Premiär: John Moose – Flower (+ Musikvideo)

902741_10151417681180735_1336874460_o

Det är inte ett nytt dilemma, utan snarare ett dilemma som nästan är uråldrigt. Men i dessa industrialiserade tider så blir det allt mer intressant när civilisationen tränger ut det agrariska samhället. Tillsammans så skapar John Moose en fiktiv karaktär med bandnamnet, denne karaktär får man följa genom deras sånger – vars biprodukt blir olika berättelser där det huvudsakligen kretsar kring eskapism – på rymmen från civilisation till förmån för det agrariska närsamhället. Men egentligen kan man också titta längre bak, innan det agrariska samhället blomstrade och innan industrialismen kom, eftersom att deras koncept går att applicera på samhällen vars konstruktion stått på en stabil grund – med rötterna fast i marken och en inneboende påminnelse om hur moder natur fungerar. Värmlands vilda skogar är deras bygd och Hagfors verkar vara deras fasta punkt i livet. Namnen på de som drar i trådarna över John Moose är: André Szeles, Emil Florell, Ia Öberg, Petter Falk och Tobias Norén.

Tillsammans lyckas de skapa en trevlig avvägning till förmån för det semi-akustiska, men där popen ibland kan vara så framträdande utan att på något sätt störa atmosfären de skapar rent musikaliskt. Det är sparsmakat men det finns tydliga folkinfluenser som letar sig fram bland de vackra och genomtänkta melodierna. Även om de inte ens släppt debut-albumet än så har låten “Vilan” en ohörd potential för öronen. Mystiken tätnar när musiken plötsligt dyker in i en akustisk fas av sig själv, med vackra röster som tornar upp ovanför en melodimatta vars vackra ljud knappast är i närheten av rösterna – men som ändå bidrar med att ge låten ytterligare en dimension. Så fortsätter det – nästan in absurdum – och helt plötsligt letar sig en flöjt in. Det är det man tycker om när man lyssnar. Allt kan ändras på en sekund, tempot kan bli snabbare eller så kan det avstanna helt till förmån för en mer taktfast rytm.

Nu är de tillbaka efter en tid av tystnad. Skillnaden denna gång är att de börjar med ett melodiöst och känslosamt, akustiskt utlägg. Även om sången inte faller mig på läppen, så är det en vacker bild som målas upp – sen rycker kavalleriet in och stödjer den ensamma rösten mot omvärlden. Det känns som att det är skyddsänglar. Hur som haver, man kan inte tycka att någonting är helt perfekt och det är inte meningen heller. Men det som är bra med John Moose är att det är ett konstant pepprande med kvalitétsmusik, och då är det faktiskt okej om det ibland är lite opolerat eller inte riktigt stämmer överens med ens egen smak. Repartiseraren fick ett tillfälle att tänka till och att försöka acceptera, eftersom att John Moose varit snälla nog att erbjuda en premiär så kan man inte undvika att ta den. Här kommer låten “Flower” med musik-video i ett komplett lyckopaket för er att inmundiga.

Advertisements

Spotlight: Reveries – rvrs

a1683895716_10

Hela tiden kommer det nya band som ploppar upp likt träd ur marken. Vissa kan man spendera hur lite tid som helst med, medans andra växer till sig och blir ståtliga. Östergötland och Småland, i en underlig blandning, har fått ett tillskott i form utav Reveries, som lirar ett mellanting mellan sällsam alternativ pop-rock, post-rock – med en liten udd riktad åt post-punk hållet. Det är svårt att placera då man lyssnar på det, men ibland svänger det lite mer åt indiehållet. Däremot är det lätt att placera deras shoegazeambitioner, då det är en större del av sammanhanget, när man lyssnar på de två låtarna. Vilket ger dem deras stämningsfyllda och drömska ljudlandskap, som får en att glömma bort den tråkiga vardagen för några minuter.

Trots att det är rätt så långt bort från mina egna jaktmarker, så finns där ändå någonting som håller en kvar. Först och främst så är det välproducerat, och singellåtarna får representera två olika sidor av samma mynt. Man kan lugnt säga att det överträffar det mesta inom samma genre. Ibland är de för nära mainstreamträsket, men klampar utanför med en fot, medan de låter den andra vara kvar. Perfekt för den som tycker om det välljudande, men ändå längtar efter någonting som kan vara lite mer originellt. Låten “Phase II” har redan varit med i ett skejtprogram på den amerikanska TV-kanalen ESPN, i en tävling som heter “Real Street” – som arrangeras utav X Games. Så man kan väl helt enkelt konstatera att världen kanske redan ligger framför deras fötter. Om inte nu, så kommer den att göra det, när de stampar in sina fotavtryck.

Premiär: Sisillisko är de nya herrarna på täppan!

972043_321118998020173_2077739751_n

Eller så är de åtminstone ett helt nytt band, som är sprungna ur Stockholmsjorden. Sisilisko betyder indirekt “ödlornas natt“, vilket är taget från de finska orden “sisiliskojen yö“. Rent symboliskt så kommer denna yttring från natten till Söndag och Måndag, då vi aldrig fastnar i djupsömn utan landar mellan två sömnstadier. Där detta ger upphov till svettighet, märkliga drömmar och där man när ett gravt annorlunda tillstånd. Ni vet säkert vilket, men det kan yttra sig i olika former. Med andra ord så vill de pricka in det som sällan ställs i mittpunkten av tillvaron, eller ens det som där läggs någon uppmärksamhet vid. I karga vrår, i medvetandes ytterkanter, dit dagsljuset strålar inte når. Bandet består utav Albin Boman och Peter Engkvist, och deras debut-singel som de nyligen släppt, som går under namnet “To Die / Under Your Skin” – spelades in i en lokal i ett industriområde, i samkväm med teknikern och producenten Martin Nilsson. Den som spelar trummor är Jakob Enlund, och utöver det så har de haft medhjälparna Veronica Blom, som skötte det grafiska och Anni Alm som stod för fotograferandet.

Nåväl, ni har läst länge nog. Nu är det dags för er att kasta er in i en doominpyrd kaskad av otippad amerikansk folkmusik, i en mäktig treenighet med black metal. Lyssna här nedan.

Generalerna kommer ut ur dimman!

Untitled

Generalerna tågar in med instrumenten i högsta hugg och ger er (eller oss) debutsingeln “Gator Från Förr“.

Lättsamt är väl det första ordet som kommer upp i tankarna när man tänker efter. Andra har jämfört bandet med Håkan Hellström, så visst, det finns säkerligen någonting där som påminner om honom. Men allting är inte Hellström, utan snarare en någorlunda slätstruken form av pop-rock, som lyckas stämpla in på slagfältet, iklädda popmundering – tillsammans med några attiraljer som gör det lite mer speciellt. Rent dialektalt är det ett mysterium, med tanke på att de rent ortsmässigt är oerhört uppdelade. Någonting i det låter Göteborgskt, med samtidigt även Rikssvenskt. Givetvis existerar även Anders F. Rönnblom som influens i sångarens register, till den milda grad att det nästan är så uppenbart som en knäpp på näsan. Inget fel med det, eftersom att han tillhör kategorin; underskattade trubadörer – som Sverige sällan har skådat.

Fördelen med Generalerna är just kärnan av lättsamhet, men faktumet att de inte stannar vid de socialrealistiska lyrikerna, utan snarare tar det vidare med ytterligare instrumentation. Strukturen känns inte särskilt tidstypiskt, utan det leder snarare till klassiker från så länge sedan som på 70, 80 eller 90-talet. Peppen som finns i deras kaskad av vardagsanekdoter, nostalgiska vibbar och stadscentrerad kuriosa – kan sannerligen sätta ett eller annat på kartan, förutom just musiken. Det är just detta, som tillsammans med det redan uppradade, utgör stommen som särskiljer de från det mer slätstrukna sound som de frivilligt gett sig in på.

Intervju med Piroth!

  Piroth _På fältet

Piroth är en svensk duo bestående utav systrarna Johanna och Nina Piroth, som uppstod någonstans runt 1997. Deras musik hämtar intryck och influenser från det mesta, men i slutändan står fundamentet på en stadig pop-grund. Utöver själva musiken, så styr och ställer de även över deras gemensamma bolag Oma Gusti Records. Sedan en tid tillbaka, så har de haft smygpremiär hos SVT:s PSL, där de sedan slutet av förra året redan släppt två musikvideor inför deras kommande släpp. Förutom detta, så har de redan släppt tre fullängdare. Det fjärde släppet ligger längre in i framtiden, då två singlar återstår. Utifrån detta så har även Invisible Guy lagt öronen mot musiken, lyssnat in och tagit del utav deras musikaliska porträttering. Vilket i sin tur ledde till att frågor ställdes, däribland om deras artistnamn, deras förflutna, bolaget i sig – och en hel radda andra frågor. Lyssna på deras musik, scrolla ner – och läs intervjun.

Continue reading

Peter Sjöholm har släppt singeln “Normal” inför sitt uppkommande album!

Peter Sjöholm som bland annat lirar i punkbandet Syster Ingrid, som har med ett par låtar i en av mina podcasts, har själv släppt en singel. Denna singel är släppt på hans egna skivbolag Computer Killed The Recordstore, som enligt honom själv är en “aptitretare” inför det uppkommande albumet “Det här är bara början på någonting som förmodligen kommer att ta slut imorgon” som släpps senare i höst.

Förutom just Syster Ingrid har Peter även en gedigen bakgrund inom göteborgs indiepopscen, där han spelat elektronisk indiepop på olika klubbar sedan början av 2000-talet. Tidigare har han lagt upp diverse musikprojekt, men detta är hans första “riktiga” release någonsin. Han har även skrivit låtar i andra band och lirat synth i bland annat indiebandet Waterburg.

Därför tycker jag att ni bör lyssna på låten “Normal” här nedanför:

The Scrags släpper sin efterlängtade sjua i Augusti!

Gävlebandet The Scrags kommer att släppa en singel-7¨:a på Svart Records den 31:a Augusti. Ungefär en vecka senare kommer de att ha en releasefest, på Bar Brooklyn/STRAND, närmare bestämt den 5:e September. På A-sidan återfinns låten “Void Lodge” och på B-sidan finns låten “Cold Wind“. Så här ser omslaget ut:

Lyssna till en av deras singellåtar nedanför.

Ni kan även lyssna på Cold Wind, men i liveformat: