Recension: Wyrding – Agony In Being

Lika vackert som det är oförutsägbart, det är vad Wyrding levererar med sitt album “Agony In Being“. Från de utdragna riffen till de sällsamma tonerna av pianot, till de gutturala lätena som sångaren häver ur sig, är något av det som är mest glädjande. När fiolerna kommer in i ljudbilden så är det som om världen stod stilla där och då – om än bara för en sekund. Blundar man så kan man bli hänförd av hur grandiost allt är men också hur vacker framtoningen blir, som bandet emellanåt låter sig föra fram. Hur man inte kan tycka om det material som de hittills har komponerat är för mig en gåta – men förhoppningsvis är det ingen som ogillar det.

På den andra delen av skivan så tas man med på en resa genom dödsriket. De döda återuppväcks för en seans. En sista chans har man att ta reda på hur man ska leva sitt liv. Lyssna till hur de pratar, gå till deras gravstenar och hör dig för. Egentligen finns det inga ord för hur otroligt spirituellt detta är, man får ställas till svars rent musikaliskt, och ödmjukt nog så accepterar man sitt nederlag och kapitulerar inför den bländande vackerheten. Från den tystnad som infaller efter varje riff, tills dess att alla instrument har tystnat i ljudbilden, så har man fått sig en redig känga både från höger och vänster. Man är helt satt ur spel av den genialiska kompositionen. Ja, det är verkligen så bra.

Ni kan titta på musikvideon här ovan eller lyssna till deras vackra toner här nedanför. Det är ni som väljer, ni får välja vad ni ska göra – men jag råder er till att göra både och. Efter musikvideon kan ni lyssna till musiken. Det är värt det.

Lyssna: Dead Letters Spell Out Dead Words – S/T

a1172270713_10

Det här är verkligen den diametrala motsatsen till Trepaneringsritualen. Även om mycket känns igen i Thomas sätt att skapa musik, så är det här ett sagoland som letar sig fram genom buskar och snår. Mellan raderna finns där något vemodigt och svenskt, trollskt. För att inte tala om de genomskärande tonerna som går upp i den ljusaste tonart du någonsin hört. Ett andetag eller två senare – så är musiken över – som om den aldrig funnits, trots att det gått över nio minuter. Även fastän Trepaneringsritualen för många är ett mycket intressantare projekt, så sällar jag mig till de som hellre lyssnar till Dead Letters Spell Out Dead Words.

Från drönande gitarrer till utmanövrerande synthar, till ett hopkok av allt som får post-rock och ambient att låta bra – med de mörka svallande vågorna som tar oss ut till havs – är det helt klart stommen i låtarna som får det att låta bra; summerat med ett ord: ambient. När det är som mest drömskt så kan man känna hur alla tankar skingras och hur man verkligen fokuserar på att ta in allt – alla tre låtar. Det amerikanska bolaget Cloister Recordings kan och borde stoltsera med detta namn som man nu hittar i deras diskografi.

Själv tycker jag att ni bör lyssna på alla tre låtar och bilda er en egen uppfattning. Men det är verkligen värt det, från den första låten till den sista. Lyssna till hela släppet här nedanför.