Exclusive Premiere: Bakunin Commando – Void Desire

KESS08-VV008B-B

Post-electronic body music that has morphed into a monstrous repetitive being, a permanent assault on your eardrums that is as uncompromising as the outlay in Bakunin Commando, Signore Baudazzi’s brainchild takes as much as it gives the listener in return – an anarchic point of view transmitted directly and forcefully into your mind.

The split-release is coupled with more industrial hemorrhage, as Veleno Viola takes the lead roll, the main alter-ego of this man’s twisted world. No matter what you think about the music itself, the release is aesthetically pleasing in different ways, even though much of it could be enhanced – the small tidbits that you get to enjoy are enough.

In collaboration with Kess Kill we exclusively premiere this track, as this is written it may already have been released, the eight release in Kess Kill’s discography (KESS08), paving the way for even more ambitious music in the future. You can get the vinyl here, listen to the track exclusively down below.

Advertisements

Lyssna: Malmö Nya Dronesällskap, Himlakropp, Iron Pike, The OhNos

malmonyadronesallskap

Det ryms alldeles för mycket i underjorden. Egentligen borde det vara helt tomt där nere, men ibland kryper de upp ur avgrunden för att gästa jordelivet. Det första som händer är hos Malmö Nya Dronesällskap, ny musik från någon som förhoppningsvis är Malmöbo på riktigt och inte inflyttad från Stockholm. Jonas från Palmless är i alla fall involverad och vi fick det skickat till oss mejlledes.

Över tretton minuter långa “Det Första Tecknet; Jätten” är ett virrvarr av passande genrer, från ambient och drone till utdragen post-rock. Mystiken ligger som en slöja över ett öde ljudlandskap, ett positivt tecken är att det i denna låt är att majoriteten av det som händer i låten är inte bara utfyllnad för att låten ska bli så lång som möjligt, utan det är väldigt känslobaserat, från vackra lågmälda melodier till kalla, hårda ekande toner som övertar. När allt plötsligt känns så utarmat fylls det ut med bombastiskt slagverk, som gör allt mer fylligt och inte lika tomt.

Samtidigt som det känns väldigt primitivt och tribalistiskt, så öppnar det upp för pånyttfödelsen av drone som är acceptabel att överhuvudtaget lyssna på. De olika texturerna smälter samman på ett nästan ädelt vis, som om det är någon inneboende ömsesidighet. När det ena dör ut följs det av det andra, i ständig utveckling men aldrig invecklat till något oförståeligt och pretentiöst. Verket ackompanjeras av en text skriven av Fredrik Segerfalk i Helsingborg, 2017. Läs texten samtidigt som du lyssnar.

ironpiketwo

Denna trio baserade i Malmö, bandet Iron Pike, är något helt nytt för oss. Vi har inte hört talas om dem mer än genom sökfunktionen på bandcamp, men det är via den man hittar allt man tycker om. Nu aktuella med släppet “II” som även kommer att komma på kassett. En makaber blandning av vad som kan angränsa till vild powerviolence, förpackat mitt emellan doom metal och sludge metal. Sångarens vrålande skulle göra sig bra i ett powerviolenceband, så förhoppningarna finns där att ett malmöbaserat sådant kan ta sig ur startgroparna och predika om ämnen tillhörande staden eller länet.

Lyckligtvis skiljer de sig en hel del för vad som är standard i dessa genrer, vilket gör det hela mer intressant. Det är mycket mer fokus på helheten än de individuella delarna, men även deras hänsyn till detaljerna är häpnadsväckande bra. Det är grått, dystert och rått – men emellan allt det där finns det en avgrundsdjup mistantropi som inte kan beskrivas i ord.

Trots att det bara är tre låtar så känns det mer än så, även om längden på dessa är över sex minuter. Skulle mycket väl kunna vara ett mini-album, men det är bara för att det är så njutbart att lyssna på, man kan spela det om och om igen. Föreslår att ni köper den fysiska kassetten så fort den släpps för att stödja deras musik, men tills dess får ni köpa den digitala varianten. Ett kort tillägg på slutet: estetiken är också enastående.

JMD029

Nu släpper vi det lokalpatriotiska. Även om det första släppet som Himlakropp gjorde på Jämmerdosa var mer intressant rent tematiskt, och med influenserna – så är det senaste och kommande släppet “Sunnan” även det något att ha. Även om det inte är vår kopp av té så kan vi rekommendera det ändå, men det beror på den musikaliska skickligheten. Allt är väldigt mästerfullt lagt, och lekfullt. Det är nyskapande på flera sätt och den väldigt dominerande ljudbilden som den första låten “Jakarta” har, gör att resten av låtarna även de omgärdas av samma omtanke.

Detta hade med lätthet kunnat vara ett soundtrack till ett spel. Särskilt låten “Kanada” är uppslukande, men det hade varit mer passande om det kunnat vara än mer influerat av låttitelns namn. Dock går det instrumentala inte av för hackor, det är med snabb fart man ger sig ut på en äventyrlig resa och den ständiga rytmen känns som ett tuffande tåg. Tur att vi fick ett mejl från Jämmerdosa som introducerade detta. Omslagsbilden gjord av Max Strand är väldigt passande, som om det var uttänkt från första början vad det skulle bli och vara, innan man ens visste vad det skulle vara för släpp. Lyssna nedanför.

theohnossoundsfromthebasement

The Ohnos kontaktade oss i samband med deras släpp på Rundgång Rekords, betitlat “Sounds From The Basement“. Trots att garage rock i allmänhet inte är särskilt intressant rent musikaliskt, så är vissa av de influenser de lånar från andra genrer det som gör deras musik mer lockande. När det kommer till punkigheten så märks det i låttitlarna, även om det även återspeglar sig på andra sätt, tyvärr blir det uttjatat. Att man kan höra de olika instrumenten så klart trots att det är väldigt skramligt i övrigt är positivt. Sångerskan är väldigt skicklig, men det märks tydligast i “Trail Of Entrails“, där kommer popigheten väl till hands och gör allt mer välljudande.

Hade fler av låtarna varit likt den hade man varit såld direkt. Den sammanhängande estetiken när det kommer till omslaget är väldigt tilltalande, och skickligt ritad. Samtidigt som man får både positiva och negativa vibbar av musiken så finns det potential. Förhoppningsvis utvecklar sig musiken i rätt riktning så att den inte blir stel, kliché och likriktad som allt annat tyvärr har en tendens att bli. Dock måste det bli en rekommendation i detta fallet eftersom att allt, sammanfattat är bättre än mycket i samma genrer. Vi hade gett allt för en utveckling av dödsrocksvibbarna man får i vissa av låtarna. Lyssna till deras släpp här nedan och köp vinylen från Rundgång Rekords.

 

 

Premiär: Maskinåldern – Pilotavsnittet

repmixfinal1

Vi har kommit in i maskinåldern för länge sedan. Sedan de agrariska dagarna har industrier tillkommit, och nu har vi redan välfungerande robotar. Kanske kommer vi människor att modifieras till att bli cybernetiska, kanske är det hög tid för en “terminator” – eller är det bara rent önsketänkande? För dagarna är förbi när man kunnat leva runtomkring sköna grönområden, som blir allt färre var dag som går, då allt som kan tänkas vara urbant och hippt ersätter de tråkiga grönytorna. När denna maskinålder väl är här är den svår att stoppa. Maskinåldern står och knackar på dörren, varesig du vill eller inte. Han vill komma in och förgöra det du håller kärt, då hans monotona liv inte kräver några känslor alls. Kylan flyter in och övertar sin rättmätiga position i Norden.

Välkommen till vår Maskinålder.

Detta är en podcast där jag, i egenskap av mitt skriveri på blogg-zinet Repartiseraren, förlänger min arm in i podcastvärlden – ytterligare en gång. Det har redan varit beprövat i och med min första podcast-serie “Svensk Punk och Hardcore” som startades 2012 och lades ner samma år. Ni kommer att få lyssna till samma experiment, ungefär samma upplägg, men där inriktningen är en annan. Istället för enkom stela intervjuer, så är det mer fritt och inte alls genrebaserat. Ni kommer att få bekanta er med allt från The Guilt, nu i pilot-avsnittet, till avsevärt annorlunda karaktärer, band, skivbolagsmoguler – och många andra intressanta människor.

I pilotavsnittet satte jag mig ner på Basement Café i Malmö och tog ett snack med The Guilt. Denna duo startades för cirka tre år sedan och har sedan dess släppt strölåtar och en EP betitlad “The Guilt EP“. De är nu aktuella med ett släpp på Heptown Records i höst. Detta blev en längre konversation som hamnade på, i runda slängar, en timme och trettio minuter. Inkluderar både försnack och en seriösare djupintervju med denna duo.

Utöver det fick jag tag på trummisen Kim, från bandet Hemgraven. Ett välsvetsat band med fyra medlemmar som lagt grunden för sin självskrivna historia med det första släppet “Hemgraven EP“. På så sätt har detta band en liknande uppkomst som The Guilt, och de delar även på att ha uppstått samma år och det faktum att bägge konstellationer släppt en EP först och gjort annat senare. Bland annat gjorde de sig ett namn i och med släppet av den andra samlingsplattan på Peter Out Records där en av deras låtar var med. Med en osläppt låt från deras kommande album i detta pilotavsnitt, blev resultatet en mini-intervju med Kim.

Ni kan också hålla till godo med en osläppt låt av Svart Städhjälp, en låt som kommer att återfinnas på deras kommande album men som spelas i pilotavsnittet, exklusivt.

På tundran kan ingen höra er skrika, i Maskinåldern så gnisslar er kropp likt ooljat maskineri.

Låtlista:

1. The Guilt – Give It
2. Golden Kanine –  Scissors
3. Hooves Not Hands – Discipline Finger
4. Hemgraven – Ett annat sätt att leva (Osläppt)
5. Johan M Roos – Duett
6. Skraeckoedlan – Fågelsång
7. Krypta – Under snön nästan gabba
8. Svart Städhjälp – Mina Problem (Osläppt)
9. Goz Mongo Alliance – Frank
10. Nimam Spregleda – Body To Body

Premiere: Johan G. Winther – The Earliest Morning

a2600581159_10

Återigen så visar Johan G. Winther vägen, men denna gång i form av Tsukimono – ett noise-alterego som låter det ljuda. Denna gång så har han rent spontant släppt 28 minuter rena plågor i minimalistisk form, där en slöja av black metal mörker får göra era sinnen dunkla, samsandes med utdragen drönmusik i sin mest experimentella form. Eftersom att man blivit tagen på sängen, så är det inte mer än rätt att ge plats för återkomsten av Tsukimono. Musiken i sig är förmodligen det mest utflippade som du kommer att höra nu i vår, och det är fortfarande för tidigt för att vara ett Aprilskämt. Förutsättningarna är inlåsta i en cybervärld där hackare knappar på sina tangenter och utlöser en virusinfektion i ditt datasystem. Sedan dubbel-singeln “Gotta Sing / Gotta Dance” år 2009, så har det mig veterligen inte kommit ut något från detta alter-ego, så det är väl lika bra att passa på nu när man infekterat en större del av Sverige med Scraps Of Tape. Johan G. Winther agerar närmast fyrvaktare för den mer sublima elektroniska musiken, med avstamp i någon slags märklig och märkvärdig noisemetamorfos. En metamorfos som ständigt bytar form, som ständigt anpassar sig till nya ljudmiljöer. En slags vandring mellan de olika ljud han experimenterat med.

artworks-000067880364-zj3htd-t500x500

För exakt fyrtiofem svenska kronor så kan ni köpa detta släpp. Släppet går endast att köpa till sig digitalt, eftersom att det inte finns några planer på ett fysiskt släpp. Även om det är en bit ifrån hans tidigare utsvävningar under sitt eget namn, så finns där vissa likheter. Sedan sitt senaste släpp under namnet Johan G. Winther, på Beläten förra året vid namn “Eating Or Vomiting Its Tail“, så har hans äventyr fått gestaltas av Kalligrammofon, som släppte “Patient, Friend” – en samling av alster från 2009-2010. Utöver det så har hängivelsen varit tillgodo för Scraps Of Tape, som nyligen släppte sitt album “Sjätte Vansinnet”. Han har också varit upptagen med sin konst på senare tid, så det känns bra att det finns ett livstecken från ett av hans solo-projekt. Ni kan lyssna till hela släppet här nedanför. Det släpptes den 9:e Mars.

Artikel: En insikt i Judas Cradle Recordings punkiga byk! [Avsnitt I]

L-559506-1372118134-3065

Introduktion: Lukinzine, Farsot, Judas Cradle Recordings?

Det började i Göteborg, med Lukinzine och andra åtagande som Ramon Calvo hade tagit på sig. Egentligen är det en rätt så brokig resa, med många timmars arbete som följd, när han bestämde sig för att mer och mer avvika från Lukinzine som sådant. Inte helt och hållet, men det märks att hans webb-zine har fått samsas med andra ting. Bland annat så startades skivbolaget Farsot av både Ramon Calvo och Richard Ingemann (Mosher.se). Utöver det skivbolaget så har även Judas Cradle Recordings funnits ett tag, och det verkar som att bägge skivbolag tillhör varandra på något sätt, med den enda skillnaden att Farsot huserar We Live In Trenches, med det enda släppet på det skivbolaget – som är albumet “Life Crisis“. För övrigt är det Johan G. Winther (Scraps Of Tape) som skapat den fina logotypen som Judas Cradle använder sig utav.

Ett släpp som kom i början av 2014, som var ett samsläpp mellan det redan sedan länge etablerade skivbolaget La Familia Recordings, som huserat välkända akter så som Wolfbrigade, Martyrdöd, Hårda Tider, Ursut, Herätys och Disfear – för att nämna några stycken. Tillsammans, så släpptes “Life Crisis” som ett begränsat vinylsläpp, med 375 svarta vinylskivor och 150 vita vinylskivor. Sammanlagt uppgår de i 525 exemplar. Utöver detta så verkar det som att Farsot och Judas Cradle Recordings huserar under samma tak, åtminstone när det gäller den distribution som Judas Cradle Recordings har. Så låt oss nu gå vidare.

Continue reading

RA release a music-video for their new song!

tumblr_mkzyonjuc71r13olpo1_1280

The Swedish public service program PSL have premiered a music-video which is something out of the ordinary. Maybe not the video itself, but certainly the music. A band called RA, which have been unknown to me have re-surfaced once again, since they released two demo songs in 2012, which had apparently been widely appreciated. They’ve been compared to the legend that are Bauhaus, but at the same time, they’re a lot more psychedelic and a bit more rock noir than gothic, per se, with large hints of equally as great post-punk. Their latest song “Bloodline“, is a single taken from their forthcoming release “Bloodline EP“, that’ll be released in the “early summer” on Double Sun Recordings.

This particular song is a stark reminder of what Sweden is sorely lacking, whereas I’m glad to announce that the ‘need’ and lack of this kind of music, has been covered by this wonderful band – in a wonderfully extravagant manner. Everything from the widely psychoactive and decadent music-video, to the lyrics in the song and the arrangements – can be considered to be flawless. Yet they’re dirty and fruitful enough to not frame themselves as an overproduced monstrosity.

They’re also going to be the supporting act when Peter Murphy comes to Malmö, performing Bauhaus material and celebrating 35 years of Bauhaus. Which is going to be on the 9th of June. Since there seems to be a little bit of a problem with the embedding, you can watch their music-video (in Sweden) by following this link.

Skulden skapar musikvideon och musiken!

The Guilt är ett punk-band som är baserat i Skåne, närmare bestämt i Helsingborg och Malmö. Punkduon består utav Tobias och Emma. Hittills har de släppt ett fåtal låtar, bland annat den senaste som går under namnet “Blood“. Utöver detta så har de även gjort en musikvideo förra året, till deras tidigast släppta låt “Give It“. Musiken kan karakteriseras som en liten dos av no-wave, med ett stort släng av trummaskin och punkdänga. Jämförelsevis kan man hitta en liten del The Birthday Party i deras musik, samt även möjligtvis ett litet släng av KaS Product, eller åtminstone dess punkiga och icke-elektroniska motpart. Skillnaden mellan dessa två och andra punkband är enorm, först och främst med tanke på att de bytt ut de traditionella trummorna mot en trummaskin istället. Men även på grund av att de har ett större oljudslager mellan golvspringorna. Fokuset ligger dock inte på att försöka vara ohörbara, utan snarare att ge ett visst mått av originalitet och även en eller annan känga åt de mer utsvävande, fast balanserade, projekten. Lyssna till deras låtar nedanför och titta igenom musikvideon här ovanför.