Strömma Exklusivt: Dödsvarg – Glädjedödaren

cover

Ut från det tomma intet kommer en varg som representerar den karga verkligheten. Med hinkvis av det osande hat mot livets tristess som det mänskliga släktet vant sig vid, tittar de bortgångnas baneman ut från skuggorna. Ett djur mer fasansfullt än det hemskaste din egen fantasi kan uppbringa. Denna best är frammanad av Jon Ekström, eftersom att det är hans soloprojekt, går under namnet: Dödsvarg. Med de basala drifterna tillfredsställda, garderar sig denna helvetes uppkomling genom att dra influenser vitt och brett, utan att för den delen låta det påverka hans uppdrag—att alltid skräda ljudbilden till minsta beståndsdel. För två månader sedan släppte han en trippelsjua, där alla hans EP’s fick plats under samlingsnamnet “Människan är en ruttnande process“—inkluderar “Total System Collapse. Fuck!” (2012), “Om det där med omänskliga relationer” (2013), och “Slaget om alltings jävighet“—plus en helt ny bonuslåt vid namn “Anställd som underställd“.

a1439355480_10

Det som intresserar med Jon Ekström och hans musik är att han just nu, åtminstone i Sverige, är ensam om att skapa något som kan sammanfattas som oljudsframkallande “industriell metal“. Ännu intressantare är hur man kan lyckas med detta umbärande när man bara är en person som i stort sett sköter all inspelning, av alla instrument, med få undantag ersatta på vissa låtar där han samarbetat med andra. Men det är oftast på fåtalet låtar och då handlar det om ett instrument eller en strupsångare som ersätter hans karaktäristiska—men plågade—underjordsvrålande. Om man bestämde sig för att förbeställa de fysiska vinylskivorna så fick man ett album på köpet, ett osläppt album som varit färdiginspelat sedan länge men som enstaka personer fick ta del av som tack för mödan; att de skramlat ihop pengar till att betala för sig.

a0176148913_10

På detta släpp har Jon Ekström samarbetat vitt och brett, bland annat med två sångare och en rappare, varav en sångare som täcker upp för honom själv i en låt, medan de andra fått ta över med sina sångröster helt och hållet på de låtar som varit designerade för dem. Utöver allt detta så har han tagit hjälp av två trummisar, en som trummar för en sång rakt igenom och en annan som kompletterar Jon Ekströms trummande. Alla dessa personer är namngivna: Jens Ekelin,  Primatho, Samuel Skoog, David Flood och Hector Sjölund Peinado Peña. Visst kan man tycka att det är spännande med samarbeten till en viss grad, men när ett släpp är så fullständigt infekterat av samarbeten så blir man rätt motvillig inför lyssnandet. Särskilt eftersom att Jon sköter det musikaliska så bra annars, men det ska sägas att det går att genomlida med råge, eftersom att de bidragande musikerna faktiskt lägger till ytterligare en dimension till annars jävligt välsvarvad och bra musik.

a1793349123_10

Eftersom att det är tolv dagar tills Jon Ekström släpper detta tidigare exklusiva och otillgängliga släpp, i sin helhet via sin Bandcamp så fick Repartiseraren en exklusiv förhandsströmning av albumet så att ni kan lyssna till de härliga tonerna av världens undergång; och en näve eller två för mycket nihilism. Plattan består av elva låtar, varav “Slutet“, “I Kolgruvorna” och “Satan” förblir Jon Ekströms egna alster, då alla andra innefattar ett samarbete eller två. Allting har spelats in av Dödsvarg och även mixats av honom, omslaget har även tillfallit honom att skapa. Mastering skötte Audiosiege ypperligt som vanligt. Hoppas att ni tycker om detta album lika mycket som jag gjorde. Om ni inte gör det, så går det alltid att spela albumet en gång till—jag lovar att ni kommer att fastna efter sjätte gången, eller tidigare. Njut av den karga nihilismens stålhätta, vars totala misantropi tar sönder dig inifrån.

Premiär: Pär Thörn & Martin Küchen – Växjö 130509

coversista

Zeon Light Kassett med Joakim Granlund vid rodret har alltid överraskat på ett eller annat sätt. Denna gången är överraskningen lite större, dock inte med tanke på val av personer, men i alla fall genren som man hamnat i. Pär Thörn, som är en av de artister, som utges inom ramen för Zeon Light 051 – har en gedigen diskografi när det kommer till field recordings. Från det tidigaste släppet “Följ Bara Anvisningarna“, släppt på Firework Edition Records, till “Variations On A Theme By Pierre Degeyter (Celebration Of A Revolution)” med Leif Elggren. Tillsammans med sin vapendragare Martin Küchen, som även är saxofonspelare sedan länge, så kommer de släppa “Växjö 130509” – vilket kan antydas vara ett tidsdokument av just den dagen. Inte för att jag är nämnvärt intresserad av fältinspelningar som genre, eller förstår mig på det överhuvudtaget, men det finns något där som är så lockande. Egentligen kan det bara ses som en slumpmässig lottning att det blev just detta, med tanke på att premiärspelningarna har duggat tätt nu på senare tid. Men det finns en slags visuell skåra i den här låten som ni kommer att få lyssna till, exklusivt på Invisible Guy. Låten i sig kan antas vara ett livespår när man kommit tillräckligt långt in, men det är inte så säkert när man först lyssnar på det. Det som är säkert är att det utspelar sig i Växjö.

backsista

Det är en långsam process av att försöka förstå varför de gjort just på detta sätt, och vad innebörden kan tänkas vara – eller om det ens finns någon innebörd att ta hänsyn till? Det låter i vilket fall som socialrealism instoppat i märklig experimentalism, när de ljud man hör egentligen skulle kunna vara vilka vardagliga ting som helst – enda skillnaden är att de är stöpta i ljudform och att det egentligen inte är något man tar hänsyn till vardagligen. Måhända tar man hänsyn till något för stunden, men den här låten frambringar mycket eftertanke. Kanske borde det inte ens kallas för låt, då det är närbesläktat med “non-music” – kanske inte en genre i sig, men en beteckning för “icke-musik“. Nåväl, låt “Växjö 130509” ljuda genom ert system nu när ni kan streama släppet exklusivt via Invisible Guy.

Premiär: Optic Nest – Chromosphere

artworks-000054569775-tpinfm-t500x500

Inom världen som Optic Nest har nästlat sig in i – så är allting möjligt. Det är allt från etnisk musik, musique concrete, 70-talsdängor och 80-talsvibbar som får plats inom gränserna för vad Daniel Fagerström sysslar med under detta alias. Ibland svävar man iväg på en luftig synth, för att i nästa sekund forslas förbi ett industriellt ljudlandskap, för att sedan försöka konkretisera den abstraktion som ryms inom musique concrete. Med andra ord så skapas det en jäkligt mäktig ljudbild som fylls med allt och ingenting. För den oinvigde är det kanske inte just “Ride On Silver” som man ska börja med, men det är en inkörsport till allt möjligt annat. Från att gå till en huggsexa mellan monotona tongångar, till att introduceras för en dimridå av förvrängdhet – till att helt plötsligt ha sina fötter på marken och vara jordnära – är väl en beskrivning om något av detta ljudlandskap som tornar upp sig. Varenda låt på albumet är annorlunda, men det finns ändå en röd tråd – långt därinne någonstans bland allt vimmel. Men det är inte egentligen albumet som vi är här för att prata om, utan det är just den sista låten “Chromosphere” som jag tänkte erbjuda till er, med hjälp utav Daniel Fagerström. Det finns något särskilt här i denna blandning av utsvängda synthljud, den mjuka men ändock svimfärdiga miljö som man far igenom. Det känns som att man är i nästet, när man slår på denna låt av Optic Nest. Även om jag inte är särskilt mycket för Etiopisk musik, eller etnisk i allmänhet, så är det en intressant värld som öppnar upp sig. I början hörs Daniels fjäderlätta sjungande, ackompanjerat av svepande – men inte särskilt strömlinjeformade – synthar. Ni kan nu streama denna låt här nedanför. Om ni vill köpa LP’n, så kommer den med en CD-skiva också, så den som vill köpa – kan vända sig till Moptaco Dics.

Premiär: Per Nyström – Europa

per_omslag_itunes_lilla

Ingen kan väl undgå en välrenommerad individ inom den svenska musikscenen? Pär Nyström har spelat musik i både The Concretes och numera Mackaper. Utöver det så har han varit involverad i några andra musikprojekt, men de som nämnts är var man kan placera honom. Skillnaden mellan dåtid och nutid är rätt extrem, med tanke på att han sedan slutet av Maj varit aktuell med den nysläppta plattan “Nattarbete“, som ingår i hans soloprojekt under eget namn. Första gången jag hörde en av låtarna från detta släpp, så kändes det direkt som om man skickades tillbaks i tiden, fastän själva karaktären av musiken mer är en vridning åt det moderna. Vilket egentligen inte är en särskilt osannolik observation, med tanke på att både dåtid och nutid spelar roll. Man kan säga att filmmusiken har hittat en vän inom de minimalistiska strömningarna som återfinns inom synthmusiken. Det är skruvat, har mer influenser än de som nämnts, men är samtidigt en stabil blandning utav både det minimalistiska, det bombastiska och det monotona. Samtidigt så slår det hårt och räknar hjärtslagen, då blodet forsar in och ut i de olika kanalerna. Musik för den vars hjärta pumpar för denna intrikata stämning och stil.

Nog om det. Jag fick välja ut en låt, som jag själv tyckte kunde representera plattan, men även min favoritlåt på den. För mig blev det låten “Europa“, som ni kan streama här nedanför. Den är så stämningsfylld och inkluderar allt som faktiskt gör att plattan håller sig flytande och allsidig. En slags créme de la creme för finsmakaren. Om ni har lust kan ni även läsa skivbolaget Moptaco Dics beskrivning utav plattan, som släpptes där i slutet av Maj:

For nearly two decades Per Nyström has been hiding in bands like The Concretes, Mackaper, Diagnos and Monster. During the years we’ve seen him perform on in so many constellations and in so many bands with an always outstanding and precise Per way of playing his keyboards. The tone and inner melody of Per Nyström is one of his very own. You can hear it clearly in the songs of all his previous bands. And after about three years of begging him to dig out some tracks of his rare solo recordings for a release, behold Nattarbete! The release is a collection of songs for theater, film and art projects that were all recorded at home by Per. Musically it builds upon the history of connecting minimalism with kraut rock, not very far from Michael Rother’s Sterntaler and David Borden’s Music For Amplified Keyboard Instruments. The oversized cassette box release has six songs on a C23 tape.

För den som är intresserad av att köpa släppet, så kostar det 6 euro, och går att klicka hem i kassettformat via den här länken.

Premiärspelning: Johan G Winther – As Above, So Below

Eftersom att man fått äran en hel del gånger, så får man den faktiskt en gång till. Denna gång har lotten fallit på Zeon Light Kassett, som funnits med oss sedan innan. Med tanke på att en av de senaste släppen kommer att vara Johan G Winther med “The Rupturing Sowle” – så tänkte Invisible Guy till ordentligt och återkom därför med en låt till alla er lyssnare därute. Låten är “As Above, So Below” och blir därför den första nya låten som Johan G Winther släppt – att spelas här hos oss. Njut av ögonblicket och titta neråt, för där kommer lite mer information och lovord från skivbolagsmogulen Joakim Granlund i egen hög person. Låten kan avnjutas precis ovanför den underliggande texten.

Redan när Zeon Light tog sin form fanns Johan G Winther på vår önskelista. Länge hade hans Tsukimono varit en favorit för oss. Vi tog kontakt. Tycke uppstod. Tsukimono är dock numera vilande. Men Johan G Winther lever.

“As Above, So Below” är ett första smakprov från Johan G Winthers kommande kassett The Rupturing Sowle (zeon light 036) på vilken Johan fortsätter utveckla och förändra sitt uttryck.

The Rupturing Sowle bjuder på ett brett spektra av ljud och i grunden finns en typ av mörkare folk som vi inte riktigt hört Johan skapa tidigare. En cello är lika viktig som en drone. En banjo känns lika befriande som en noiseton.

En ny del av Johans ljudvärld är en rytm och en närvaro av pådrivande percussion som ger en ny dimension och framåtrörelse åt musiken på några av spåren.

Konceptet och majoriteten av musiken på The Rupturing Sowle växte fram och spelades in en stuga mitt i skogen någonstans i Sverige under 2012, och senare gav den fantastiska Emelie Molin (Mire Kay, Audrey) musiken extra djup och skönhet med sitt fantastiska cello-spel.

Om man är bekant med Johan G Winthers diskografi med alla hans olika projekt och grupper sen innan, kommer man känna igen delar av lite allt möjligt på The Rupturing Sowle, som också är det första av flera släpp som är planerade under 2013.

Albumet har sin release 130427 och kommer att släppas som kassett (inkl digitalt) och dessutom i en strikt numrerad upplaga med kassett, tröja, poster, badge.

All sounds & arrangements by Johan G Winther

Cello by Emelie Molin

Mastered by David Zackrisson

All artwork by JGW

Layout by Nullvoid