Listen: Venin Carmin – Glam is gone

a0625086191_10

We must admit that we’ve gone and gotten ourselves stuck with a ‘guilty pleasure‘. Venin Carmin from the electronica duo Kelly und Kelly, have moved on to a solo-project. She calls it ‘dead pop‘ but we’re not sure what she means by labeling it that. Her sound is in between the peppiness of popular electroclash artists and groups, with an emphasis on pop. The album “Glam is gone” is her debut-effort that is ten tracks long and spans over thirty minutes in length all together. We’re not sure if the glam has gone away but we’re pretty sure that elegant glam, glitter have gone and died somewhere, in the depths of the club’s catacomb. Though questions arise when it comes to descriptions—we’re intrigued by the sound if we could strip away the inane lyrics—but also the singing style. The whole internationally-styled delivery, often courtesy of Ed Banger Record’s entrance into French electronic music, have always been unbearable to listen to—as proven by Uffie‘s debut in the limelight with: “Pop The Glock“.

She does it way better when her chansons turn into semi-ballads with an emotional message, rather than the mindless and vain attempts to create a hybrid of melodic synth and generic post-punk. So when about half of the album have been listened through, songs like “Fade & Forget” enhance our understanding of her music. When she has the capability to create such an emotional barrage that is catchy but not too deep into pop-oriented templates, it’s intolerable to start everything over again and endure the first songs. After that song everything seems to have started over again and then—”The Spiral Dance” starts—changing everything again, to a melancholic ballad with its main focus on percussion—with lovely, but static synthesizer-pads that create a whole new atmosphere. The last song is the title-track “Glam is gone” which surprise us as she focuses more on a cold-wave singing style, a concrete and stern voice resounding. Matched with an equally as restricted atmosphere that is well-produced, but intriguing. Listen to “Glam is gone” down below and make up your own mind.

Premiär: John Moose – Flower (+ Musikvideo)

902741_10151417681180735_1336874460_o

Det är inte ett nytt dilemma, utan snarare ett dilemma som nästan är uråldrigt. Men i dessa industrialiserade tider så blir det allt mer intressant när civilisationen tränger ut det agrariska samhället. Tillsammans så skapar John Moose en fiktiv karaktär med bandnamnet, denne karaktär får man följa genom deras sånger – vars biprodukt blir olika berättelser där det huvudsakligen kretsar kring eskapism – på rymmen från civilisation till förmån för det agrariska närsamhället. Men egentligen kan man också titta längre bak, innan det agrariska samhället blomstrade och innan industrialismen kom, eftersom att deras koncept går att applicera på samhällen vars konstruktion stått på en stabil grund – med rötterna fast i marken och en inneboende påminnelse om hur moder natur fungerar. Värmlands vilda skogar är deras bygd och Hagfors verkar vara deras fasta punkt i livet. Namnen på de som drar i trådarna över John Moose är: André Szeles, Emil Florell, Ia Öberg, Petter Falk och Tobias Norén.

Tillsammans lyckas de skapa en trevlig avvägning till förmån för det semi-akustiska, men där popen ibland kan vara så framträdande utan att på något sätt störa atmosfären de skapar rent musikaliskt. Det är sparsmakat men det finns tydliga folkinfluenser som letar sig fram bland de vackra och genomtänkta melodierna. Även om de inte ens släppt debut-albumet än så har låten “Vilan” en ohörd potential för öronen. Mystiken tätnar när musiken plötsligt dyker in i en akustisk fas av sig själv, med vackra röster som tornar upp ovanför en melodimatta vars vackra ljud knappast är i närheten av rösterna – men som ändå bidrar med att ge låten ytterligare en dimension. Så fortsätter det – nästan in absurdum – och helt plötsligt letar sig en flöjt in. Det är det man tycker om när man lyssnar. Allt kan ändras på en sekund, tempot kan bli snabbare eller så kan det avstanna helt till förmån för en mer taktfast rytm.

Nu är de tillbaka efter en tid av tystnad. Skillnaden denna gång är att de börjar med ett melodiöst och känslosamt, akustiskt utlägg. Även om sången inte faller mig på läppen, så är det en vacker bild som målas upp – sen rycker kavalleriet in och stödjer den ensamma rösten mot omvärlden. Det känns som att det är skyddsänglar. Hur som haver, man kan inte tycka att någonting är helt perfekt och det är inte meningen heller. Men det som är bra med John Moose är att det är ett konstant pepprande med kvalitétsmusik, och då är det faktiskt okej om det ibland är lite opolerat eller inte riktigt stämmer överens med ens egen smak. Repartiseraren fick ett tillfälle att tänka till och att försöka acceptera, eftersom att John Moose varit snälla nog att erbjuda en premiär så kan man inte undvika att ta den. Här kommer låten “Flower” med musik-video i ett komplett lyckopaket för er att inmundiga.

Premiere: Maskinåldern – Avsnitt 3 – Gustav Jansson (Sturm Café)

10726520_10152899823912573_619409232_n

Det här är ett avsnitt som jag velat göra sedan jag startade denna podcastserie. Egentligen fanns där inga stora förhoppningar om att lyckas med det, men efter mycket om och men så blev en intervjutid bokat för avsnittet med Gustav Jansson från duon Sturm Café. En grupp som inspirerat många andra inom den “nya” svenska bodyscenen som långsamt började växa fram under tidigt 2000-tal – där Sturm Café var mer prominenta nu i efterhand – än vad de visste där och då.

Men egentligen är det helt egalt i sammanhanget. Fokuset låg på hur bra musiken var och vad som varit upphovet till deras musik, inte bara i studion men också i dynamiken hos duon och deras liveframträdanden – egentligen hela det kit som gjorde att denna duo på ett rätt så framgångsrikt vis kunde göra ett avtryck inom elektronisk kroppsmusik – både här, i Tyskland, men också i resten av världen. För att inte glömma att nämna de otaliga sidoprojekten, varav Kommando XY och Working Puppets utgör de mest prominenta – och kanske egentligen de man intresserat sig mest för.

Nu har man gått och väntat länge på att få släppa detta avsnitt, som är mer än två timmar långt och innehåller en djupintervju med Gustav Jansson. Här får man reda på en mängd saker som inte kommit fram i tidigare intervjuer, kanske för att frågorna inte formulerats på detta vis eller att intresset inte funnits. Förutom att avsnittet är så långt så finns där även tre exklusiva och osläppta låtar, som “1632” från det färdiga (men osläppta) albumet “Europa!” av Sturm Café, demoversionen med en annan sångare på låten “Kyss Mig” av KROPP, och en tidig demo av låten “Mozart-Ideal” som förmodligen är en av de mer populära alstren Sturm Café levererat.

Mycket mer kan egentligen sägas och man skulle kunna täppa till så många andra luckor, men jag låter någon annan göra det. Det finns alltid något av intresse. Det är bara så skönt att äntligen kunna leverera det tredje avsnittet av Maskinåldern. Nu tycker jag att vi kör igång maskineriet för fullt.

Innan ni börjar lyssna så vill jag tacka Minmiart för konstverket till avsnittet. Ni kan titta på annat som hon haft för sig genom att besöka: http://minmiart.tumblr.com/

Låtlista:

1. Spartak – Tiden
2. Position Parallele – Silence et grésillement
3. PTP – Show Me Your Spine
4. Sturm Café – Koka Kola Freiheit (Thomas P. Heckmann Remix)
5. Jäger 90 – Immer Dümmer
6. Sturm Café – 1632 (Unreleased)
7. DAF – Ich Will
8. Kommando XY – Manlig Gemenskap
9. Portion Control – Karateka
10. Keine Ahnung – Plastik
11. a;GRUMH… – M.D.A.
12. Kommando XY – Norrland
13. Working Puppets – Monopoly
14. Working Puppets – Welcome
15. Rheingold – Distanz
16. Les Visiteurs Du Soir – Je T`ecris D`un Pays
17. KROPP – Kyss Mig (Demo Version / Other Singer) (Unreleased)
18. Sturm Café – Mozart-Ideal (Demo) (Unreleased)

Lyssna: Sanne de Neige – Low

a0975261262_10

Otippat värre. I myllan uppe i Växjö så växer det så att det knakar. Nu tror jag att den perfekta blandningen mellan pop och gothmusik är nådd, då Sanne de Neige självsläppt “Low“. Tidigare så har de släppt en demo som mottagits väl av andra blogg-zine och nättidningar. Eftersom att jag inte lyssnat på den än blir det svårt att förutsäga hur mycket bättre eller sämre den är, så jag börjar i andra änden istället. Det märks väl att coldwave och post-punk går hem i stugorna och att det har börjat få större spridning än eljest. Just denna blandningen av känslosam pop, som med hjälp utav de andra två genrerna gör att de kan bilda sig ett eget sound, ger upphov till den mest smärtsamma ljudbild som kan uppnås. För att inte tala om hur bra sångerskan Sanne är i sammanhanget. Man blir tagen av hur mycket de kan åstadkomma med en så återhållsam ljudbild.

För det är precis så det är. Mellan lagerna så blandar de hejvilt, men ingenting känns för långt ifrån för att kunna uppskattas. Allt känns så nära. Dock känns det som att de faller kort med den instrumentala versionen utav låten “Forest“, eftersom att avsaknaden utav sång gör att man inte riktigt tror att det ska hålla. Fast även där blir man motbevisad, men det känns fortfarande som att det är något annat än Sanne de Neige. Det är skandalöst att inget skivbolag gett sig till känna för att släppa denna fantastiska bedrift. Förhoppningen från ens egen sida är att de ska kunna nå så långt och att det kan släppas på fysiskt format, för det skulle förmodligen göra succé. Ni kan lyssna till släppet här nedanför, jag rekommenderar det oerhört mycket.

Listen: extravague – L’Ombre d’Un Doute EP

a2815117669_10

Ah oui, c’est incroyable,” I uttered. When you combine the melancholic aura that revolves around those pesky Frenchmen, since this gave way for the romanticism and coldness of cold-wave. It’s always surprising when you find the less atonal cold-wave, the wave that rides on a stringent melody. So therefore, when I looked around I came upon the group extravague –a duo consisting of two guys lost in “a hall of dashed hopes“. Before their first EP they released a live album with eleven demo-tracks, titled “Demo / Live in Empty Room” – which they recorded at home with only one microphone. This was three months ago, fast-forward and you’ll see the realization of their debut-EP which is aptly titled: “L’Ombre d’Un Doute EP” (Shadow Of A Doubt EP). A rather bleak example of what can be done when you combine the coldness of cold-wave with a post-punkiness, changing into a more new-wave styled phase which garner the wondrous melodies which they’ve carefully composed. There is actually only a small difference when it comes to how they’ve recorded this one, in comparison to their first release, because it’s also been recorded live with a microphone – but a hell of a good microphone at that – being able to pick up their music. But this time it’s also mixed into the wonderful sound-scape. You should listen to their release down below and stream it to your francophilic joy, or despair. Whatever you choose to do, it’s a great release that deserves to be listened to.

Watch: Little Trouble Kids – Haunted Hearts

If you’re hungering for some noise to your late-in-the-afternoon tea or coffee, look no further. As we dot the line in Belgium, a band called Little Trouble Kids e-mailed me about the fact that they’ve got a music-video out for their latest single “Haunted Hearts“. I haven’t actually heard of them until this popped up in my browser. Interestingly enough, they’ve got a nice approach to both pop-music and noise as such, together with their “grandiose minimalism“. Grandiose I say, because their percussion-focused track “Haunted Hearts” deliver a somewhat minimalistic sound, in one aspect at least – and that is the semi-acoustic atmosphere and the vocals. Resonating throughout the sound-scape is a new form, but albeit old form, of avant-garde expression. However, what makes their song interesting as such, as I haven’t heard anything from them but this song – is the fact that the percussion takes a leading role. But also the fact that their landscape of sound is shaped around the fragmenting parts that make it feel so completed. This, together with the different elements of both a female vocalist and a male vocalist. This is also where the appropriate tagline for them appear, namely: alternative. Little Trouble Kids is Eline Adam and Thomas Werbrouck.

frontjacket_small

Watch their haunting and mystical music-video up above and download their first single “Haunted Hearts“, taken from their forthcoming album with the same name, for free from their website. The album itself will be released on the 17th of March, so I’d tell you to look out for whenever it comes out, because they’ve got a pretty interesting sound. For those of you that are interested in their discography I’d suggest that you’d check out their second album “Adventureland“, released on Little Trouble Disks in 2012, and their debut-album “Little Trouble Kids“. Both can be streamed and listened to down below. Their new track “Haunted Hearts” can be downloaded for free from here.

Exclusive Premiere: Blitzkrieg Baby – Kids World

Image(4)

The blitz is now in the parlor of the ritz. Just when you thought the war had been over for decades, it just returned to your living room. You just thought we’d be in peace for now, but covert operations have replaced the inherent symbolism of war. War is now of a different kind, war is born with the Blitzkrieg Baby. If you didn’t know, it’s been some time since pop was fused with martial elements, marking a deranged era – covering the harsh nature of the martial-industrial theme with pop-overtones. This is heresy and nothing else. After a solid place in Neuropa, with the forthright and experimental release “Porcus Norvegicus” – the rather anonymous figurines that is essential for the “Blitzkrieg Baby And The Squaeling Piglet Ensemble“, have gathered once more. Solidifying the enchantment of times past, delivering a knock-out with their piggish hands once again. You’re about to be introduced to a familiar world, with the only difference of it being even more concentrated. Forging an EP that will shove in all its degeneracy into the people’s minds. I know, you won’t mind, because you’re already enthralled.

Once again, Beläten outdo his once grandiose but maniacal plans. It seems like it’s a haven for everything out of the ordinary, and I would like to emphasize “out of the ordinary“. According to he who pulls the strings behind the scenes, it’s the beginning of a new era. He says: “There’s no constancy, the physical universe is in a constant state of flux. Symbols gain and lose meaning. Confusion is essential.“. With those words in mind, instead of the Nordic runes, we’re now entering the khmerian numerical system. A system used by the ethnic group to which most Cambodians belong. Blitzkrieg Baby has the honor of being number one in this order, therefore the symbol for the catalog of this release is ““, which means “1” in the Western world. Why and how, I don’t know, but he’s clearly stated what the meaning of it is – up above. We’re moving on from what we’re familiar with, and entering a whole other place to be. We’ll have to endure.

Invisible Guy is once again, proud to be working together with Beläten. Therefore, for those of you that have been longing for the trio of sounds that is being delivered to you for a pre-order on Friday the 14th, the loveliness begins here. We’ve got the opportunity to give you the track “Kids World“, taken directly from the Blitzkrieg Baby EP suitably titled with the same name: “Kids’ World“. Even though it took some time to negotiate with the head-swine, we got out of it unharmed – with something to give our readers to listen to. Enter a world of uncertainty, enter a world of pain. As the Norwegian swine-flu is brought upon you, alongside no serum to cure it. It’ll be taking over your system as you listen to it, without you knowing it. The infection is here, the swine will enter through your fear, so fear not. Do only listen to, and stream it exclusively, on Invisible Guy. Are you ready to push the button? I know that I am. This cassette will be up for pre-ordering together with two others, on the 14th of February.

Label: Beläten

Cat#: 1 ()

Artist: Blitzkrieg Baby

Exclusive Song: Kids World

Title: Kids’ World

Format: C40

1014061_683144381748792_494717298_n

Blitzkrieg Baby are back after 2012’s epic Porcus Norvegicus CD on Neuropa. And what a return. Four brand new, bile-spewing pork rind delights, backed up by four, previously released compilation tracks, and a reworking of Children In Uniform from the above-mentioned album.

Blitzkrieg Baby fuses diverse influences from Industrial, Electronic Pop and Neo-Classical into dissonant marching music for the balaclava-wearing youths secretly rallying in the pig pens and gutters of the bleak post-industrial wasteland Blitzkrieg Baby live in. Kids’ World EP dives face first into the stink-hole of humanity in the present and impending future; child soldiers, paranoia, rape rallies, broken childhood, terror, and death, often delivered with a sardonic smile.

The swinish words of he whom nobody sees, he who is the number one!