Tidigare, vilket nu känns som för evigheter sedan, har vi skrivit om Erik Edsbagge Engström och hans upptåg som Ereden och E.E. Engström & The Twin Street Tree Trunk Love Ensemble. Det är inte mycket vi kommer ihåg, men det som etsat sig fast i minnet är för det första – välkomponerad och ambitiös musik – så det blir lite déja vu när han upprepar sig med “Sista Silvret” med sitt eget namn. Musiken påminner om en mer psykedelisk version av vad som slentrianmässigt kallas för “americana” – fast istället ersatt med “nordicana“.
Man blir upprymd av den nostalgiska samplingen i “Göteborg“, ett släng av det gråare men numera historiskt otillgängliga delen av Sverige. Trots att han avviker från det mer instrumentala måttet av singer-songwriter och inte drar sig från att låna in lite synthmusik, så passar det bäst med den mer lågmälda och tillbakadragna tonen i låtarna som helhet – även om vissa individuella låtar är bättre än andra – så blir det bäst när det lyssnas igenom helt och hållet.
Även om det rent generellt blickar framåt, så tar man ändå med sig mycket av det som varit, vilket blir fint på något sätt. Det är beviset på att man inte bara kan tro på “utveckling” som sådant, utan man måste veta var man kommer ifrån. Ni kan titta på musikvideon för “Hjärtat Därhemma” här ovanför, och lyssna till albumet i sin helhet här nedanför.
