 

Review: Die Selektion – Deine Stimme Ist Der Ursprung Jeglicher Gewalt

deinestimme

aufnahme + widergabe have gotten the privilege to release the second album by Die Selektion, late May. Last time they released an album was six years ago, their first self-titled album on Fabrika Records. Much have changed since then and it is a more refined and interesting Die Selektion that can be found with their newest album “Deine Stimme Ist Der Ursprung Jeglicher Gewalt“. The album is roughly thirty-four minutes long.

“Schatten”, the first song off the release, is a really emotional trip. A song which slowly develops and jabs you straight in the heart. There’s so much nostalgia to be had while listening to it, essentially a very good introductory. Here darkwave meet electronic body music and dance music in an odd combination – add to that a trumpet and you’re set. It is interesting how it builds up and then unleashes mayhem upon the listener. Rhythms are on point and you’re caught up with the motions of the baselines, synthesizers and vocals. A certain distraught tone is brought out by the vocalist, making the setting even more postapocalyptic then it could’ve been otherwise.

There is really a perfect groove between the trumpet and the thumping baseline. One discovers complex melodies layered upon one another in perfect synchrony. It hits very deep just before it fades out into nothingness – there’s something really touching about how the atmosphere goes from energetic – to sullen and accepting of its own fate. Personally, there’s not been many songs that hit as deep as this one, the only exception being the repertoir of Keluar. That’s a good point of reference when it comes to how expressive the song really is.

WhenUnter Die Haut” storms in with the alluring electronic body music á la Schwefelgelb – one is immediately hooked. Repeated in this song is the atmospheric notion of the previous song, but with an extended prescence of the trumpet which gives it a huge sound. Sharp baselines tear through whilst the attendance of the synthesizer sounds make for enjoyable rhythms. One thing that is more characteristic of this song is the presence of the vocalist – he tears through like nothing with an attitude perfectly in tune with the bombasticness of the soundscape.

Not much more can be said about the song as such. It translates perfectly into “Dir & Mir“, whose atmosphere is more focused in terms of the percussion. Added into the mix is a guitar that doesn’t leave you hanging with meaningless riffs. Everything is in tune with each individual song and the laid back style in this one captures the attitude perfectly. There’s a discipline, a decadence and a retrospective imagined into sound. An unnatural blend of genres that shouldn’t have been – but became something more then a transgression into awfulness.

“Kalter Atem” almost catches one off-guard in terms of how the intro makes one expect the awfulness of aggro-tech to leap into the mix and ruin everything. Sadly enough, the beats in this song aren’t really much to cheer for. They do nothing more then keep the rhythm steady, although monotonous – it is bad monotony. The atmosphere don’t develop until the song is almost over anyway. It gives the air of being intermission before the continuation of the next half of the album.

Brennende Brücken” is really minimalistic – giving the vocalist more space to shine. Together with the low-key trumpets in this one, it adds a more sincere touch and you feel closer attached to the musicians as such. It is hard to explain, but the immaculate use of sampling and the tearfelt delivery of the vocalist reeks of passion. The further in you get, more experimentalism is added – which makes it feel like something new in electronica. As the melodies are intimately attached but so far away from one another in the atmosphere, it gives off a really nice vibe.

Wow, the intro on “Der Himmel Explodiert (feat. Drangsal)” stir things around even more. The depths of the synthesizers is a nice touch – and then, suddenly, electronic body music in its purest form is added to the mix. There’s a more exotic kind of atmosphere in this song and you really can’t get enough of the trumpets. As Drangsal is introduced, there’s a noticeable shift to the more upbeat and lighter soundscape. It is a nice addition which makes it more distinguishable from the other songs one already have listened to. The outro is what the intro of this song was but it is perfect the way it is.

If rhythm was something lacking earlier, in comparison with melody, “Der Augenblick” adds even more ambitious percussionism – giving it a multi-layered, energetic switch into danceable electronic music. You’re given an acute sense of controlled chaos. Because it is “The Moment” – which would’ve been cheesy had it been in english instead of german. For some moments one is not sure if it is about to go full-on psy-trance or if it won’t go astray at all. This goes to show what they are capable of and that they don’t limit themselves to formulaic songs, because everything is well thought out and dynamic.

Dein Hertz Wiegt Tausend Scherben” feels very retro. The synthesizers in this song add mystery into their music. It is quite a straight-forward song but the melodies are some of the nicest on this record so far. Dreamy, but saturnine to the core. The constant use of the trumpet in almost each song is about what the saxophone is to 80-90’s action movies – though the main difference would be that it never gets tiresome. Max Rieger have really outdone himself and Die Selektion were right to add his instrument into the mix. The casualness of the vocals is also another thing of note in this song – they seem so unforced and authentic. Lyrically speaking it is very good in all its simplicity.

Deine Stimme“, the last song on this album, really says something about where they might be heading next with future releases. There’s a heavier, more experimental tone to the synthesizers and the vocalist concludes the record mysteriously. Reverberated voices and noisy rambunctiousness – a cyberpunk feeling. A clarity, a mission of something even more grandiose. After having listened to this album it feels empty, especially when the last song in the end of it builds up something that might’ve even been a tenth song. aufnahme + wiedergabe really knew what they had assembled when releasing this.

Listen to the release down below in full and if it is alluring to you – buy one or both of the physical releases. Currently available on limited edition CD and vinyl.

 

 

Premiär: Æmɨt teaser, spelning på Under Bron den 9/3

aemit

Under hemlighetsfullhetens fana, nåja, åtminstone i ljudväg – har Æmɨt skapats – sprungen ur eller åtminstone inspirerade av uråldrig Egyptisk mytologi (läs: Ammit), och med fanbärarna Jonas Fredriksson (ALVAR), Erik Söderberg (Kinder aus Asbest) och Jimmy Svensson (Yabibo Hazurfa/Slusk), så blir deras gemensamma insats monumental på enbart tre minuter. Det de levererar är motståndskraftig industriell techno med fokus på en trollbindande slags atmosfärisk industriell musik, där mystiska syntslingor drabbar samman med rungande bastrummor – som blir en hetlevrad men återhållsam kombination. Det måste påpekas att det förmodligen är såhär det skulle låta när dessa män låter sina alter ego formas till ett – på pricken.

Musiken har en trollbindande rytm och en säregen karaktär. Ljudlandskapet har en röd tråd man kan hänga med i och den är väldigt dansvänlig. Estetiken är mörk som den borde vara, vilket ger en sammanhängande känsla i sig då det även påminner en om att detta gemensamma projekt drar i flera trådar samtidigt – eftersom att man lyckas vara både musikaliskt och estetiskt tilltalande – detta hade varit något som hade kunnat släppas på Beläten om den etiketten fortfarande hade varit i bruk. Rent produktionsmässigt är det ingenting som fallerar heller, alla små nyanser som bidrar till musikens helhet kan skönjas. Från minsta underliggande slaginstrument till knastret och bruset som understödjer det atmosfäriska och brutalt undersköna.

underbronniondeitredje

På torsdag i nästa vecka intar de scenen på Under Bron i Stockholm (Skanstull, gratis entré) (ALVAR presenterar) med sin första livespelning någonsin, tillsammans med en utvald skara av artister och DJ’s. Mellan 17:00 och 03:00 så kan man även se Celldöd och Dissociō Modus Trāns live – medan de som DJ:ar kommer att vara Mattias Anger (Complete Control Productions, Kollaps Records) och Daniel Jonasson (Covenant, S.A.W.).

Man kan hittills bara lyssna till ett smakprov av vad som komma skall, men det som ni kommer att få höra kommer att sätta sig i hjärnbarken omgående – vilket lindrar ens begär för fullständiga låtar, någorlunda. Lyssna här nedanför via Soundcloud.

Exclusive Premiere: D.Å.R.F.D.H.S. – Bockahorn

Image

Drawing influence from phenomenons and the history of Sweden, for example the Witch Hunting between 1668-1676, for their release on Clan Destine Records, titled “Det Stora Oväsendet“. The cover features a picturesque, in our eyes any way, painting of Swedish countryside during that time – but what lingers in the dark is not known. When you know the topic for this particular release, everything becomes so much more gloomier and frightening, like the etchings of coal on canvas. This is one of their positives which make them unique, in more ways then what sound can offer.

Their collective acronym is D.Å.R.F.D.H.S. – which spells out: Dard Å Ranj Från Det Hebbershålska Samfundet. A play with old Swedish words to create a fictive umbrella term for everything they do. Michel Isorinne and Varg (of Ulwhednar fame) are the sole proprietors of this imaginative collective, though we’d rather say they’re a “duo” – but that doesn’t sound bombastic enough. The topics they engage in seem to be less than fictional, taking most of their influence from obscure or overshadowed occurrences in Swedish history.

coal

For their forthcoming release “Mjöldryga“, a tattoo seemingly portraying; inked in “D.Å.R.F.D.H.S.” on someones’ arm, one half of a scythe, plus a symbol of some kind, but mainly a flail that’s situated in the middle of the picture – all constitute the artwork for this album. For those of you that don’t know what “Mjöldryga” means, it means the following: (Secale cornutum) is a parasitical organism, a fungus that attacks different kinds of grown plants, including grain of different kinds. This is one part of the main theme of the album – but it goes into different perspectives, probably related to a more or less obscure happening in Swedish history. We’re thankful for them to be around to teach one about topics we as Swedes haven’t learned or didn’t care too much about. Intriguing.

We at Repartiseraren can proudly present to you a track called “Bockahorn“, taken from the B-SIde of the release. It’s a twenty-minute long escapade that hides more beneath the surface than you can imagine. You don’t hear it the first time, but there are nuances in this dark ambient, experimental ambient trip into deep conscience, taking a long time to build with ambitiously created stages in sound. It’s like a playwright completely in sound, related to forgotten bits and pieces of history. Listen to it exclusively down below. It will get released on Beläten in the very near future and hopefully before the next year arrives.