Ljuslykta – [Precis som alla andra, men vi skiljer oss åt ändå] – Del I: Suffering Hour, Khem, Saturniids och Svarti Loghin

repartiseraren_logo_transparent

Vi vet att det finns människor som rekommenderar musik, vi är en del av detta mikrokosmos också, varesig vi vill eller ej. Det kan hända att folk som läser detta inte tror att vi är föränderliga – fastän vi gång på gång bevisat att vi är det – dessa individer kan sluta läsa nu. På tiden att det händer något nytt och att skutan styrs i rätt riktning igen. Ner i den smutsiga underjorden, gräv upp det som andra inte finner vid första anblick, rekommendera det till folk som faktiskt bryr sig och har ett intresse av detta.

Ljuslykta är en ny serie som bygger på samma koncept som “spotlight“. Skillnaden är att detta är mer utförligt, men det finns en hake – vi söker enbart musik inom Sverige. Vad finns det som är rekommenderbart i detta landet? Man kliar sig på huvudet och tänker att det egentligen inte finns särskilt mycket, men plötsligt blir man motbevisad. Här dyker det upp i olika delar. Det finns inte en tanke på att stöta och blöta det som redan stötts och blötts miljontals gånger via andra fanzines i bloggosfären och inom mindre smickrande medium.

Nej, vi begränsar oss visserligen, men så enfaldiga är vi inte.

sufferinghour

Suffering Hour – In Passing Ascension

Ett debut-album rikare har svenska Blood Harvest blivit – ett skivbolag vi inte ägnat en tanke åt tidigare, så det var väl på tiden. Suffering Hour har blivit en del av detta undergroundmaskineri. När man ögnar igenom skivbolagets tidigare släpp så återfinns det intressanta släpp av bland andra Sorcery, Cemetary, Magnus, Bombs Of Hades. Så man känner åtminstone till en del band, även om vissa andra är höljda i dunkelt ljus.

In Passing Ascension” heter albumet. Åtta låtar totalt. Det märks av att de har varit inspirerade av Dead Congregation, precis som bandet själva förtäljer när de fått beskriva det. Det är också just den influensen som känns starkast, även om fokuset på omvälvande och precisa riff även känns igen från Inquisition – som de även beskriver som en klar influens. Det som är solklart från start på detta släpp är hur de integrerar atmosfären i musiken, det mer elektroniska får kickstarta den vilda käftsmäll som är Suffering Hour. Egentligen är det både de individuella delarna som gör helheten och tvärtom, men hur de lyckas att få en att hålla koll på allting samtidigt som ens huvud dängs in i väggen av hårdheten i riff, trummor, skrik och bas – är proffsigt.

Egentligen hade man kunnat tycka att det bara är en malström av allt och ingenting, men det följer en röd tråd och har många föränderliga delar som får en att gilla deras musik. Alla influenser blandas i ett någorlunda rörigt men sammanhållet kaotiskt ljudlandskap. Från vår favoritlåt “For the Putridity of Man” till “Procession of Obscure Infinity” uppvisar de en makalös kunnighet i sina individuella roller, med sina instrument. Samtidigt som det mest attraktiva i black metal behålls, kastas man in i en värld av death metal – där bägge genrer hålls åtskilda för att sedan dyka in i varandra.

Förutsättningarna för detta album från start till slut har inte varit en tidig besvikelse, eller ett sent uppvaknande hos musikerna, där de försöker ställa allt till rätta, utan snarare en kreativ imploderande metalapokalyps med stadig grund att utgå ifrån rakt från början. Efter att ha lyssnat på “Hostis Humani Generis” av Dead Congregation så att den inte längre går att lyssna på, så är nästa logiska steg “In Passing Ascension“. Verkligen. De har helt klart sina olika sätt att göra musik på men det smittar av. Så för den som är trött på oinspirerande black metal och likaså death metal – är detta påbörjan av en helt ny era av bra sådan.

Ni kan lyssna till albumet i sin helhet här nedanför, vi föreslår även att ni stödjer skivbolaget och bandet genom att köpa en fysisk vinylskiva, t.ex. I skrivande stund finns det ett exemplar kvar av silvervinylen.

khemhatehammer

Khem – Hatehammer

De två mörkklädda männen i Khem har släppt en debut-EP som fått namnet “Hatehammer“, via Änglaslakt Productions, som tidigare släppt alster med Ultra Silvam – med andra ord två olika projekt vi inte har någon kännedom om alls, vilket gör detta extra intressant. Kvalitén är vad man kan förvänta sig av en demoproduktion, vilket det med all sannolikhet är. Eller så är det bara så att ljudet gör sig bra med musiken.

Från de smattrande trummorna till enkelheten i riffen, sprider sig en känsla av vanmakt och totalt hat. Inlevelsen i sången och den helt ohämmade atmosfären gör att detta släpp blir något av en resa tillbaka i tiden på många sätt, men dessa herrar är bra på att konstruera riff och lägga det på en väldigt hög nivå rätt omedelbart. Intensiteten i framförallt “Culling Life” verkar ha gjort så att “Hammers of Hate” får ikläda sig rollen som en av de snabbare låtarna, mellan början och slut på denna EP innehållandes tre låtar. Även om det inte går att uttyda exakt vad som förmedlas rent textmässigt så täcks det utav skickligheten som levereras via musiken i sin helhet.

Även om namnet på släppet kan vara oinspirerande, så är det i all sin enkelhet ett njutbart släpp från början till slut. Det har allt man behöver när man lyssnar på black metal, och lite till så klart. När man tror att det ska bli ett bombastiskt outro av det hela med låten “Splendorous Maw of Darkness“, så lägger de extra krut och stormar in genom portarna istället för att ljudsätta sin egen avfärd. En virvelvind av trumslag och gitarriff lägger sig över en omedelbart, där själva melodierna får bära upp hela skelettet på sina egna axlar. Allting vilar på det. Det är rått och utan att kompromissa med något.

Vi tycker att ni ska lyssna här nedanför.

saturniids

Saturniids – Saturniids

Om det inte redan var hemlighetsfullt nog, så sluter Saturniids cyklen med sitt självbetitlade albumsläpp. Ett mini-album bestående utav fyra stycken låtar, förmodligen är det släppt av de själva också. Här blir det annorlunda och inte särskilt mycket black eller death metal. Det blir istället sludge och doom metal för hela slanten. Tillsammans med ljudbilden i deras musik har de också lyckats få till en imponerande estetik.

Vad som känns återkommande, åtminstone om man ser till de släpp vi tidigare skrivit om i denna artikel – är hur passionerad sångaren är. Han ger verkligen allt när han släpper lös sitt inre vrede. Även om sludge och doom metal ibland kan bli lite väl segt för våran smak, så är det intressant hur Saturniids utövar en annan form inom dessa genrebarriärer. Visst, det är inte särskilt snabbt när det kommer till tempo rent generellt, men passande nog så ger tyngden och längden i dessa låtar ytterligare ett lager av imponerande musikalitet. Man känner att allting ska stanna upp när som helst, och plötsligt när nådastöten kommer i form av avstannade trummor och gitarrer – så levererar de något extremt explosivt, vilket man verkligen kan höra i “I.C.B.M.” – passande låtnamn för övrigt.

Det är rasslande, kvävande och framförallt en nydanande form rent musikaliskt som ingjuter hopp i en. Om det äldre materialet som EyeHateGod gjorde förut möter slumpmässig svensk doom eller sludgemusik, och i en fusion blir något mer allsmäktigt – något eget. Det som är bra med dessa genrer är ju att det finns ett mycket större utrymme rent musikaliskt, så man behöver inte känna allt för mycket vemod när “Into Oblivion” kraschar ut i ingenstans. Förhoppningsvis finns det något skivbolag som öppnar ögonen och tar detta för vad det är – guld. Ja, det är faktiskt nästan så pass bra att man skulle kunna säga att det är något liknande.

Ni kan lyssna till albumet här nedanför.

svartiloghinmorkenergi

Svarti Loghin – Mörk Energi

Solstice Rex, som för övrigt enbart släppt Svarti Loghin-material, har detta år förverkligat albumet “Mörk Energi“. Egentligen visste vi inte om vi skulle ta med detta, men eftersom att det är ett så pass intressant släpp på så många olika sätt, så valde vi att ha med dem ändå. Vi har tidigare sett, men inte lyssnat på Svarti Loghin, utan det har bara varit något man sett i förbifarten. Estetiken känns inte särskilt lockande, men när man väl tryckt på “spela” så märker man fort att det finns något att hämta.

Introduktionen, låten “Stjärnätare Dväljs Under Torv Och Moss“, levererar både socialrealism i sin mörkare form – uppgivenheten – och den bländande akustiska mystiken rent musikaliskt, tillsammans med renodlad svartmetall. Det svänger inte fort, men det kan ändras rent atmosfäriskt på tio, tjugo sekunder. Från ett magnifikt akustiskt stycke till blastbeats och avgrundsvrål, det är verkligen någonting som gör Svarti Loghin egensinniga. Inte för att ingen gjort det förut, men hur de manipulerar atmosfären i låtarna samtidigt som de lägger in de klassiska komponenterna inom genrerna de vandrar emellan – är verkligen massivt.

Bland låtarna återfinns också ett par underbara stycken ambientlåtar, som till exempel “Katzengold“. Det är intressant hur det kan skifta så extremt mycket på bara ett par låtar, för att sedan gå tillbaka till det brutala snittet av svartmetall. Favoritlåten är “Vakuum III“, där det på sju minuter genomgående levereras musik av högsta kvalité, med genomtänkta riff och där utrymme även ges för de mer utsvävande delarna av detta projekt. Under masken av misär gömmer det sig en guldgruva av vackerhet som man bara kan höra om man lyssnar extra noga, i vissa delar så gömmer det sig bakom hårdheten och grymheten, men det finns där någonstans.

Dualiteten i musiken är medryckande. Det står mellan allt och inget, det finns inga mellanting. Vi tycker att ni borde se till att köpa en vinyl, eller åtminstone en kassett av detta album. Det är värt det i slutändan. Ni kan lyssna till albumet i sin helhet här nedanför.

 

Advertisements

Spotlight: ZX Electric and Asesina!

0002374769_100.png

Time for your daily Spotlight. It’s been lacking from my side, since there’s been a lot to cover when it comes to exclusive premieres – but not much when it comes to regular bands that you stumble upon – or artists. Since it’s been a long time, I want to introduce two of the more peculiar acts that I have found when scouring the internet: specifically Bandcamp. One of the bands are from the UK and the other is from Spain. ZX ELECTRIC is a band that plays weird krautrock with the occasional stab of minimal synth and post-punk, whilst Asesina are the Spaniards whom has a singer that really can’t sing – but all the better that he can suffer, because that’s what it’s all about – it seems.

a3200966171_10Negative Outline” is the latest release that ZX ELECTRIC can offer to the world, having released two other albums earlier, titled “Obsolete” and “Fixed Unknown” – a rather odd blend of genres that shouldn’t be mixed, really. But there’s something about the latest album that signals to me that they’re serious. How can you even manage to fit in krautrock with minimal synth? I get that it can be applicable when it comes to post-punk, but not the other way around. However, they manage to create a rather melancholic image which they spit upon, managing to fit a semi-acoustic environment somewhere in between each track. I like the singer’s voice, it’s sincere but rather goofy at times. All the better then – that his rhythm is intact and his groove is where it should be – when the synthesizers slowly grace him and fill up the sound-scape. Not to mention how cold-wave helps to keep the semi-acoustic trance to a pleasurable level, where you just nod your head to everything you see around you.

a4144603658_10What striked me when I browsed Asesina, were their marvelous aesthetics. The slick lines that are pleasing for the eye to watch, alongside a rather odd – almost dragon-like – goose that feeds her youngin’. Maybe this has something to do with where they’re from in Spain, or maybe not. I, however, really like the way this becomes their insignia. Enter bleakness with “EP“, their first release. Together with the bleakness that appears through using black and white. When it comes to their music, I must say that I don’t know if I should hate or adore the singer. He can’t sing. But thanks to the psychobilly, surf punk or whatever they’ve mixed together into a mish-mash of difference and alikeness – his voice gives a touch of severe angst that doesn’t go away. The best thing about it is when he screams in his own language and I don’t really get anything. I don’t really want to know, either. Noise rock goes well together with every other genre they’ve plucked asunder. The good thing about it is how their low-keyed sound-scape makes you wonder when they’re going to step into black metal territory, but that really never happens – full-scale. A good listen to anyone whose interest lays in any of these more obscure genres – especially when mixed together.

Lyssna: J.S. Aurelius / Marie Davidson – Split 7¨

tumblr_n93lobxZmi1tv5gavo2_1280

Aldrig har jag varit så mycket för Marie Davidson som nu. Egentligen var jag inte särskilt imponerad över “Perte D’Idéntite” som släpptes på Weyrd Son Records i mitten av året. Men att hon nu tillsammans med J.S. Aurelius, främst känd för det originella skivbolaget Ascetic House och som är en medlem i gruppen Destruction Unit, gör en split tillsammans – kan bara innebära en sak: förändring. Vilket i sin tur innebär att “L’Espoir Est Mon Sentiment Le Plus Noir” blir en av de första låtarna som jag kan känna är acceptabla. Även om hennes tidigare alster inte skinit likt solen, så gör denna låt att man återigen börjar tro på att hon kan leverera någonting stabilt. Atmosfären är alarmerande, den är instinktiv och primitiv på en och samma gång; lägg till en stabil rytm med synthar som gradvis stegrar upp och sedan faller ner likt furor. Under låtens gång så blir man mer och mer på hugget, man börjar undra om fru paranoia gömmer sig bakom gardinerna eller inte.

tumblr_n93lobxZmi1tv5gavo1_1280

Även om man kan påstå att “Vaste Obscurité” – som levereras med fransk låttitel såklart, innehåller en hel del spänning – så slappnar man av efter att ha fått igång sitt system. J.S. Aurelius låter en avskalad ljudmiljö utvidga mina sinnen. Det känns som om man flyter i ett orörbart tillstånd. Man bara existerar för att höra vad det är han kan ge en och ens sinnen. En ljusglimt kommer lite då och då, ibland hör man ett sprak, vid nästa hörn så öppnar sig  hela universum för en. Om man inte redan vid låt nummer ett på denna spliten har öppnat upp sig själv för musiken så kommer man inte att tycka om den. Däremot måste jag ge dem att de är skickliga musiker och kan det här med att bygga upp ljudmiljöer; för att sedan rasera allt. Men det finns fortfarande kvar någon slags mening i spillrorna av det som varit. Denna split-7:a släpps på vad jag antar är upptakten till ett performance, men som även verkar vara ett skivbolag vid namn Neuromodulation.

tumblr_nbd8007Uwa1tv5gavo1_1280

Den 26:e September går en live-show av stapeln vid namn “Mysanthropologie“, där The Hand In The White Glove, Klondike, La Naegleria, Police Quest, Ater Charta och Unstained By Thought uppträder. Detta är dock ingenting som har med Ascetic House att göra, utan snarare har allt att göra med Neuromodulation – där samarbeten uppstår när de kan utföras. Lyssna till bägge sidor av vinylskivan här nedanför.

Intervju med Hamnskifte!

R-5343255-1391049491-2794

Ni har förmodligen aldrig hört talas om Hamnskifte. De har verkat i bakgrunden, aldrig riktigt visat sig själva och bara existerat i periferin av black metal. Egentligen så tycker de själva inte att de hör till, men det hörs tydligt att det är black metal, men en särskild form av det. Allting började med det första släppet “Födzlepijnan” som kom ut år 2010 på det Amerikanska skivbolaget Starlight Temple Society – som bland annat släppt alster av och med Velvet Cacoon och annan mer eller mindre nogräknad undergroundmetal. Två år senare skulle låten “Hamn” släppas, närmare bestämt i Januari. Sedan dess har det varit tyst på deras front och ingenting har hörts sedan dess. Därför tog Invisible Guy upp brandfacklan och tände elden, genom att ställa frågor till Hamnskifte, både de frågor som behandlar “Födzlepijnan“, 1600-talsinfluenser, nysläppet på det Ryska skivbolaget Myrkr, deras filosofi – och så mycket mer.

Continue reading

Exclusive Premiere: Sebastian Melmoth – Prosopagnosia

Image(3)

Venture from the Swine Supremacy in Norway, to a more dizzy experience in the world as such. Getting stuck in the desert with engine failure is only your own fault. As the sun gets hotter and hotter, you get more and more dehydrated. Hallucinations emerge, and you venture into the vast desert on your own. It’s a rather solitary experience, as you gasp for air and try to use your body to your own best interest. You have no idea how much longer you’ll be on the living end of the spectrum. Your newly accompanied friend in your head, Sebastian, is a rather weird figure. He just came up to you from nowhere, but you have no idea that you’re still hallucinating from dehydration. These figures in your head change into different subjects, with names that you recognize from elsewhere. In 2012 they put out “Dysphoria/Accidentally Grotesque” on Feline Vomitus, calling themselves: “Elijah van de Wilde, Mandi Taylor-Taylor and Peter and the Wolf“. This totally irrational experience lay the foundation of what people would like to call Sebastian Melmoth, a rather sinister collective that has a habit of occupying your mind – when you’re in extreme distress. Their latest release is “Emetophobia“, an irrational fear or anxiety of or pertaining to vomiting. But it’s certainly not their last, as their carelessness and pseudo-nihilism made them churn out yet another one, which will be out on the day when we’re supposed to be extremely loving to each other. This is a whole other kind of thing.

When will Beläten actually learn anything about responsibility? Probably when the end is neigh, I suppose. His newly appropriated path to eternal dominance comes with uncompromisable acts of terror. A sonic terror of which you’ve rarely been accompanied with. He’s virtually gone insane with the latest stunt that he pulled, with the usage of khmerian numbers instead of runes. When you start to take a liking for something, he suddenly, out of the blue – decides to destroy it, with impunity. As number “2” () in this order is being rolled out, it gets even weirder. As we move into a totally unfamiliar territory, risking our sense of the world to be tinkered with forever, leaving us in this state – in all of eternity. Be sure to watch the stars tonight, because you will not see them in the same light when listening to this mish-mash of different psychedelic experiences, krautrock delivered with a subliminal message, and the openness of the total darkness that they don’t see to want to hide. You’re in for a ride, chump. A ride that won’t end until you’re off it, because you can’t stop it by any means, even if you’d want to.

Here at Invisible Guy, we try to give you a little bit of everything. We can tell you, if you haven’t already noticed it, that this is something out of the ordinary. It’s a part of the three cassettes that will be up for pre-ordering on the 14th of February, and this is the second cassette in that line of cassettes. Have art-rock ever been an interesting pastime, have anti-rock ever had such an odd pair of genres to be included into, and have the world gone mad? No, it’s simply Sebastian Melmoth and his minions, serenading you for whatever it’s worth. Resurrecting the awfulness that was Ulrike Meinhof and Andreas Baader, to mention just two people that are involved with this, taking their names for this release. I told you that it’s a quite unconventional approach, but it’s even unconventional for Beläten. This weirdness is titled as “In Ruins“, which is a suitable word for the experience we’re about to induce you with. Yes, not give you, but induce you with. The question is if you dare even to approach it, as the track we’re giving to you goes by the name of “Prosopagnosia“, which is the name for ‘face blindness’, a cognitive disorder of face perception. You might not recognize what you’re about to hear, but you might even get impaired. Take the chance now to hear it, because you won’t hear it again until Friday. Exclusively for you, we give you “Prosopagnosia” for you to stream here on Invisible Guy. The release itself will come with the batch of three cassettes that are up for pre-ordering, on the 14th of February. Lovelessness might get more lovely, but I suggest you’d play it now instead.

Label: Beläten

Cat#: 2 (២)

Artist: Sebastian Melmoth

Exclusive Song: Prosopagnosia

Title: In Ruins

Format: C30

1014061_683144381748792_494717298_n

Trying to describe the works of Sebastian Melmoth is a Sisyphus task if there ever was one. Just when you think you’ve figured them out, they throw something new into the mix and you’re back where you started. Through these 30 minutes of music, we’re treated to post-rock vibes, psychedelic ballads, epic dirges, motor-driven acoustic dance music, twitching post-punk, all wrapped in a distinctly intellectual package. What makes them all that more alluring is that they somehow manage to make this bewildering melting-pot of styles gel, and seem completely natural.

Added as digital bonus tracks, are three remixes. DTT twists Presley Honey into blissful chamber pop, Bass Clef adds an even more peculiar atmosphere to Prosopagnosia, and in the hands of Jonas ‘cup MT’ Golland the same track is turned into what can only be described as Art House.

You listen to what the head-honcho has to say, otherwise we’ll leave you in the desert!

Mixtape: DJ Snugglez – Vandringar Bland Allt

Untitled-1 copy

Something really weird happened to me today. I got this mail by someone who calls himself/herself “DJ Snugglez“, who said that he wanted to submit a mixtape. Well, I know for one that I haven’t really gotten the offering to put up a mixtape as such by anyone, really. So it was really a surprise to me that whoever this individual may be, actually bothered to send me this. But you know what? I was really impressed when I listened through it. Everything seemed to fit into the formula of this blog very well, even though I don’t limit my acceptance to boundaries that can be called “genres“. Anything that sounds good to me, will do on Invisible Guy. It would seem like this guy, or girl for that matter – might fit into the experimental scene of Sweden. Because the name itself doesn’t give me any hints, but when it comes to the title of the mixtape; “Vandringar Bland Allt” (Wanderings Among Everything), it would suggest that it would be something that could neatly fit into Zeon Light Kassett or something like it. Well, I decided to put it up for you people to enjoy. It contains a lot of different tracks that would’ve seldom fit together, but somehow they do fit on this mixtape. Everything from the most obscure stuff, like Japanese post-punk(?) and some old-school Gabber – to the likes of powerviolence-esque hardcore. Enough talking, let’s get with the program. The tracklist he/she sent me with the mixtape can be found below, and the mixtape can be listened to – down below as well. A lot of great music that I’ve never heard before, and you probably haven’t either.

1. Image Of Life – Weight Loss In Wartime
2. Automatic Writing – Continous
3. The Carjackers – Funky Beat
4. German Army – Lost In A Canyone
5. Youth Code – Sick Skinned
6. Vicious Fish – Not Fade Away
7. Mark Lane – White Glove
8. The Keffat Liv – Snorungarnas Hämnare (Jenni Jenni)
9. Saqqara Dogs – Splatter Dance
10. Vini Reilly – Misere
11. I Spartacus – The House Of Sparto
12. Zana – On
13. Nasa – Paula
14. Passions Of A Primitif – I Move
15. Surrealistic Men – Modern Packs
16. Cyclopede – Your Family
17. First Blood – Next Time I See You You’re Dead
18. Fix – In This Town
19. Nightmare Fortress – Anxiety
20. The Kilimanjaro Darkjazz Ensemble – Adaptation of the Koto Song (Live)
21. R.A.M.B.O. – The War On Self Esteem
22. The Opposition – Moving Targets
23. Berntholer – Emotions

DJ Snugglez – Vandringar Bland Allt

* I’m not that technical, so I don’t know how to embed the Mixcloud-link. So just click the link and you’ll hear his/her mixtape.

Interview with James Light of the Die Song label!

1010498_627540397257459_2113228555_n

Die Song is a label that I actually got into by an accident. I slowly scrolled by on Facebook and found that one of my friends there liked this label. I imminently decided to check it out and was strangely attracted to the aesthetics of it. They were dark, they were somewhat nihilistic – almost on the verge. The first thing I got into was Carrion Sunflower, which had released their album “The Romantic Youth Of Jesus“. At first I was startled when I listened to it, and I couldn’t really fathom who would be into it. But after a few listens, it actually grew on me. James Light is the man behind this label, and it’s a label that is situated in the United States. He’s also released a split between Fistula and Radiation SIckness, which could be titled as the second release by this label. So, therefore, I decided to get in touch with him and ask him if he was interested in being interviewed. Now we’re here, with an in-depth interview in front of us. I asked him about the future releases, the meaning of his aesthetics, his craftsmanship, relations to other labels and many more questions. I hope you’re going to get your questions answered, and I hope you’d be as intrigued, if not more – as I was when I first stumbled upon Die Song.

Continue reading