Exclusive Premiere: Majestoluxe – Ghost Net

coverKess Kill and Repartiseraren work together yet again, bringing you a new exclusive premiere from the forthcoming release “Septic Shock” by Majestoluxe.

It is what you could expect to come from Kess Kill, but in a different way then former releases. Some of it seems like it has been drawn out directly from Public Image Ltd., mixed into oblivion with sinister industrial landscapes and other inwardly looking and alternative music. Especially the song that we’re going to premiere for you.

Ghost Net” is a concoction that brings together all the dark vibes that are released throughout “Septic Shock“, at some points the other songs on this album venture in the electronic body music of Nitzer Ebb – but only partly. I had never heard of this outfit prior to the release, so there are a lot of interesting and different conclusions you can draw from the music itself.

Be sure to grab yourself one of the limited edition vinyls, if you don’t – support the release by pre-ordering the digital edition. Listen to the exclusive premiere down below, this is due to be released on the 8th of April.

 

Exclusive Premiere: Lapse Of Reason – Go Away

K011-Front
Khemia Records
are putting out yet another intriguing release, this time their first compilation, titled “Tertium Organum” – a reference and name taken from P.D. Ouspensky’s philosophical synthesis from 1922. The release is what one could expect from Khemia, a sound that is applicable to the masses but works inwards to a whole different set of sub-genres.

K011-Front+Back

Somehow they’ve managed to curate a compilation that will appeal to more people then their regular crowd, a feat not easily captured from the underground. We’re excited to be working with them again, providing to you what we think is one of the best tracks on this compilation – “Go Away” by Lapse Of Reason.

The compilation will be released on the 7th of December and you can already pre-order.

 

Recension: Grand Mal x – Darkness

grandmalxdarknessNågonting som gör Grand Mal x till en hörnsten i alternativ elektronisk musik är hans ständigt utvecklande, rörliga ljudmiljö som är något av hans signum. Från poppigare låtar till mörkare, så rör han sig från ett tema till ett helt annat i en mängd olika släpp. Att få nöjet att släppa några låtar på ett samlingssläpp är få förunnat, men ant-zen verkar ha lagt beslag på denna starkt lysande stjärna i en dunkel elektronisk himmel.

MedDarkness” är mycket sig likt men än mer är föränderligt, det som är positivt är de svenska titlarna, trots att merparten av musiken är på engelska ser man nästan fram emot ett par ord på svenska – även om det inte blir till.

Ut ur mörkret kryper en väldigt osannolik kombination av mörkare popnostalgi ihopblandat i en koncentrerad låt vid namn “Nights“, en bra öppningslåt som inte lämnar något att önska. Från rörligheten i synthslingorna till de dängande trumslingorna som snärjer dig direkt, du kastas in i tematiken som ombesörjs i detta album – man förstår nästan vad det handlar om direkt.

Flamma” är som en låt någon ur kollektivet Ascetic House hade kunnat släppt, det är en väldigt låg och suggestiv miljö där allt det experimentella släpps ut för att förlusta sig på det andra, i början påminner det om ett intro till någon sludge rock-låt eller en psykedelisk dänga som kunde befunnit sig inom ramarna för dessa genrer. Man dras med under ytan och sopas till, gång på gång. Låten känns mer underskön, mer äkta på något sätt än den föregående.

Stjärndamm“, den tredje låten på detta album påminner om något som likväl kunde ha varit musik till en spännande nivå på något spel från ett annat årtioende. Spänningen förhöjs av den konstanta rytmiska klang som trummorna lämnar efter sig, det är en okompromisslös slakt av de mest känsliga ljudhinnor. Ibland känns det som att han tar ut svängarna lite väl, men det är de mäktiga synthslingorna i kombination med ambitionen att skapa en fläckfri atmosfär som förhöjer musiken.

Ur Källan Och Ritualer Därav” är den låt som är minst spännande hittills, även om de subtila tonerna fångar en så finns det en hel del grejer som minst sagt känns malplacerade. Som en kosmisk maelström, som en knepig människas inre tankar och vibrationer, en skrämmande insyn till det som väntar utanför. Även om det kan kännas exotiskt i vissa fall, så är det mer som en mellanakt som inte hör hemma på albumet.

The Reaper” är elektroniskt funkig, med enstaka passager som påminner om de vrickade skallar i Vanligt Folk när deras sång kommer in och rubbar hela ljudlandskapet, i frontalkrock med dina sinnen. Basslingorna i denna låt är det som är bäst, de gör att allting skälver och att ingenting står still, de är mystiska och letar sig ut genom de vidöppna springorna i denna genomruttna kåk – den metafysiska varelsens sista gömställer öppnas upp, ut kommer ljudvågor du aldrig trodde du skulle få höra – sinnesrubbat.

Essence” är en spännande låt som känns som en kombination av L’Avenirs mer poppiga alster och mystiken bakom Person:A och hans musik, en kombination av det bästa två andra artister har att erbjuda, men givetvis något helt eget och skilt – även om passager av denna låt melodiskt kan tänkas blandas in där med. Sången är vacker och orden levereras med mening – något som kan saknas i vissa delar av andra låtar på albumet. En av favoritlåtarna på detta album.

Black Book” är vad “Ur Källan Och Ritualer Därav” samt “Flamma” borde blivit om de kombinerats, om vissa onödiga ljudkällor hade skalats av helt och hållet. Mörker, åter mörker som får representera titeln på albumet och som representerar det väldigt väl. Det som är höljt i dunkel, det som letar sig fram i de mörkaste av vrår och som vid ett perfekt tillfälle lockas fram, människans inre och okontrollerbara natur.

Men även bland lager av misantropi kan man hitta en strimma av ljus, någonstans därinne finns det en strimma av hopp, även om det känns avlägset. Hoppfullheten letar sig in i rytmen och håller fast den mot de mer långsamma delar i låten.

A Star For Everyone” har jag nöjet att ha haft på ett helt orelaterat släpp, det är en av de bästa låtarna jag hört med Grand Mal x, det är ingenting nytt utan något äldre men det är helheten med låten som gör att den är så spännande. Hela tiden finns det något att fästa öronen på och något att hänga med i, låten är inte lika lång och som många andra på albumet och behöver inte vara det heller. Grand Mal x i komprimerat men välkomponerat format.

Albumet i sig är en representation av mycket bra som han gett ifrån sig, men även en hel del mindre bra låtar och en hel del som bara är okej. Så länge mer än en låt är bra på ett album så kan man konstatera att det duger – helheten avslöjar att potentialen att nå högre är något han har siktet inställt på. Köp och lyssna här nedanför, via ant-zen.

 

Upcoming release on Repartiseraren: Listerlandet

Grand Mal x side-project Listerlandet will receive its first proper release, in exclusive form, from Repartiseraren in late October 2018. The release is planned to be in a limited edition of chromes cassettes with full on-body printing as per usual, obi-strips, metallic printing for logos and tracklists plus the title of the release. There will also be a limited edition luxury hardback digipak CD with an outer linen cover.

Each of these physical releases will come with a different track and with different covers, only available via Repartiseraren. SkandinavianSpeed will have exclusive access to the digital release itself.

A music-video has been created by Karl Ture Rydby himself, you get a firsthand look and feel for one of the tracks featured on the release, “Nätet läggs i skymningen“. Down below is a short presentation of the release itself:

Listerlandet is located in the outskirts. Classic, okkult dubby tekno with ambience and esoteric folklore for higher spheres and inner search. This Autumn on cassette, CD with linen cover (Repartiseraren) and digital (SkandinavianSpeed, coming label).

Lyssna: Malmö Nya Dronesällskap, Himlakropp, Iron Pike, The OhNos

malmonyadronesallskap

Det ryms alldeles för mycket i underjorden. Egentligen borde det vara helt tomt där nere, men ibland kryper de upp ur avgrunden för att gästa jordelivet. Det första som händer är hos Malmö Nya Dronesällskap, ny musik från någon som förhoppningsvis är Malmöbo på riktigt och inte inflyttad från Stockholm. Jonas från Palmless är i alla fall involverad och vi fick det skickat till oss mejlledes.

Över tretton minuter långa “Det Första Tecknet; Jätten” är ett virrvarr av passande genrer, från ambient och drone till utdragen post-rock. Mystiken ligger som en slöja över ett öde ljudlandskap, ett positivt tecken är att det i denna låt är att majoriteten av det som händer i låten är inte bara utfyllnad för att låten ska bli så lång som möjligt, utan det är väldigt känslobaserat, från vackra lågmälda melodier till kalla, hårda ekande toner som övertar. När allt plötsligt känns så utarmat fylls det ut med bombastiskt slagverk, som gör allt mer fylligt och inte lika tomt.

Samtidigt som det känns väldigt primitivt och tribalistiskt, så öppnar det upp för pånyttfödelsen av drone som är acceptabel att överhuvudtaget lyssna på. De olika texturerna smälter samman på ett nästan ädelt vis, som om det är någon inneboende ömsesidighet. När det ena dör ut följs det av det andra, i ständig utveckling men aldrig invecklat till något oförståeligt och pretentiöst. Verket ackompanjeras av en text skriven av Fredrik Segerfalk i Helsingborg, 2017. Läs texten samtidigt som du lyssnar.

ironpiketwo

Denna trio baserade i Malmö, bandet Iron Pike, är något helt nytt för oss. Vi har inte hört talas om dem mer än genom sökfunktionen på bandcamp, men det är via den man hittar allt man tycker om. Nu aktuella med släppet “II” som även kommer att komma på kassett. En makaber blandning av vad som kan angränsa till vild powerviolence, förpackat mitt emellan doom metal och sludge metal. Sångarens vrålande skulle göra sig bra i ett powerviolenceband, så förhoppningarna finns där att ett malmöbaserat sådant kan ta sig ur startgroparna och predika om ämnen tillhörande staden eller länet.

Lyckligtvis skiljer de sig en hel del för vad som är standard i dessa genrer, vilket gör det hela mer intressant. Det är mycket mer fokus på helheten än de individuella delarna, men även deras hänsyn till detaljerna är häpnadsväckande bra. Det är grått, dystert och rått – men emellan allt det där finns det en avgrundsdjup mistantropi som inte kan beskrivas i ord.

Trots att det bara är tre låtar så känns det mer än så, även om längden på dessa är över sex minuter. Skulle mycket väl kunna vara ett mini-album, men det är bara för att det är så njutbart att lyssna på, man kan spela det om och om igen. Föreslår att ni köper den fysiska kassetten så fort den släpps för att stödja deras musik, men tills dess får ni köpa den digitala varianten. Ett kort tillägg på slutet: estetiken är också enastående.

JMD029

Nu släpper vi det lokalpatriotiska. Även om det första släppet som Himlakropp gjorde på Jämmerdosa var mer intressant rent tematiskt, och med influenserna – så är det senaste och kommande släppet “Sunnan” även det något att ha. Även om det inte är vår kopp av té så kan vi rekommendera det ändå, men det beror på den musikaliska skickligheten. Allt är väldigt mästerfullt lagt, och lekfullt. Det är nyskapande på flera sätt och den väldigt dominerande ljudbilden som den första låten “Jakarta” har, gör att resten av låtarna även de omgärdas av samma omtanke.

Detta hade med lätthet kunnat vara ett soundtrack till ett spel. Särskilt låten “Kanada” är uppslukande, men det hade varit mer passande om det kunnat vara än mer influerat av låttitelns namn. Dock går det instrumentala inte av för hackor, det är med snabb fart man ger sig ut på en äventyrlig resa och den ständiga rytmen känns som ett tuffande tåg. Tur att vi fick ett mejl från Jämmerdosa som introducerade detta. Omslagsbilden gjord av Max Strand är väldigt passande, som om det var uttänkt från första början vad det skulle bli och vara, innan man ens visste vad det skulle vara för släpp. Lyssna nedanför.

theohnossoundsfromthebasement

The Ohnos kontaktade oss i samband med deras släpp på Rundgång Rekords, betitlat “Sounds From The Basement“. Trots att garage rock i allmänhet inte är särskilt intressant rent musikaliskt, så är vissa av de influenser de lånar från andra genrer det som gör deras musik mer lockande. När det kommer till punkigheten så märks det i låttitlarna, även om det även återspeglar sig på andra sätt, tyvärr blir det uttjatat. Att man kan höra de olika instrumenten så klart trots att det är väldigt skramligt i övrigt är positivt. Sångerskan är väldigt skicklig, men det märks tydligast i “Trail Of Entrails“, där kommer popigheten väl till hands och gör allt mer välljudande.

Hade fler av låtarna varit likt den hade man varit såld direkt. Den sammanhängande estetiken när det kommer till omslaget är väldigt tilltalande, och skickligt ritad. Samtidigt som man får både positiva och negativa vibbar av musiken så finns det potential. Förhoppningsvis utvecklar sig musiken i rätt riktning så att den inte blir stel, kliché och likriktad som allt annat tyvärr har en tendens att bli. Dock måste det bli en rekommendation i detta fallet eftersom att allt, sammanfattat är bättre än mycket i samma genrer. Vi hade gett allt för en utveckling av dödsrocksvibbarna man får i vissa av låtarna. Lyssna till deras släpp här nedan och köp vinylen från Rundgång Rekords.

 

 

Exclusive Premiere: Knifesex – Living Flame

art

Finally, Vanessa Irena of Knifesex – as she calls her solo-project – is getting a proper debut-release via 3t3rnal Records on the 17th of November. Repartiseraren have gotten the exclusive opportunity to premiere a full track from her album “Babalon“. According to herself the inspiration for this release have come through an appreciation of the occult, a dedication to the apocalyptic. The ritualistic nature of her music is expanded upon in this release, for those of you who’ve heard “Blood From Stone” from the first compilation on Repartiseraren will not be disappointed – it is more of the same and even furthers the experimental, but ambitious electronic sound.

There is no secret either that she draws these inspirations together within a feminist approach. The album consists of seven songs and we’re going to give you “Living Flame” to listen to, a week before the release-date. You will be able to purchase the album digitally through 3t3rnal Records on the 17th of November. Listen to the exclusive song down below.

Excusive Premiere: Michael Idehall – Dream Circuitry

machinespirittransmission

Michael Idehall have been featured here countless times, but he never ceases to improve in regards to his industrial music (seancetronica) – now releasing his eighth album, if you only count full, solo releases. His work spans from the occult and back into electronic music, beyond any comprehension at times and sometimes in the realm of fathomable. With this album on the German label Raubbau, titled “Machine Spirit Transmission” – he widens his approach exponentially, including more beat-oriented sounds in terms of a general theme musically.

Aesthetically it features a new emblazoned symbol which we don’t know the inherent meaning about, but for those eager to know about the symbolism of Michael Idehall (the project), you should venture through his gates and into The Hermetic Library. Without knowing all to much, Aleister Crowley seems to be an influence in terms of the occult and esoteric nature in which music like this is created.

We’re pleased to announce to you that we’ve teamed up with Raubbau to bring you a full track from the forthcoming album. “Dream Circuitry” is the middle-point in which this album is construed, or at least that’s how we feel about it. Tune in and remember to buy the physical tape from the Raubbau distributer ant-zen, or simply order the digital release from Raubbau if you prefer it that way. The release date for it is on the 25th of October.

 

Michael Idehall releases new album titled “machine spirit transmission”!

machinespirittransmission

The Berliner label Raubbau have upped their discography with “machine spirit transmission“, a new album courtesy of Michael Idehall. It has eight tracks in total and will be released both digitally and on cassette – the latter through ant-zen mailorder. His music have been self-described as seancetronica and one could understand why – because the music itself resonates deeply with a spiritual nerve within the listener.

Tracklist for the release is as follows:

1. opening
2. ma kra oum ka bra nha
3. power mantra
4. dream circuitry
5. the singing of machines
6. technological automism
7. aukos
8. prophecy of the apparatus god

The previews of the songs adhere to a stronger, more present sound that Michael Idehall haven’t had as presence in his other releases. A murkier, more atmospheric and less noisy sound – which translates very well into how it progresses track to track.

You can preview snippets of each song from the ant-zen mailorder.

Review: L’Avenir – Soir

soir

A couple of months ago Cold Beats Records announced the fourth album by L’Avenir, titled “Soir“. In terms of aesthetics he’s been consistent but it is not the most pleasing artwork to lay your eyes upon. There’s a certain connection between each of his albums and it is noticeable even though he’s shifted to a more ethereal approach on this release. He’s kept the most interesting elements of his music and developed it into an otherworldly experience – but how that holds up in practice is what you’ll find out – in this latest track-by-track review on Repartiseraren.

The introductory for this album, “Modern World” is excitingly refreshing to hear as it starts off but when the melody is laid down in the song, it gets increasingly mind-numbing. Going from laying a creative and ethereal sound, bouncing from ambient to minimal wave, synth-pop and back again – is simply astonishing. The lyrics hold up well and the dismayed tone of the sound is also an unpleasant reminder of the topic that Jason brings up in this song.

As the song comes to a close, another melody is laid upon the frankly cheesy melody that he decided to delve too much into. This other melody is more in tune with the overall sound and fits the picturesque notion he deliver with the rhythm, drums and occasional synthesizer bravado. Conceptually the song is much better, however it lacks severely in captivating melodies and make it a blunder in terms of the passage between the intro and the outro.

Desert” is way more of a stable track, which in its essence has a great melody and move toward a decent sound. The problem with the song is that it suffers from the opposite of what the first one did, that is the vocals and lyrical content isn’t that good to begin with -but the melodies, rhythm and everything else that carries the atmosphere and develops it into something more are consistently surprising – in a good way. The alarming nature of high-note synthesizers is reminiscent of Person:A.

Another thing must be said about this and that is how the rhythm in the beginning slowly drags the listener into the sound-scape and lets the ambient side of L’Avenir glisten. It is good that the vocals and the lyrics don’t take up much of a space in general and that one can drift away, enjoying the remainder of the music itself and how he professionally crafts what is his own sound.

InThe Stranger” the beats get heavier and more pulsating. There’s an eerie darkness and the synthesizers get to be in the background a lot more, as the vocals and the rhythm are the first and foremost benefiters in this song. The rhythm is simple yet hypnotizing when the base drum resounds and the snare drum hits, a very unchanging atmosphere that relies on what already has been presented in the beginning of it. It’s overall the best sounding tune so far.

As it switches into more ambient settings the further in you get, the melodies layer beautifully upon one another and connect marvelously, inserting that much needed emotional touch which L’Avenir can pull off brilliantly. This is where the transition into “Mirror Men” goes painfully, as they share many of the elements that made “The Stranger” and “Desert” much better then “Modern World“.

WithMirror Men” you can almost hear some of the hints that are so lovable in Drab Majesty, for example. A sound-scape clad in an ethereal form, where smoke sifts through the cracks and give off a mysteriously but huge atmospheric draped in a synth-pop outfit. The melodies are crystal clear and put forth some kind of eerie existentialist but immortal vibe to it. Your body is more then a vessel, it is one metaphysical step closer to god and the divine. The beats have also become more concentrated and punched up, there’s more guts in this song.

Silence Shouts” become more of a standardized song for “Soir” after the aforementioned one. A bridge to something else. But he utilizes the differentiating vocals in this song to create a worthwhile listening experience. The more you get into it the further it develops in the background, together with the constant synthesizer-baseline and then a grandiose section is dropped in – the synthesizers get more brazen and deliver a more confident version of the same song. Hearing the different components go out of their way, some of them in a minuscule fashion, others drift away into complex melodies, is very satisfying.

Then comes a transgression from regular minimal synth and synth-pop, a more electronic body music oriented vibe in “Winter Calls“. If the other songs had a string of sublimity in it – this is when the hammer hits the nail – it is without any mysterious intent and more with a colder touch. Here’s where the concept have been on point with the actual song it self. As the beats stumble more and stutter, the synthesizers are more concentrated then ever. It doesn’t stand and fall with the rhythm and beats, it stands on its own in melodies and general atmosphere.

Now whenOutside” comes on, it hits right at home but there’s something off with the sound, one doesn’t know if it is intentional or if it is the masterer’s fault. We on Repartiseraren have released “Outside (Just Like Home)” on a compilation before this. It sounds a bit different. The melodies should be more apparent then they really are, the beats are too hollow and in front of the atmosphere that should be felt in a different way. It is as if someone activated a drum-machine and had the intentions of making another song, at the same time that L’Avenir made “Outside“. It doesn’t really fit.

It is one of the more serious disappointments on this release. “What Happened To Yesterday” is, however, a great example of the adaptiveness of Jason’s music as it is a pure synth-pop gem. The melodies are central and bring out the soul of the song immaculately. Even though some parts of it ain’t my cup of tea, one can not dismiss it in its entirety. Atmospherically the song is huge and covers more territory then any other on this album. Synthesizers are in the background and foreground without the rhythm or beats interfering in an awkward way. A great addition to a so far alright release.

The songVivet” is more playful in its style and stray away from the seriousness in the music at times, giving it a more ambiguous feeling while listening to it. A very dancefloor-friendly song. Rhythmically it is enchanting and nothing bad could be said about it, it is the embodiment of what L’Avenir tries to say and establish with this release. It is funny how the songs gradually get better, then as they get better it turns for the worse and come back to the greater side where they could’ve stayed in the first place.

Had this album been released in August or September instead, “August” would’ve been the epitome of an outro – the change from summer to fall – for better or worse. A sullen baseline carries the rhythm of sharpened beats that steadily marks the end of “Soir“. Even though you’ve already been given a lot to listen to, it doesn’t end with the outdrawn melodies and simple beats to shut everything down and call it a day, there are bonus tracks and remixes available as well. Let’s take them on.

Interestingly enough, “No Destination (Bonus Track)” is a really experimental gem that should’ve been saved for the b-side instead of one of the other songs. Not to mention “Fault” – which is quite frankly one of the best songs on this release. Even though one gets why “No Destination” doesn’t fit the album, “Fault” could’ve easily outmaneuvered one of the A-Side tracks – because it is really, really great. The fast-paced rhythm, playful synthesizer melodies and overall great, ambitious sound-scape is reason enough.

Denial (Bonus Track)” is also one of those songs that would’ve made it better on the line-up for the original line-up. It has a well-crafted atmosphere and even though it might be a bit more experimental, it is way better and more inspiring then “Moonlight (Bonus Track)“. Experimentalism doesn’t always have to be on the bad side of the spectrum, it could very well be a more enthralling song more fitting on an album such as this.

Remixes, what about them? Well, they’re in most cases hit or miss – oftentimes more a miss. Forever Grey make a reasonably ok attempt at their version of “Mirror Men“, but the original stands much taller and this remix does nothing to stand out on its own, not a memorable attempt either. But there’s something about it that is charming but it is reserved for some parts of the remix only. Since the original song “Outside” was ruined, it is nice to hear the Person:A-remix which deliver some really claustrophobic, minimalistic cold-wave interpretation of the original. He’s managed to pull off a really ominously sounding melody, that make the song less upbeat and more downbeat.

The breakdowns made by Kline Coma Xero on “What Happened To Yesterday” are charming but not enough to be considered great, but it adds a different touch and a whole new version of the original track, that coupled with auto-tuning gives it an experimental electronic and electro-ish vibe. MAKiNA GiRGiR‘s rework of  the same song almost makes it a chiptune tribute, one of the best remixes on this album for sure. They have a really minimalistic approach and it becomes a song on its own, ready to stand by itself in the atmosphere they’ve created and especially the melodies.

When the song “Silent Shouts” get the remix treatment by Nina Belief, it unfortunately falls on its own into the category of uninspiring. Had the beats matched the tempo better and her vocals as well, it might’ve been an off-shoot into something different and more alluring. This is most definitely a miss in terms of the remixes. The remix of “The Stranger” by Lola Kumtus is not anything interesting either, unfortunately. It just rehashes the song and makes it more cloudy, repetitive and basic.

So this is what I think of this album. In terms of the overall quality the record is not the best L’Avenir can do but it is worth listening to, since it contains a few really great songs and some that are not as great. You can listen to the album in full down below and if you like it, you can order a double-CD or a vinyl as well from Cold Beats Records.

 

 

Exclusive Premiere: Bad News From Cosmos – Akira

10859844_742694912490073_1351291178_n

Ukrainian improvisers Andrii Hrachov and Iryna Bodnar are two-dimensional in concept; life and death, but three-dimensional when producing, musically; free improvisations, analogue synth commanders and bound to no certain genre. For them, it’s important to conjure a narration that binds together an otherwise escapist, avant-garde free-form of music with its’ static topic. Not to say that it necessarily means that the motive itself isn’t open for various interpretations – but just so the music doesn’t go too far away into abstraction. They themselves say it’s an “eternal experiment” – which makes you wonder if and when they’re going to finish experimenting? Maybe that’s the point with the project and when it ceases to exist—so does the experimentation.

komgo

Bad News From Cosmos have been alive and kickin’ since 2010, releasing their first album in 2013 called “kongogumi“—which may be a reference to “Kongō Gumi” (株式会社金剛組)—Japanese construction company, and one of the oldest independent companies still existing in the world. The album artwork features a White Cherry Blossom (Sakura) – Japan’s national flower, which represents different aspects of Japanese history, but also their culture. Here’s where they seem to have started to wander into a certain topic, whether they like it or not—or maybe, just maybe it’s a reference to bloom (life) and withering (death)—could it be? We’re not sure, but it is a possibility due to their strict enforcement when it comes to topics, but not as strict as not being re-interpretable within the linguistic possibilities of the words.

ssi-102

The same year when Autumn turned into Winter, “Fjord EP” was released on the Russian label Simphonic Silence Inside. Etymologically speaking, the references sprawl into obscurity, where it not for that we in Sweden have fjords and our brothers in Norway also have it—calling it: “Fjord“; (“a long, narrow inlet with steep sides or cliffs“). What comes to ones mind is the landscape of Oslofjord, a rocky landscape, an inlet (or fjord) which seem to metaphorically strew and divide the Islands Hovedøya, Lindøya, Nakholmen, Bleikøya, Gressholmen, and Langøyene on either the left or the right side. We’re not so sure if their reference is even close to ours, or if they simply had a different take on it considering the artwork’s display of a mountain. We would however wish it was true. Or maybe it’s just a reference to Norway and their highest mountain – Galdhøpiggen. We as Swedes would’ve wished for it to be Kebnekaise, so we could take pride in being interpreted by their avant-garde.

We didn’t want to delve any further into their releases, it’s just that those two in particular interested us more and that we would be writing much longer, not getting to the main point of this article, if we were to cover everything. Which we’re not interested in. However, they’ve released three albums since the aforementioned releases and they’re titled (not in order): “Laid down to earth“, “Kids of the Soviet Tree“, and “Turquoise Hearts“—their latest release so far, on Amok Recordings. Wouldn’t it be nice if we actually got to the point now? Yes. So let’s begin.

1484120_535682659867520_3380810065203032794_n

French label Anywave Records recently created a sub-division, or sister-label if you will, composed of a palindrome of Anywave—called Evawyna. The purpose was to have a label for digital releases only. So far Heather Celeste have gotten her single-track release “Austere“, re-released on on Evawyna. In this article we’re focusing on the second release, the continuation of Bad News From Cosmos, their forthcoming album “Pearls for Guttiere“—by now down below the sea, if we reference the artwork. Here they’ve taken “nippon-pop” from what we think is their debut-album (“kongogumi“), polished it and put it as the sixth track on this coming album. The mellowly sounding and beat-orientated experimentation relax our senses—feels like diving into the sea, snorkeling, seeing the beauty of the fabric in the ecosystem—and all the wonderful creatures living there. As it is sung in Japanese, we’re vaguely reminded about “Kaneda’s Theme“—from the by now legendary Akira 『AKIRA』(アキラ)(1988) film’s soundtrack, due to the sound but also the name: “Akira“. We’re proud to be streaming it exclusively from our blog-zine and we hope it fascinate you as much as it did for us.