Kent begär avsked

Det här med att Kent ska sluta göra musik är egentligen väldigt sorgligt. Men det är på något sätt ett ärofyllt sätt att sluta, genom att göra ett sista album som fått namnet “Då Som Nu För Alltid”. I en video som de la upp den 12:e Mars så väver de in all albumestetik i ett ända nät och man känner igen sig i Hagnesta Hill, Vapen & Ammunition, Du & Jag Döden och i princip allt annat de någonsin gjort.

För mig har de aldrig varit samma Kent som de varit, när de bestämde sig för att skapa “Tigerdrottningen”. Även om det var ett bra album så slutade min resa med dem där. Mina associationer börjar med Verkligheten och slutar med Tillbaka till Samtiden. Fast jag måste ändå säga att jag hållit mig kvar vid Hagnesta Hill som den sista utposten eftersom att det gett mig en hel del minnen. Minnen från en tid jag knappast vill tillbaka till men som jag i ett nostalgirus då och då längtar tillbaka till. För mig sätter Kent ljudet till mycket av det Stockholmska – det som ligger och vaggar i en slutenhet någonstans mellan våra känslor och de platser vi håller kära i den staden.

Så det är synd att ni slutar men man kan alltid hoppas på att något nytt föds i och med det. Men precis som de själva har skrivit så handlar det om känslorna.

Jag kan inte påstå att det är varken någon negativ eller positiv känsla – det är en utsugande tomhet men samtidigt känns det som om de har gett mig ett fint avslut. Tack för allt.

“Vi ville denna gång undersöka vad som händer om vi skulle göra detta för sista gången.
Vad är det för känslor som då kommer fram?
För allt handlar om känslan.
Vi är väldigt väldigt nöjda med känslan den här gången.”

Advertisements