Intervju med Rättens Krater!

press

Rättens Krater är ett band som inte är från Stockholm, men som faktiskt är från olika orter runt och omkring; Bergslagen. Detta är för övrigt ett område i Mellansverige som många inte känner till, de kan sägas tillhöra Västmanland men landskapet som sådant är inte helt klart geografiskt avgränsat. De är väldigt kända inom denna geografiska yta när det kommer till gruvdrift och metallindustri. Med andra ord kan det påstås tillhöra Norrland, eller så låter det åtminstone som om det vore vilken valfri liten ort i Norrland som helst. Man får inte reda på någonting om vilka de är, men de har helt enkelt hittat ett eget koncept som fungerar väldigt bra. I jämförelse med många band så har de en hel del orginella ideér. Tidigare så har de släppt EPn “Stora Stöten EP“, och nu är de aktuella för ett helt nytt släpp. Tillsammans med det Amerikanska bolaget Dead Beat Records, som kommer att heta “Bygga upp ett stort berg“. På grund av detta så fick jag för mig att jag skulle intervjua dem, så nu får ni läsa den första intervjun någonsin med Rättens Krater!

En given fråga som kommer först är varför ni verkar vara så hemlighetsfulla? Kör ni en GHOST, eller är det helt enkelt mest bekvämast så?

– Det stora mysteriet med Ghost är väl egentligen inte vilka som spelar utan att de får så mycket uppmärksamhet fastän de låter så jävla tråkigt. Är dom inte egentligen bara en slät kopia av Volbeat? Tycker inte vi är så hemlighetsfulla egentligen, första sjuan har ju bilder av hela bandet på baksidan. Att det sedan har visat sig kräva ett övermänskligt mått av tålamod och ansträngning att förmå samtliga att sluta upp på samma tid och plats har såklart även det bidragit till bristen på dokumentärt fotomaterial av bandets medlemmar. Det blir såklart också rätt lätt uppkört eftersom popmusik, punk osv et.c o. dy. m.fl mm till sin natur är mest image. Men tyvärr, framtiden är väl så, var och en sin egen hallick. Så långt det är möjligt försöker vi hålla det som händer bakom kulisserna bakom kulisserna. Det är i slutändan kulan, inte krutet som dödar.

Följdfrågan är i så fall given: vilka är ni och har ni lirat i band förut?

– Vi kommer samtliga från trakterna kring Kärrgruvan, Norberg och Fagersta. Gamla bruks- och gruvsamhällen i Bergslagen. De flesta har en bakgrund i musik på det ena eller andra sättet. Nuvarande sättning springer egentligen ur ett band som hette Die Band vars utgivning bestod av en handfull kassetter, ett gäng posters, manifest och en 7” (Söndag i Mossgruveparken) i ett exemplar. Där Die Bands utgivning var mer fokuserad på det propagandistiska snarare än det musikaliska är förhållandet i Rättens Kraters fall mer i jämvikt.

Er första släpp (som var en sjua) släppte ni på ert egna bolag, eller vad som kan antas vara det. Hur gick det med det släppet egentligen, nu när det har gått tid?

– Du är en skarp journalist och antar helt rätt. Den är spridd över världen. Försäljningsmässigt har det givetvis varit något utav ett rent skit. Du behöver inte gå över lik för ett alldeles eget ex. Vi postade på vinst och förlust till distron i USA, Australien och England. Fick ganska bra respons på musiken och flera amerikaner tyckte vi lät som köpenhamnsbanden som var i ropet för några år sedan. I Danmark var det dock inte ens någon som ville ta in skivan så det var väl inte helt sant. Två tredjedelar av det vi sålt har nog varit utomlands. Jag vet inte vad det säger om oss, eller om Sverige. Med tanke på att den initiala planen var att spränga upplagan i luften någonstans kring Diplomatstaden så gick släppet över förväntan. Bland professionella tyckare har mottagandet varit intressant, intressant att ta del av. Det är rent förbryllande, i vissa fall, vilka halsbrytande konvulsioner vissa har försatt sig i för att göra det hela begripligt för sig själva. Bland dem som beställt skivan har mottagandet varit av det mer positiva slaget. Det finns ingen reaktion som vi säger oss vara mer bekväm med eller inte. Skit eller jordgubbssylt, det var det samma. Man skall inte göra sig illusioner. Det är inte särskilt mycket bevänt med särskilt mycket alls i den här dynggölen. Verkar generellt vara svårt för vissa när man låter humor och äckel frontalkollidera med en ambition om att faktiskt säga någonting. En populär föreställning verkar vara att det är det ena eller det andra ställningstagandet som gäller. Att det första med nödvändighet utesluter det andra. Vilket såklart är helt åt helvete fel.

Till nästa släpp så valde ni ett Amerikanskt bolag. Eller så kanske de valde er? Vad vet jag. I alla fall, vill ni ha ett större genomslag i staterna? Hur har det gått i Sverige?

– Det var bolaget som hörde av sig till oss. Det började med lite intresserade frågor om ”Stora Stöten” och landade i att vi skulle spela in en fullängdare på etiketten. Vår egentliga plan var ju hela tiden att göra en LP på egna Republiken Bergslagen Grammofon, så materialet fanns ju. Det blir avsevärt mycket enklare om någon annan än vi betalar för kalaset så vi tog anbudet. Det hela är rätt anmärkningsvärt för vi sjunger ju på svenska å man kan misstänka att google translate lär få svårt med översättningarna. Det kan nog vara så att det är lite exotiskt förom, vi går under world music däröver. Det är alltså inte någon medveten satsning på att slå i staterna. Det är ju kul men utan språket så lär ju jänkarna missa rätt mycket. Faktiskt så har vi på nya skivan satt engelska titlar och en liten kort sammanfattning av texterna men de lär ändå missa de grövsta obsceniteterna. Att Kratern får en mer internationell spridning av sin musik är ju såklart en fin bonus. När det kommer till genombrott är väl det något som får visa sig. Sannolikt kommer inte särskilt mycket att hända alls. Den kanske säljer och så… det är möjligt. Det är en bra skiva. Vi har inga planer på att iscensätta någon sorts tvångsmatning av massorna. Vi finns lite här och var och de som hittar oss hittar oss. I Sverige har det väl gott som förväntat utifrån hur sällan vi spelar live. Eventuellt att det blir några stycken i samband med släppet, för vår egen skull. Den senaste spelningen urartade visserligen i slagsmål, förvisso inom bandet. Men som Falstaff Fakir så insiktsfullt skriver:
”Detta sällskapsnöje idkas mest i fria luften och mellan vuxna vänner. Sätten härvidlag äro så mångfaldiga, att det icke kan falla mig in att genom någon slags anvisning lägga ett eventuellt band på den individuella friheten på detta område.”

Den första sjuan, som går under namnet “Stora Stöten EP”, verkar vara hyfsat humoristisk. Var går gränsen egentligen? Skulle man kunna säga att ni är bastardsonen till Onkel Kånkel, om man kört in honom i ett post-punk band?

– Onkel var verkligen inget vi tänkte på när vi spelade in men det känns så klart otroligt stort att jämföras med honom. Vi delar förmodligen en del filosofiska aspekter på hur man gör musik, men skulle man medvetet försöka härma Onkel blir det nog mest pajigt. Lyssnar man till exempel på Snorleifs eller Roy Rövmun har dom inget av Onkels brilljans. Textmässigt tycker jag man gör det för lätt om man kopplar ihop oss bara för att vi har könsord i texterna. Det är så vi pratar här i skogen. Att skivan skulle skapa en viss förvirring hos de som lyssnar tror jag vi var ganska medvetna om men det var typ bara du i Sverige som var riktigt positiv till den. Det sämsta omdömet var nog när vi blev kallade lantishipsters i ett fanzine för Oi!. Förövrigt ett konstigt påstående tycker jag, trodde stadsmiljö var en förutsättning för hipsters. Somliga är ohejdat uppslukade av sin egen värld, världens axel och rövhål sammanfaller allt som oftast. Åter till Onkel så var han ju som sagt bitvis helt briljant. Det händer ju att man går omkring å helt plötsligt – en familjepåse chips! Texter är ju svårt, är ett fåtal artister å band som är pissbra och ofta skär texterna genom hela spektrat. Nick Cave kan vara både grov, känslig å kul. Undantaget är väl Crass som va skitbra men sällan särskilt roliga.

Givetvis är det fritt fram att skratta så att dreglet sprutar. All respekt till Onkel Kånkel, men vår primära ambition har väl egentligen aldrig varit att skapa obehag, äckel eller humor. Nu kan det ju vara så att inte heller Håkan hade den ambitionen, vad vet man… Att hantera könsdelar, avföring och annat bortträngt på samma sätt och med samma sorts respekt som allt annat är väl mer vad vi sysslar med.

Berätta gärna om kuriosa angående det släppet. Det vore intressant att veta mer om titlarna, och vad var egentligen tanken bakom plattan som sådan?

– Stora stöten, den jättelika kratern efter att Falu koppargruva rasat samman. På samma gång handlar Stora stöten om det kriminella begär som väcks i limbot mellan av hoppasljug, trav, ekonomisk realitet och nervhaveri. Den är inspelad i en källare byggd av slaggsten mitt i vintern. Vi hade en värmefläkt men fick slå av den varje gång något skulle bandas för att inte surret skulle komma med så vi pallade sällan mer än 2 timmar i taget för sen vart det för kallt. En kul grej kan vara att trummorna bland annat är inspelade på Frost från Satyricons gamla skinn, signerat dessutom. Nya skivan hade från början arbetsnamnet Låt piskan vina! men byttes eftersom, ett tag var också Caesarkalendern aktuellt. Gustav Vasa i rollen som Moses bakom piskan och Anckarström i rollen som en impotent och utsiktslös Brutus.

Hur länge tog det att spela in den? Det verkade som att ni bara ploppade upp på en dag, känns det som?

– Skivan gick snabbt att spela in. När vi väl lyckades samlas för inspelning. Alla jobbar olika tider och då skulle man dessutom hinna värma upp rummet först för det var ganska kört att försöka spela tight i minusgrader. Trummorna lades separat, rakt upp och ner utan backing tracks. Misstagen fick bli grund för fortsättning och anpassade de andra instrumenten efter det. Strukturerat kaos. På sätt och vis ploppade vi upp på en dag. Det är inte alls länge sedan vi började använda oss av sociala medier och vi var inte särskilt ivriga innan släppet av Stora stöten att gå ut med ”smakprov” på materialet eller på annat sätt annonsera vår ankomst. Vi skickade runt den när den var klar och fick en bunt recensioner och hedersomnämnanden. Vi är nöjda med det.

Det har ju gått lite mer än ett år sedan ni släppte er sjua. Som den tidigare frågan antyder, så damp det ner ett mail och nu har ni helt plötsligt ögonen på andra breddvidder. Detta är ju er debut-LP för tusan! Hur känner ni angående det, och kan ni avslöja några smaskiga detaljer?

– Det är kanon. Det känns på det hela taget djävligt bra! Den är inspelad i samma källare men under sommarhalvåret så det var lite angenämare denna gång.

Berätta allt jag borde veta, och lite hemligheter – angående detta släpp!

– Bruset i början sätter tonen. Bygga upp ett stort berg kretsar till stora delar kring regentmord. Allt filtrerat genom en hatkärlek för det skräcklandskap som är dagens Bergslagen. Låtarna är rätt mycket en fortsättning på EPn, en del idéer som fått mogna. Sånt brukar ju i och för sig betyda att det är nåt riktigt kass, men inte nu. Från bakom trummorna så kommer bannorna om det velas, dököttet ska skäras bort osv. Det har nog varit bra. Annars så finns det mesta man vill veta om skivan på den. Hemligheter… nja där får vi nog göra dig besviken, finns inte mycket. Lär bli releasefest i samband med officiella släppet, i Fagersta då. Tyvärr inte mycket övrigt att gotta sig i.

Vem i helskotta är Brock Bronson?

– En amerikan som bor i Köping. Tror han kom dit för att jobba på Volvo men fick sparken och vart kvar. Han är ball så det är synd att han inte får fler jobb. Snubben är från trakterna och han får saker gjort. Hans metod må vara fascistoid och man går alltid ut ur studion med en knut mer i magen än vad man hade när man gick in. Under själva processen förlöper dock allt väldigt smidigt. Han kopplar ett fast grepp om en och man dras med i tempot. Det går snabbt och är osentimentalt. Det passar oss.

I pressmeddelandet står det även att ni är hemmahörande i Norberg, Fagersta och Kärrgruvan. Så ni är sådandäringa Stockholmare, antar jag? Vad anser ni om Skåningar?

– Det låter som du påstår att vi skulle gjort en Goat och försökt bygga någon slags myt runt den exotiska landsbygden. Jävla fånigt påstående, det säger väl sig själv att vi inte kan vara därifrån. Till att börja med måste man ju vara övre medelklass för att ha råd med en replokal i Stockholm och eftersom det är så pass ovanligt blir ju allting därifrån hajpat hur risigt det än låter. Kan du nämna tre bra band från Stockholm? Nä, precis. Säger inte att vi är bäst men håller i alla fall så pass hög klass att den totala medieskuggan bevisar att vi inte kan komma från någon annan stans än skogen. Eftersom skåneerfarenheterna är ringa så får man ju fylla ut glappen med hoppasljug. Skåne tänkt som lite grovt på det bra viset. Stockholm kan ofta vara ett museum över sin egen förträfflighet. Man kan gå där å se på hyreslängorna å undra vad fan gör alla människor om dagarna. Antagligen har dom bloggar.

Tror ni att det är nu som ni kommer att slå igenom – och nå den bredare massan? Är er debut-LP mer “tillgänglig” rent musikaliskt?

– Inget skulle förvåna oss mer. Vi exkluderar ingen men det vore en chockerande upptäckt om det vi gör skulle på något sätt gå hem. Den är mer tillgänglig i sådana fall utifrån en något klarare produktion. Något som helt beror på att vi denna gång hade tillgång till bättre utrustning. I övrigt har vi inte gått in för att genomdriva någon sorts tämjning eller uträtning av det vi gör. Musikaliskt är det vad det var från början; någon sorts missbildade poplåtar. Skivan pressas i 500 ex varav typ 100 kommer till Sverige så det blir nog svårt rent praktiskt att slå på bred front här…

Vad skulle ni beteckna den musiken ni skapar, som? Det är en hel del förvirring när det kommer till det, åtminstone från min sida – men säkert hos andra med.

– Vi kallar den Terrorpop. Ett uttryck som myntades redan på Die Bands tid. De som hört oss kallar det ofta post-punk. Och visst finns det likheter med vissa av banden på den scenen.

Terrorpop är den officiella genren.

Tack för all den gemytliga stämningen som kan uppbådas via mail! Vad har ni att säga till ert försvar?

Tackar som frågar!

Lyssna till deras första EP här nedanför, om ni inte redan hört deras musik.

Advertisements

One thought on “Intervju med Rättens Krater!

  1. Pingback: Exklusiv Premiär: Rättens Krater – Apmonoliten | INVISIBLE GUY

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s