Lyssna: Malmö Nya Dronesällskap, Himlakropp, Iron Pike, The OhNos

malmonyadronesallskap

Det ryms alldeles för mycket i underjorden. Egentligen borde det vara helt tomt där nere, men ibland kryper de upp ur avgrunden för att gästa jordelivet. Det första som händer är hos Malmö Nya Dronesällskap, ny musik från någon som förhoppningsvis är Malmöbo på riktigt och inte inflyttad från Stockholm. Jonas från Palmless är i alla fall involverad och vi fick det skickat till oss mejlledes.

Över tretton minuter långa “Det Första Tecknet; Jätten” är ett virrvarr av passande genrer, från ambient och drone till utdragen post-rock. Mystiken ligger som en slöja över ett öde ljudlandskap, ett positivt tecken är att det i denna låt är att majoriteten av det som händer i låten är inte bara utfyllnad för att låten ska bli så lång som möjligt, utan det är väldigt känslobaserat, från vackra lågmälda melodier till kalla, hårda ekande toner som övertar. När allt plötsligt känns så utarmat fylls det ut med bombastiskt slagverk, som gör allt mer fylligt och inte lika tomt.

Samtidigt som det känns väldigt primitivt och tribalistiskt, så öppnar det upp för pånyttfödelsen av drone som är acceptabel att överhuvudtaget lyssna på. De olika texturerna smälter samman på ett nästan ädelt vis, som om det är någon inneboende ömsesidighet. När det ena dör ut följs det av det andra, i ständig utveckling men aldrig invecklat till något oförståeligt och pretentiöst. Verket ackompanjeras av en text skriven av Fredrik Segerfalk i Helsingborg, 2017. Läs texten samtidigt som du lyssnar.

ironpiketwo

Denna trio baserade i Malmö, bandet Iron Pike, är något helt nytt för oss. Vi har inte hört talas om dem mer än genom sökfunktionen på bandcamp, men det är via den man hittar allt man tycker om. Nu aktuella med släppet “II” som även kommer att komma på kassett. En makaber blandning av vad som kan angränsa till vild powerviolence, förpackat mitt emellan doom metal och sludge metal. Sångarens vrålande skulle göra sig bra i ett powerviolenceband, så förhoppningarna finns där att ett malmöbaserat sådant kan ta sig ur startgroparna och predika om ämnen tillhörande staden eller länet.

Lyckligtvis skiljer de sig en hel del för vad som är standard i dessa genrer, vilket gör det hela mer intressant. Det är mycket mer fokus på helheten än de individuella delarna, men även deras hänsyn till detaljerna är häpnadsväckande bra. Det är grått, dystert och rått – men emellan allt det där finns det en avgrundsdjup mistantropi som inte kan beskrivas i ord.

Trots att det bara är tre låtar så känns det mer än så, även om längden på dessa är över sex minuter. Skulle mycket väl kunna vara ett mini-album, men det är bara för att det är så njutbart att lyssna på, man kan spela det om och om igen. Föreslår att ni köper den fysiska kassetten så fort den släpps för att stödja deras musik, men tills dess får ni köpa den digitala varianten. Ett kort tillägg på slutet: estetiken är också enastående.

JMD029

Nu släpper vi det lokalpatriotiska. Även om det första släppet som Himlakropp gjorde på Jämmerdosa var mer intressant rent tematiskt, och med influenserna – så är det senaste och kommande släppet “Sunnan” även det något att ha. Även om det inte är vår kopp av té så kan vi rekommendera det ändå, men det beror på den musikaliska skickligheten. Allt är väldigt mästerfullt lagt, och lekfullt. Det är nyskapande på flera sätt och den väldigt dominerande ljudbilden som den första låten “Jakarta” har, gör att resten av låtarna även de omgärdas av samma omtanke.

Detta hade med lätthet kunnat vara ett soundtrack till ett spel. Särskilt låten “Kanada” är uppslukande, men det hade varit mer passande om det kunnat vara än mer influerat av låttitelns namn. Dock går det instrumentala inte av för hackor, det är med snabb fart man ger sig ut på en äventyrlig resa och den ständiga rytmen känns som ett tuffande tåg. Tur att vi fick ett mejl från Jämmerdosa som introducerade detta. Omslagsbilden gjord av Max Strand är väldigt passande, som om det var uttänkt från första början vad det skulle bli och vara, innan man ens visste vad det skulle vara för släpp. Lyssna nedanför.

theohnossoundsfromthebasement

The Ohnos kontaktade oss i samband med deras släpp på Rundgång Rekords, betitlat “Sounds From The Basement“. Trots att garage rock i allmänhet inte är särskilt intressant rent musikaliskt, så är vissa av de influenser de lånar från andra genrer det som gör deras musik mer lockande. När det kommer till punkigheten så märks det i låttitlarna, även om det även återspeglar sig på andra sätt, tyvärr blir det uttjatat. Att man kan höra de olika instrumenten så klart trots att det är väldigt skramligt i övrigt är positivt. Sångerskan är väldigt skicklig, men det märks tydligast i “Trail Of Entrails“, där kommer popigheten väl till hands och gör allt mer välljudande.

Hade fler av låtarna varit likt den hade man varit såld direkt. Den sammanhängande estetiken när det kommer till omslaget är väldigt tilltalande, och skickligt ritad. Samtidigt som man får både positiva och negativa vibbar av musiken så finns det potential. Förhoppningsvis utvecklar sig musiken i rätt riktning så att den inte blir stel, kliché och likriktad som allt annat tyvärr har en tendens att bli. Dock måste det bli en rekommendation i detta fallet eftersom att allt, sammanfattat är bättre än mycket i samma genrer. Vi hade gett allt för en utveckling av dödsrocksvibbarna man får i vissa av låtarna. Lyssna till deras släpp här nedan och köp vinylen från Rundgång Rekords.

 

 

Ljuslykta – [Precis som alla andra, men vi skiljer oss åt ändå] – Del I: Suffering Hour, Khem, Saturniids och Svarti Loghin

repartiseraren_logo_transparent

Vi vet att det finns människor som rekommenderar musik, vi är en del av detta mikrokosmos också, varesig vi vill eller ej. Det kan hända att folk som läser detta inte tror att vi är föränderliga – fastän vi gång på gång bevisat att vi är det – dessa individer kan sluta läsa nu. På tiden att det händer något nytt och att skutan styrs i rätt riktning igen. Ner i den smutsiga underjorden, gräv upp det som andra inte finner vid första anblick, rekommendera det till folk som faktiskt bryr sig och har ett intresse av detta.

Ljuslykta är en ny serie som bygger på samma koncept som “spotlight“. Skillnaden är att detta är mer utförligt, men det finns en hake – vi söker enbart musik inom Sverige. Vad finns det som är rekommenderbart i detta landet? Man kliar sig på huvudet och tänker att det egentligen inte finns särskilt mycket, men plötsligt blir man motbevisad. Här dyker det upp i olika delar. Det finns inte en tanke på att stöta och blöta det som redan stötts och blötts miljontals gånger via andra fanzines i bloggosfären och inom mindre smickrande medium.

Nej, vi begränsar oss visserligen, men så enfaldiga är vi inte.

sufferinghour

Suffering Hour – In Passing Ascension

Ett debut-album rikare har svenska Blood Harvest blivit – ett skivbolag vi inte ägnat en tanke åt tidigare, så det var väl på tiden. Suffering Hour har blivit en del av detta undergroundmaskineri. När man ögnar igenom skivbolagets tidigare släpp så återfinns det intressanta släpp av bland andra Sorcery, Cemetary, Magnus, Bombs Of Hades. Så man känner åtminstone till en del band, även om vissa andra är höljda i dunkelt ljus.

In Passing Ascension” heter albumet. Åtta låtar totalt. Det märks av att de har varit inspirerade av Dead Congregation, precis som bandet själva förtäljer när de fått beskriva det. Det är också just den influensen som känns starkast, även om fokuset på omvälvande och precisa riff även känns igen från Inquisition – som de även beskriver som en klar influens. Det som är solklart från start på detta släpp är hur de integrerar atmosfären i musiken, det mer elektroniska får kickstarta den vilda käftsmäll som är Suffering Hour. Egentligen är det både de individuella delarna som gör helheten och tvärtom, men hur de lyckas att få en att hålla koll på allting samtidigt som ens huvud dängs in i väggen av hårdheten i riff, trummor, skrik och bas – är proffsigt.

Egentligen hade man kunnat tycka att det bara är en malström av allt och ingenting, men det följer en röd tråd och har många föränderliga delar som får en att gilla deras musik. Alla influenser blandas i ett någorlunda rörigt men sammanhållet kaotiskt ljudlandskap. Från vår favoritlåt “For the Putridity of Man” till “Procession of Obscure Infinity” uppvisar de en makalös kunnighet i sina individuella roller, med sina instrument. Samtidigt som det mest attraktiva i black metal behålls, kastas man in i en värld av death metal – där bägge genrer hålls åtskilda för att sedan dyka in i varandra.

Förutsättningarna för detta album från start till slut har inte varit en tidig besvikelse, eller ett sent uppvaknande hos musikerna, där de försöker ställa allt till rätta, utan snarare en kreativ imploderande metalapokalyps med stadig grund att utgå ifrån rakt från början. Efter att ha lyssnat på “Hostis Humani Generis” av Dead Congregation så att den inte längre går att lyssna på, så är nästa logiska steg “In Passing Ascension“. Verkligen. De har helt klart sina olika sätt att göra musik på men det smittar av. Så för den som är trött på oinspirerande black metal och likaså death metal – är detta påbörjan av en helt ny era av bra sådan.

Ni kan lyssna till albumet i sin helhet här nedanför, vi föreslår även att ni stödjer skivbolaget och bandet genom att köpa en fysisk vinylskiva, t.ex. I skrivande stund finns det ett exemplar kvar av silvervinylen.

khemhatehammer

Khem – Hatehammer

De två mörkklädda männen i Khem har släppt en debut-EP som fått namnet “Hatehammer“, via Änglaslakt Productions, som tidigare släppt alster med Ultra Silvam – med andra ord två olika projekt vi inte har någon kännedom om alls, vilket gör detta extra intressant. Kvalitén är vad man kan förvänta sig av en demoproduktion, vilket det med all sannolikhet är. Eller så är det bara så att ljudet gör sig bra med musiken.

Från de smattrande trummorna till enkelheten i riffen, sprider sig en känsla av vanmakt och totalt hat. Inlevelsen i sången och den helt ohämmade atmosfären gör att detta släpp blir något av en resa tillbaka i tiden på många sätt, men dessa herrar är bra på att konstruera riff och lägga det på en väldigt hög nivå rätt omedelbart. Intensiteten i framförallt “Culling Life” verkar ha gjort så att “Hammers of Hate” får ikläda sig rollen som en av de snabbare låtarna, mellan början och slut på denna EP innehållandes tre låtar. Även om det inte går att uttyda exakt vad som förmedlas rent textmässigt så täcks det utav skickligheten som levereras via musiken i sin helhet.

Även om namnet på släppet kan vara oinspirerande, så är det i all sin enkelhet ett njutbart släpp från början till slut. Det har allt man behöver när man lyssnar på black metal, och lite till så klart. När man tror att det ska bli ett bombastiskt outro av det hela med låten “Splendorous Maw of Darkness“, så lägger de extra krut och stormar in genom portarna istället för att ljudsätta sin egen avfärd. En virvelvind av trumslag och gitarriff lägger sig över en omedelbart, där själva melodierna får bära upp hela skelettet på sina egna axlar. Allting vilar på det. Det är rått och utan att kompromissa med något.

Vi tycker att ni ska lyssna här nedanför.

saturniids

Saturniids – Saturniids

Om det inte redan var hemlighetsfullt nog, så sluter Saturniids cyklen med sitt självbetitlade albumsläpp. Ett mini-album bestående utav fyra stycken låtar, förmodligen är det släppt av de själva också. Här blir det annorlunda och inte särskilt mycket black eller death metal. Det blir istället sludge och doom metal för hela slanten. Tillsammans med ljudbilden i deras musik har de också lyckats få till en imponerande estetik.

Vad som känns återkommande, åtminstone om man ser till de släpp vi tidigare skrivit om i denna artikel – är hur passionerad sångaren är. Han ger verkligen allt när han släpper lös sitt inre vrede. Även om sludge och doom metal ibland kan bli lite väl segt för våran smak, så är det intressant hur Saturniids utövar en annan form inom dessa genrebarriärer. Visst, det är inte särskilt snabbt när det kommer till tempo rent generellt, men passande nog så ger tyngden och längden i dessa låtar ytterligare ett lager av imponerande musikalitet. Man känner att allting ska stanna upp när som helst, och plötsligt när nådastöten kommer i form av avstannade trummor och gitarrer – så levererar de något extremt explosivt, vilket man verkligen kan höra i “I.C.B.M.” – passande låtnamn för övrigt.

Det är rasslande, kvävande och framförallt en nydanande form rent musikaliskt som ingjuter hopp i en. Om det äldre materialet som EyeHateGod gjorde förut möter slumpmässig svensk doom eller sludgemusik, och i en fusion blir något mer allsmäktigt – något eget. Det som är bra med dessa genrer är ju att det finns ett mycket större utrymme rent musikaliskt, så man behöver inte känna allt för mycket vemod när “Into Oblivion” kraschar ut i ingenstans. Förhoppningsvis finns det något skivbolag som öppnar ögonen och tar detta för vad det är – guld. Ja, det är faktiskt nästan så pass bra att man skulle kunna säga att det är något liknande.

Ni kan lyssna till albumet här nedanför.

svartiloghinmorkenergi

Svarti Loghin – Mörk Energi

Solstice Rex, som för övrigt enbart släppt Svarti Loghin-material, har detta år förverkligat albumet “Mörk Energi“. Egentligen visste vi inte om vi skulle ta med detta, men eftersom att det är ett så pass intressant släpp på så många olika sätt, så valde vi att ha med dem ändå. Vi har tidigare sett, men inte lyssnat på Svarti Loghin, utan det har bara varit något man sett i förbifarten. Estetiken känns inte särskilt lockande, men när man väl tryckt på “spela” så märker man fort att det finns något att hämta.

Introduktionen, låten “Stjärnätare Dväljs Under Torv Och Moss“, levererar både socialrealism i sin mörkare form – uppgivenheten – och den bländande akustiska mystiken rent musikaliskt, tillsammans med renodlad svartmetall. Det svänger inte fort, men det kan ändras rent atmosfäriskt på tio, tjugo sekunder. Från ett magnifikt akustiskt stycke till blastbeats och avgrundsvrål, det är verkligen någonting som gör Svarti Loghin egensinniga. Inte för att ingen gjort det förut, men hur de manipulerar atmosfären i låtarna samtidigt som de lägger in de klassiska komponenterna inom genrerna de vandrar emellan – är verkligen massivt.

Bland låtarna återfinns också ett par underbara stycken ambientlåtar, som till exempel “Katzengold“. Det är intressant hur det kan skifta så extremt mycket på bara ett par låtar, för att sedan gå tillbaka till det brutala snittet av svartmetall. Favoritlåten är “Vakuum III“, där det på sju minuter genomgående levereras musik av högsta kvalité, med genomtänkta riff och där utrymme även ges för de mer utsvävande delarna av detta projekt. Under masken av misär gömmer det sig en guldgruva av vackerhet som man bara kan höra om man lyssnar extra noga, i vissa delar så gömmer det sig bakom hårdheten och grymheten, men det finns där någonstans.

Dualiteten i musiken är medryckande. Det står mellan allt och inget, det finns inga mellanting. Vi tycker att ni borde se till att köpa en vinyl, eller åtminstone en kassett av detta album. Det är värt det i slutändan. Ni kan lyssna till albumet i sin helhet här nedanför.

 

Spotlight: Tsar Bomba – Silent Queen

506209148-1

The classic vein of sludge metal and doom metal, with black metal influences. Throw in some overtly noticeable hardcore at times and you have Tsar Bomba. A band you should check out, the singer is absolutely amazing and the radical notion of black metal paired with these beasts of genres is probably unheard of. At least if you’ve checked how things are recently. This Paris-based band released their record “Silent Queen” on the smaller label Hellbound Records today on the 11th of March. Another thing should be mentioned, they also have some parts that are paired with acoustic music. I must say that they pull of this uncommon mixture of genres pretty well, so go over to bandcamp and listen for yourself or stream it here on Invisible Guy down below.

Thee Showcase [#8.6]: Id3m and Deuil!

2953837284-1Thee Showcase is back once again. For everyone with taste or distaste for music, you might actually find your own fix. First up is the Spanish crossover band Id3m. Last year they released their first album which was recorded at Studios Area 61 and it’s titled “New world nemesis“. There’s something interesting about their manufacturing of grindcore, hardcore and metal in one. It’s a rhythmic specimen which often takes its turn, decimating both the realms that are bestowed upon them, but also introducing an unconventional method of crossover. Usually, crossover is all about punk and hardcore, but I decided to use it here because I see it as an apt description. It actually also carries some hints of the all so famous Gothenburg melodic metal sound. I also think that they manage to combine the general grittiness of real death metal, with the more brutal and speedy grindcore, with hints of their melodic self. Some of the parts that are less melodic seem to float neatly into the more melodic nerve of this band. It’s everything you’d want a cheesy melodic death metal band to be, melodic but also with hints of overall brutality. Actually, some of the hardcore that floats into their metal parts form a little bit of metalcore at the edges, but not too much. I’m not very fond of metalcore, but it should be done right or at least be minimized to just a minor influence. This is the metal I could recommend to anyone that simply wants everything from metalcore, hardcore, grindcore, gothenburg melodic death metal, death metal and everything in between in one sound-scape. If they turn it up a notch, get a little bit more tight and decide which influences to cut, just to make it less messy – then they’ve got the world at their feet. Tracks range from “Here come the puppets” to “Spider web to the little near“, it was released by themselves in October last year.

2095305637-1Another band that is being featured today is also in the same department. They might not have the same influences, but could be categorized as metal. But they’re surely beyond that one label. The Belgian band Deuil have put their effort into an entire different category, with their release titled “Acceptance / Rebuild“. A general topic that they seem to revolve around is the notion of destruction, but also the notion of starting once again, but from scratch. After an almost spiritualistic introduction, á la monks and almost tribal hymns, they’ve put a line in the sand between ambiguous and thoughtful. Even though I don’t really prefer the mix of shoegaze, drone and black metal in one – they’re worthy of taking at least a little bit of the crown for being purveyors of an interesting sound. It’s been around for sure, but they utilize it in a totally different manner. With extremely long songs, featuring everything from droopy drones, to fluorescent shoegaze and finally the huge impact of raw orthodox black metal. Their slow and noteworthy escalation of the sound-scape itself is wonderful, as it progresses through a multitude of landscape before the unhinged black metal environment starts to engulf everything in between. I’ll also have to say that they include the element of doom metal with a pretty interesting twist, amongst old and forlorn samplings that can almost be heard in the wobbling noise that is their current destructive landscape. Nocturnal would be the word, destructive another and abandoned a third. It’s a pretty tempting landscape, but I must say that you need to have heard the likes of it before you venture into it. This is not for the meek, as you’ll transgress both noise itself and wander into unknown territory where you won’t know the in and outs. Featuring the two tracks “Acceptance” and “Rebuild“, released by themselves on the 31st of January this year.

Intervju med Colossus!

Foto av: lenavincent.se

Colossus är ett band bestående av Niklas Eriksson (Sång, Gitarr), Thomas Norstedt (Trummor) och Magnus Stenvinkel (Bas). De spelar alla möjliga genrer, men om vi får tro på dem så landar de någonstans mellan traditionell stoner, progressiv metal och sludge. Sedan de släppt sin första EP Spiritual Myasis (2011) har de fått mycket höga betyg för sin prestation. Bland annat av kritiker på bloggar, stora musikmagasin och på webbsidor. Förutom detta blev de även inbjudna till P3 Rock med Håkan Persson, de har även turnerat runt i utlandet och fått radioutrymme i bland annat USA, Australien och Spanien. Som om det inte vore nog genomförde de en otroligt lyckad turné i Italien förra året. De är även aktuell med ett sprillans nytt album som kommer att släppas i vår, och nu har jag fått chansen att intervjua dessa giganter.

Hur känns det att bli så pass erkända på så kort tid?
– Självklart känns det sjukt kul och lite överraskande. Samtidigt har vi slitit hårt för det här. Vi har nött långa timmar i repan och legat på folk om att få komma ut och spela eller ge vår musik en chans. Vi gillar det vi gör och tar det jävligt seriöst vilket uppenbarligen ger resultat.

Vad tycker ni själva om er första EP?
– Jag tycker det är tre starka låtar som fortfarande representerar oss bra och som fortfarande spelas live. Samtidigt har låtarna nära två år på nacken så vi har självklart fortsatt utvecklats och finslipat vårt sound. EP:n var ett naturligt steg på vägen och fick upp folks ögon för oss. Nästa släpp kommer toppa den på alla plan.

På vilket sätt tycker ni att ni utvecklats sedan era första uppträdanden, rent livemässigt?
– Ingen av oss var nykomlingar på live-scenen när vi startade bandet men vi har helt klart blivit mer samspelta och tajta. Vi bjuder på ett bättre tryck och en mer genomarbetad show idag än tidigare. Tror ni inte oss så kom och kolla och avgör själva!

Har ni spelat i andra band tidigare?
– Ja, vi har alla gnetat i diverse mer eller mindre kända akter ända sedan ungdomsår. Erfarenheter som har gjort oss redo att köra det här racet fullt ut idag med lite mer skinn på näsan och vakna för branschens törnar.

När startade det som skulle bli Colossus och var fick ni inspiration till bandnamnet?
– Jag, Niklas – Gitarr och sång och Thomas – Trummor började jamma ihop för snart tre år sedan, efter vårt dåvarande band fallit samman. Vi lirade ihop mest på skoj och försökte förena tunggunget och energin hos riktigt skitig sludge/stoner med tekniskt meck och mer innovativa utfall från den progressiva musiken. Namnet hade jag redan gått och burit på ett bra tag och kände att det symboliserade våra musikaliska visioner och band samman de teman som ligger bakom hela Colossus-konceptet.

Ni är just nu aktuella för både ett nytt album till vår och en Skåneturné på bland annat Moriska Paviljongen, The Tivoli och Perrong 23, hur känns det och vad förväntar ni er?
– Med allt som snurrar kring bandet har dessa datum redan hunnit passera innan jag lyckades ta mig tiden att sitta ner med dina frågor. Men angående Skåne-gigen har vi bara varma minnen. Det var första gången för Colossus i Malmö och första gången för vår nya basist Mange att visa upp sig på scen utanför Stockholm. Kanonklubbar och riktigt bra människor både bakom scen och framför, vi vill verkligen tacka alla arrangörer och fans som behandlade oss så mycket bättre än vad vi förtjänar under dessa kvällar.

– Nu kommer vi hålla oss ifrån scenen ett tag och låsa in oss i repan för att sammanställa och repa in de nya låtarna innan vi går in i studion i April. Tyvärr finns inte så mycket att säga angående detaljerna kring albumet än, vi har några riktigt vassa alternativ på studio och producenter men det är inte helt klart än. Hur och vem som får äran att släppa är inte heller helt utarbetat. Flera aktörer har visat intresse att samarbeta, men av erfarenhet så tänker jag inte öppna käften innan vi har det svart på vitt. Budgivningen är med andra ord fortfarande öppen om någon är intresserad av att gå in och jobba ihop på något vis, hör av er snarast.

Planerar ni fler turnéer i Sverige detta året?
– Vi har några datum neråt landet direkt efter vi fått klart skivan och vi kommer även att åka runt hela landet för att promota skivan så småningom. Sommar är ju festivaltider så vi hoppas få komma ut och lira så mycket som möjligt där. Till höst lär vi även klättra neråt kontinenten och riva av ett gäng datum i Mellaneuropa plus att vi kommer gästa Rockbitch-gängets Halloweenbåt. Vi är ett band som ger sig allra bäst på scen, så vi vill ge alla en chans att vara med på festen. Har vi inte besökt din stad ännu så snacka med ditt lokala rockhak om att få dit oss – vi dyker garanterat upp och blåser taket av stället.

Vad tycker ni har varit er bästa spelning eller turné sedan ni började?
– Vi hade en riktigt kul spelning i Civitanova i norra Italien förra året. Vi lirade på en skön liten rockklubb med gott vin, grym espresso och en skön liten scen med angränsande rum som visade upp konserten på en TV-skärm. Under vårt set stod i princip hela klubben och öste och chantade “CO-LUS-SUS” mellan låtarna. Efter spelningen blev vi överösta av manliga munpussar och omfamningar. Det var surrealistiskt och skitkul, vi gjorde även en riktigt grym insats på scen.

Har ni något annat på gång förutom just turnéer, spelningar och musikskapande?
– Vi har alltid många storslagna idéer kring bandet för att expandera konceptet upplevelsemässigt. Förhoppningsvis kommer de att kristalliseras vartefter. Just nu har vi T-shirtar ute och kommer fortsätta trycka mer kul merchandise, så det är bara att mailbomba om beställningar redan nu. Till våren blir det även en video till någon av de nya låtarna.

Var kommer er inspiration från, rent musikaliskt och estetiskt?
– Musikaliskt kan man nog läsa mellan raderna vad vi lyssnar på, folk brukar hitta spår i vår musik av band som Mastodon, Tool, Neurosis, Kyuss, Meshuggah och så vidare vilket givetvis stämmer. Men vi har tillsammans en väldigt bred aptit på musik och tar intryck av det mesta av kvalitet inom alla genrer. Utöver detta så gäller så klart litteratur från alla tider, film och spel, upplevelser och erfarenheter, skrönor och realitet, filosofi och överdoser, religion och sjukdom, sprit och elände. Den mänskliga vardagen helt enkelt med dess många vindlande möjligheter och oändliga potential.

När jag söker på spiritual och myasis får jag upp spiritualitet och parasitism, vad skulle ni själva säga att innebörden är och vad det genomgående temat för just EPn “Spiritual Myasis” är?
– Spiritual Myasis är en liten resa inom frågeställningen “vad innebär det att vara människa”. Varje låt dekonstruerar en del i den abstrakta treenigheten som utgör en människas uppbyggnad; kropp, intellekt och spiritualitet. Utöver detta så förtäljer plattan en liten historia om människans utsatthet och vilsenhet samt de parasiterande element som göder sig feta på dessa tillfälliga svagheter.

Brukar ni skapa en viss tematik för olika EPs och olika album, jag tänker på om det album ni tänker släppa till våren har någon uttänkt tematisk och sublim mening?
– Ja, nu när ca 75% av låtmaterialet är klart kan jag konstatera att det kommer cirkulera kring en tematisk grund. Till skillnad från en EPs kortare format har man även lite mer utrymme att utforska ett ämne och berätta en historia mer genomgående. Men det blir ingen rockopera på så vis, det kommer finnas en röd tråd genom hela plattan och en lös historia som utspelar sig, men låtarna och texterna kan också står för sig själva och den som blankt skiter i handlingen kommer garanterat få utdelning av plattan. Det mesta som vi skapar inom bandet rör sig kring Colossus-mytosen, så även dessa låtar och de kommer att fortsätta att föra vidare och utveckla dess budskap och idéer.

Finns det något nytt ni kan berätta om det album som ni kommer att släppa till vår och hur går processen rent musikaliskt?
– Det blir nio stycken monsterbitar som ska sättas på plats. Musikaliskt utgår de från i princip samma grund som EP:n fast mer genomarbetat och färdigutvecklat. Vi har även tagit oss lite mer utrymme att avvika från kärnan båda vad gäller hårdare, kortare impulsiva rökare samt mer introverta, molande lösa stycken. Vi kommer ha större bredd av influenser, mer infall och intryck och förhoppningsvis en tyngre produktion som kan bära upp allt detta. Mer av allt helt enkelt, more is more som bekant.

– Skapandet brukar följa ungefär samma mall: jag kommer till lokalen med allt från en färdig låt till en samling löst sammanhängande riff som vi jammar ihop och hjälps åt att arra tills allt sitter helt gjutet. Sen sitter jag hemma och plitar med texter, ord och idéer som binder ihop låtar och musik.

Om ni skulle få välja någon annan genre att spela förutom metal, vilken skulle det i så fall vara?
– Å ena sidan skulle vi nog kunna klä om alla låtar att passa med andra instrument och arrangemang, allt från skör alt-country till elektronisk drone eller mustig jazz, men i slutändan så lever vi för den tyngd och tryck som bara hårdrocken kan erbjuda. Jag tror ingen annan genre riktigt kan bära upp Colossen tillfredsställande.

Vad är era sista visdomsord till de som läser detta?
– Fortsätt att hålla alla ögon vidöppna och besök vår hemsida eller Facebook-sida för nyheter kring bandet. 2012 är året då allt händer, vi syns ute i vimlet…

Här är Colossus med låten Parasite i liveversion:

Ni finner dem här:

Hemsida: http://colossus.se/

MySpace: http://www.myspace.com/colossusstockholm

Twitter: http://twitter.com/#!/colossussthlm

Facebook: http://www.facebook.com/colossusstockholm