Exclusive Premiere: Offworldcolonies + Inget – Disintegration

otime004

Over Time Tapes are no slackers, they’ve already worked out their fourth release. Three releases strong since before, and now four, they’ve managed to hunt down Offworldcolonies and Inget for a sinister, yet ambient collaborational effort that has its roots in techno. This strictly cassette-only (and digital) label have brought in some intriguing releases, from Shielding to Post – and far beyond that.

So we decided to ask them if we could string up a collaboration – and that we could. From tonight and up until release you can listen to Offworldcolonies + Inget and their first song from the fourth release on Over Time Tapes. The song itself is called “Disintegration” and is a massive combined force of rhythm, sheer techno and atmosphere all combined into one. A really nice track to set things off.

When it is released you will be able to buy it from the Over Time Tapes shop which you can find a link to, as hyperlinked here. Do also not forget to check out their Bandcamp.

Advertisements

Lyssna: ALVAR – Resurrection Of The Sinner

plz

Detta kom ut idag. Både digitalt och på kassett. Här ser vi ett helt annat ALVAR än vi sett tidigare, ett mer sammanhållet sådant och i den elektroniska gråzonen som aldrig förr. Med ännu mer samplingar och ännu mindre pang på. Ett mer kalkylerat och avvägt ALVAR som precis släppt “Resurrection Of The Sinner“. Givetvis finns även deras gamla lynne kvar någonstans i själva experimentet, men det här är mer melodiskt och mindre kyligt. Även om den kalla kärnan går att hitta i varje låt så är det ambitiösare denna gång.

Med hårda industriella krafttag så tar de sig igenom betongväggen med rytmisk noise, med en hård fana av stål. Ju längre in man kommer desto hårdare blir det. De har nu blivit som Celldöds cellkompis, influerat eller influerade – det vet inte ens jag – men här har de i alla fall gått skilda vägar, men det enda jämförbara vore faktiskt Celldöd. Det är spännande och det är nyskapande, även om jag givetvis tycker om deras mer uppenbara låtar som driver genom is i en ambientkyla. Lyssna nedanför och beställ en kassett.

Recension: Fjäder – Shades Of Light

fjäder

Jag ställer mig väldigt skeptisk till technomusik. Inte bara för att den dominerar den elektroniska musiken, utan för att den oftast är för repetitiv och intetsägande för att jag ens ska lägga märke till den. Man blir blasé på technomusiken och det kanske är oförtjänt när jag ska ge mig in på att recensera “Shades Of Light” av Ida Matsdotter (även känd som Fjäder). Även om hennes musik ger sig in i technogenren så är den annorlunda. Jag säger inte att det inte gjorts förut, men det finns i alla fall lite variationer man lägger märke till.

Första låtenYellow Cosmic Sun” är mer utav en pianoserenad till att börja med, där man kan höra svepande ljud ackompanjerade av pianomusik, till ett utsvävande och flummigt röstsvep. Det är en bra låt för att vara introlåt och kommer till att sätta tonen till resten av det man ska lyssna till, eftersom att det är vad man fokuserar på för att ta sig vidare i musiken, och i albumet. Jag tycker att det är en helt okej låt att börja med och det är här ambient får skina. Inte så mycket techno med andra ord. Snarare mer IDM-influerat.

Nu blir det mer Österländskt. Med “तूफान केंद्रअ” reser vi in i Indisk mystik och orientaliska influenser med omedelbar verkan. Jag är inte särskilt intresserad av den slags musik som Fjäder skapar i och med denna låt, eftersom att det mer låter som någonting som skulle kunna ackompanjera en video av någon som tar sig upp för ett berg, kanske Himalaya. Det känns andligt och det ger pluspoäng, men lite väl mycket rökelser döljer det som möjligen skulle kunna ge en något.

Med låtenShades Of Light” börjar det bli mer intressant. Här börjar man närma sig rent Stendeck-territorium, om än utan de intressanta rytmiska skiftningarna som gjort honom till vad han är. Jag tänker mer på Subheim och det vore ju bättre om man närmade sig honom än någon annan. Fast det kommer tyvärr inte i närheten utav någon av dem. Däremot så tycker jag att atmosfären är väluppbyggd och det märks att det är genomarbetat. Välljudande är det åtminstone.

Nu börjar technon lysa igenom. Ett industriellt landskap formas med hjälp av låten “Talk To You“, där det börjar att brinna och kännas som deep techno om något. Här får hon till rytmen men jag är mer intresserad av atmosfären än det. Svårsinnig techno möter industriell hårdhet skulle jag kunna kalla det. Jag är i alla fall intresserad och lyssnar igenom allting. Det här är bra och det här är något som skulle kunna växa på en. Även om jag inte tycker om de Björk-liknande utsvävningarna rent sångmässigt så är det den bättre låten av de jag lyssnat på hittills.

Vintergatan” är den bästa låten hittills. En kombination av de orientaliska och mystiska influenserna, med lite mer drag bakom slagverket och trummorna. Det här skulle säkert vara något som skulle kunnat ljudsätta en skräckfilm på något sätt. Allt är mörker och mystik och allt fungerar som det ska.

Det bästa slutar inte där utan hon fortsätter i rätt spår i och med låten “Abyss”. Det känns som om jag stirrar ner i den och att den stirrar tillbaka. Jag är fäst vid den skarpa rytmen, när den nästan studsar mot väggen och kommer tillbaks till mig. Det finns något särskilt dansant med just denna låten som gör att man inte riktigt kan låta den vara. Det är svårt att låta bli, det är en väldigt tilltalande låt rent musikaliskt – med en perfekt ljudbild.

Nu börjar det bli mer renodlat elektroniskt, i och med låten “Dragonfly“. Det här är ljuset som jag letat efter, det här är något alldeles särskilt. En skiftning mellan det mörka och det ljusa i Fjäders musik som för den framåt – utan att den blir långtråkig. Den är energisk men samtidigt återhållsam. Mer sånt här.

Tystnadens Timma” är egentligen bara ett mellanspel. Jag tycker att det blir lite väl experimentellt – och experimentlustan passar inte riktigt här. Det blir som ett glapp, något tomt och rätt innehållsfullt ändå, men i slutändan blir det bara innehållslöst. Som när vinylskivan hakar upp sig på vinylspelaren, tyvärr. Hade det rent musikaliskt innehållit samma material som detta hade jag kunnat förstå det, men det här känns som material för något helt annat.

Venus” däremot påminner mig om något jag själv gjort. Jag hade kunnat göra detta med Dekorativa Parasiter. Det känns bra, det känns influerat av det som jag själv influeras av. Detta hade varit min kosmiska tvilling om vi varit ljudvågor. En jäkligt skarp låt som jag gillar, nu har hon hittat in på rätt spår igen. Jättebra.

Hjärtans Fröjd” blir ett perfekt outro. Jag har lyssnat på hela albumet nu och nu är jag färdig, så då krävs det ett värdigt avslut. Det är något väldigt Nordiskt över hela ljudlandskapet, hennes rösts melodi följer det temat och jag hoppades nästan på att allt skulle vara åt det hållet, men så är det inte. Det är dock något typiskt Isländskt över detta – jag dras med in i hennes sagovärld.

Albumet i sig är helt okej men faller på olika punkter som jag radat upp bland låtarna. Men jag kan låta mig själv förföras av ljudbilden åtminstone, vilket är ett plus i kanten för detta album. Införskaffa kassetten eller CD-skivan via Shaded Explorations och lyssna här nedanför.

 

Listen: Boy Harsher – Yr Body Is Nothing

bharsher

DKA Records strike again, with a top-notch release by Boy Harsher. “Yr Body Is Nothing” gives me the same feeling as when I first heard Keluar. Electronic music done right and proper, with warmth and a massive, almost ethereal but dark sound. This is my kind of noise and it will be yours. Spanning on ten tracks, this album is compromised of bits and parts from the past which made that kind of music good. Everything from lullabies to creative electronic endeavours are displayed in this release.

Though some songs might want me to turn off streaming, I continue to do so and manage to listen the whole thing through. The industrial themes in this release are really promising. Instead of doing the whole minimal wave thing all over again, they move from electronic body music to pure electronica and back again – pulling off all shenanigans they can manage – including industrial. The vocals are absolutely rigid but the lyrical content is nothing that attracts. I urge you to listen to this and get it on vinyl. Stream down below.

Exclusive Premiere: Dekorativa Parasiter – Dekorativa Singlar

dekorativaparasiter

This release came by as an accident. While working in the studio, Dekorativa Parasiter created two songs and thought about having them mastered by someone else, but then ended up mastering it themselves. So “Kall Tid” and “Jorden Skälver” were recorded and intended for other albums, but we wanted to start Öresundsreligionen to give the people something to look forward to.

So here’s the first singles on Öresundsrelgionen, to start this sub-label off. You can now stream these two singles in their entirety here at Repartiseraren for a limited time only.

Exclusive Stream: Various Artists – Volume 1B: You And I

you_and_i-cover

We’re now streaming our own compilation ahead of time. You can listen to it in full here two days before release, and then it will be made unavailable again tomorrow on the 14th of June (except pre-order tracks). So enjoy this multitude of different artists and influences, the CD-release is closing in and will come around the 25th of June, up for pre-ordering on the 20th of June.

This release, as well as the first, are heavily inspired by the tales and thoughts of Shakespeare. They were realized after a trip to Helsingör’s central station – where two statues are placed – statues depicting Hamlet and Ophelia. They were central characters of Shakespeare’s “The Tragedy of Hamlet”.

It’s not solely based upon the works of this author, but they are certainly influenced by him. This is a journey from the first release to the last, compiling artists that either had something to do with Ljudkalendern, or were meant to be on it. A journey from Invisible Guy to Repartiseraren – the fruits of my own labour.

This is a bonus-release for all you hungering people out there. A token of my good-will, a token meant for you and probably me as well. It’s titled “You And I” – referring to Ophelia and Hamlets’ endearing love of one another. It’s a complement to “Whoever Am I” – the first release in this, hopefully, ongoing series of compilations.

You get the best of everything. From J. Larson’s fledgefull electronica, to Person:A and his strikingly cold minimal wave, to Secret Zoo and their wonderful synth-pop sound. Others whom have leant their hand have been ALVAR – the dark conjurers. But also Den Nya Borgen, Asnine Abzug, K.A.F.K.A. – to mention them all – remixers I couldn’t be without on this release.

I’m hoping you will find it as interesting as I have. It’s taken time to realize and to compile. Get yours before the end of the day and have it for an eternity.

Thank you all for your effort and a big thanks to everyone who’s supported this since the start, new and old alike.

/J – Repartiseraren / Invisible Guy Records

Cat#: REP0007B/IG0002B

Review: Tisiphone – S/T

tisiphone

I got their CD in the mail a week ago or so, and here is the review for this CD-release (digitally also) of Tisiphone’s first LP. It is a regular paper-jacket CD with nothing else that makes it stand out more than the weird artwork and the stilistically minimal white on black. The CD is white and etched upon it is one of their symbols.

So what about the music then? It starts off with a song titled “Looking Down“, which has one of those dark eerie intros that almost sound like it’s going to be an industrial record, but then moves away from that in the short intro and fits perfectly into a kind of no-wave take on post-punk. Minimalistic is the key to this song and it is a perfect whirr of melancholic lyrics that in the chorus descends into a whirlwind of power. Basically, this song starts off with a soft but rough edge and then gradually descends into perfected chaos.

Their next track “Where are you” is more of a ballad and percussion-oriented gem with an atmosphere which takes you into the jungle of Tisiphone. I must say that their English is almost perfect but it’s got that regional touch which makes it more genuine. This is probably one of my favorite songs as it lays off most of their no-wave elements and put on their amelodic post-punk outfit, striking you with well-composed melodies and a structure to die for.

With their third song, “Black Velvet“, they almost transcend their post-punk territory and move into death-rock. The “ah” in the beginning reminds me a lot of KaS Product if they had been more non-electronic. The singer’s got that cold sincere touch to the lyrics that Mona Soyoc of KaS Product had on their first album. Personally I think the song is too short but I’m reminded of how this little serenade is a bridge from the first tracks on the records to the even darker side of their later tracks.

Here comes “The Feast” – one of their more emotional songs on this record. It’s well-laden with soft riffs and a darker baseline to go with everything. Here’s where the singer’s lyrics and song-style descends into a more beautiful and ambitious area. She prooves that she’s not only here for those quick, eye-gouging moments of no-wave splendour. She can actually sing – for real – which is not something you’d associate these genres with unless you’d pick out specific, talented bands.

Empty Streets” is their longest track on the record and it’s weird how it almost descends into electronic territory. It almost sounds like something ambient. Cut off all the other instruments and you’ve got a beautiful ambien song. Here’s where it slows down on the record and never really picks up again. I don’t mind, it’s all beautiful for me, especially this song – it has something their other songs don’t have.

Enter a more bombastic sound with “Blind” – for now it gets more experimental. The no-wave influences seep through the seams and this is probably their more no-wave-oriented song on the album itself. There’s a certain sense of urgency between the lines of the lyrics and the instruments themselves, I’m feeling way stressed out by the faster-paced riffs and the general rhythm of the track.

Desire” really doesn’t give me anything. Here we hear a more punk and rock’n’roll-oriented song which really doesn’t add up to the other, better songs. I’m almost forced to shut this one off, not that it is that bad – but it doesn’t get me anywhere emotionally – as the other tracks have.

“Spiritual Objects” is a worthy closer. It almost sounds like Siouxsies other band The Creatures at times, and I love their tribal experimentalism. It’s so soft you can almost sleep to this one. It’s a lullaby of some sort. A worthy end to a spectacularly good album that could’ve been even greater had they pinned every track down, but I’m satisfied with what I’m hearing.

You can buy the CD and stream the release down below.