Recension: Niels Nielsen – Dpend 7¨

893412138-1Det har inte gått särskilt lång tid sedan Niels Nielsen och hans entourage uppenbarade sig. Då släppte de loss en best som har etsat sig fast i hjärnan, som vägrar att släppa taget. Denna gång så är det dags igen och i form utav den första låten på singeln som även är tittelåten, nämligen: “Dpend“. Sedan tidigare har man kunnat anta åt vilket håll det skulle dra sig till, men man kunde inte för en sekund tro sanningshalten utan behövde bevis. Här står popmelodierna starka, av egen vigör och släpper loss ett nästan Göteborgskt pop-sound i perfekt synkronisation med synthesizervågorna som sköljer utmed ljudlandskapets kuster. Jag må ha fel, men de nostalgiska vibbarna som sköljer över en när vågorna har kommit in mot stranden, är överväldigande en blandning mellan; åt The Tough Alliance-hållet, med en flört mot den amerikanska vågen av chillwave. Trots att referensramarna har utvidgats, har även deras självförtroende sedan den förra plattan verkligen blivit grandiost. Här känns det som om de övervägt att köra åt alternativehållet, men de har kastat de melankoliska vibbarna överbord.

Continue reading

Recension: Niels Nielsen – Shadow Twin 7¨

Om man inte hört om honom förut, så kan man drista sig till att göra det nu. Niels Nielsen har släppt loss ett riktigt kraftpaket, som ryms i två låtar och som lyckas spränga in sig i nya fack. Dock är det inte just det som är intressant, utan det är hur han med musiken lyckas få det till något annat än just musik. Ja, ni hörde rätt, han lyckas ta det ett snäpp högre. Särskilt med titel-låten som ligger på A-sidan av vinylskivan, nämligen “Shadow Twin“. Inom just detta ljudlandskap så finns det en hel rad med genrer som lyckas föras samman med extrem precision, men som även suddar ut just dessa barriärer. Just denna låt faller mig gott om hjärtat, eftersom att den sedemera utvecklas till en kaskad av överblivna känslor som inkluderas i känslosvallet så fort man sugit sig åt musiken och lyckas förstå vad det kan handla om. Blandningen av ljuvlig uppåtmusik och melankolisk alternativmelodi, gör att det känns som att allting rämnar runt en. Känns som att det finns en viss nostalgi inblandad i det hela, och Niels intonation när han sjunger kryddar vemodet inom en ytterligare. Helt enkelt så har han lyckats skapa en låt som flyter mellan att kunna spelas på radio och att faktiskt kunna njuta av det. Det är få förunnat att kunna göra det, särskilt för oss som inte imundigar den radiomusik som finns tillgänglig nu. Tror att jag har spelat denna låt över hundra gånger till att börja med, om ens det, och inte ens då lyckas jag greppa den fantastiska ådra som gör det här möjligt överhuvudtaget. Verkar som att just den skall vara lite höljd i dimman, så att jag för mig själv, någon gång, faktiskt kan pricka rätt. Mystiken är en del av själva essensen, den är dold i fallgropar men sipprar ur springorna när miraklet släpps ur sin urna. Otroligt bra låt, otroligt bra sväng och det är något som är saknat, den skriker: spela mig på radion. Fast utan falskhet i tonen. Det måste även sägas att Niels Nielsen består inte bara utav honom själv, utan hans hantlangare Henric Bellinger och Anders Risenstrand stöttar upp den musikaliska (eller konstnärliga) resan mellan samförstånd och undermedvetenhet.

När det väl lugnat ner sig och avslutats efter 3-minuterssträcket, så rör jag mig vidare till mer okända territorier. Nu är jag inne på den alltför förbisedda B-sidan av vinylskivan, med låten “I’m not here“. Påminner faktiskt om ett yngre om än inte lika välkänt The Tough Alliance när man tänker efter. Men den teorin kan inte hålla mer än till några procent. Skulle kunna sägas att det är en fin blandning mellan det numera splittrade bandet Zeigeist och just de förstnämnda. Äntligen kommer jag på varför ett tomrum har fyllts, de har ju tagit Zeigeists plats! Eller åtminstone burit facklan vidare, vilket känns otroligt bra, då detta band lyckas leverera på flera olika fronter samtidigt men ändå varit njutbara. Främst är det ljudlandskapets karaktär, med drömska synthar och drivande trummor som gör att jag tänker åt det hållet. Men även den vackra sångrösten får mig på fall. I vanliga fall är det antingen eller, men i detta fallet är det både och, för båda sidor av vinylen är definitivt något man bör spana in. Själv hoppas jag att de tar sig högre upp på klippan och sätter sin egna flagga längst upp, så att vi vet att de är att räkna med. Ett otroligt bra släpp som lämnar så mycket som “inget” att önska, här finns allting och nu känner jag på mig att uppförsbacken inte är lika svår. Ett sant nöje har det varit att lyssna på detta, det är något som behövs och tomrummet är inte längre fyllt med illa placerade stolar. Nu möblerar vi!

Ni kan lyssna på hela singeln här borta, på Gaphals bandcamp. Tycker att ni bör köpa den för att det är de värda.

Niels Nielsens nya video och streaming av låten Shadow Twin!

En kaskad av fantastiska elektroniska slingor och drömsk sång är någonting som kan beskriva Niels Nielsen lite närmare. Nästan lik en svensk version av Ladytron, men med en viss indiekänsla i behåll. Bandet som består utav Niels Nielsen, Henric Bellinger och Anders Risenstrand har nyligen släppt denna video som på ett vis kan tjäna som en ingång till deras singel “Shadow Twin 7¨” som släpps senare i höst, närmare bestämt den 19:e Oktober.

Det känns som att det gladlynta och drömska hela tiden befinner sig i ett gränsområde till ett äkta vemod. Så missa för allt i världen inte detta band då det uppträder den 29:e September i Norrköping på Domteatern. Ni kan även slänga er över pre-order redan nu om ni vill ha denna vinyl i era ägor, vilket jag skulle vilja rekommendera. Eftersom att detta släpp fyller upp ett visst tomrum, så är det befogat.

Därför tänkte jag även streama låten Shadow Twin här på bloggen för er som är sugna på det. Klicka nedanför och njut.