Intervju med Piroth!

  Piroth _På fältet

Piroth är en svensk duo bestående utav systrarna Johanna och Nina Piroth, som uppstod någonstans runt 1997. Deras musik hämtar intryck och influenser från det mesta, men i slutändan står fundamentet på en stadig pop-grund. Utöver själva musiken, så styr och ställer de även över deras gemensamma bolag Oma Gusti Records. Sedan en tid tillbaka, så har de haft smygpremiär hos SVT:s PSL, där de sedan slutet av förra året redan släppt två musikvideor inför deras kommande släpp. Förutom detta, så har de redan släppt tre fullängdare. Det fjärde släppet ligger längre in i framtiden, då två singlar återstår. Utifrån detta så har även Invisible Guy lagt öronen mot musiken, lyssnat in och tagit del utav deras musikaliska porträttering. Vilket i sin tur ledde till att frågor ställdes, däribland om deras artistnamn, deras förflutna, bolaget i sig – och en hel radda andra frågor. Lyssna på deras musik, scrolla ner – och läs intervjun.

Märkligt nog så har mina ögon och öron undgått er. Piroth är ju både ert efternamn men även artistnamnet som ni utgår ifrån. Men varför valde ni att gå under namnet Piroth utöver det som redan konstaterats?

– Vi tyckte att det var bra med Piroth, vårt efternamn, eftersom vi inte kom på något bättre. I 14 års åldern när vi började spela ihop kallade vi oss för Piroth Sisters, men ändrade det sen till bara Piroth. Det är alltid svårt att komma på bra bandnamn som dessutom inte redan är upptagna. Piroth är unikt och det är inte så många andra som heter det. Det uttalas Piråååt. Dock utvärderar vi ständigt om vi verkligen tycker att det är lika bra nu som vi tyckte då.

Med tanke på att ni har varit ute och åkt runt i Europa från allra första början, så kan man konstatera att era fans fanns där just då. När kändes det rätt att åka ut i Europa och ge dom vad de ville ha?

– När vi var i 20-års åldern åkte vi på en alternativ turné till Österrike, Kroatien och med ett längre stop i Berlin. Där fick vi kontakter och träffade många som uppskattade vår musik. Vi fick kontakt med arrangörer, bokare och skivbolagsfolk och kom snabbt in i musikkretsarna. Piroth fick en liten ”hype” och spelade på en massa roliga klubbar som  Maria am Ufer, 8mm, Haus Schwarzenberg mfl. Det här var år 2004. I och med detta öppnade sig Europa upp för oss genom bokare i Tyskland och Italien. Vi funderade inte så mycket över om det kändes rätt eller inte, vi gjorde det vi ville göra och för oss har utlandet och Europa aldrig känts främmande eller långt bort med tanke på vårt ursprung i Österrike och Finland.

Det verkar som att vartenda album ni har släppt har haft ett radikalt annorlunda tema varje gång. Ert första album “Alternative Tour” är grådaskig och nästan sorgsen, medan “Prima Ballerina” är mer åt Vaudevillehållet. Sedemera kom “Safe Haven” som i sin tur känns mer klassisk rent estetiskt. Handlar det om ett spontant utförande varje gång eller något annat?

– Det har alltid handlat om att fånga en viss känsla vid en viss tidpunkt. Att fånga en tid snarare än att fånga den perfekta produktionen. Vi är rätt snabba i vår kreativa process och vill se resultat. Vi ser produktionerna som konceptuella projekt där varje album har ett tydligt tema. Det har varit viktigt att vara självständiga och lära oss något nytt på vägens gång. Att behärska inspelningsbiten och producerandet själva för att kunna göra det på vårt sätt. Vi har många idéer som vi vill förverkliga.

Piroth1

Ytterligare en sak som är intressant är att ni efter tre album även har byggt upp en studio, där ert egna bolag “Oma Gusti Records” huserar. Hur var det att bygga upp den från grunden?

– Fantastiskt! Det är underbart att ha sitt egna ”woman cave”, det har varit en dröm sedan vi startade vårt skivbolag Oma Gusti Records. Oma´s Studio som vår studio heter är nu en del av vårt lilla imperium. Det var en fin känsla att få upp den sista ljudabsorbenten som vi själva byggt och klätt i vackra tyger!

Dessutom måste frågan ställas om det märkliga namnet som ni valt till ert bolag. Vad kan det härledas till?

– Namnet kommer från vår farmor som vi kallade Oma Gusti. Hon drev en skivbutik i Mozartstaden Salzburg på 40-talet där hon sålde stenkakor. Hon var en väldigt inspirerande kvinna och stark person.

I och med att ni startade upp ert egna bolag i samband med ert första släpp “Alternative Tour”, så kan man undra hur den kreativa processen gick med det albumet. Det måste ha känts utomordentligt att äntligen “vara igång”. Vad upplevde ni att ni åstadkom där och då med just det albumet?

– I och med att vi hängde i Berlin kom vi att träffa musikern Sascha Steinfurth. Det blev ett kreativt möte där vi satt i parker i Kreuzberg och spelade låtar för varandra. I hans hemmastudio spelade vi in Alternativ Tour med låtar delvis skrivna under resan. Det var en väldigt fin period i våra liv som inspirerat oss mycket. Det vackra och enkla livet med att bara vara musiker. Tanken när vi spelade in låtarna var inte att det skulle bli ett album, men väl hemma i Stockholm startade vi Oma Gusti Records och gav ut inspelningarna som vår första skiva. Vi upplevde att vi med inspelningarna hade fångat tiden i Berlin, äventyret på resande fot och spänningen i att vara helt nya i och få uppleva en främmande stad. Vi fick uppleva undergroundkulturen i Berlin och Zagreb och träffade människor som var som oss och som förstod sig på vår musik och det vi ville göra.

För fem år sedan var det möjligtvis aktuellt med ett sidoprojekt á la elektronisk musik. Har det blivit något av detta ännu?

– Genom Oma’s Studio har vi börjat arbeta mer med elektronisk musik. Både med inslag i Piroth men även andra projekt som ljudkonst, musik till dansföreställningar och elektronisk dansmusik som vi gör i hemlighet och dansar till i studion. Vi har även släppt en remixskiva ”Piroth Remixed” med sex remixer från Prima Ballerina och Safe Haven med några av våra favoritproducenter inom techno/electro-scenen. Vi lyssnar mycket på elektronisk dansmusik och djar även ibland själva på klubbar och barer.

Er infallsvinkel när det kommer till pop låter och är väldigt flytande i sin essens. Frågan som uppkommer utifrån denna gränslösa premiss är – varför just pop som medium bland så många andra genrer?

– Vilken bra fråga, det har vi också funderat över. Precis som du uppfattar det pendlar vi många gånger mellan olika genrer med pop i grunden. Det har varit allt i från vispop, bossanova, till pop/rock. Vi står jämnt och balanserar mellan olika genrer och funderar över om det här verkligen är Piroth eller om vi borde starta andra sidoprojekt. Än så länge har vi kommit fram till att vi är fria i vårt skapande och vi kan göra precis vad vi vi känner för. Vem vet, efter vårt svenska vispopalbum kanske det blir industriell, elektronisk dansmusik?

Piroth

Sedan ert första album “Alternative Tour”, genom det andra albumet “Prima Ballerina” och till sist “Safe Haven” så känns det som om ni gått från otroligt avskalat och akustiskt till ett mer välavvägt sound. Nu, fyra år senare så är låten “På Fältet” ute. Det känns som om ni gradvist har letat efter något, tycker ni att ni funnit det med just den låten eller krävs det något ytterligare?

– Vi upplever inte att vi letar efter något, vi skapar musik för att vi måste. För oss är det livsnödvändigt. Det är en kanal som vi varken vill begränsa eller kontrollera. Vi får inspiration, vi gör musik, vi spelar in och ger ut. Vi behöver hela tiden känna att vi blir stimulerade och att vi lär oss. Det svenska projektet har vi haft i våra tankar länge men det var först nu det kändes rätt att genomföra. Vi ser det här delvis som ett avslut på en period. Ett konstprojekt snarare än ett album.

Rent lyrikmässigt i låten “På Fältet” så känns det som om ni sammanfattar det ni gått igenom rent musikmässigt men kanske även personligt. Hur väl stämmer detta överens med låtens faktiska budskap?

– Vi tänker nog inte att vi sammanfattar det vi gått igenom musikmässigt i och med På fältet. På fältet är en antikrigslåt samtidigt som det är en personlig kamp om att gå sin egen väg och strida för sin sak. I huvudsak är det en reflektion av vad politikernas beslut får för konsekvenser på mer individuella plan. Om utländska styrkor och om personer i vår omgivning som deltagit i moderna krig, blandat med tankar vi haft efter att ha sett en dokumentär om amerikanska soldater och hur de påverkats.

En grej som är intressant med er första singel “Djupa skogen” och den andra “På fältet” är på Svenska. Det känns som en stor förändring med tanke på att alla era låtar varit på Engelska hittills. Varför valde ni att ställa om till Svenska helt plötsligt?

– Vi har alltid skrivit texter och dikter på svenska. Tanken att ge ut de låtarna har funnits med oss länge, nu blev det läge att ge ut detta som är en blandning av nya och äldre låtar på svenska.

Ni har uppenbarligen fått uppmärksamhet från svenskt håll i och med att ni släppt något på svenska. Nu vet jag inte hur det ser ut för er, men med tanke på att ni haft ert fäste i Europa rent spelningsmässigt och med fans och så – är det inte förrän nu som ni uppmärksammats på riktigt i Sverige?

– Vi har ju uppmärksammats i media förut i Sverige, även om intresset här hemma aldrig varit speciellt stort, inte nu heller. Vi gör det vi gör och de som hittar oss hittar oss. Vi har inget intresse av att synas och höras överallt.

Varje gång ni har spelat in någonting till ett kommande album så väljer ni rätt så pittoreska platser att göra detta på. Denna gång så spelade ni in era låtar på en vind i Skåne, som bland annat varit en skola, smedja och en cykelhandel rent historiskt. Hur kommer det sig och varför just Skåne denna gång?

– Varje sommar de senaste åren har vi tillbringat i detta hus. Här finns en fantastisk vind med väggar, golv och tak helt i trä. Med utsikt över fälten och havet, en vy där man blir lugn i själen, en perfekt plats att spela in på. Vi tycker om att ta med oss inspelningsutrustning, bygga upp en tillfällig studio och fånga akustiken på speciella platser.

Försöker ni att bygga upp någon slags hype med hjälp utav att släppa alla låtar vid olika datum, på olika årstider, med tanke på att de redan är klara?

– Det tar tid med alla de samarbeten vi är mitt uppe i just nu. Vi vill att varje låt står för sig, att varje låt blir ett konstprojekt med olika personer involverade. Eftersom vi själva håller i alla trådar tar det den tid det tar. Sedan passar dessa fyra låtar bättre in på varje årstid. Då fick det bli så. Vi jobbar i skrivande stund med videon till Morgondimma, nästa singel som kommer ut den 30 maj.

Tillsammans med konstnärer som haft sin expertis i olika områden så har ni även låtit de ta utrymme i och med att ni släpper ert kommande album “Djupa skogen”. Men varför har just dessa individer valts för ändamålen?

– Vi har valt att samarbeta med personer som finns i vår omgivning, som vi litar på och som vi tycker om som personer och uppskattar rent konstnärligt. Kheira Linder är en del av vårt konstnärskollektiv, vår favoritillustratör och en vän. Genom henne lärde vi känna fotografen Philipp Gallon, som plåtat till Djupa skogen. Jesper Tengwall, fotograf till På fältet, har vi samarbetat med tidigare och han är även en gammal vän. Lillemor film är enligt oss ett av Sveriges mest intressanta och ”up and coming” filmteam. Dansaren Caroline Hammar som medverkar i videon till Djupa skogen lärde vi känna när vi gjorde musiken till en dansföreställning för Botkyrka Communityteater och dans. På skivan medverkar även Patricia Naumanen (piano), Katarina Bech (cello), Sabina Hedström (fiol), Mirco Rabitti (flügelhorn). Skivan har mixats av Andreas Dahlbäck och mastrats av Gustav Lindelöw på Durango recording.

Ert uppkommande album verkar vara en slags sammansättning av det ni varit med om hittills, om man återknyter till en tidigare fråga som jag har ställt. Men hur mycket mer personligt är detta släppet än era tidigare och just vilka händelser är det ni drar mest inspiration ifrån?

– Först och främst känns inte detta släpp mer personligt än något av våra tidigare men självklart blir det en annan sak att skriva på sitt modersmål. Vi skriver berättelser om människoöden, sagor och verklighet, vemod och lugn. Vi har inspirerats av utsatthet, ensamhet, flykt, drömmar och längtan.

Med tanke på att ni själva skrivit att Monica Zetterlund inspirerat er till viss del, åtminstone när det kommer till tonen på plattan och stråk- samt blåsarrangemanget, så undrar jag vad hon betytt för er personligen?

– Monica Zetterlund är en av de få musiker vi lyssnat på som skriver på svenska. Hon har funnits med lite då och då under uppväxten och vi har stor respekt för hennes sound och hennes stråk och blåsarr. Vi hade henne som referenslyssning i och med samarbetet med Andreas Dahlbäck för första gången.

Finns där någon mer direkt eller indirekt musikalisk influens, i form av artister eller band, som är lite svårare att skärskåda?

– Inte direkt i detta projekt men vi lyssnar på olika typer av musik och inspireras mycket av elektronisk dansmusik i looptänket tillsammans med det enkla och avskalade i produktionerna.

Själva delaktigheten i både era släpp och när det kommer till ert eget bolag kan man inte påpeka nog många gånger. Det känns som att ni är totalt fristående och kan göra som ni själv vill. Intressant nog så verkar det vara fler människor involverade. Känns det inte lite som att lämna över sitt eget barn till någon, med tanke på att fler utomstående människor är involverade nu än tidigare?

– Ja, vi är verkligen fristående och kan göra precis som vi vill. I och med att vi släpper på eget bolag finns ingen press eller krav från andra än oss själva. Det har varit roligt att dela detta projekt med andra, att lära oss att lämna ifrån. I och med att vi är systrar som jobbar väldigt nära är det givande att ta in andra i processen.

Har ni några framtida planer på att spela i Sverige ännu mer nu?

– Vi har precis pratat om det och att det vore roligt att göra några spelningar igen nu efter vår paus. Det har varit viktigt för oss att ta en paus från livespelandet för att fundera över vad vi vill med musiken och inte bara spela live för att man borde. Den musik vi gör är skör och utelämnande och oftast vill vi inte stå i rampljuset. När vi väl spelar live vill vi göra det på ställen där det känns bra. Där det är bra ljud, ljudtekniker, stämning och där lyssnarna uppskattar vår musik. Vi har spelat mycket och vi har inget behov att att spela bara för spelandets skull. Vi letar i dagsläget efter en bokare som förstår sig på detta. Under tiden vi inte spelat live har vi fokuserat på andra musikaliska projekt, byggt vår studio och kommit fram till vad vi vill med musiken.

Nu i slutändan så skulle jag vilja ställa en sista fråga till er som handlar om just albumet i sig och ert arbete med det. Hur var processen att skapa ett helt nytt album och om ni tittar i backspegeln, är ni nöjda med slutprodukten?

– Eftersom vårt syfte är att fånga en viss tid och period i våra liv så är vi nöjda med slutresultatet. Det är klart att vi i efterhand hade kunnat göra på flera olika sätt och arbeta med produktionen i hundra år, men vi försöker att inte tänka så mycket på det. En del av känslan kan då gå förlorad. Det är viktigt att våga släppa taget. Det har varit fantastiskt roligt att arbeta med olika konstnärer och vi ser fram emot att ge ut skivan.

Tack för att jag fick ställa dessa frågor till er. Vad kommer att hända nu inom den närmsta framtiden?

– Just nu går vi igenom klippen från videon till den tredje singeln Morgondimma (släpps den 30 maj) som vi spelade in i somras tillsammans med artisten Harald Björk som denna gång fick agera filmfotograf. Vi planerar även inför sista singelutgivningen Virvlande höst och skivan Djupa skogen som släpps den 30 augusti. Vi funderar över hur och var vi vill ha vår releasefest för Djupa skogen. I vår åker vi till USA en sväng för att kolla läget, ha semester och förhoppningsvis spela något. Vi repar i studion och leker oss fram till nya projekt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s