Några frågor till Magnus Gyllenswärd af Övervarning!

a4166493203_10

Övervarning är solo-projektet som Magnus Gyllenswärd (känd från b.la. differnet) basar över. Projektet är rätt så färskt, med tanke på att han inte hållit på särskilt länge. Han blandar det mest ihållande från dark ambient, med vanlig ambient, som han sedan smetar ihop till en enda stor smörja. Fast trots att sammanhanget ibland är kaotiskt och skräckfyllt, så finns där en musikalisk ingenjörskonst bakom det hela, som gör att man blir tillfredsställd som lyssnare. I bagaget så har han nu tre album under detta alias, varav det senaste med titeln “Som om det fanns ett val“, där han för första gången släpper på ett bolag, som går under namned Klangfigur Audio Artefacts. Tidigare så har han självsläppt sina plattor digitalt. Han har varit med i otaliga band och grupper sedan innan, varav han tagit med sig några som har blivit lite mer långvariga. Tidigare så har man inte vetat särskilt mycket om honom, eller åtminstone inte under namnet Övervarning, men nu tyckte jag att det var dags att lära sig lite mer. Så jag ställde några frågor till honom, som han glatt besvarade.

För de flesta kanske du är mer känd för att du är med i Differnet, snarare än att du gör dark ambient under namnet Övervarning. Hur har de varit i relation till varandra och när uppkom Övervarning på riktigt?

– Övervarning började för ungefär ett år sedan efter en lång period av experiment och försök att hitta ett, för mig, nytt sätt att göra musik på. Tidigare har jag känt mig relativt bunden till datorn när jag gjort musik och har efter hand lyckats ta mig nästan helt ifrån den genom att enbart spela med hårdvara.

Eftersom jag bor i Boston sedan fyra år tillbaka har det varit svårt att vara delaktig i differnet mer än under inspelningsperioder på somrarna. Vi har alla egna sidoprojekt och differnet är inget band i klassisk bemärkelse så det är inget konstigt att fokus skiftar under olika perioder. Mot årslutet flyttar jag dock tillbaka till Sverige, då får man se vad som händer.

Skulle du kunna berätta mer om de olika låtnamn som du valt till dina låtar, sedan din första låt “Det dom ännu minns”?

– För mig handlar det ofta om att försöka skapa en riktning snarare än att skriva lyssnaren på näsan genom att vara övertydlig. Det blir viktigt för mig att utelämna delar av betydelsen för att skapa utrymme för lyssnaren. Spårens titlar och ljudbilder ska förhoppningsvis bidra med ramverk som tillåter associationer.

Därmed inte sagt att jag inte har egna tankar om spåren men jag är bara intresserad av att kontrollera en del av upplevelsen. Det tar ganska lång tid att sammanställa titlar för ett album eftersom deras relation till varandra är tänkt att skapa ett övergripande sammanhang. Jag tycker namnen får en desto viktigare betydelse då många av spåren är instrumentala.

Det känns som att det har blivit mer ambient än dark, i och med ditt senaste släpp på Klangfigur Audio Artefacts. Tidigare har man skymtat sjukhus, övergivna byggnader och lasarett – åtminstone om man tänker på låtnamnen och ljudbilderna. I vilken riktning har du varit påväg mot?

– Jag har varit ute efter en smutsig ljudbild, försökt få ljuden att liksom pressa sig fram. För mig är låttitlarna på skivan delvis kopplade till hur handlingar hos en person kan bottna i ett större socialt sammanhang, att vissa skeenden i stort sett kan bli ofrånkomliga och automatiska. Jag tror att det här temat har vuxit i betydelse under de senaste fyra åren jag bott utomlands.

När det kommer till Differnet, hur tycker du att resan har varit med dem? När hoppade du ombord på tåget?

– Jag kom i kontakt med differnet när jag läste i Umeå under vintern 2003. I ett mail skrev jag att jag höll på med liknande musik och skickade med spår från “kulvert”, mitt dåvarande projekt. Inom en vecka hade jag och Tomas, som då också bodde i Umeå, komponerat ett antal spår som vi framförde en kväll på Läkarvillan under namnet Bodén-Gyllenswärd. Sommaren därpå spelade vi in “The title of this record…” ute på Väddö där det hålls årliga inspelininsperioder. Differnet är ett ganska säreget projekt.

Vad använder du för utrustning när du skapar din musik under namnet Övervarning, och hur går du tillväga?

– Det finns nästan alltid en ljudbild jag för tillfället är intresserad av, men jag tycker ofta det blir bäst när man balanserar mellan att ha kontroll och att låta maskinerna man använder dra åt egna håll. Då blir det som att man försöker hålla det hela i schack, som en kommunikation och förhandling.

När man börjar tappa kontrollen blir processen väldigt organisk och mer lik skulpterande än att exakt bestämma hur det ska låta. Det blir som att man tillåter ett filter att sitta mellan ens egen vilja och resultatet. Ofta blir det många omtagningar då allt spelas in i ett svep. Utrustningen har uteslutande varit analog och digital hårdvara så när som på en del bearbetning i efterhand. Syntar, filter, fjädrar, vakuumtuber, moduler, störningskällor och ett massa kopplande och skruvande.

Finns det några särskilda bolag eller artister/grupper/band som du håller ögonen på extra mycket?

– Jag lyssnar ganska mycket på radiostationer med drones, noise, glitch och ambient. Väldigt lite på band i klassisk bemärkelse. Några artister jag gillar, varav vissa jag sett fantastiska framträdanden av, är för tillfället är the caretaker, hardcoreyoutube, flesh coffin, bitchneck, liable for abuse, vond, bonnie jones, alva noto, years on earth. Det finns en bra noise-scen i Boston som drivs av Egan Budd på http://existest.org.

Är eller har du varit involverad i någon annan grupp eller något annat band förutom det som är listat här ovan?

– I Stockholm spelar jag med Dödens Lammungar och mellan 2004 – 2006 spelade jag in själv med ett projekt som hette blacken. Utöver det har det varit en del små konstellationer och soloprojekt. Efter 2006 fastnade jag i elektronikhackning och circuit bending ett tag och publicerade en del spår och auto-poesi genererad av modifierade lekdatorer under namnet Kunskapslådan.

Vad händer inom den närmsta framtiden på musikfronten?

– Just nu är jag intresserad av mer kliniska, råa och primitiva ljudbilder. Simplistiska och fysiska, men det är svårt att veta hur det kommer utvecklas.

Spotlight: Vundabar – Antics

677695391-1

Sometimes, it’s hard to come by a really quirky but serious band. Sometimes, you’ll simply have to fish in a sea – empty of fish. I threw a grenade down into the sea and up came a jolly fellow. Their name is Vundabar, a band from Boston, consisting of the duo Brandon Hagen and Drew McDonald. Their debutalbum goes by the name of “Antics“, which is a neatly packaged and at times, tricky concoction of both electronic influences in their almost exclusively non-electronic music. Feel the vibes of dance(eable) garage rock, with nothing but soft-spoken – and at times; ridiculous lyrical content. Imagine the mightily, and accentuated eccentrics from The Pixies, meeting a whole range of both unemotional and emotional contemptuous gadfly, surfing in with higher speed and energy. Fused with the soft-outspokenness of acoustic splendor. We’re certainly caught in their spiderweb, in the midst of their working shift, where they produce tracks with the swift motion of their hands. Surely, if you’re looking for a duo – you’ll probably hear an orchestra. They sound much larger than they should, since they’re only two people. Technically, there’s nothing you could complain about. Sometimes they venture into rare surf rock territories, with the eccentric overlook of a more outlandish attack on your freakishly generic brain – which craves generic garage rock. But you’ll get something completely different. Probably one of the more enthusiastic and bright-minded music I’ve heard for a while. The optimism, but also snarky cynicism shines through their hallow casket. For now, it’s up there in the top with some of the releases that I’m anticipating in the near future. You’ve outdone yourselves, bright boys – with your snickering smiles and uniquely diverse music. Conquer my heart and I’ll lock you in for at least a short time in my continuum, which is more than anyone else can bargain for, ever. There are eleven tracks on this wonderful album and it was released by themselves on the 24th of April.

Some questions for The Shones!

16499_267925410007166_201722401_n

The Shones is a band that has been active for a very long time. They play something in between surf punk, garage punk, blues rock and good ol’ rock’n’roll. However, sometime in 2012 they decided to re-locate from Madison, Wisconsin to Boston, MA. It wasn’t a hasty judgement, because they wanted to change their style around totally and also their music. So, they arrived for real in 2013 when they released their debut-EP titled “The Shones EP“. Since this was of interest for the Invisible Guy, he began to investigate it further. After writing some lines about their newly released EP, he wanted to ask some questions. So, Teddy Matthews, whom is the drummer and back-up vocalist in the band – answered these questions in his own manner. Have fun!

You’ve been active as a band for a very long time, but suddenly decided to leave your own area in 2012 for Boston. The reason for this was to re-invent your own sound and style. But what happened from the later years that got you going to Boston?

– Yeah, we have been playing together since 6th grade, and during our last year of high school we decided that we wanted to take at least a year to work on music. We did not want to stay in Madison, WI because we wanted a change of pace as well as a broader music scene to be a part of. We decided we wanted to go to the east coast because the cities are all much closer together than the west coast, and we chose Allston because we had heard that there was a very active underground scene here. People always ask us why we did not move to New York, but I think that Boston was a great choice because the scene here is very collaborative and open.

Since you’re now in Boston since September of last year, you’ve been recording stuff and released an EP titled “The Shones EP”. Which is a long trip from 2012-2013, when it was released. Why did it take so long to put it out?

– When we moved here we wanted to start fresh and see how changing our surroundings would affect our sound. So when we got here we began writing and practicing. At that point we knew we wanted to release a proper record at some point but did not know whether we could do a decent job on our own or if we should pay for studio time. Once we had a bunch of material written and we had been practicing and performing it, we decided to use a couple of drum mics that we had lying around to record some practices and see how it sounded. Even just using four mics for everything and doing it live sounded pretty good so our bassist Alex, who has a background in producing hip hop and electronic, decided to try and teach himself how to record, mix, and master. After several practice recordings we decided to record the final product, which was all pretty time consuming considering we were learning as we went.

The aesthetics of the EP seems to be a little bit of everything. When I saw it, I thought of America back in the 50’s or 60’s, including some of the more tobacco-influenced stuff. Who made the artwork and what do you make of your own aesthetics?

– Our good friend Miles Jackson is an incredible artist who works out of Chicago but does work all around the country. We came to him and asked if he’d like to work with us and he was more than down so we threw him some ideas that he ran with. As we reinvent ourselves after high school, there is much more of a 1960’s/surf undertone to our music. At the same time it isn’t completely beachy or washed out, so we like to call it Northern Surf. For example, I like to listen to the band Beach House in the summer but it also fits really well in a snowy winter wonderland type scene. We don’t sound like Beach House but I think our music fits the same way.

Do you have any other material that you’re hoping to get released any time soon?

– We have a lot of material already started and it all is cohesive in its sound, so a second album will be underway very soon and the process should be quicker now that we know what we are doing in terms of recording. We also came up on a couple more mics so the next album should be even better for several reasons.

Thank you for answering these questions! What’s happening in the near future for you as a band?

– Right now, we are working on booking shows for the spring and beginning plans for a tour in august. We are conceptualizing a video for one of the songs off of the album, and we should have some merchandize soon too.

379851162-1

Surflight: The Shones – The Shones EP

379851162-1

Oh, what a perfect blend. These sincere patrons from Boston blend punk, blues, rock’n’roll, garage and surf together, which elevates into a fantastical emotional outburst. Coloring the world with their aesthetics, freely floating away in the summer breeze as the wind takes a hold of them. Yet another sign that Spring is here and that Summer is coming, as this will probably be the tune of these seasons entry into our lives once again. Let the catchiness of their songs reap what it sows, let them into your world as you gracefully swing your feet to the melodic and rhythmic content. The Shones is Paul Arbaje, Henry Stoehr, Franciscus Pobar Lay, Alex Leeds and Chevy Mathews. Also, this is more than a story about changing seasons, emotional outbursts and good music in general – it’s a story about a re-located band and sound. Listen to their newly released debut-EP down below.