Premiere: Maskinåldern – Avsnitt 3 – Gustav Jansson (Sturm Café)

10726520_10152899823912573_619409232_n

Det här är ett avsnitt som jag velat göra sedan jag startade denna podcastserie. Egentligen fanns där inga stora förhoppningar om att lyckas med det, men efter mycket om och men så blev en intervjutid bokat för avsnittet med Gustav Jansson från duon Sturm Café. En grupp som inspirerat många andra inom den “nya” svenska bodyscenen som långsamt började växa fram under tidigt 2000-tal – där Sturm Café var mer prominenta nu i efterhand – än vad de visste där och då.

Men egentligen är det helt egalt i sammanhanget. Fokuset låg på hur bra musiken var och vad som varit upphovet till deras musik, inte bara i studion men också i dynamiken hos duon och deras liveframträdanden – egentligen hela det kit som gjorde att denna duo på ett rätt så framgångsrikt vis kunde göra ett avtryck inom elektronisk kroppsmusik – både här, i Tyskland, men också i resten av världen. För att inte glömma att nämna de otaliga sidoprojekten, varav Kommando XY och Working Puppets utgör de mest prominenta – och kanske egentligen de man intresserat sig mest för.

Nu har man gått och väntat länge på att få släppa detta avsnitt, som är mer än två timmar långt och innehåller en djupintervju med Gustav Jansson. Här får man reda på en mängd saker som inte kommit fram i tidigare intervjuer, kanske för att frågorna inte formulerats på detta vis eller att intresset inte funnits. Förutom att avsnittet är så långt så finns där även tre exklusiva och osläppta låtar, som “1632” från det färdiga (men osläppta) albumet “Europa!” av Sturm Café, demoversionen med en annan sångare på låten “Kyss Mig” av KROPP, och en tidig demo av låten “Mozart-Ideal” som förmodligen är en av de mer populära alstren Sturm Café levererat.

Mycket mer kan egentligen sägas och man skulle kunna täppa till så många andra luckor, men jag låter någon annan göra det. Det finns alltid något av intresse. Det är bara så skönt att äntligen kunna leverera det tredje avsnittet av Maskinåldern. Nu tycker jag att vi kör igång maskineriet för fullt.

Innan ni börjar lyssna så vill jag tacka Minmiart för konstverket till avsnittet. Ni kan titta på annat som hon haft för sig genom att besöka: http://minmiart.tumblr.com/

Låtlista:

1. Spartak – Tiden
2. Position Parallele – Silence et grésillement
3. PTP – Show Me Your Spine
4. Sturm Café – Koka Kola Freiheit (Thomas P. Heckmann Remix)
5. Jäger 90 – Immer Dümmer
6. Sturm Café – 1632 (Unreleased)
7. DAF – Ich Will
8. Kommando XY – Manlig Gemenskap
9. Portion Control – Karateka
10. Keine Ahnung – Plastik
11. a;GRUMH… – M.D.A.
12. Kommando XY – Norrland
13. Working Puppets – Monopoly
14. Working Puppets – Welcome
15. Rheingold – Distanz
16. Les Visiteurs Du Soir – Je T`ecris D`un Pays
17. KROPP – Kyss Mig (Demo Version / Other Singer) (Unreleased)
18. Sturm Café – Mozart-Ideal (Demo) (Unreleased)

Advertisements

Premiere: Machine-Age – Episode 2 – Zarkoff

10621722_1657721301120326_1191898045_o

This is the first international episode of Maskinåldern. For this episode it is called Machine-Age. Time for everyone who speaks English, to listen. Episode number two of this podcast-series contains a longer interview with the Croatian-born producer Saša Rajković – also known as Zarkoff. He’s been having a surge in the international scene with releases together with Popsimonova, but also under his own alter-ego. Besides that, he’s part of a group called Florence Foster Fanclub together with his friend Jasmin Yas – whose new endeavor just happens to be called Honored Matres – which Zarkoff had a split-release called “Pannonia Noir” with, released on Kraftjerkz Records just recently.

Whilst it stands clear that he’s got a lot of passion for music, he’s had a long road to even get there in the first place. Some things you may not know about him that you’ll get to know more about here. From having a working-class job to being a promoter, live-performer, studio engineer and basically an artist. One of his most alluring releases to date under his own moniker Zarkoff, have been the “Die Brücke” album that was released on J.A.M. Traxx not too long ago. An album that captures the historical significance of his collaborative effort together with Popsimonova, but also where he’s heading in the future.

The most significant thing he’s been imprinting with his vocals (and work) recently has been with the super-group Sumerian Fleet, together with Mr. Pauli and Alden Tyrell. This year they released the much acclaimed album “Just Pressure” on Dark Entries Records – a much revered San Fransisco label. Besides that, Zarkoff have mastered Legowelt’s latest “Crystal Cult 2080“, becoming more and more involved with the label Créme Organization, mastering and helping with different releases both for that label and the sub-label R-Zone. Now it’s time for him to tell his story and you get almost an hour long interview together with exclusive unreleased material, from demos to a session recorded with Sumerian Fleet in 2013.

Welcome to Episode number two.

Tracklist:

1. UZS – Izgled
2. Le Chocolat Noir – Pasto Nudo (Borgesia cover)
3. Kali Jugend – New Body Beat (Demo) (Unreleased)
4. Kali Jugend – Vapor (Demo) (Unreleased)
5. Synth Lab Recording 7 (Unreleased)
6. Dan White – S I Tape
7. Tony Blood – World Of Blood (Tony’s World Mix)
8. UZS – Emisije u zrak (demonstracija)
9. Hawaiian Surfer – Big Wednesday
10. Synth Lab Recording 4 (Unreleased)
11. Zarkoff – I should leave (Demo) (Unreleased)
12. Session 2013 – Den Haag – Sumerian Fleet (Unreleased)

Premiär: Maskinåldern – Avsnitt I

Screen Shot 2014-07-13 at 12.46.41 AM

Det är svårt att veta var man ens ska börja ibland. Tiden flyter på som om ingenting hänt och det känns som om det var flera månader sedan pilotavsnittet spelades in. Egentligen är det inte mycket som har förändrats med formatet, men det känns friare på väldigt många sätt. Nu är till och med det första avsnittet någonsin av Maskinåldern inspelat och uppladdat. Det känns surrealistiskt.

Första intervjun som är med i avsnittet är inspelat i Malmö på ett hemligt ställe, eller närmre bestämt – en replokal. Där huserar nämligen en av Malmös nyare hardcoreband Urban Savage. De har satt på pränt att lira hardcore punk blandat med oi och gammal hederlig rock’n’roll. Deras debutalbum “Let Thunder Roar” ligger runt krokarna för att släppas, och från vad jag har hört så låter det som ingenting jag lyssnat på innan. Eller jo, kanske, men i mina öron så låter det unikt.

Vi sätter oss ner i en skinnfåtölj, vid ett bord där det för en stund sedan stod en tom ölburk, någon slags föda och kartonger. Det är här intervjun börjar. Mina lämpliga intervjuoffer heter Viktor och Ruben, bägge två och resten av bandet har lirat i andra band innan och listan kan göras lång. Tyvärr var de andra två i bandet inte närvarande, så det fick gå ändå. Ämnena som vi kom in på under denna intervju var både intressanta och gav en eller annan tankeställare efter att intervjun var klar. Till podcasten så har de donerat de två osläppta låtarna “I’ve got nothing to say” och “When the day comes“, bägge är tagna från det kommande albumet. Intervjun är indelad i två olika delar, med cirka femton minuter för var del.

Utöver detta så var faktiskt Magnus Gyllenswärd den som skulle få sätta agendan för avsnittet, i alla fall när det kommer till de övergripande låtvalen. Magnus är annars känd som en del av det märkliga indie-pop-bandet Differnet, men det var inte därför jag var intresserad av att intervjua honom. I hemlighet, eller nåja, under ett annat namn – nämligen “Övervarning” – så har han redan släppt fyra album. En skiftande blandning mellan dark ambient, ambient och en allmän experimentallusta. Från det första albumet “Mellan Rummen” som släpptes i December år 2012, till hans senaste album “Förberedelser / Åtgärder” som släpptes i Mars år 2014. Till Maskinåldern så gav Magnus en osläppt live-inspelning från den 6:e December för några år sedan, under namnet Bodén-Gyllenswärd.

Det har varit en intressant resa att göra detta avsnitt. Man skulle även kunna påstå att det varit omväxlande. Från att göra en intervju öga mot öga, till att vara mer digital och Skype:a. Kontrasterna mellan artisten Magnus Gyllenswärd och hardcorebandet Urban Savage är slående och kanske en del av det som definierar just Maskinåldern.

Slå er ner och lyssna på Avsnitt 1, där Urban Savage och Övervarning bestämmer reglerna.

Avsnitt 2 ligger inte långt ifrån och kommer ut inom kort. Dessutom så görs det även reklam för en hardcorefestival som går av stapeln i Uppsala den 7:e, 8:e och 9:e November.

Låtlista:

1. Kunskapslådan – Xerox
2. Fuse – Nitedrive
3. Urban Savage – I’ve got nothing to say (Osläppt)
4. Raketerna – Ståplatsbiljetten
5. Missbrukarna – Du E Inte Du
6. The Jack Brothers – Min Lilla Ros
7. Urban Savage – When the day comes (Osläppt)
8. Ståålfågel – Avdelning stormen
9. Paper – Strider
10. Bodén-Gyllenswärd – 6:e December – Del 2 (Osläppt)
11. Blacken – Myggor som svalor tar
12. Solar Quest – Singtree
13. Nilp – Kloeti
14. Undergång – Disconnect
15. Dom Dummaste – Död

Premiär: Maskinåldern – Pilotavsnittet

repmixfinal1

Vi har kommit in i maskinåldern för länge sedan. Sedan de agrariska dagarna har industrier tillkommit, och nu har vi redan välfungerande robotar. Kanske kommer vi människor att modifieras till att bli cybernetiska, kanske är det hög tid för en “terminator” – eller är det bara rent önsketänkande? För dagarna är förbi när man kunnat leva runtomkring sköna grönområden, som blir allt färre var dag som går, då allt som kan tänkas vara urbant och hippt ersätter de tråkiga grönytorna. När denna maskinålder väl är här är den svår att stoppa. Maskinåldern står och knackar på dörren, varesig du vill eller inte. Han vill komma in och förgöra det du håller kärt, då hans monotona liv inte kräver några känslor alls. Kylan flyter in och övertar sin rättmätiga position i Norden.

Välkommen till vår Maskinålder.

Detta är en podcast där jag, i egenskap av mitt skriveri på blogg-zinet Repartiseraren, förlänger min arm in i podcastvärlden – ytterligare en gång. Det har redan varit beprövat i och med min första podcast-serie “Svensk Punk och Hardcore” som startades 2012 och lades ner samma år. Ni kommer att få lyssna till samma experiment, ungefär samma upplägg, men där inriktningen är en annan. Istället för enkom stela intervjuer, så är det mer fritt och inte alls genrebaserat. Ni kommer att få bekanta er med allt från The Guilt, nu i pilot-avsnittet, till avsevärt annorlunda karaktärer, band, skivbolagsmoguler – och många andra intressanta människor.

I pilotavsnittet satte jag mig ner på Basement Café i Malmö och tog ett snack med The Guilt. Denna duo startades för cirka tre år sedan och har sedan dess släppt strölåtar och en EP betitlad “The Guilt EP“. De är nu aktuella med ett släpp på Heptown Records i höst. Detta blev en längre konversation som hamnade på, i runda slängar, en timme och trettio minuter. Inkluderar både försnack och en seriösare djupintervju med denna duo.

Utöver det fick jag tag på trummisen Kim, från bandet Hemgraven. Ett välsvetsat band med fyra medlemmar som lagt grunden för sin självskrivna historia med det första släppet “Hemgraven EP“. På så sätt har detta band en liknande uppkomst som The Guilt, och de delar även på att ha uppstått samma år och det faktum att bägge konstellationer släppt en EP först och gjort annat senare. Bland annat gjorde de sig ett namn i och med släppet av den andra samlingsplattan på Peter Out Records där en av deras låtar var med. Med en osläppt låt från deras kommande album i detta pilotavsnitt, blev resultatet en mini-intervju med Kim.

Ni kan också hålla till godo med en osläppt låt av Svart Städhjälp, en låt som kommer att återfinnas på deras kommande album men som spelas i pilotavsnittet, exklusivt.

På tundran kan ingen höra er skrika, i Maskinåldern så gnisslar er kropp likt ooljat maskineri.

Låtlista:

1. The Guilt – Give It
2. Golden Kanine –  Scissors
3. Hooves Not Hands – Discipline Finger
4. Hemgraven – Ett annat sätt att leva (Osläppt)
5. Johan M Roos – Duett
6. Skraeckoedlan – Fågelsång
7. Krypta – Under snön nästan gabba
8. Svart Städhjälp – Mina Problem (Osläppt)
9. Goz Mongo Alliance – Frank
10. Nimam Spregleda – Body To Body

Some questions for Ray Creature!

ray

Ray Creature is a band that I thoroughly admire since hearing their first release “Don’t Stop Talking EP” which was recently put out on NO! Record Label. Both of them are Americans and I first thought they were a band, but they’re actually a duo. This duo is compromised of Jon Erich Booth and Natascha Buehnerkemper, having been Jon’s solo-project at first it transformed into a duo. Which is both surprising, since most of their sound is so underrated and explicitly great that I actually wouldn’t have thought that it would’ve not been a band, but hey, here they are. Right after their first release they actually had another one which is getting put out by Sister Cylinder, a full-length S/T debut album. I wanted to clear out some things that I wanted to have answered, so I put out a series of questions which they answered. JEB stands for Jon Erich Booth and NB stands for Natascha Buehnerkemper. Enjoy it. You might also enjoy the freely downloadable track “White Suits” – taken from their S/T debut.

It’s interesting to note that you’re a duo. I would’ve expected it to be a whole band, considering the variety in your sound. Why are you a duo and not a whole band?

JEB: – That’s an effect of layering instrumentation. We take ideas from No Wave and other minimal aesthetics, but our music is in no way minimal. If a song calls for more instrumentation, we add it. Natascha and I have similar ideas about music, and we’ve found ways to reproduce the songs live, so adding more musicians seems unnecessary at this point. Anyway, it’s hard to find people who won’t dilute ideas with compromises or conflicting theories about how the music should work.

NB: – Ray Creature actually started out as Jon’s solo project, and I joined in August of last year. My addition brought along with it the possibility to add even more dimension, both live and recorded. When we play live, there’s so much going on in the backing tracks, having just two of us brings a minimal element to the live shows that is counter to the complexity of the music, which I think makes it more exciting. On another note, being a duo as opposed to a whole band gives us a lot more flexibility regarding touring and shows. Less scheduling bullshit to deal with.

You started out with three demo-tracks and later on you were picked up by NO! Record Label, or how did it go by? What went into recording “Don’t Stop Talking”?

JEB: – When we played a show with Dry Socket, Dylan Ettinger couldn’t make it so Joseph McGlone, the founder of NO!, filled in on synth. After the show he expressed interest in putting out a cassette tape. We had already been producing the self-titled LP with Scott Ferguson of Sister Cylinder Records, so we took an extended version of the opening track, “Don’t Stop Talking,” and three other tracks that didn’t make it on the record and packaged them together as the “Don’t Stop Talking” EP.

“Don’t Stop Talking” is our modest attempt at an austere funk track. Like most of our songs it started with drum machine and bass. The interplay of the guitar, my and Natascha’s vocals, and the lead synth followed from an attempt to keep an unvarying bass line interesting over the course of several minutes.

NB: – I view the “Don’t Stop Talking” EP as a companion release to our LP. It seems that it might be confusing to have two separate releases coming out at the same time on different formats, but in my mind the cassette release was perfectly timed. Even though some of the songs didn’t make it onto the LP, I think they’re really great, and they fit well with the LP aesthetically. It’s possible that we could end up going in a slightly different direction with our future releases, so it’s exciting that all the songs from this songwriting phase were able to make it onto some physical format at once.

Why did you decide to go with such a varied sound, was it the result of experimentation during a long period?

JEB: – I try not to over-determine the music with genre requirements or restrictions. Each song points in its own direction and writes itself to some degree. That’s to say, a set of elements in a song will suggest further styles of instrumentation, which lead to unexpected sounds and song structures. This can create weird stylistic juxtapositions, but it also sets up dramatic transitions within songs, which I think is one of our strengths. For better or worse, that’s the only way I’ve been successful at songwriting while keeping myself interested. There are enough people writing minimal, genre consistent electronic music —I don’t see myself contributing much of interest to that.

NB: – It actually opens us up to being flexible for different shows. Depending on the bands with which we’re playing, we might decide to play our more poppy, dancy tunes. Or we might decide that it’s more appropriate to go a more abrasive, dark route. Since our songs tend to go in a few different directions, it really opens us up to being able to play with lots of different types of bands.

You’re going to have a self-titled debut album out in June with another label called Sister Cylinder. I also noted that you’ve gotten mastering help from Mahern Audio. Have you been mastering your releases on your own before this, or what? How did it feel to have your debut mastered there?

JEB: – I recorded the self-titled LP and recorded and mastered the “Don’t Stop Talking” EP, but I’m an amateur engineer and a dilettante mastering engineer. Since I’m untrained I end up trying too hard in that area. I was exhausted with recording by the time we had the LP mastered by Mahern. I felt relieved to have songs taken out of my hands and began trying desperately and unsuccessfully to forget about them forever. I’m proud of them, but I’ve grown to hate them in some ways. They’re like time-sucking kids I was ready to kick out of the house. Any opinion I have about them is by now irrelevant.

Since you’re going to play a lot of shows in the near future, what are your experiences when playing live? In what way are you stoked for your future performances?

JEB: – We now know the songs well enough to occasionally forget we’re playing them, which is ideal. I like presenting the music at shows, but from the perspective of live performance, the idea is to let the songs go and be inside them rather than exert control over them. We’re touring with Bad Psychic, another electronic act from Bloomington, which is a pleasure because the music is great and the style works with ours. So I’ve been looking forward to every show.

NB: – We’re writing to you right now from Nashville, TN on our third day of a two-week tour. I think this is true of most bands, but people get the best idea of what we’re like from our live performances. We play pretty loudly with a lot of speakers and the live, often repetitive drum parts add an element of intensity that I think people find entertaining, even if they may not be digging what we’re actually playing. It’s always hugely rewarding to see people in the crowd looking pumped about what we’re doing, and it’s a huge payoff for all the hard work we put into this.

It’s nice to be having a freely downloadable track from you. Could you tell me something about it and also what’s in store for you in the coming months?

JEB: – “White Suits” is what passes for another Ray Creature dance track. There was some debate over whether or not to include it on the LP because of its length and atmosphere, but I think it ultimately worked. I tend to think of it as an alternate approach to ideas we were trying to get at with “Don’t Stop Talking.”

In the coming months we hope to start recording our second LP. The plan is to write more relentlessly aggressive songs and incorporate more of Natascha’s vocals alongside my own. Beyond that, we hope it will inspire some confused sexual feelings in people who thought they weren’t confused to begin with—the noblest ambition of rock music.

Down below you can find the track “White Suits” which is freely downloadable as a part of this questionnaire. Hope you enjoy it and do listen to their sound from their own Bandcamp, too, as a complement. If you want to buy it, you should check out Sister Cylinder.

Interview with Ivan Antunovic of Small Doses!

564030_1085666317055_429409111_n

In Croatia we found Ivan Antunovic. Now, Ivan isn’t like everyone else. He has his own micro-label, does professional design work for a living, create music and also makes a fanzine. He’s been active in different groups in the Yugoslavian, now Balkan, underground. His alter-egos range from Half Releases to Innumerals, from his zine Small Doses to his designer-ego Nieuw NDG. This man has as many aliases as only he himself could know. Since a few years back he’s mainly been concentrating on releasing different singles and mini-albums alongside his fanzine. Even though the fanzine comes out every once in a while, he’s made a name for it through his proffesionality and originality when it comes to the design of the zine itself and all the macabre subjects which are disseminated within each number. He’s taken it from number one to number six – the last-mentioned due to be out in the very near future. I wanted to get the larger picture of what Ivan Antunovic actually does, how he copes with his egos, the climate in former Yugoslavia, his relationship with those he works with when doing the zine, the releases that are put out by him, his different projects before every alter-ego and many other things which you may find interesting.

Continue reading

Exclusive Interview with REDREDRED!

76320005

Michael Wood. The name might not enlighten you that much, but he’s the man behind the solo-project REDREDRED that garnered a lot of success through the label Function Operate. A widely appreciated artist that has been a rising star since they decided to completely disappear. After that event, he got on the roster of Dark Entries Records, whom is currently in the process of mastering – and then re-releasing his first release – on vinyl. Featuring it with tracks not heard before that he had in his repertoire, making his first move from “Pattern Completion” on cassette, to vinyl. Michael has since his rise towards the stars been interesting to me, with the warmth of his analogue electronics, his electronic body music approach and new beat-outfit blended together with general electronica – would make anyone whom like these genres, respect his ingenuity. I’ve interviewed him via mail, asking him about his first release, the deal with Function Operate, his future release, philosophy, individual tracks and much more. As I was going to post this interview, Michael said he would create a track for this occasion. So I waited until it was complete, and it was overwhelming to realize that he made that track just for this. Listen to it yourselves, the track is named “Dialog” and does in many ways represent the time which he spent being interviewed by me. Enjoy this.

Continue reading