Imperative Reaction – Imperative Reaction

Sedan en av deras bättre album As We Fall har de utvecklats i en modernare riktning, med andra ord har de passerat den släta linjen alla moderna industrialakter skall rätta sig efter. Från att ha varit en blandning av känslosam futurepop med specifika industriella inslag, till att bli en karbonkopia av exakt vad som är fel med industrial idag. Dock har jag tur att slippa höra liknelser med Combichrist och andra avarter som borde hållit sig borta från begreppet. Snarare ser jag en viss potential, i och med att sångaren utvecklat konceptet ytterligare. Ju längre jag tar mig igenom albumet desto mer överraskad blir jag, och måste därför revidera min åsikt en aning. Låten “Siphon” övertygar mig om att den cementerade linjen, där hårdhet väger mest, har spruckit. När jag slår över till nästa låt, “Song of the Martyr” så får jag höra de legendariska synthslingorna. Detta, som för övrigt gjort Imperative till vad de är, ackompanjerad med ett otroligt skönt break. När hela arsenalen släpps loss rakt i ansiktet, i ren rebellisk anda, “then you sing the song of the martyr”. Helt klart kan det bli lite tjatigt med det vämjeliga temat som cirkulerar runt, runt och runt. Men det räddas lite grand av signaturmelodin, som kretsar kring djupa och tunga synthslingor. Tänk Acid House, VNV Nation och det senare I:Scintilla blandat med stereotypisk screamo inom vissa partier, och mindre industrial än eljest – men i övrigt bra för klubbdäng och möjligen en ingång till att gå över den cementerade linjen och passera karbonkopiorna.

3/5

Recension: Zola Jesus – Conatus

Om Siouxsie från Siouxsie & The Banshees hade valt att sadla om till sångare i bandet Coctaeu Twins, samtidigt som The Knife hade tagit kontroll över den instrumentala delen av musiken – hade resultatet varit Zola Jesus. Det nya albumet som har släppts rör sig däremot ifrån det ursprungliga soundet, men utvecklar det för att kunna vara bestående. Samtidigt som detta sker, kommer även den nya approachen väl till hands. Hon är tillräckligt udda för att stå ut, men tillräckligt kommersiell för att sälja. Att lyckas med denna blandning, och ändå få utlopp för sin kreativitet är en svår balansakt. Låten “Vessel” är drömliknande på distans, men så närvarande man kan vara. Ett kvitto på en annorlunda men suverän blandning, som på sitt sätt, vägrar att släppa taget om en. Mer än redo att utmana dina sinnen och känslor, men även din inställning till musik. Det du saknar i det oändliga hav av musik, är det bästa – som sorteras bort. Dyker du under ytan så finner du Conatus.

5/5