Recension: Drottning Omma – Iris Av Is

boeae

När allt kommer omkring så kan ambient bli enastående om det utförs på rätt sätt. Det finns gott om exempel på hur man inte gör ambient, så vi tänkte att det är dags att ta uti med ett verk av Drottning Omma, nämligen albumet “Iris Av Is“, där ambient får en att vilja slänga på sig ett par vingar och flyga upp i luften – för att blicka ut i landet. Detta släpp känns ungefär som när man såg “Den oändliga historien” för första gången.

Även om den filmen kändes märklig, skrämmande och spännande på samma gång – så prickar detta album in åtminstone två av dessa punkter, på direkten. Det verkar som att släppet enbart består av två låtar egentligen, som blivit uppdelade i tio spår. Från 1-5 står det “I minnet av en målning“, från 6-10 så står det “som aldrig förändras vad som än händer“. Låt oss ta itu med den första låten först – eller ja – fem stycken fragment som bildar en låt.

De förstauntitled“-låtarna är bombastiska men återhållsamma, det är förståeligt varför namnvalet har med en målning att göra, eftersom att det känns som att det är olika penseldrag som i sitt sammanhang målar upp en större bild. Det känns mjukt, inbjudande, skräckinjagande, överdådigt, stormigt – på alla sätt och vis – vilket inte minst märks i det andra fragmentet.

När man höjts till skyarna av det första fragmentet så släpps man ner i havet, långt därnere någonstans befinner man sig efter att ha lyssnat igenom mer än halva låten. I trånga hörn, mitt där pärlorna befinner sig, det kanske dyker upp en båt ovan ytan? Man kanske hör en val kommunicera någonstans långt, långt borta från en. Även om ljudbilden är rätt konstant så kan man skymta små glimtar som för låten framåt, det blir inte enformigt även om man gärna vill tro det vid en första lyssning. Det är en bild som långsamt målas fram, penseldrag för penseldrag.

Efter att ha hört de två första fragmenten så går jag vidare till det tredje. Det låter nästan som en marschsång, om någon nu skulle få för sig att göra det i ambientform – vilket Drottning Omma fått för sig att göra. Ståtligt är ett ord som jag skulle vilja använda och det är vad som för låten framåt. Medan vågorna slår från havet så går den ostoppbara kraften bara framåt, den lämnar ingen orörd. Detta är min favoritlåt från den repertoar som är “Iris Av Is“.

Senare blir det mer techno och noiseaktigt, vilket drar ner albumet avsevärt. Från att ha varit ett väldigt bra ambientalbum, till att bli något som besudlats av technons händer. Tyvärr så gör det att förväntningarna inför nästa fragmentariska låt, “som aldrig förändras vad som än händer“, blir lägre än vad det varit innan jag kom till sluttampen av den första.

Från en mer sammanhängande och målande ljudbild, till en dystrare och technokaotisk röra. Nej, jag är inte alls imponerad. Även om fragmenten har sina höjdpunkter, som i en av låtarna där den rytmiska noisemattan ödelägger allt i sin väg, eller det sista ögonblicket i denna fragmentariska resa – där allting lappas ihop och där man inte behöver ha någon förväntan – så finns det delar av denna resa som aldrig skulle blivit av. Men det kanske är tankegods för uppföljaren.

Köp det digitala albumet. Den fysiska kassetten är redan slutsåld.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s