Lyssna: Malmö Nya Dronesällskap, Himlakropp, Iron Pike, The OhNos

malmonyadronesallskap

Det ryms alldeles för mycket i underjorden. Egentligen borde det vara helt tomt där nere, men ibland kryper de upp ur avgrunden för att gästa jordelivet. Det första som händer är hos Malmö Nya Dronesällskap, ny musik från någon som förhoppningsvis är Malmöbo på riktigt och inte inflyttad från Stockholm. Jonas från Palmless är i alla fall involverad och vi fick det skickat till oss mejlledes.

Över tretton minuter långa “Det Första Tecknet; Jätten” är ett virrvarr av passande genrer, från ambient och drone till utdragen post-rock. Mystiken ligger som en slöja över ett öde ljudlandskap, ett positivt tecken är att det i denna låt är att majoriteten av det som händer i låten är inte bara utfyllnad för att låten ska bli så lång som möjligt, utan det är väldigt känslobaserat, från vackra lågmälda melodier till kalla, hårda ekande toner som övertar. När allt plötsligt känns så utarmat fylls det ut med bombastiskt slagverk, som gör allt mer fylligt och inte lika tomt.

Samtidigt som det känns väldigt primitivt och tribalistiskt, så öppnar det upp för pånyttfödelsen av drone som är acceptabel att överhuvudtaget lyssna på. De olika texturerna smälter samman på ett nästan ädelt vis, som om det är någon inneboende ömsesidighet. När det ena dör ut följs det av det andra, i ständig utveckling men aldrig invecklat till något oförståeligt och pretentiöst. Verket ackompanjeras av en text skriven av Fredrik Segerfalk i Helsingborg, 2017. Läs texten samtidigt som du lyssnar.

ironpiketwo

Denna trio baserade i Malmö, bandet Iron Pike, är något helt nytt för oss. Vi har inte hört talas om dem mer än genom sökfunktionen på bandcamp, men det är via den man hittar allt man tycker om. Nu aktuella med släppet “II” som även kommer att komma på kassett. En makaber blandning av vad som kan angränsa till vild powerviolence, förpackat mitt emellan doom metal och sludge metal. Sångarens vrålande skulle göra sig bra i ett powerviolenceband, så förhoppningarna finns där att ett malmöbaserat sådant kan ta sig ur startgroparna och predika om ämnen tillhörande staden eller länet.

Lyckligtvis skiljer de sig en hel del för vad som är standard i dessa genrer, vilket gör det hela mer intressant. Det är mycket mer fokus på helheten än de individuella delarna, men även deras hänsyn till detaljerna är häpnadsväckande bra. Det är grått, dystert och rått – men emellan allt det där finns det en avgrundsdjup mistantropi som inte kan beskrivas i ord.

Trots att det bara är tre låtar så känns det mer än så, även om längden på dessa är över sex minuter. Skulle mycket väl kunna vara ett mini-album, men det är bara för att det är så njutbart att lyssna på, man kan spela det om och om igen. Föreslår att ni köper den fysiska kassetten så fort den släpps för att stödja deras musik, men tills dess får ni köpa den digitala varianten. Ett kort tillägg på slutet: estetiken är också enastående.

JMD029

Nu släpper vi det lokalpatriotiska. Även om det första släppet som Himlakropp gjorde på Jämmerdosa var mer intressant rent tematiskt, och med influenserna – så är det senaste och kommande släppet “Sunnan” även det något att ha. Även om det inte är vår kopp av té så kan vi rekommendera det ändå, men det beror på den musikaliska skickligheten. Allt är väldigt mästerfullt lagt, och lekfullt. Det är nyskapande på flera sätt och den väldigt dominerande ljudbilden som den första låten “Jakarta” har, gör att resten av låtarna även de omgärdas av samma omtanke.

Detta hade med lätthet kunnat vara ett soundtrack till ett spel. Särskilt låten “Kanada” är uppslukande, men det hade varit mer passande om det kunnat vara än mer influerat av låttitelns namn. Dock går det instrumentala inte av för hackor, det är med snabb fart man ger sig ut på en äventyrlig resa och den ständiga rytmen känns som ett tuffande tåg. Tur att vi fick ett mejl från Jämmerdosa som introducerade detta. Omslagsbilden gjord av Max Strand är väldigt passande, som om det var uttänkt från första början vad det skulle bli och vara, innan man ens visste vad det skulle vara för släpp. Lyssna nedanför.

theohnossoundsfromthebasement

The Ohnos kontaktade oss i samband med deras släpp på Rundgång Rekords, betitlat “Sounds From The Basement“. Trots att garage rock i allmänhet inte är särskilt intressant rent musikaliskt, så är vissa av de influenser de lånar från andra genrer det som gör deras musik mer lockande. När det kommer till punkigheten så märks det i låttitlarna, även om det även återspeglar sig på andra sätt, tyvärr blir det uttjatat. Att man kan höra de olika instrumenten så klart trots att det är väldigt skramligt i övrigt är positivt. Sångerskan är väldigt skicklig, men det märks tydligast i “Trail Of Entrails“, där kommer popigheten väl till hands och gör allt mer välljudande.

Hade fler av låtarna varit likt den hade man varit såld direkt. Den sammanhängande estetiken när det kommer till omslaget är väldigt tilltalande, och skickligt ritad. Samtidigt som man får både positiva och negativa vibbar av musiken så finns det potential. Förhoppningsvis utvecklar sig musiken i rätt riktning så att den inte blir stel, kliché och likriktad som allt annat tyvärr har en tendens att bli. Dock måste det bli en rekommendation i detta fallet eftersom att allt, sammanfattat är bättre än mycket i samma genrer. Vi hade gett allt för en utveckling av dödsrocksvibbarna man får i vissa av låtarna. Lyssna till deras släpp här nedan och köp vinylen från Rundgång Rekords.

 

 

Spotlight: Celldöd

cell

Om du någonsin hört talas om pulsdisco, så har du förmodligen kommit rätt. Namnet klingar nog bekant för den som på något sätt intresserat sig av Celldöd. Anders Karlsson som annars fördriver sin tid med projektet Vargdöd, eller som en del av skivbolaget Complete Control Productions, är den som står bakom namnet Celldöd. Ett solo-projekt han driver, som sedan en tid tillbaka fått honom att i början av året släppa “Pulsdisco#1” – som är det första officiella släppet av låtar, på kassett – signerat hans alter-ego. På exakt samma datum, nämligen den 31:a January så kom det även ett nytt album med Severe Illusion – ett projekt som Anders Karlsson också är insyltad i. Så förutom de olika grupper han är med i annars så levererar hans soloprojekt guldklimpar ur den musikgruva som han utvinner mineraler från. Det är något med detta soloprojekt som får en att inse hur bra det är i jämförelse med allt annat som bara försvinner in i periferin. Allt från den acid-sturskna låten “Betong” – som verkligen gör skäl för sitt namn – till det råa musikartilleriet “Ingen Går Säker (Rå-Mix)“, så förstår man att det här projektet gömmer många överraskningar. Även om låtarna har mycket gemensamt så är det en hel del som skiljer dem åt, allt från hårdheten i de bultande trummorna, till den karga atmosfär som går från att vara en oljudsvägg till att bli ett mörklagt inferno.

När man talar om det gemensamma så är det förtjusningen inför en slags gammeldags acid-techno-influens som sliter hål i väggarna, men också den stadiga rytmen som bara har ett mål och det är att gå i takt. Det finns inget utrymme för avvikelser när det kommer till rytmen, men det går utmärkt att svänga med syra-melodierna och låtarnas atmosfär. Fast även om det finns restriktioner så kommer det låtar där allting ballar ut och den nya låten, förutom “Ingen Går Säker (Rå-Mix)“, är ett bra exempel på det. Den heter “Terrorbalans” och är tagen från ett kommande split-släpp med Vargs alter-ego Black Leather Harness vid namn “Krig“, som släpps på skivbolaget Brutal Disciplin inom en snar framtid. För den som vill bekanta sig med pulsdisco är det förmodligen ett släpp man bör hålla utkik på. För den som vill bekanta sig med Celldöd så duger det första släppet gott och väl tillsvidare, men det kommer att vara spännande att se vad som kommer ut ur denna allmänna hopplöshet. Man får väl hoppas på att det inte tar allt för lång tid innan man blir invaderad. Ni kan lyssna till låtarna “Betong“, “Pulsdisco 1.2 (Dirty House Mix)“, “Ingen Går Säker (Rå-Mix)” och “Vi Andas Syra” här nedanför. Musik-videon till “Terrorbalans” kan ni hitta ovanför. För den som är intresserad av att se och lyssna till Celldöd live så går Kalabalik på Tyrolen av stapeln den 22:a Augusti.

Det går nu även att förlyssna på utdrag från Celldöd-sidan av “Krig“-släppet. Gör det här nedanför.

Listen: Michael Idehall – Spiderwoman

artworks-000078847566-7i540z-t500x500

Det känns som att det var ett bra tag sedan som Michael Idehall var i strålkastarljuset. Åtminstone om man ser till täckningen för hans album “SOL” som kom ut 2012. Men visst är det förståeligt, eftersom att han inte släppt ifrån sig något på väldigt länge, utöver enstaka alster här och där. Michael hör verkligen hemma hos Beläten, det är där han kommer till sin rätt, tillsammans med den brutalt råa och mörka estetik som Thomas Ekelund låter representera både hans åtagna livsuppgift – men även för de artister som hamnar under det omakligt stora paraplyt. Om man ser till den låt som lades upp på Soundcloud av Herr Beläten själv, så kommer “Spiderwoman” väl till sin rätt med sin apokalyptiska och stormiga stämning. Detta är nämligen Michael Idehalls senaste alster från hans kommande släpp på Beläten betitlat “Deep Code” – som utkommer den 12:e Maj. Egentligen så får man inte vara så här hård när det kommer till dansmusik, dessutom får man inte ha så råa övertoner, för det krossar verkligen allt motstånd som någonsin ens skulle våga sig nära tronen där han sitter.

Underjordens okrönkte konung inom apokalyptisk dansmusik i harmonisk blandning med allsköns influenser men främst den rytmiska noisevagga som han hämtar allt sitt mästerliga gift ifrån – han förgiftar oss med sin makabra uppståndelse – och slår ner hårt på de som ej redan blivit troende. Varje gång den markanta bastrumman slår ner så låter det som om själve Tor och hans hammare spikar ner den sista spiken i den underjordiska kistan. Blixtarna slår till och ger upphov till den svängiga ljudvallen som spräcker trumhinnor så långt det än må höras. Det ska bli spännande att se vad som sker i de andra låtarna, men om de skulle vara ens i närheten av detta ljudlandskap så måste vi förmodligen lägga ner tangentbordet och packa ihop, det är ändå inte lönt att beskriva den mästerfullhet som med bravur svingas i kraftiga slag mot allt vad vår heder heter. Jag ger i så fall upp och låter honom stå som nummer ett året ut. Ni kan själva lyssna till “Spiderwoman” här nedanför.

Lyssna: Third Eagle – Confirm The Word

artworks-000073863762-dhi3v6-t500x500

Henrik Söderström från Händer Som Vårdar har ett sidoprojekt som annonserades ut idag för allmänheten. Det första släppet “Confirm The Word” släpptes utav Blodörn, en etikett som tillhör ingen mindre än Varg som håller lågan klar som skivbolagsmogul. Detta sidoprojekt är det fjärde släppet på Blodörn och inkluderar de två låtarna “Shame On Him Who Don’t Believe” och “Mark 16“, bägge släppta som en kassettutgåva. Den tredje örnen, eller Third Eagle, har en helt annan ansats när han i detta projekt försöker att blanda minimalistisk noise med kacklande industrial. En bisarr blandning som lämnar en häxkittel av bubblande ljud och obehag i ens sinne. Den andra låten är betydligt mer okontrollerad och spastisk, än vad den första är. För oss här så verkar det som om Third Eagle gör en post-mortem på noise i sig och lämnar inte kvar några eftersläntrare. Man är fångad i en noisebubbla som när som helst kan spricka och gå i tusen bitar. Ju mer man lyssnar desto mer krackelerar glasbubblan. Samplingarna som upptas i låtarna gör att paranoian växer inombords och att man inte vågar ta ett steg till för att sätta igång låtarna igen. Ett klart godkänt förstasläpp. Ni kan lyssna på bägge låtarna i sin helhet från Blodörn, då bägge låtarna ligger uppe som förhandsvisningar på skivbolagets Soundcloud. Här nedan kan ni bara hänge er till den värld som Third Eagle river ner. Det märks att Nordisk noise och industrial ligger i framkant. Det är en närmast religiös upplevelse som är här för att stanna inom dig. Tro det eller ej, men så är det.

Promo: Vi streamar fyra Zeon Light-släpp!

bild10

a4272720738_10Zeon Light Kassett ligger aldrig på latsidan. Det vet vi med erfarenhet. Så när Juli-kassetterna är här, så är det lämpligt att streama dom på Invisible Guy. Först ur är eluna med albumet “drömmar och andra fobier“, där Sebastian Karika som han annars heter, demonstrerar en väldigt atmosfärisk sida av akustisk genialitet. Glöm bort den förutsägbara popen, lägg till en experimentell ådra – sikta och skjut! Folkligheten, i skvadron med synthljud, gör att eluna fullkomligt sprudlar av liv. De glimmande ljuden som långsamt flyger förbi, uppassade av onormal funkighet i rytmen, får en att vilja dansa med knogarna. Andra håller upp ljus, men i samband med ljudens färd från utsvävande och atmosfäriska, till koncentrerade samt svurna – så transporteras ljudbilden från hårdhet till mjukhet på sekunder. Här finns egentligen inget mer utrymme att täcka, för det lyckas eluna med ändå. Det känns som att det här är fulländat, men ändock avlägset. Kontrollerande, passivt, engagerande och massivt. För den oinvigde så är det lättlyssnat och man vill gärna sluka allting på en och samma gång. Dock så kan det meddelas att måttfullhet är en dygd när detta avlyssnas, och avnjutes. För om vi inte har varken drömmar eller fobier, vad ska annars fylla upp det tomrum som står ekande tomt? Ingenting. Lyssna gärna till albumet här nedanför. Den kan även köpas från Zeon Light Kasset för nio amerikanska dollar, och den är i begränsad upplaga om tjugotvå kassetter.

a2541356205_10Sum Comfort har länge varit (åtminstone) underground-pressens raring nu ett tag. Inte för inte så valde vi att vänta, och det gjorde vi helt rätt i. När allt väl har släppts ut, så kom albumet “Waiting To Exhale“, som ger taktslaget och det instrumentala huvudutrymmet. Tillsammans med väluttänkt sampling i låtarna, kommer bra överens med den lugna rytmen som bara vill glida fram i all oändlighet. Här handlar det mycket om symbiosen mellan det sistnämnda, samt klangen i musiken som helhet. Remixerna kan man inte ge mycket för, utan Sum Comfort bör lyssnas på i all sin originalitet. Man kan inte styra och ställa här, för det förstör själva konceptet. Ju längre in du kommer, desto mer klassisk R&B blir det. Eller ja, åtminstone tillsammans med samplingen. Mycket av det man hör påminner av en smärre version utav Jogging House, som släppt sina rykande heta tolkningar med beats som understöd. Måhända är det inte något som tilltalar någon utanför den sfären, men de första låtarna bör ändå lyssnas på. Tillsammans med den älskvärda indignationen från journalisternas rykande tangentavtryck. Eller nej, vi skippar det, lyssna på albumet – helt enkelt. Enklare än så blir det egentligen inte. Streama den här nedanför, köp den för nio Amerikanska dollar, för den är begränsad till trettio numrerade exemplar.

a3709533705_10Natten, ja nu börjar vi prata om något som är på riktigt. Hyfsat annorlunda för att komma ifrån Sverige, om man undantar de sällsynta exemplaren av dödsindustriell plåga och kringliggande mörkhet. Det stämningsfyllda albumet “Dhalion“, är sällsynt på så sätt att man hör en del saker man egentligen inte borde höra. Man måste liksom stänga av, starta om och spela igen. En hel del av materialet på detta släpp påminner om äldre post-punk, nyare cold wave, men är egentligen inte det – utan samlar kanske på sig lite allt möjligt, i mån av influenser. Fokuset ligger en hel del på atmosfären, men det finns något särskilt med tempot. Den sorgfyllda orkesteruppsättningen som spelar på sina trumpeter i bakgrunden bidrar till en fördjupning av ljudbilden som inte hörs på nära håll. Mycket är minimalistiskt, men mycket är även massivt. En hel del av låtarna ger större discovibbar, med tillhörande experimentell lusta. Den mest fröjdefulla beskrivningen kommer från bolaget själva, som påstår att det är “psykonautdisko“. Vilket det sannerligen är, på många sätt och vis. Men för den som gett sig fan på något, kommer även att finna mycket mer. Jag vill ha mer, vi vill ha mer, för detta är förmodligen det mest intressanta släppet. Streama hela albumet här nedanför, köp det som sig bör, eftersom att det är begränsat till tjugofem exemplar för nio Amerikanska dollar.

a0878373048_10HGHCLR använder sig även de av synthar. Men här är det mer än måttligt, då ljudlandskapen långsamt avlöser varandra, när syntharna vandrar uppåt längs med berget. Monumentalt intressant, som lämnar den mest ointresserade utan sina galoscher. För det här påverkar, och det gör det väldigt fort. Ingenting kan undvikas, då de lättsamma syntharna dämpas av allvarlighetens skimmer – och avlöser hela paletten av känslospektrumet på en och samma gång. Albumet som jag pratar om är “WAVES“, vilket förutom det korta CAPS-LOCK-influerade namnet, även kan härledas till de vågor som byggs upp och släpps lös i denna värld av musikaliska sjöäventyr á la Moby Dick. Mest av allt så blir man fylld av tankar, där ljuden är lika magnifika som den tankevärld som byggs upp. Sångarens ljuvliga röst ekar mot tomma rum, när följetången för de som inte är blinda öppnas upp framför ögonen på en. Likt en rekonstruktion av någonting som har fallit, står HGHCLR upp återigen. Ingenjörskonsten på detta albumet gör att man står utan något att skriva. Egentligen vill man mest av allt öka takten på fingrarna som knappar på tangentbordet, så att man kan få ut kritiken av albumet lite snabbare. Men här står man handfallen, för allting känns så jävla bra. Streama hela albumet här nedanför, köp gärna det för nio Amerikanska dollar. Upplagan har tydligen inte lika många begränsningar, mig veterligen.

Liten intervju med Vanligt Folk!

vf-medis

Vanligt Folk är en grupp från Göteborg som tidigare har varit aktiva i många olika band inom en hel del olika genrer. Eftersom att människor i princip redan vet att de varit aktiva i band tidigare, så kanske det inte skadar att inviga de nytillkomna. Gruppen består utav David Sundquist, som bland annat varit aktiv i C. Armeé, soloprojektet The Kick och även Kitty  & The K – tillsammans med Kitty Jutbring. Sedan så återfinns även Andreas Carlsson och Jonas Abrahamsson i gruppen, vilket gör trion till en glödhet EBM/Pop-ensemble. Alla har erfarenhet av att vara med i ett band tidigare, eller en grupp för den delen. Vilket gör musikprojektet ännu mer spännande. Jag fick tag på David från gruppen och ställde några frågor om gruppen, synen på musik i allmänhet och mycket mer. Denna gång en liten intervju.

Continue reading

Dödsljus: Beastiality – Ancient Bell Chimes

För er som inte hört talas om Situation Skitstörd, så kan jag meddela er om att det är en jävligt välorienterad hembas för den grymmaste metal- och hårdrocksmusiken. Eftersom att man jämt och ständigt infinner sig på deras sida, så kan jag passa på att nämna en sak; de har prickat helt rätt denna gång. Inte för att de inte gör det annars, men Sverige har lyckats prångla ut ett band vid namn Beastiality. Givetvis så täckte Situation Skitstörd det, där de tog upp bandets demokassett på tapeten och hade en liten diskussion sinsemellan. Kassetten går under namnet “Ancient Bell Chimes“, eller det är åtminstone vad jag fått för mig. Fick höra låten “Witches’ Conjuration” och blev fysiskt illamående av hur pass bra dessa begeistrade människovarelser är. Helt sinnessjukt perfekt döds- och thrash i ett och samma sammanhang. Riffen är enastående, ljudlandskapet är frånvarande men hårdhänt – vilket i sin tur ställer sammanhanget på sin spets. Rent musikaliskt är det fantastiskt, och de har lyckats bryta sig ur det konventionella tugget som man hört tusen gånger om. Det verkar som att Sverige är överjävligt bra på det här som kallas för metal, åtminstone av det jag hört. Men detta är några snäpp över det. Ni kan köpa kassetten för fyra euros, exklusive frakt, genom att vända er till den här mailadressen.

Recension: Cryme – Mekonium (C23)

872637675-1Cryme är primitiv, renodlad och analog smärta, som känns ända in i benmärgen. Åtminstone om man kombinerar denna smärta med äldre teknik, som rullbandspelare och trummaskiner. Det märks att samarbetet är mellan Daniel Fagerström (Skull Defekts/Optic Nest/osv.) och Mattias Gustafsson (Altar of Flies/Jam Sessions/osv.). Rent konkret så kan den första låten “Diagonal Lines” sättas i samma fack som; experimentell synth-pop möter destruktiv industrial. Dock så finns där någonting utöver det, men som inte går att kategorisera på samma vis. Känslan av den analoga primitivismen som sköljer rakt in i hjärnbalken, är brutal i sitt sätt, men samtidigt så känns det som att den inte kommer att tillfoga någon smärta. En slags naivistisk synvinkel, som levereras likt en plasthammare på känsliga nerver. Objektet, i detta fallet Cryme, känner sig manad att orsaka så mycket skada som möjligt. Problemet är att den inte är fysiskt, utan snarare psykisk. Den smärta som uppkommer är den förbarmande känslan av hur den mest narcissistiska av människor, tror att den är något utöver vad dess fysiska uppenbarelse. Således blir det knappast någon smärta. Däremot blir det en hel del krossande beats, överexperimentell atmosfär och sällsynta ljud. Blandat med lo-fi instrumentation som med sin fulla sinnesnärvaro, i symbios med musikerna, skär likt en knivegg mot de arytmiska utläggningarna som presenteras – sinsemellan varandra.

Continue reading

Recension: Three Winters – The Atrocities EP (C28)

2331094998-1För tre vintrar sedan hade allting stannat av, för tre vintrar sedan var inget glasklart. Men här är saker och ting annorlunda. I och med att synth-popare ömsar skinn, uppkommer i Norge och består av en trio, så kan spelets regler vändas åt ett annat håll. På den första låten “Atrocities” så är långsamhet en dygd. Uppbyggnaden från att vara ett ekande tomt skelett, till att bli en kraft att räkna med, sker på mindre än en minut. Likväl som att det minimalistiska ges andrum, då skelettet plockas ned igen. Det är inte den klassiska synth-popen vi möter och framförallt inte den som varit på språng. Nej, det är en mer välavvägd blandning av de mest drömska syntharna, till de mest mörka vrår av schackbrädet som de använder sig utav. Alla nyanser befästs, de tyngre och statiska bastrummorna lämnar inget övrigt att önska. Där det finns ett tomrum, fylls snabbt upp utav en melodisk ingång. Äntligen är vi på banan igen.

Continue reading

D-Takt & Råpunk släpper 6-låtars demo med Paranoid!

D-Takt & Råpunk har släppt sex-låtars kassettdemo med Paranoid från Sverige vid namn Hardcore Addict. Enligt de skulle man kunna säga att det är en fortsättning på Electric Funeral, med ett omslag som kan liknas vid det och som är gjord av Pancho the Punk. Kassetten kommer i en begränsad upplaga av 150 artiklar och den kommer att kosta 30kr plus porto. Så dra till D-Takt & Råpunk och maila dem om du vill ha demon, den är ruskigt billig och eftersom att den är i begränsad upplaga har du nå’t att visa upp för dina punk och hardcorepolare. Om du inte orkar dra till bloggen, så kan du maila dem: dbeatrawpunk@gmail.com