Exclusive Stream: Ghost Legs – Suit & Sloth

944848136-1

As we dream of hardcore, the most vile and nightmarish experience is nearby. With psychedelic strings attached, no frills and straight up post-hardcore deliverance – I deliver Ghost Legs upon you. They’re going to release their forthcoming album “You Have Been Found” all by themselves, on the 20th of April. This American fever is nowhere near to be over, since we’ve caught one of their songs in the net. It’s an assault on your mind, in the best uptempo and down-tempo hardcore mode – that you’d ever appreciate to experience. So, therefore, Invisible Guy presents to you a stream of their song “Suit & Sloth“. You can listen to it down below.

Valentine’s Day Showcase [#3]: Salem Rages, The Respondents and Jarz!

2098897630-1A totally new track by the lovers of new romantic, namely Salem Rages. In this track, “Love Is Alive“, they display where they come from and it’s a perfect get-go for Valentine’s Day. Showing off the perfect blend of old-school goth, new-wave and new romanticism which takes its toll. Coming straight out of Liverpool, of all places, this gem is one of the best I’ve found recently. The gloomy atmosphere, in combination with fast and steady riffs, combined with the singer’s energetic voice makes for trouble. Not really trouble in the way you’d see it, but trouble in the love department. There’s also a big hint of hardcore punk in the mix, which will satisfy those of you longing for that. Happy Valentine’s to all you hopeless lovers, but do get some of Salem Rages before you go out to search for the one. Casket Records will steer them from the shore and release it under their catalog of 004, but you’ll have to download it for free down below.

1046252255-1Time for another pretty unorthodox combination of genres, at least if you compare. The band The Respondents released their latest album today, which is titled “Exploded View“. In which we get to follow them through the peculiar world of surf-punk, a little bit of horror movie scenery musically, and of course a touch of post-punk. If you bring out the punk to play with the surf, you’re going to get something like this. But it’s eccentric, something I’ve never even heard to be close, more than in a few cases. It’s like if you blend Hawaii with a more sinister Count Dracula-esque Romania of the past. Lord Vlad is all over the place, despite some of the riffs taking you to more exotic places than that. All I can see is rain pouring down on my screen, whilst I wait out in the darkness and when I pass a house I hear this music. Kind of the experience you get, but it’s not bad at all, no – it’s ghoulishly good. For all you undead lovers out there, take a seat and enjoy the ride. Featuring tracks from “Kill Screen” to “Red Flags“. It seems like Wrong Hands is the label to go to, if you’d want it.

2467632350-1So, if you need to slow it down a notch, I have the perfect solution. Nothing more than Jarz and his newly released album “A Story With A Touch“, which resembles your ordinary day-to-day life. The experimentalism surely takes advantage of the sampling that is given to you if you’d be going through crowded places, trying to find the light. With “the light“, I mean, trying to find a way out there. He’s got a hectic tempo at times, but there’s still an angelic sound pulsating through the sound-scape from beginning to end. As you hear the different melodies and the rhythmic arrhythmic cling together, you suddenly have nowhere to go and find yourself stuck in a maze. I’d like to say that this is both for you that would love to take some time off and just relax, but at the same time his quirky instrumentation and feeling for experimentation surely takes it to a whole other level, which cannot be calm, but reeks of longevity. This is something you’d play in the background if you’re working and it’s something you’d spend hours with your brain trying to analyze. So forgive me, for I was wrong, but it’s much calmer than punk. Tracks that are featured on this release are “Belarus“, “A Story With A Touch“, “Its Not What It Seems To Be“, “Belarus (Revy Remix)” and “Random Stems Remix (Fabio Papa)“. Released by Wondermachine Music.

Review: Die Eule Im Bart Des Judas – S/T 7¨

split_cover_frontAn atypical example of how you could find enjoyability by blending synths with punk. Pretty please, let’s get this started, with the song “2.95“. With an outrageous attempt, it seems like, at first. To fit in a connection between the synth and the punk, the intro leaves a lot to wish for. Since you’re trying to fathom what it’s going to be about, even though you know the prerequisite of the whole situation. However, the bleep-bloop is sweeping into the sound-scape in such a natural way that you’d have to part yourself from the regular concept, as you think of things you’re not supposed to blend. This is certainly one of those situations, but when the punk steamrolls you and puts you in a trance with the other components that are involved. Without it sounding ridiculous at all, it also kick-starts the feeling of that there’s something to fetch from this. When you’re supposed to get into the pit, the unconventionality sets no boundaries to the bizarre. Add the German language as a factor of why you’d love to get involved. Even though you don’t understand the lyrics, the short-handed yet stout approach is all it takes for you to drop your own glass jaw.

Continue reading

Recension: Inkvisitionen – Dö som lejon

2415768213-1Hardcore för hårdhudade människor. Inkvisitionen är ett namn som jag hört otaliga gånger på Lukinzine, då han matat mig med det bästa av den senaste punk och hardcore som finns därute. Fick upp ögonen för detta band på grund av det och tänkte att jag skulle recensera deras senaste släpp. Äntligen kommer det ännu mer hardcore som bryter sig ur den konventionella fåran och smiskar allt i sin väg hittills. När den första låten som går under namnet “Repris” kommer på, så vill man helt sonika brista ut i ett avgrundsvrål och cirkulera runt i rummet, samt slänga upp näven.

Den här skiten knockar mig ur mina bekväma tofflor och kör runt mig likt en virvelvind, då trummorna och riffen är så pass hårda att man försvinner ut i molnen och spottas ut i havet. Även om det är förhållandevist repetetivt så är ljudbilden utmärkt ur många avseenden och inte alltför finslipad, vilket gör att allting låter mycket mer brutalt än vad det skulle kunna ha gjort. Ser gärna en repris av denna låt igen och har därför satt den på rullning ytterligare en gång. Kaos, krig och erbarmlig död letar sig in i min skalle. För någonstans därinne finns det en icke-invigd hardcoreentusiast som vill ut ur skalet och bara röja loss totalt.

När man tror att den första låten var epitomen av vad Inkvisitionen innebär, så kommer ytterligare en jävla handgranat som sprängs i nyllet på en. Inte bildligt talat, men musikaliskt talat. Vi är alltså på den andra låten, vid namn “Dö som lejon“. Riffen innan skiten släpper loss totalt är fullständigt urartade och hela ljudbilden påminner mycket mer om något experiment än någon statisk hardcoreetikett kan frambringa. Här har man kopplat in alla bandmedlemmarna till en maskin som kan spotta ur sig sådana fullständigt galna låtstrukturer, riff och trummor.

Känns som att man påminns om varför man lever och det är säkerligen något som förgyller Decemberkvällen ytterligare. När man svettas i ögonhålorna, känner sig lagom fräsch och rantar runt i ringen. Det här, det är boxningshardcore för den hårdhudade människan. För en oinvigd så ter sig detta brutalt och primitivt, men det är långt ifrån det. Vad är det då? Jo, det är genomtänkt jävla hardcore som tar din puls och kör all-in direkt genom att släppa lös en fullskalig kaskad av allt det som gör att hardcore kan bli bra och faktiskt blir det.

Efter att man tagit sig igenom vad som verkar vara timmar, men som egentligen bara är strax över en minut, så är man utpumpad till max. Hjärnsubstansen har letat sig upp i innerväggarna och nerverna processar information snabbare än någonsin förut. Men vad händer då? De tar givetvis åt sig av äran och har döpt sin sista låt på ep:n till “Göteborgs bästa punkband” och här har de ett långsammare tempo, men fortfarande energin som var så närvarande i de andra låtarna på helspänn, ifall någonting skulle hända. Dock så kör de igång med en riktig manglare och krossar allt i sin värld, som sig bör.

När man tror att man hört det hårdaste som finns inom respektive genre, så hör man det här och blir totalt överkörd på alla sätt och vis. Det här är nog något av det snabbaste och hårdaste jag hört i år, om man inte undantar Christer Pettersson. Men de här grabbarna går utöver det och har kommit på väldigt hårda om än melodiska sektioner som för allting framåt ett snäpp, just för att de ska kunna knäppa mig på näsan och säga: “nej du, vi regerar trots att året snart är slut“. Jag kan bara hålla med, ni håller fanan högt och trampar in som om det inte vore någonting. Nog en av de bästa hardcoreplattorna jag hört i år, trots ett sådant litet antal låtar. Fy fasiken vad bra!