Strömma Exklusivt: Dödsvarg – Glädjedödaren

cover

Ut från det tomma intet kommer en varg som representerar den karga verkligheten. Med hinkvis av det osande hat mot livets tristess som det mänskliga släktet vant sig vid, tittar de bortgångnas baneman ut från skuggorna. Ett djur mer fasansfullt än det hemskaste din egen fantasi kan uppbringa. Denna best är frammanad av Jon Ekström, eftersom att det är hans soloprojekt, går under namnet: Dödsvarg. Med de basala drifterna tillfredsställda, garderar sig denna helvetes uppkomling genom att dra influenser vitt och brett, utan att för den delen låta det påverka hans uppdrag—att alltid skräda ljudbilden till minsta beståndsdel. För två månader sedan släppte han en trippelsjua, där alla hans EP’s fick plats under samlingsnamnet “Människan är en ruttnande process“—inkluderar “Total System Collapse. Fuck!” (2012), “Om det där med omänskliga relationer” (2013), och “Slaget om alltings jävighet“—plus en helt ny bonuslåt vid namn “Anställd som underställd“.

a1439355480_10

Det som intresserar med Jon Ekström och hans musik är att han just nu, åtminstone i Sverige, är ensam om att skapa något som kan sammanfattas som oljudsframkallande “industriell metal“. Ännu intressantare är hur man kan lyckas med detta umbärande när man bara är en person som i stort sett sköter all inspelning, av alla instrument, med få undantag ersatta på vissa låtar där han samarbetat med andra. Men det är oftast på fåtalet låtar och då handlar det om ett instrument eller en strupsångare som ersätter hans karaktäristiska—men plågade—underjordsvrålande. Om man bestämde sig för att förbeställa de fysiska vinylskivorna så fick man ett album på köpet, ett osläppt album som varit färdiginspelat sedan länge men som enstaka personer fick ta del av som tack för mödan; att de skramlat ihop pengar till att betala för sig.

a0176148913_10

På detta släpp har Jon Ekström samarbetat vitt och brett, bland annat med två sångare och en rappare, varav en sångare som täcker upp för honom själv i en låt, medan de andra fått ta över med sina sångröster helt och hållet på de låtar som varit designerade för dem. Utöver allt detta så har han tagit hjälp av två trummisar, en som trummar för en sång rakt igenom och en annan som kompletterar Jon Ekströms trummande. Alla dessa personer är namngivna: Jens Ekelin,  Primatho, Samuel Skoog, David Flood och Hector Sjölund Peinado Peña. Visst kan man tycka att det är spännande med samarbeten till en viss grad, men när ett släpp är så fullständigt infekterat av samarbeten så blir man rätt motvillig inför lyssnandet. Särskilt eftersom att Jon sköter det musikaliska så bra annars, men det ska sägas att det går att genomlida med råge, eftersom att de bidragande musikerna faktiskt lägger till ytterligare en dimension till annars jävligt välsvarvad och bra musik.

a1793349123_10

Eftersom att det är tolv dagar tills Jon Ekström släpper detta tidigare exklusiva och otillgängliga släpp, i sin helhet via sin Bandcamp så fick Repartiseraren en exklusiv förhandsströmning av albumet så att ni kan lyssna till de härliga tonerna av världens undergång; och en näve eller två för mycket nihilism. Plattan består av elva låtar, varav “Slutet“, “I Kolgruvorna” och “Satan” förblir Jon Ekströms egna alster, då alla andra innefattar ett samarbete eller två. Allting har spelats in av Dödsvarg och även mixats av honom, omslaget har även tillfallit honom att skapa. Mastering skötte Audiosiege ypperligt som vanligt. Hoppas att ni tycker om detta album lika mycket som jag gjorde. Om ni inte gör det, så går det alltid att spela albumet en gång till—jag lovar att ni kommer att fastna efter sjätte gången, eller tidigare. Njut av den karga nihilismens stålhätta, vars totala misantropi tar sönder dig inifrån.

Världspremiär: Agent Side Grinder – Beloved Fool (feat Kite)

thisisus_front

Det är inte varje dag som två av den svenska underjordens väldiga banbrytare möts i en och samma låt. Särskilt inte när det handlar om synth-pop, även om det med vissa undantag har existerar förut. Men det här är något helt annat. Det var ett bra tag sedan något höll så hög klass, att man bara kunde skriva under på det — med silverpenna på ett tomt ark. På Agent Side Grinders kommande EP “This Is Us” så är de så avklädda de bara kan bli, till stor del på grund utav att de gästas men även influeras av Kite som bihang. Fast egentligen känns det inte som att det är dem som figurerar i bakgrunden, för det känns som om deras ljudbilder flyter samman — eller så är det bara en kvarliggande fantasi man har, sedan man lyssnat till deras inhopp och tyckt om precis allt. Allt som händer känns äkta, men det enda referensmaterialet man får är med titelspåret och med den låt som kommer att ha världspremiär här på Repartiseraren. Två låtar är ju remixer och det kan man ha olika åsikter om, men det är inte precis där jag lägger mitt fokus — denna gång.

asgkajte

Dock är det läpmligt att nämna hur rätt i tiden detta ligger. Bägge planerar nämligen sina egna stordåd, för både Agent Side Grinder och Kite planerar att släppa nytt material nästa år. Då är det perfekt att de verkligen samarbetar på en låt så att det blir en slags försmak inför vad som komma skall. Den låt som Repartiseraren har fått äran att ge er att lyssna på exklusivt från detta insignifikanta lilla blogg-zine, heter “Beloved Fool” av Agent Side Grinder och där gästar Kite. Låten är en väldigt intressant sådan eftersom att det känns som om två ljudbilder samsas om att överta varann, men där de istället fungerar i perfekt symbios tillsammans. Det är inte direkt en ödeskamp om överlevnad, utan snarare en slags fröjd; där seriositeten letar sig fram någonstans mellan lagren. För det är trots allt en förnöjsam låt där lättsamheten bär tonerna längs en kavalkad som lyser upp den mörka vinterhimmeln med värme. När man närmar sig slutet mot året kanske man inte direkt är tillfreds, men till tonerna av “Beloved Fool” så lättar man på sitt missnöje och intar inte direkt rollen som Farbror Scrooge. “This Is Us” släpps av Progress Productions den 26:e November. EP:n spelades in i November, mastrades av Henrik Alsér från Svenska Grammofonstudion Mastering, skivomslag och konst skapad av Kristoffer Grip.

Premiere: Maskinåldern – Avsnitt 3 – Gustav Jansson (Sturm Café)

10726520_10152899823912573_619409232_n

Det här är ett avsnitt som jag velat göra sedan jag startade denna podcastserie. Egentligen fanns där inga stora förhoppningar om att lyckas med det, men efter mycket om och men så blev en intervjutid bokat för avsnittet med Gustav Jansson från duon Sturm Café. En grupp som inspirerat många andra inom den “nya” svenska bodyscenen som långsamt började växa fram under tidigt 2000-tal – där Sturm Café var mer prominenta nu i efterhand – än vad de visste där och då.

Men egentligen är det helt egalt i sammanhanget. Fokuset låg på hur bra musiken var och vad som varit upphovet till deras musik, inte bara i studion men också i dynamiken hos duon och deras liveframträdanden – egentligen hela det kit som gjorde att denna duo på ett rätt så framgångsrikt vis kunde göra ett avtryck inom elektronisk kroppsmusik – både här, i Tyskland, men också i resten av världen. För att inte glömma att nämna de otaliga sidoprojekten, varav Kommando XY och Working Puppets utgör de mest prominenta – och kanske egentligen de man intresserat sig mest för.

Nu har man gått och väntat länge på att få släppa detta avsnitt, som är mer än två timmar långt och innehåller en djupintervju med Gustav Jansson. Här får man reda på en mängd saker som inte kommit fram i tidigare intervjuer, kanske för att frågorna inte formulerats på detta vis eller att intresset inte funnits. Förutom att avsnittet är så långt så finns där även tre exklusiva och osläppta låtar, som “1632” från det färdiga (men osläppta) albumet “Europa!” av Sturm Café, demoversionen med en annan sångare på låten “Kyss Mig” av KROPP, och en tidig demo av låten “Mozart-Ideal” som förmodligen är en av de mer populära alstren Sturm Café levererat.

Mycket mer kan egentligen sägas och man skulle kunna täppa till så många andra luckor, men jag låter någon annan göra det. Det finns alltid något av intresse. Det är bara så skönt att äntligen kunna leverera det tredje avsnittet av Maskinåldern. Nu tycker jag att vi kör igång maskineriet för fullt.

Innan ni börjar lyssna så vill jag tacka Minmiart för konstverket till avsnittet. Ni kan titta på annat som hon haft för sig genom att besöka: http://minmiart.tumblr.com/

Låtlista:

1. Spartak – Tiden
2. Position Parallele – Silence et grésillement
3. PTP – Show Me Your Spine
4. Sturm Café – Koka Kola Freiheit (Thomas P. Heckmann Remix)
5. Jäger 90 – Immer Dümmer
6. Sturm Café – 1632 (Unreleased)
7. DAF – Ich Will
8. Kommando XY – Manlig Gemenskap
9. Portion Control – Karateka
10. Keine Ahnung – Plastik
11. a;GRUMH… – M.D.A.
12. Kommando XY – Norrland
13. Working Puppets – Monopoly
14. Working Puppets – Welcome
15. Rheingold – Distanz
16. Les Visiteurs Du Soir – Je T`ecris D`un Pays
17. KROPP – Kyss Mig (Demo Version / Other Singer) (Unreleased)
18. Sturm Café – Mozart-Ideal (Demo) (Unreleased)

Exklusiv Premiär: Den Arkaiska Rösten – ◯

Image(1)

Ålderdomen slår tidigt för oss som inte velat uppleva den. Men det finns en utväg för alla oss som känner att tiden är kommen – låt rösten tala om för dig hur du ska göra härnäst. Från de mörka svenska skogarna hörs ett muller, ett muller som sliter upp rötterna ur marken och som kastar iväg dem åt vårt håll. Till sin hjälp har man ett omfång av olika genrer som man med svensk ingenjörskonst fulländar. Namnet på denna best från de mest avlägsna vildmarkerna låter inte talas till en, det viskas genom läten – och för andra obegripliga besvärjelser – till att komma närmre. När man väl är inom räckvidd så ingår man i deras seans. Det jag talar om är Den Arkaiska Rösten, en vilddjurets slitstarka käftar, trombonens ökande styrka – orkanens uppsvälldhet och makt, den som bryter av och slänger upp – en naturkraft utom din kontroll. Från dess märkliga uppenbarelse kommer det hemskaste, elakaste och mest förvridna du någonsin hört. Med en hypnotiserande ljudbild som långsamt tränger igenom din obrytbara mark, som med den mest envisaste av sinnen försöker att göra dig till deras. Denna duo, om man nu ens kan använda ett sådant ord, är Per Åhlund och Girilal Baars – kom ihåg deras namn.

Nu har de samlat ihop sig efter att ha varit en enhet sedan 2010, till att bli ett kompromisslöst anlete i en värld där man gör bäst i att uppleva snarare än att läsa. Jag måste erkänna att jag inte vet särskilt mycket om denna kraft, denna tvåmannaskap, mer än att de gärna håller sig till att uppträda på Fylkingen – en ideell förening med hembas i Stockholm – där många andra experimentella akter haft liveframträdanden. Men ni är givetvis inte där idag och kommer kanske aldrig att beträda deras mark. Därför så har de slutit upp med mörkrets samlingspunkt, eller ska vi säga det “ockulta” – vid namn Beläten – vars namn gjort sig känt på att ta dessa utsvävningar under sin vinge. De ska nämligen släppa en kassett vid namn “Cirkel/Triangel”, ett helt nytt släpp på C30-format på två sidor där de samlat material de spelat in under en liveseans på Fylkingen – den 30:e Maj 2012. Eftersom att jag vet att många har varit otåliga, så får ni möjlighet att förlyssna till “◯” exklusivt på Repartiseraren. Kassetten i sig släpps på Beläten nästa vecka, den 5:e September.

Premiär: Maskinåldern – Avsnitt I

Screen Shot 2014-07-13 at 12.46.41 AM

Det är svårt att veta var man ens ska börja ibland. Tiden flyter på som om ingenting hänt och det känns som om det var flera månader sedan pilotavsnittet spelades in. Egentligen är det inte mycket som har förändrats med formatet, men det känns friare på väldigt många sätt. Nu är till och med det första avsnittet någonsin av Maskinåldern inspelat och uppladdat. Det känns surrealistiskt.

Första intervjun som är med i avsnittet är inspelat i Malmö på ett hemligt ställe, eller närmre bestämt – en replokal. Där huserar nämligen en av Malmös nyare hardcoreband Urban Savage. De har satt på pränt att lira hardcore punk blandat med oi och gammal hederlig rock’n’roll. Deras debutalbum “Let Thunder Roar” ligger runt krokarna för att släppas, och från vad jag har hört så låter det som ingenting jag lyssnat på innan. Eller jo, kanske, men i mina öron så låter det unikt.

Vi sätter oss ner i en skinnfåtölj, vid ett bord där det för en stund sedan stod en tom ölburk, någon slags föda och kartonger. Det är här intervjun börjar. Mina lämpliga intervjuoffer heter Viktor och Ruben, bägge två och resten av bandet har lirat i andra band innan och listan kan göras lång. Tyvärr var de andra två i bandet inte närvarande, så det fick gå ändå. Ämnena som vi kom in på under denna intervju var både intressanta och gav en eller annan tankeställare efter att intervjun var klar. Till podcasten så har de donerat de två osläppta låtarna “I’ve got nothing to say” och “When the day comes“, bägge är tagna från det kommande albumet. Intervjun är indelad i två olika delar, med cirka femton minuter för var del.

Utöver detta så var faktiskt Magnus Gyllenswärd den som skulle få sätta agendan för avsnittet, i alla fall när det kommer till de övergripande låtvalen. Magnus är annars känd som en del av det märkliga indie-pop-bandet Differnet, men det var inte därför jag var intresserad av att intervjua honom. I hemlighet, eller nåja, under ett annat namn – nämligen “Övervarning” – så har han redan släppt fyra album. En skiftande blandning mellan dark ambient, ambient och en allmän experimentallusta. Från det första albumet “Mellan Rummen” som släpptes i December år 2012, till hans senaste album “Förberedelser / Åtgärder” som släpptes i Mars år 2014. Till Maskinåldern så gav Magnus en osläppt live-inspelning från den 6:e December för några år sedan, under namnet Bodén-Gyllenswärd.

Det har varit en intressant resa att göra detta avsnitt. Man skulle även kunna påstå att det varit omväxlande. Från att göra en intervju öga mot öga, till att vara mer digital och Skype:a. Kontrasterna mellan artisten Magnus Gyllenswärd och hardcorebandet Urban Savage är slående och kanske en del av det som definierar just Maskinåldern.

Slå er ner och lyssna på Avsnitt 1, där Urban Savage och Övervarning bestämmer reglerna.

Avsnitt 2 ligger inte långt ifrån och kommer ut inom kort. Dessutom så görs det även reklam för en hardcorefestival som går av stapeln i Uppsala den 7:e, 8:e och 9:e November.

Låtlista:

1. Kunskapslådan – Xerox
2. Fuse – Nitedrive
3. Urban Savage – I’ve got nothing to say (Osläppt)
4. Raketerna – Ståplatsbiljetten
5. Missbrukarna – Du E Inte Du
6. The Jack Brothers – Min Lilla Ros
7. Urban Savage – When the day comes (Osläppt)
8. Ståålfågel – Avdelning stormen
9. Paper – Strider
10. Bodén-Gyllenswärd – 6:e December – Del 2 (Osläppt)
11. Blacken – Myggor som svalor tar
12. Solar Quest – Singtree
13. Nilp – Kloeti
14. Undergång – Disconnect
15. Dom Dummaste – Död

Premiär: Maskinåldern – Pilotavsnittet

repmixfinal1

Vi har kommit in i maskinåldern för länge sedan. Sedan de agrariska dagarna har industrier tillkommit, och nu har vi redan välfungerande robotar. Kanske kommer vi människor att modifieras till att bli cybernetiska, kanske är det hög tid för en “terminator” – eller är det bara rent önsketänkande? För dagarna är förbi när man kunnat leva runtomkring sköna grönområden, som blir allt färre var dag som går, då allt som kan tänkas vara urbant och hippt ersätter de tråkiga grönytorna. När denna maskinålder väl är här är den svår att stoppa. Maskinåldern står och knackar på dörren, varesig du vill eller inte. Han vill komma in och förgöra det du håller kärt, då hans monotona liv inte kräver några känslor alls. Kylan flyter in och övertar sin rättmätiga position i Norden.

Välkommen till vår Maskinålder.

Detta är en podcast där jag, i egenskap av mitt skriveri på blogg-zinet Repartiseraren, förlänger min arm in i podcastvärlden – ytterligare en gång. Det har redan varit beprövat i och med min första podcast-serie “Svensk Punk och Hardcore” som startades 2012 och lades ner samma år. Ni kommer att få lyssna till samma experiment, ungefär samma upplägg, men där inriktningen är en annan. Istället för enkom stela intervjuer, så är det mer fritt och inte alls genrebaserat. Ni kommer att få bekanta er med allt från The Guilt, nu i pilot-avsnittet, till avsevärt annorlunda karaktärer, band, skivbolagsmoguler – och många andra intressanta människor.

I pilotavsnittet satte jag mig ner på Basement Café i Malmö och tog ett snack med The Guilt. Denna duo startades för cirka tre år sedan och har sedan dess släppt strölåtar och en EP betitlad “The Guilt EP“. De är nu aktuella med ett släpp på Heptown Records i höst. Detta blev en längre konversation som hamnade på, i runda slängar, en timme och trettio minuter. Inkluderar både försnack och en seriösare djupintervju med denna duo.

Utöver det fick jag tag på trummisen Kim, från bandet Hemgraven. Ett välsvetsat band med fyra medlemmar som lagt grunden för sin självskrivna historia med det första släppet “Hemgraven EP“. På så sätt har detta band en liknande uppkomst som The Guilt, och de delar även på att ha uppstått samma år och det faktum att bägge konstellationer släppt en EP först och gjort annat senare. Bland annat gjorde de sig ett namn i och med släppet av den andra samlingsplattan på Peter Out Records där en av deras låtar var med. Med en osläppt låt från deras kommande album i detta pilotavsnitt, blev resultatet en mini-intervju med Kim.

Ni kan också hålla till godo med en osläppt låt av Svart Städhjälp, en låt som kommer att återfinnas på deras kommande album men som spelas i pilotavsnittet, exklusivt.

På tundran kan ingen höra er skrika, i Maskinåldern så gnisslar er kropp likt ooljat maskineri.

Låtlista:

1. The Guilt – Give It
2. Golden Kanine –  Scissors
3. Hooves Not Hands – Discipline Finger
4. Hemgraven – Ett annat sätt att leva (Osläppt)
5. Johan M Roos – Duett
6. Skraeckoedlan – Fågelsång
7. Krypta – Under snön nästan gabba
8. Svart Städhjälp – Mina Problem (Osläppt)
9. Goz Mongo Alliance – Frank
10. Nimam Spregleda – Body To Body

The launch of Repartiseraren!

FB5

Invisible Guy no longer exists. It was a time of joy and careless fun. Since I started this blog-zine back in early 2011, I had no idea that it was going to get even near as big as it is now. My ambition was to drive this blog-zine as a hobby-project of my own, just so I could spend some of the vacant time that I had back then. What was a hobby began when I interviewed different local bands in Sweden, from Norrland to Skåne, Stockholm to Blekinge and everywhere I could find any interest. Later on, in 2012, it evolved into the podcast that I had in regards to me covering a lot of the punk and hardcore-scene, since I was interested in it and D.I.Y. The birth of Swedish Punk and Hardcore came with my ambition to start this podcast of my own, which aired for five episodes before I trashed the idea completely. I really had no time to be mailing to people, getting them to participate, since a lot of the time went to administrate what I could find and try to get people to get back to me. That’s really not a fun thing to do, especially not when you need to fill a podcast which could be everywhere from an hour to eight hours long. I wanted it to be impressive, I wanted it to be underground and I wanted to hear their stories – play some music – basically have my own radio-show in some kind of way. Since then, everything has been running smoothly. It’s been getting better and better, so I decided to invest money in artwork which I bought from the wonderfully talented James Licht – the man behind one of the most promising labels – namely Die Song. There’s where Invisible Guy changed into Repartiseraren, bringing a rather small legacy to its grave, but not an insignificant one. It meant a lot to me, and it brings a lot of pain having to let go of it, but I feel like it will always be there in some kind of way. Repartiseraren was just a breath of fresh air, the beginning of something new, an extension of what Invisible Guy once was. I am proud to say that it has gone very well and I am thankful of everyone’s support of this blog-zine. It means more then you could ever imagine.

cover

One of my newly attained friends Magnus Gyllenswärd, whom is most known as Övervarning, mailed me about a week ago or so. I’ve always been fascinated with his music, since I found one of his releases on Bandcamp while sifting through everything. His mail couldn’t have come in a better time or place. Since he notified me about his release being out, but not on a label for the moment, I asked him if I could put out a couple of tracks from it. He agreed with that and here we are – letting his tracks represent the shift from Invisible Guy to Repartiseraren. It was an honor for me to pick out the tracks from his newly produced album, tracks that I found fitting to the general theme of launching this new platform and bringing new light to the old. Therefore I chose the tracks “Avstånd, beskrivning, befogenhet” (Remoteness, description, remit), “Visst påverkas man av sådana händelser” (Surely one is affected by such events) and “Högt ovanför den tomma kyrkan” (High above the empty church). Every title had such an apt description to what happened in between that transition, what the transition actually was, and the music itself felt so refreshing. Like being born again, getting a new chance. These tracks were taken from his latest release “Förberedelser / Åtgärder“, which is currently not on any label, and is exclusively available in the shape of the three songs that I picked myself. Stream and listen to them exclusively, and celebrate the new dawn with Repartiseraren!