Recension: Dalaplan – Snubblar fram 7¨

3343309472-1Tillbaka är Malmöiterna som legat i när det kommer till sin musik. Om det förra släppet var någonting som låg över skalan som skulle kunna kallas för bra, så är detta på en helt annan nivå. Framförallt när det kommer till närvaro, i tittellåten som även är den första på plattan, nämligen låten “Snubblar fram” så kan man bekanta sig med en helt annan sida av Dalaplan. Om man rent jämförelsevis skulle ställa den föregående singeln bredvid, så skulle den blekna i jämförelse. När allting går igång så är det som om man vrider på plattan för att få värme, som när våren är annalkande och det enda som saknas är sommar. Låten är peppig och fylld av attityd, driven av både punkens mer tempoförhöjande sidor samt garagens mer skramliga rockvendetta. När väl snön har töat bort och människor börjar synas på gatorna igen och de sura minerna istället är glada, så är det något som de sätter fingret på och det är just den underliggande peppen. Måhända att den inte är tänkt att vara säsongsbaserad, men det kanske ligger något i den tematiska följden. I denna låt är de skitigare än någonsin, mer uppskruvade och sist men inte minst – de satsar äntligen allt på ett kort. Istället för att treva i blindo så har de sökt med ljus och lykta efter något passande, där riffen svänger om vartannat och är inbjudande till hundra. Exakt så man hört talas om att de ska vara live, vilket är ännu en skön vändning sedan sist. Niklas sköna och energifyllda röst blir ännu mer levande i ljudlandskapet, där hans skrik är någonting som gör att saker skälver i sitt grundfundament. Dessutom är kören, som mest verkar vara bestående utav Sofie och Jenny, ger även plattan en ytterligare dimension – för att inte tala om den välkomnande atmosfären. Som rent suggestivt, nästan öppet, omfamnar och bjuder in till att röja loss med bandet. För att inte tala om att orgeln som Peter sköter visst har funnit sin plats, då den känns som en naturlig del av helheten, snarare än en börda som det mycket väl kan vara i andra band. Mycket livligt, mycket fartfyllt och bäst av allt; en ursäkt för att fylleskråla i takt till musiken.

Continue reading

Twist Action Heroes presenterar: Khoma + Minora den 9/3 – inklusive TÄVLING!

BB-poster 9 mars 2013

En tävling har utlysts av Twist Action Heroes i samarbete med Debaser, där det går att vinna ett särskilt kit med Khoma. Det som kan vinnas är ett specialkit bestående utav en t-shirt, en platta och en signerad affisch om ni kan svara på följande fråga: “Vad heter sistnämnda bands sångare och vad heter hans soloprojekt?“. Maila svaret på denna fråga till denna mailadress, märk mailet med “Khoma” och glöm inte att skriva din adress, så kan just du vinna detta kit. För mer information, besök även tävlingssidan här borta.

I mars gör Khoma tre exklusiva klubbspelningar. I Malmö spelar de på Debaserklubben Beggars Banquet den 9 mars. Detta blir ett av de första framträdandena Khoma gör på två år. Med sig har de Minora från Göteborg som de själva handplockat som supportband.

Sedan starten 2001 har Khoma förenat totalt mörker och melodiskt vemod, emotionella urladdningar och politisk urkraft. Det senaste albumet All erodes släpptes i november och innehåller nio tidigare outgivna låtar från perioden 2002-2010. Albumet utgör en epilog till den kritikerrosade trilogin Tsunami, The second wave och P3-guld-belönade A final storm. All erodes gavs ut i en begränsad upplaga och de få exemplar som finns kvar tar bandet med sig på turnén i vår.

KHOMA – ca. 22.30

539436_10151183366509486_890124488_n

Debuten Tsunami släpptes i en limiterad upplaga om 2000 exemplar och år 2005 skrev Khoma kontrakt med Roadrunner Records (SlipknotSepulturaMachine Head med flera). Uppföljaren The Second Wave fick gott gensvar och lysande recensioner både hemma i Sverige och ute i Europa. Därpå följde några intima och intensiva konserter, men sedan försvann plötsligt Khoma och det började spekuleras i huruvida bandet fortfarande existerade. 2010 gjorde de dock comeback med sitt tredje album A Final Storm som fick ett makalöst mottagande i svensk press.

2011 fick bandet med låten The Guillotine i David Finchers filmatisering av Stieg Larssons Män som hatar kvinnor, men höll i övrigt en låg profil. Man arbetade för att färdigställa låtar till en limiterad samling med outgivet material från de tre tidigare albumen. Resultatet blev All Erodes som kom hösten 2012. Skivan gavs ut på vinyl och CD, men i en mycket begränsad upplaga och för att till stor del säljas på konserter.

Pressen om All Erodes:
4/5
“En känslobomb som briserar i hjärtat” – Aftonbladet
8/10
“En kulturvårdshandling av rang” – Sweden Rock Magazine
4/5
“Givna följeslagare i höstmörkret” – Västerbottens-Kuriren
“Tät, dynamisk och full av energi” – Zillo Magazine
“Världens kanske främsta fanbärare av vacker melankoli har gjort det igen” – Close-Up Magazine

Inga små ord. Vi vet dock att Khoma kommer att leva upp till varenda stavelse, så vi rekommenderar alla intresserade att komma i tid.

MINORA (support) – ca 21.30

737276_10152396058895790_1078936835_o

Göteborgsbandet Minora släppte sitt debutalbum Imago 2011. Albumet spelades in i Svenska Grammofonstudion och mixades av David Castillo (Katatonia, Bloodbath, Opeth). Mattias Kling kallar videon till Into the ocean för ”finkänslighetsunderhållning” i Aftonbladets hårdrocksblogg. Handplockade av Khoma ser vi mycket fram emot deras spelning, då detta onekligen borgar för hög kvalitet.

Innan och efter spelningarna står arrangörerna TWIST ACTION HEROES för den inspelade musiken via DJ-utrustningen vilket garanterar feststämningen, dansen och dekadensen! Kommer du innan 21.00 är det inte bara fri entré, utan även halva priset på all mat och dryck. Inte illa!

NÄR: LÖRDAG DEN 9 MARS, 19.00-03.00
PRIS: GRATIS INNAN 21.00, DÄREFTER 90:-
ÅLDER: 20 ÅR
OFFICIELL INFO:
http://www.debaser.se/kalender/10534/
FACEBOOKEVENT: http://www.facebook.com/events/335932549839944/
TÄVLING: http://www.debaser.se/nyheter/1432/

Premiärspelning: Dalaplan – Snubblar Fram

3343309472-1

Eftersom att Invisible Guy fått äran att spela Dalaplan, så kommer här en låt från deras senaste singel, nämligen “Snubblar Fram“. Vilket är en rätt så stor skillnad från deras senaste alster, då denna är än mer peppig och river haket med sin blotta närvaro. Nu när de fått ta över en stund, här hos oss. Det borde tilläggas att de även är från samma stad vilket inte är fy skam. Kraften i själva låten är knäckande och ni får nog hålla i hatten, för annars kommer den att åka av. Lyssna på låten här nedanför och peppa inför deras uppkommande släpp. De kommer även att ha en releasefest för plattan på Debaser den 2/3.

Review: Lebanon Hanover – Gallowdance

2824239920-1Lebanon Hanover have a new release, freshly cut and mixed, ready for us on their table. Catering to our strengths and weaknesses, with the first track “Gallowdance” they blend the best minimalism with the overtly dark hemorrhage of cold wave nostalgia. Firstly covering our hands in mud, as you try to reach into their world with your hand. Melancholia is strong in this world, it’s also a conjuration from the abhorrent use of shady riffs and a continuous baseline that rips through the cold gaze of yesteryear. Whilst dancing in a landscape so barren one could almost point a finger in any direction and still see no structures in the near midst, see no hope in front of the two eyes steadily fixating themselves upon what have been. It’s no more and the usage of the Anglo-Saxon language and the German fluttered whispers, you’re on a multidimensional trip, apt for the misanthrope of modernity. One layer of language, to chalk the empty souls and two layers of both minimalism and suggestiveness – what kind of messages are being projected? You can only tell, with fluency in each language, what is what and which is which. It feels like you’re slowly moving out of each layer, stripped of your own security and unmasked in front of the naysayers. Take one step to the side, hear their vocals sip through the cracks of each hole in the house. Feel them coming closer. Everything seems to be what it isn’t, as Lebanon Hanover is the only ones with the cure in a near proximity, you’ll feel hopelessness indulging you and itself. Dissolving into a unity of both man and despair.

Continue reading

My New Fascination: Kissing the Pink – Naked

R-116437-1203856948

Kissing the Pink is one of the most unique bands I’ve had the pleasure to listen to. They’ve got a simultaneously appreciation both for new-wave and synth-pop together and with those two genres, you can only create wonders. At least if your name is just that. The band consisted of the members George Stewart (Keyboards/Vocals), Jon Kingsley Hall (Keyboards/Synthesizer/Vocals), Josephine Wells (Saxophone/Vocals), Nicholas Whitecross (Guitar/Vocals),  Peter Barnett (Bass/Violin/Vocals) and Stevie Cusack (Drums/Percussion/Vocals). Even though Simon Aldridge also was in the band, he wasn’t involved with their first release, which is the one I’m covering. Their first release, “Naked“, was released in 1983 by Magnet Records and was mostly a synth-pop record. It had some features that could be pinpointed to new-wave and a range of different songs on the album, including different styles. Others whom were involved in the creation of their first record, when it comes to different aspect, where amongst others the producers Colin Thurston, David King, Neil Richmond, Peter Walsh and Kissing the Pink themselves. The cover was made by the now legendary UK design company Shoot That Tiger!. Do also remember that not all of them were producers in the sense, some of them were the engineers and mixers of the album, too. But they’re currently not attributed for it on Discogs. Find out more about this journey into their first album, down below.

Continue reading

Moron Express släpper ny låt!

542105_394644217223633_1486143055_n

Ni har förmodligen hört talas om bandet från Svensk Punk och Hardcore, men har ni inte följt min numera nedlagda podcastserie, eller läst min intervju med dem här borta, så kanske de är desto mer okända. Struntsamma, de lirar i alla fall en variant av melodiös punk, vilket innebär att de lagt grunden för en hel del medryckande låtar. Nu har de skruvat upp produktiviteten igen och har därför släppt sprillans nytt material. Låten som nu har släppts går under namnet “Radio Song” och spelades in för några månader sedan hos Nordliga Breddgrader. Ett 8-kanalers ljudkort användes, men utan pre-amps och andra hjälpmedel. Fäst er blick nedanför och spela låten direkt.

Slowday Showcase [#7.5]: Rusted Brain and Crystal Maze!

954218932-1Time for the last round of the Slowday Showcase. It’s been two slow fucking days and I’m not going back. Time for a barrage of thrash, with the polish purveyors Rusted Brain. Currently being actualized with their album “High Voltage Thrash“, which surely makes a name in and of itself. It’s obvious that these maniacs have conjured this fine landscape of sound, to enthrall us mortals with their very presence. As a whole, they blend the heaviness of black metal in their subliminal background, as they portray their own thrash in a more positive light – making it the overlapping sound of the whole she-bang. Technically, this rips me to shreds whilst listening and the utmost riff will tingle in my spine for minutes after the song is complete. Unfortunately, only two songs are featured from the track-list of nine songs. Which makes this a little bit harder to pass judgement on, but if I concentrate, I shall be able to do it. The only thing that might not be so fascinating about it is the vocals, but everything else is totally on point. But, yeah, the singer is not only problematic, he delivers a whole ripping out of the dungeon. It might not always match the crazy sound-scape, but he at least makes an effort and energizes a barrage of riffs, before the drums are totally whacked out of existence, due to the thrashing. If there’s one album where you can’t use the word “thrash” enough, it might actually be this one. In one notion or another, they remind me of a thrashing outfit, influenced by Vader to a degree. At least when it comes to the underlying heaviness and the general picture of a “huge” landscape of sound, dwelling in the dark, waiting to hunt you down. Fuck, this is surely one of the much better releases in that category this year alone. What a great way to start your year, with a total annihilation of your brain. Or at least your eardrums. Quickly, fetch your head and head-bang to it, because it will be worth it in the end. Featuring tracks ranging from “Intro (Apocalypse Now)” and “Burn ‘Em“, but only two songs up right now. Released by the American label Tridroid Records on the 21st of February.

1278532432-1Have you ever wanted some of that sweet techno from Detroit back? Well, wait no longer, because it is returning. From this duo coming from different parts of the world, namely Italy and the Netherlands. They’re called Crystal Maze and will never cease to amaze. Currently achieving their dream with a totally new double-LP album titled “Enter The Maze“. Everything clings to the ambient sphere of things, with a lot of overlaying Detroit techno for the masses to indulge in. But I don’t think this is going to appeal to them, more than it will appeal to you hardcore Detroit techno fans out there. There’s a lot of minimalism in it, some influences of IDM and other things that will get you off course. Imagine yourself twirling into the weirdest galaxy you’ve ever been in, following the trail of 808 beats and sufficient blip-bloops. Imagine being out for a walk, in the middle of the country, while it’s raining. Your ideal soundtrack would of course be something like this, as you contemplate about life through the eyes of Crystal Maze. Something about these tracks also sound mystical, as if they were embodying a more jazz-induced experience, but instead within the realms of electronica. Suggestive landscapes, cigarettes blowing smokes and dank, unlit neighborhoods. Hard, swooping electro is not an exception either, which would be a telltale of their amazing width and length – both genre-wise and track-wise. It’s also sufficient to say that they’re not cutting any slack on these tracks, because they’re either pumping along or streaming with landscapes, that would make the genre ambient scream out in full jealously. In the snap of a finger, it can go from a mysterious manhunt, to a sincere electromechanical pick nick out in the field. Quite a rush, quite a feeling and quite abnormal when it comes to Detroit techno. At least if I reminiscence of the days before and walk away because of those in front of me. This is how you tell a story. Featuring tracks ranging from “Overture” to “Gateway 11“, released by the label aDepth Audio on the 18th of February.