Spotlight: ZX Electric and Asesina!

0002374769_100.png

Time for your daily Spotlight. It’s been lacking from my side, since there’s been a lot to cover when it comes to exclusive premieres – but not much when it comes to regular bands that you stumble upon – or artists. Since it’s been a long time, I want to introduce two of the more peculiar acts that I have found when scouring the internet: specifically Bandcamp. One of the bands are from the UK and the other is from Spain. ZX ELECTRIC is a band that plays weird krautrock with the occasional stab of minimal synth and post-punk, whilst Asesina are the Spaniards whom has a singer that really can’t sing – but all the better that he can suffer, because that’s what it’s all about – it seems.

a3200966171_10Negative Outline” is the latest release that ZX ELECTRIC can offer to the world, having released two other albums earlier, titled “Obsolete” and “Fixed Unknown” – a rather odd blend of genres that shouldn’t be mixed, really. But there’s something about the latest album that signals to me that they’re serious. How can you even manage to fit in krautrock with minimal synth? I get that it can be applicable when it comes to post-punk, but not the other way around. However, they manage to create a rather melancholic image which they spit upon, managing to fit a semi-acoustic environment somewhere in between each track. I like the singer’s voice, it’s sincere but rather goofy at times. All the better then – that his rhythm is intact and his groove is where it should be – when the synthesizers slowly grace him and fill up the sound-scape. Not to mention how cold-wave helps to keep the semi-acoustic trance to a pleasurable level, where you just nod your head to everything you see around you.

a4144603658_10What striked me when I browsed Asesina, were their marvelous aesthetics. The slick lines that are pleasing for the eye to watch, alongside a rather odd – almost dragon-like – goose that feeds her youngin’. Maybe this has something to do with where they’re from in Spain, or maybe not. I, however, really like the way this becomes their insignia. Enter bleakness with “EP“, their first release. Together with the bleakness that appears through using black and white. When it comes to their music, I must say that I don’t know if I should hate or adore the singer. He can’t sing. But thanks to the psychobilly, surf punk or whatever they’ve mixed together into a mish-mash of difference and alikeness – his voice gives a touch of severe angst that doesn’t go away. The best thing about it is when he screams in his own language and I don’t really get anything. I don’t really want to know, either. Noise rock goes well together with every other genre they’ve plucked asunder. The good thing about it is how their low-keyed sound-scape makes you wonder when they’re going to step into black metal territory, but that really never happens – full-scale. A good listen to anyone whose interest lays in any of these more obscure genres – especially when mixed together.

Listen: Soggy Creep – EP

a2874013535_10

Out from the blue comes Soggy Creep. At least for me, I had never heard of them since I got an e-mail about the band. Carrying members from different bands like Bone Sickness and Criminal Code, one of them being Avi Roig (ex-It’s A Trap), the Pacific Northwest comes out strong again. Having released a demo ten months ago, completing their first EP just now – six days ago. What makes them strong is their output which they’ve decided to put in the dark punk category, where the baselines darken and a gloomy, almost death-rockish sound seeks it’s way through the cracks. The sound is almost like a dysharmonic skate-punk sound, if you strip away the general cheesyness of it. The anti-skatepunk (or rather, pop-punk) with overt melodious content. Sure, there are melodies that will make you question it – but you don’t really have to – because they’re layered nefariously, showing off a slow but in general tempo-clutching decay. Other tracks are faster, but what makes you twist your head in agony is the atmosphere they create. There’s enough punk in there to make you shout, but complex enough to not make it too simple. The thoughtfulness that sear with the harsh riffs are complemented well by a singer that never goes out of his way to cement their sound, he keeps it on the lowdown for the atmosphere to shroud everything else. Even though he’s a central part of it all.

It is an EP that is well worth listening to and it is a breath of smelly air, for once. Though much of their sound is carried in their instrumental parts, there isn’t much there for you not to like. Enough authority to make you not question it, enough sincerity to be able to pull this off. I’m hoping the Olympians are ready to take it one step further and enhance their sound a little bit more, but it is a perfectly good EP to start your seance with Soggy Creep. The name itself gives an alluring feeling to everything else, even though it should’ve been a bit more mysterious and not as creepy. But hey, each to his own. The release is available for digital streaming and hopefully they’ll release something physical, soon. Maybe it’s the run-up to an album – let’s hope so. In the meanwhile, stream “EP” down below.

Hjälp bolaget D-Takt & Råpunk!

140101_head_DRR_cap

På grund av en översvämning i lokalen som D-Takt & Råpunk använder för att lagra skivor, turneringsgåvor och sin privata skivsamling – så har det inneburit stora ekonomiska förluster. Detta är alltså en av de bästa skivbolagen när det kommer till underjordens krafter, närmre bestämt inom hardcore, punk, mangel, d-beat och alla undergenrer ni kan tänka er. Ett skivbolag som har funnits sedan 2006 och som har släppt åtskilliga klassiker, och när han inte har gjort det så har man bara släppt jävligt bra skivor. Detta var en av de första bolagen som jag kom i kontakt med i och med att jag började skriva för mitt eget blogg-zine. Jag har haft att göra med honom ett antal gånger både för några år sedan och i nutid. För någon som är hyfsat intresserad av subkulturen som omgärdar hardcore och punk, utan att ha någon större delaktighet i det hela så har kontakten alltid präglats av proffessionalism. Om man hade behövt någonting eller frågade om något så fick man svar på det. Men det är inte enbart på grund av detta som jag anser att man bör stödja honom i dessa svåra tider.

Jag tycker att man bör stödja honom om man någonsin haft med honom att göra. Vilket jag har. Så jag tänker göra på mitt sätt för att kunna få till någon form av stöd på något sätt. För de som läser detta så kommer det förmodligen att anordnas en stödspelning till syfte att skänka pengar till honom. Detta anordnas förmodligen av några inom hardcorekretsen, så ni får hålla era ögon öppna ni som går på sådana tillställningar. Oavsett om man kan skänka pengar eller inte så är det enligt Joakim själv nog att bara bry sig om det. Jag bryr mig om det och tycker att det är synd det som har hänt. Att bara se utan att kunna göra särskilt mycket när det man ansamlat över åren går upp i rök måste vara väldigt jobbigt. Ni kan läsa mer från D-Takt & Råpunk-bloggen om ni vill ha mer bakgrundsinformation. Stötta honom och se till att han tar sig igenom detta. Även om jag inte känner honom personligen så är det ändå något som har funnits där någonstans. Någon som fortfarande ger allt trots motgångar. Man kan donera pengar här om man vill stödja rent ekonomiskt.

Premiär: Maskinåldern – Avsnitt I

Screen Shot 2014-07-13 at 12.46.41 AM

Det är svårt att veta var man ens ska börja ibland. Tiden flyter på som om ingenting hänt och det känns som om det var flera månader sedan pilotavsnittet spelades in. Egentligen är det inte mycket som har förändrats med formatet, men det känns friare på väldigt många sätt. Nu är till och med det första avsnittet någonsin av Maskinåldern inspelat och uppladdat. Det känns surrealistiskt.

Första intervjun som är med i avsnittet är inspelat i Malmö på ett hemligt ställe, eller närmre bestämt – en replokal. Där huserar nämligen en av Malmös nyare hardcoreband Urban Savage. De har satt på pränt att lira hardcore punk blandat med oi och gammal hederlig rock’n’roll. Deras debutalbum “Let Thunder Roar” ligger runt krokarna för att släppas, och från vad jag har hört så låter det som ingenting jag lyssnat på innan. Eller jo, kanske, men i mina öron så låter det unikt.

Vi sätter oss ner i en skinnfåtölj, vid ett bord där det för en stund sedan stod en tom ölburk, någon slags föda och kartonger. Det är här intervjun börjar. Mina lämpliga intervjuoffer heter Viktor och Ruben, bägge två och resten av bandet har lirat i andra band innan och listan kan göras lång. Tyvärr var de andra två i bandet inte närvarande, så det fick gå ändå. Ämnena som vi kom in på under denna intervju var både intressanta och gav en eller annan tankeställare efter att intervjun var klar. Till podcasten så har de donerat de två osläppta låtarna “I’ve got nothing to say” och “When the day comes“, bägge är tagna från det kommande albumet. Intervjun är indelad i två olika delar, med cirka femton minuter för var del.

Utöver detta så var faktiskt Magnus Gyllenswärd den som skulle få sätta agendan för avsnittet, i alla fall när det kommer till de övergripande låtvalen. Magnus är annars känd som en del av det märkliga indie-pop-bandet Differnet, men det var inte därför jag var intresserad av att intervjua honom. I hemlighet, eller nåja, under ett annat namn – nämligen “Övervarning” – så har han redan släppt fyra album. En skiftande blandning mellan dark ambient, ambient och en allmän experimentallusta. Från det första albumet “Mellan Rummen” som släpptes i December år 2012, till hans senaste album “Förberedelser / Åtgärder” som släpptes i Mars år 2014. Till Maskinåldern så gav Magnus en osläppt live-inspelning från den 6:e December för några år sedan, under namnet Bodén-Gyllenswärd.

Det har varit en intressant resa att göra detta avsnitt. Man skulle även kunna påstå att det varit omväxlande. Från att göra en intervju öga mot öga, till att vara mer digital och Skype:a. Kontrasterna mellan artisten Magnus Gyllenswärd och hardcorebandet Urban Savage är slående och kanske en del av det som definierar just Maskinåldern.

Slå er ner och lyssna på Avsnitt 1, där Urban Savage och Övervarning bestämmer reglerna.

Avsnitt 2 ligger inte långt ifrån och kommer ut inom kort. Dessutom så görs det även reklam för en hardcorefestival som går av stapeln i Uppsala den 7:e, 8:e och 9:e November.

Låtlista:

1. Kunskapslådan – Xerox
2. Fuse – Nitedrive
3. Urban Savage – I’ve got nothing to say (Osläppt)
4. Raketerna – Ståplatsbiljetten
5. Missbrukarna – Du E Inte Du
6. The Jack Brothers – Min Lilla Ros
7. Urban Savage – When the day comes (Osläppt)
8. Ståålfågel – Avdelning stormen
9. Paper – Strider
10. Bodén-Gyllenswärd – 6:e December – Del 2 (Osläppt)
11. Blacken – Myggor som svalor tar
12. Solar Quest – Singtree
13. Nilp – Kloeti
14. Undergång – Disconnect
15. Dom Dummaste – Död

Exklusiv Premiär: Agenda / Mørkt Kapittel – Split

MørktKapittel&Agenda-spilt-7-cover-front.tiff copy

Bombardemanget fortsätter när Norrmännen bjuder upp till kamp. Mørkt Kapittel känner ni förmodligen till sedan tidigare om ni läst vad jag skriver här på blogg-zinet. Jag fick äran att lägga ut hela albumsläppet för streaming när det släpptes av dem själva, 2013. “Gro Igjen” var namnet på albumet och var deras första album, då de endast släppt en EP tidigare och det var år 2010. Ett år senare så har de färdigställt sitt första split-album tillsammans med Stavanger-hårdingarna Agenda – ett norskt hardcoreband utan några pretentioner alls. Tidigare har de varit med på samlingsplattan “No Power, No Punk” med låten “Når Dommen Faller“, och de har även släppt ett album med titeln “Menneskehetens Massegrav” i Mars detta år. Det är ungefär några veckor kvar tills detta split-släpp kommer ut för att kunna köpas i butikerna. Jag har redan tagit del av de fyra låtar som finns på albumet, nämligen “Guddomelig Massemord“, “Misantrolypse Nå!” och “Religiøs Terror (Svart Framtid Cover)” med Agenda, samt låten “Bokbål” med Mørkt Kapittel. Allt från de nästan crossover-orienterade låtar som Agenda presterar med, till den ynka låt Mørkt Kapittel bidrar med – som närmast påminner om en stoner (och svartmetall)-orienterad låt, stöter på patrull i hardcoresvängen – så kan man konstatera att det är ett sjujäkla bra släpp.

MørktKapittel&Agenda-spilt-7-cover-back.tiff copy

Nu har tiden kommit för mig att lägga upp den för er att lyssna till. Istället för skämt om norrmän kan ni hålla till godo med allvarligheten inom dessa genrer, tillsammans med det mörka sväng som skjuter er båt i sank. Hela spliten kan lyssnas till på Repartiserarens soundcloud, där alla låtar kommer att ligga uppe. Detta släpp kommer att komma ut via Negative Vibe Records den 1:a Augusti, så om ni vill ha en bit av kakan så kan ni först lyssna till det i sin helhet här nedanför och sedan beställa spliten när den kommer.

Spotlight: Squieti and Pastel – the Italian D.I.Y!

a0073546405_10With their debut-release “Impronte Nella Cenere“, the Italian math-rock outfit Squieti blend those post-hardcore vibes with a punk-attitude. Their eight-tracked album showcase their melodic talent with rather melodramatic drumming. It feels like being caught in a limbo with no way to get out of it, together with a constant barrage of melodic post-hardcore with a despaired vocalist. Even though emptiness might be his schtick, the band itself make up for a lack of atmosphere with the clinging of riffs with the concrete drumming. The technical aspects seem inverted. The arguably short hints of what could make up a rather soothing atmosphere is quickly struck down with the beat of a drum, favoring the rather amelodic connection between vocals and the general melodies of the guitars. It is clear that Squieti focus their darnedest on delivering a rather original hardcore-sounding math-rock experience, where the melody is the center of attention whilst the drums control the rhythm of the sound-scape. Positioning themselves in a fortress of their own whilst not letting anyone enter for real. There are lots of great things about their music but they have their weaknesses. Sometimes the math-rock inspired wholeness of their sound is hard to really appreciate. However, they make up for this with interesting choices of melodies and their rhythmic greatness. Their tracks seem to loosen up for the real hardcore sound when you get past the fifth track, so that’s by all means a time-stamp for when shit hits the fan for real. Listen to their album in full down below. Made possible on vinyl thanks to their friends Annoying Records, Boned Factory, Fast DIY or Die, L’oltraggio Autoproduzioni, Speed-Up Agency and Sons Of Flies webzine. Recorded and mixed by Stefano Romano in 2013, released on the 29th of January 2014.

a1784089479_10Another Italian band called Pastel did a split with the British band Merridew, featuring two songs by them titled “Momento nove” and “Laminal“. Their sound is very reminiscent of Squieti, with the difference of it being more into the screamo sound. Which is more of a 90’s-inspired one, together with desperate vocals which can also be heard from the aforementioned band. It wouldn’t surprise me if they share the same singer, because it really sounds alike when everything comes together. One main difference is the atmosphere which Pastel manages to curate from a whirlwind of drums, guitars with a rather dreamy but realistic sound, together with the stillness in between breakdowns and experimental touches of rhythm. A rather weird combination of deciding to go with a baseline that dominates through sections of their songs, especially when it comes to their second song from this split. Then it all suddenly blasts away again, making it feel like I’m able to reach further for myself, into the sky and the distant continuum that is space. They’ve got a rather space-y sound which is psychedelic when it comes to some of what it contains, but not all of it. Even though a lot of their sound is based around tempo and going downtempo, there’s nothing that can stop me from completely relaxing to this sound. Maybe it’s because of their passion which is channeled throughout, or their off-shoot from the shoegaze to the screamo sound. Whatever you’d like, this is certainly borrowing a lot of the greatest stuff from the 90’s, fueling their gruesome invasion into enemy territory. It’s because there’s a certain unfamiliarity when you try to decide for yourself what’s next. You never really know with these guys, which is a plus in my book. I might’ve heard it time and again before, but I am really into what I’m hearing. This split-release was put out by Glass of Spit Recordings on the 13th of March, and you can listen to the Pastel-side down below.

Stream: Svensk Punk och Hardcore (Swedish Punk and Hardcore) podcast!

avatars-000056731599-b722sn-t500x500

I’ve collected the fragments of the different episodes that I created during Summer for my first podcast ever. It was to be called “Svensk Punk and Hardcore” i.e. “Swedish Punk and Hardcore“. Focusing on the Swedish scene of punk and hardcore, inviting a lot of bands to be interviewed, creating a little buzz on your screen but nothing more. Since the episodes have been strewn all over the internet, I decided to collect them all under my umbrella that is Soundcloud. Everything from the first episode (0) to the last (5) is being featured in a playlist. The only episode that isn’t up yet is the one that is almost eight hours long. So I need to splice that one up in two parts before it’s going up. The rest you can listen to if you’d want to. Right now there are almost thirteen hours of every punk and hardcore song imaginable, at least from the Swedish scene over the years. Listen to them all if you wish. Unfortunately the interviews are only in Swedish. Enjoy.