Exclusive Premiere: Duran Duran Duran – Sinking About You

Cover k7 carré

Not to be confused with Duran Duran, the more experimentally oriented electronic musician Duran Duran Duran (Ed Flis) is now having his latest release put out on Tripalium Corp – as a part of one of their ongoing release-series – Digital Mutant. The title of this release is “Bolo Trax” and sports some very intuitive, beautiful and forceful ambient-styled electronica on the a-side of the release, whilst the b-side is filled with a claustrophobic and abrasive experimental kind of electronic music.

What’s exciting about this release is that it is a very limited edition cassette, only forty copies made, which after it comes out will become a sought after item. Even though some of the music isn’t that appealing when listening through it the first time, like many good releases it starts to grow on you and certain themes can be sought out within the music and yourself as you connect to it on a weird metaphysical level.

We’re proud to be collaborating with Tripalium Corp in getting to exclusively premiere their releases, and this one is no exception. You will be able to stream the song “Sinking About You”, taken from the a-side of the release, exclusively on Repartiseraren nine days before the actual release. Tune in to it down below and don’t forget to pre-order the cassette. It is also available as a digital release.

Advertisements

Exclusive Premiere: Knifesex – Living Flame

art

Finally, Vanessa Irena of Knifesex – as she calls her solo-project – is getting a proper debut-release via 3t3rnal Records on the 17th of November. Repartiseraren have gotten the exclusive opportunity to premiere a full track from her album “Babalon“. According to herself the inspiration for this release have come through an appreciation of the occult, a dedication to the apocalyptic. The ritualistic nature of her music is expanded upon in this release, for those of you who’ve heard “Blood From Stone” from the first compilation on Repartiseraren will not be disappointed – it is more of the same and even furthers the experimental, but ambitious electronic sound.

There is no secret either that she draws these inspirations together within a feminist approach. The album consists of seven songs and we’re going to give you “Living Flame” to listen to, a week before the release-date. You will be able to purchase the album digitally through 3t3rnal Records on the 17th of November. Listen to the exclusive song down below.

Exclusive Premiere: Ele Ypsis – Diplotene

MEIOSIS Cover

With stunning aesthetic visuals provided by Svartaphotography, the ethereal vision of Ele Ypsis collapses and is built up within their latest album “Meiosis“. Musically it would not stand on its own with just the percussive IDM and breakbeat sounds, ambient it’d be a shell of what it could be – together with Laure Le Prunenec’s vocals – everything starts and ends in total disharmonious harmony. A double-edged metaphysical sword thrust deep within yourself. What a marvelous piece of music everything on this album is. One can not, however, underestimate Stélian Derenne’s craftiness when it comes to the musical composition, as the vocals benefit largely from that suspicious and ever changing atmosphere.

We’re glad to be premiering the best song on that release, which is: “Diplotene“, as it boils down into a common denominator in terms of how the album can be perceived, what elements are best fitted together with each other and how music really can stand out from the norm – in terms of ambition and overall quality. It is an outrageously great song and we were surprised by it ourselves, having listened to it over and over again.

In collaboration with M-Tronic Label, four days before the official release date – we’re proud to give you the ability to listen to “Diplotene” in full via our Soundcloud. Pre-order the vinyl release, here.

 

 

 

Review: STEREO NO AWARE – the sound of STEREO NO AWARE (LP)

IMG_20171013_155111.jpg

STEREO NO AWARE is completely new to us. Their sound is experimental rock’n’roll with psychedelic influences. We had the opportunity to receive the limited edition color version of the vinyl-release, which is beautiful in all its aesthetic glory. When it comes to the general aesthetics of the release there are too much colors for us and a coherent theme cannot be found – but that does not discourage listening. Each to his own. The aesthetics are on point when it comes to knowing from the first glance, what kind of genre and record this is going to be. The covers are very pattern-based when it comes to the outer layer of it, and more basic and down to earth when it comes to the inside of it.

IMG_20171013_155104.jpg

Lyrics for each song have been printed on the insert and is sharing the space with artistic doodles of different creatures, a computer with tentacles and something which looks like a freely interpreted version of Edward Munch’s painting “The Scream“. There have been many people involved in the making of the artwork itself (both sleeve and front cover), such as Jonathan Ash, Jane Nicola Rossi and Isaac Ashlind.

Now on to the music. The first song “Passing For A Ghost” is obnoxious in all its experimentalism at first, with the different voices and basic rhythmic beat, but it is swiftly sidelined into a more oriental vibe together with the ethereal mind of someone else. It is like there are different personalities on display within the song itself, like a madman talking to himself or an organic trip between a younger and older self. What is exciting about this form of rock’n’roll is that there are so many instruments that aren’t used normally.

From different flutes to what almost sounds like mandolins, but probably isn’t. They themselves call their music “experi-mental pop”, which might be an apt title to put on yourself, but I believe it is more then just that. Popular music has no bearing in their music, especially not in this first song. It is too “out there” to ever be popular in anyone’s mind. Probably why they used that play of words with “experi-mental” pop.

Tristram The Manipulator“, the second track is more coherent in the general sound and is a part of a huge soundscape which one could get lost in immediately. Though we’re not a fan of the almost rapped lyricism a bit into the song itself, the reverberating noise that the rhythm and baseline together with the drums produce – is astonishing in and of itself to make up for that lack of musical prowess. The vibe is switched from emotional and right up the funkier alley – right into 8-bit crunched up and claustrophobic beats. There is a lot of attention to detail in this song in general, where every shade of instruments gets a play in between the main rhythm (if there was one) and the rest of the song.

Yareta Yorona” is even more emotionally invested then the other songs so far. We’re not fans of the poetic side of the talked lyrics, though more of a fan of the stoner/psychedelic influenced vocals that appear further in. Attentively changing from a darker, more distorted voice to a louder and pitched one. Two different worlds that collide perfectly and make for nice moments. Everything flows so great together except the aforementioned babbled (though audible) lyrics. The singing parts are much better. Too bad that some of the outro goes into an obnoxious playful fogged up state, but it is saved by the more acoustic and sincere proper ending.

Cattle Calling” is messed up in a lazy way. It feels like they just let everything go, but at the same time the melodies in the song are on point. There’s too much experimental hitting on the drums, slapping on the baseline and churning on the guitar going on, until a desperate vocalist manages to save the good melodies with his voice – as it goes totally spaced out. An otherworldly sound complete with the influence of a saxophone – haven’t heard that instrument until now – but it gives off a jazzy and entwined feeling together with everything else. “Pagan Feelings” is like a continuation of “Cattle Calling”, it could almost be the same song, outro-wise at least.

The big difference between these two is that it continues down the same trodden path in which STEREO NO AWARE have made us aware of their talent. An experimental needle in the right position, delivering everything they can in terms of musicality to make up for their past mistakes. The common theme is the spaced out and less filled up, erratic soundscape. They leave silence to play a bigger part in the sound then they have before in the other tracks. Everything from the beginning of the song up until the end goes more acoustic, as it has been with the latest tracks we’ve listened to on this album so far.

Normal One” is the highpoint. They’ve managed too well to combine the organ with the drums and the vocalists ‘normal’ state. Had they not screwed up some of the rhythm by filling out the space left by the organ as it slowly disappeared, it would’ve been the best song so far. Though having said all of that, we believe it combines the best elements of their music and turn it up a notch – to make it believable.

Oaks Park” is perfect when it comes to the drums. Everything else is just a companion on this flipped out journey. They touch a deeper nerve with it and hold themselves together instrumentally. From the guitar-licks to the sharpened edges of the fast-paced strumming of guitars at some points, is replaced later on with an outdrawn saxophone that slows down the tempo a notch and bring a cloudy comfortable feeling of well-being into the mix.

As the songs grow longer, “The Great Dialator” adds a minute or more to the song in comparison with the others. Accompanied with a robotic voice, maybe this is the epitome of human and AI interaction – they can never convey that feeling which is human – they will never encompass all those facets of humanity. No matter how much Bladerunner 2049 will try and convince you otherwise. No matter how the futuristic automation will keep us from doing what we loathe. There is something humble about this song and it convey their more primal outlet.

Had they simply removed “Tongue Clouded“, the album would’ve been better off. It is a decent song, but it is so far removed from the feelings that have been given by them musically so far. Though one favorite part is the stern baselines that comes into the song, but one-two seconds later it is far gone. Just to arrive again. They could’ve built on that emotion further – it had a rejective theme to it and a more dark, sinister outlook on things then what have been made clear so far.

Conversely (Exit Tango)” is a mish-mash of everything you’ve heard so far. To get a grip on STEREO NO AWARE – you must listen to it. It gives you a grasp on what this album might be all about, musically. A very ambitious track and the longest one on the record so far, with old-school piano-playing and in more of a drunken haze then before. Imagine film noir gone completely decadent cabaret. Together with “Credits“, both are your typical outros but the first one was made into a track instead that clings to what have already passed (the other songs).

After having heard this it sounds like so much different music one have already heard, but they have something distinctly theirs. It would be interesting if they could develop it further, though they’ve already done it to good length already. Maybe this is the final product. A good album if you’re into experimental music – if you’re not, then this might not be for you. Listen to it in full down below (digitally) and do yourself a favor – order the limited edition vinyl – the colored one(s).

Excusive Premiere: Michael Idehall – Dream Circuitry

machinespirittransmission

Michael Idehall have been featured here countless times, but he never ceases to improve in regards to his industrial music (seancetronica) – now releasing his eighth album, if you only count full, solo releases. His work spans from the occult and back into electronic music, beyond any comprehension at times and sometimes in the realm of fathomable. With this album on the German label Raubbau, titled “Machine Spirit Transmission” – he widens his approach exponentially, including more beat-oriented sounds in terms of a general theme musically.

Aesthetically it features a new emblazoned symbol which we don’t know the inherent meaning about, but for those eager to know about the symbolism of Michael Idehall (the project), you should venture through his gates and into The Hermetic Library. Without knowing all to much, Aleister Crowley seems to be an influence in terms of the occult and esoteric nature in which music like this is created.

We’re pleased to announce to you that we’ve teamed up with Raubbau to bring you a full track from the forthcoming album. “Dream Circuitry” is the middle-point in which this album is construed, or at least that’s how we feel about it. Tune in and remember to buy the physical tape from the Raubbau distributer ant-zen, or simply order the digital release from Raubbau if you prefer it that way. The release date for it is on the 25th of October.

 

Exclusive Premiere: Interactive – The Bass Is On Fire

interactivethetechnowave

Surrealistic techno, ambivalent new beat music and a large chunk of industrial is what could best describe Interactive. The 90’s duo have a plethora of singles and EPs to choose from, but only three albums in total – two of which were more of compilations then a proper album anyway. So it is with pleasure that we’ve dug in and taken out “The Bass Is On Fire” for exclusive premiere here on Repartiseraren, in collaboration with Mecanica Records. This is a re-issue that also contains something new – a remix by Ancient Methods of the title-track “The Techno Wave“.

What we like about the one we’re premiering, from the b-side, is the roughness and unrelenting experimental sound which they’ve produced. It is more industrial then it is new beat but still in the latter genre – which makes it a whole lot more interesting then contemporary music in the same style. So we present to you this song and hope you’ll enjoy listening to it. Some may even venture to say that it is techno as well – which is true in a sense – as it stems from the Frankfurt Tekkno scene.

If you like the music, order the 12¨ vinyl (or digital release, or both) from Mecanica Records. You can listen to the exclusive premiere down below.

Ljuslykta – [Är du inte en del, så är du utesluten] – Del II: Knivtid, Trepaneringsritualen, Fähund och Andra Svart

repartiseraren_logo_transparent

Känner ni igen er? Bra. Vi hoppas att den första delen fick er att uppskatta detta initiativ. Nej, vi är fortfarande inte en del av vad andra gör utan vi ställer oss utanför det. För vad kan man göra när allting är strömlinjeformat – man kan i alla fall inte skapa något exakt likadant som alla andra gör. Oavsett vad de skriver om så läses det och hörs likadant, det kvittar egentligen om det är i podcastformat eller om det är i textformat.

Vi tycker att det finns något större, något mer än bara technopodcasts. Något mer än bara korta stycken av text som inte egentligen tillför något överhuvudtaget. Det må så vara att dessa fanzine och tidningar har skribenter som rent tekniskt får till det bättre än oss, men egentligen är det inte vad det handlar om, alls. Även om vi strävar efter att ha ett så korrekt språkbruk som möjligt så är det inte vad det står och faller med – det står och faller med originalitet.

Åt helvete med falsk journalistik – åt helvete med falsk originalitet – åt helvete med allt som inte är sant.

knivtid
Knivtid – Knivtid EP

Vad skär igenom oss om inte känslor? Hur ska man lyckas emulera olika känslotillstånd på bästa möjliga sätt? Det finns olika metoder som man kan använda sig av för att nå dit. Rent musikaliskt så är Knivtid väldigt nära dessa tillstånd, men inte bara på det viset utan också estetiskt. Man föreställer sig en storstad, stor, tom och själlös – finns det verkligen något att hämta där, egentligen? Enligt artistens självbetitlade EP via London-baserade ACR – så finns det något där ändå.

Direkt känner man saknad. Fan, måste det här verkligen hända, är det verkligen den känslan vi känner när vi lyssnar? Ja, i alla fall i “Feelings By Numbers“, som i låten tar sig an att samla på sig de innersta känslorna storstadsmänniskorna bär på. Det känns som om han katalyserar och bänder upp, rör om och öppnar upp, tömmer oss på den känslomässighet som existerar. Man hör måsarna skrika, närheten till naturen och den tärande betongen – två motsatsförhållanden som i slutändan är i samexistens. Verkligen underskön ambientmusik när den är som bäst. Med en detaljrikedom som pockar på känslornas uppmärksamhet, omedelbart.

I “262” finns en helt annan atmosfär. Kortare, mer intensiva kickar förmedlas med elektroniska instrument. Någonting lurar där under ytan, regnet porlar ner för rutan och det verkar som att något är i görningen. Kontrollerat kaos. Från de lägre frekvenserna som tar upp mycket plats, till de högre som har reserverats för att skapa en atmosfär som är mer grandios än vad man uppfattar i början. “Circles” har en mer romantisk framtoning, den är varmare och bär inte på lika mycket kyla som de andra, tidigare låtarna. Man känner sig mer välkommen, en känsla av stundens hetta – euforin man kan ha känt, det mer nostalgiska – men även det som finns i vissa ögonblick.

Inflammatorisk” är precis vad namnet säger att det ska vara. Ljuden blossar upp som från ingenstans och lägger sig platta för det mer industriella ljudet. Det finns en viss lekfullhet i låten som återspeglar sig i knackande, mindre utdragna och återkommande elektroniska vibbar. “Paus I” som i egenskap av sista låt och outro, bjuder på en början av något helt nytt. Förhoppningsvis något som är lika beroendeframkallande som detta släpp. Det är helt ofattbart hur detaljrikt och gripande detta släpp är.

Lyssna till det här nedanför och beställ en kassett. Det är för närvarande i sin andra utgåva eftersom att den första redan sålt slut.

trepaneringsritualen

Trepaneringsritualen – Deathward, To The Womb

Sveriges, i mitt tycke, bästa undergroundbolag var Beläten. Thomas Ekelund har låtit utveckla sitt eget projekt Trepaneringsritualen efter att Beläten tyvärr gått i graven. Även om det är svårt för oss att förstå oss på det bakomliggande estetiska på detta släpp, kanske till och med det rent esoteriska, så är det lockande ur andra aspekter. Efter att ha varit obetydlig till att ha varit med på Boiler Room – till att ha funnit egenhet i sitt ljud på “Deathward, To The Womb” – är nog detta projekt ett av de nyare, som inom svensk industrial har chansen att bli något att räkna med.

Vad som gör detta projekt så spännande är hur långt man kan ta ljudmanipulationer. För det är vad Thomas gör på just detta släpp, men han tar det ett snäpp längre rent konceptuellt – både estetiskt och musikaliskt. De rungande infernaliska ljuden som borrar sig in i en med all kraft, strös omkring i en ruggig stämning vars uppbyggnad ger en kalla kårar. Särskilt märkbart är det i titelspåret “Deathward, To The Womb“. Tillsammans med Ekelunds magvändande stämma blir ritualen komplett, något som förmodligen måste upplevas live men som likväl blir imponerande i en ljudfil.

She Is Flame Of Life” är en låt som bevisar vad Trepaneringsritualen går för. Det är sinnessjukt men underskönt, det är smutsighetens fula tryne som visar sig. En uppvisning i konsten att förvränga allting och göra det vackra till något man bara vill stampa under skon. Om man ska sätta att “ha en aura” i ett sammanhang, så är detta verkligen en beskrivning för hur man kombinerar elektroniska ljud och framkallar något större och mer än bara musiken självt. Det finns en aura över denna musik som både kan vara vämjelig men imponerande samtidigt.

All Hail The Black Flame” är verkligen, i atmosfären, en sammanfattning av den mörka våg som uppstått främst i Sverige – men även annorstädes – i rytm och intensitet. Man tänker direkt på Celldöd, Alvar, Michael Idehall och Æther​. Givetvis finns det andra som figurerar i närheten av detta, rent ljudmässigt, men eftersom vi bara tar upp svenska artister, band och grupper i dessa artiklar så blir det rätt logiskt.

Vi rekommenderar verkligen att ni köper en CD eller LP. Stöd projektet, så att vi kan få en anledning att se vad som händer på den fronten härnäst. Lyssna till albumet i sin helhet här nedanför, men om ni vill få tillgång till “I Remember When I Was God” – köp vinylskivan i så fall.

fähund
Fähund – 15.0

För den som vill ägna sig åt något som nästan är lika mörkt som Trepaneringsritualen, men på ett annat sätt, kan lyssna på “15.0” av Fähund – vars släpp innehåller två låtar på över tjugo minuter vardera. Mörkare ambient som är rätt experimentellt och påminner en hel del om Övervarning, ett annat projekt som vi täckt i övergången från Invisible Guy till Repartiseraren. Ungefär samma intresse väcks när man lyssnar till detta, som är en del i diskografin hos det fristående skivbolaget Sound-driven society rec.

Långsamma ljudlandskap som hänger sig totalt åt experimentella ljud. Den svajar fram och tillbaka, från att man tror att den ska utvecklas till något helt annat än det man hör, till att invecklas i sig självt och bli en större del av sina individuella små delar. Krackelerande, fragilt och med en förmåga att stå på egna ben trots en skakig grund. I “15.1” är det intensivt hela låten igenom. Utdragna och målande elektroniska paletter gör en annars väldigt kylig atmosfär till en mer eftertänksam, halvvarm resa in i djupet av vårt medvetande. In i ett främmande, men ändock närbeläget landskap, ett Nordiskt sådant. Mellan is och forntid till en skrämmande framtid.

Om intensiteten i den första låten behölls, men ökade lite grann och breddade på sig, är det vad “15.2” kan beskrivas som. Det känns som att det finns mer att höra, annorlunda ljud och ett större omfång för lyssnaren att ta in intryck från. Skevheten i det hela blir mer och mer uppenbar, det finns en speciell klarhet som Fähund vill förmedla men som inte skall förstås bara på några minuter – utan måste upplevas tills den upplöses i slutet av låten. En lång resa man får följa med på.

Skulle vilja påstå att det kanske inte är musik för vem som helst att lyssna på, men den har sin plats och hör hemma inom experimentell ambientmusik, mörkare sådan, på gränsen till att vara helt omfamnad av drone. Ni kan lyssna till bägge låtar nedanför.

andrasvart

Andra Svart – Vascular Sound System

Detta var något jag ursprungligen såg Dan Söderqvist rekommendera. Länken sparades i bokmärken, längst bak – minneshålet. Mörk elektronisk musik att beskriva hjärtats funktion och omgärdande system med. Andra Svart har via Red Eye Consortium levererat “Vascular Sound System” – som är precis vad det beskrivs som. Cirkeln är alltså sluten och det har tillkommit ännu en artist som visar vad som är möjligt i ljudform. Vad är bättre än att beskriva en av kroppens viktigaste organ? Ingenting, hittills.

Rent konceptuellt översvämmas man av läkartermer. Latinska ord. Från att hjärtat pumpar i den självklara låten “Heart“, till de brummande oljuden i “Subclavian” – vars bas fullkomligen tar en på sängen. Fördelen med detta album är att det inte är något som tar avstamp i morbiditet, utan snarare i att vara olika beskrivande låtar för olika funktioner som kan relateras till det kardiovaskulära systemet. Utan den magnifika atmosfär som Andra Svart ger upphov till i varje låt, som påminner en om vad man besitter i sin vidunderliga kropp, så hade det rent konceptuellt fallit platt. Han gör något som kan vara intressant mycket intressantare i ljudform – det inspirerar på olika sätt.

Detaljrikedom är något vi tycker om på Repartiseraren. Allting tas fram i förgrunden och gestaltas på olika sätt, man kan höra alla instrument och alla ljudmanipulationer. Ingenting faller bakom förvrängningarna. Riktigt bra mixat och mastrat. “Illiac” är intressant på så sätt att den har en futuristisk prägel, synthljuden flyger in och ut men lämnar inte en oberörd. Ju längre in man kommer desto mer utvecklas låten och blir något av en favorit, när allt vävs samman och kombineras på bästa möjliga sätt – för att bli så unik som möjligt, men samtidigt ha kvar sin karaktär.

Jugular” blir en känslosam, knastrig resa in i det djupaste, mörkaste. Genomgående är hur saker passerar förbi och återkommer, funktionellt. Man blir en åskådare som får beskåda något audiovisuellt, och i vissa delar är melodierna väldigt koncentrerade samt välutvecklade. Det finns inget utrymme för några som helst felaktigheter. Genomgående ett förvånansvärt bra albumsläpp.

Ni kan lyssna på släppet i sin helhet här nedanför. Föreslår även att ni köper släppet.