Recension: Night – Stand your ground 7¨

42026184-1De rider på vad som skulle kunna kallas den nya svenska hårdrocksvågen, som tagit sina uttryck från den traditionella hårdrockssvängen, men adderat sitt eget nyskapande. Titellåten som öppnar är “Stand Your Ground“, vilket imponerar på många olika sätt. Sångaren har en pipa som påminner om en hel del rocklegendarer, som han utnyttjar till sin fulla potential. Riffen och svänget påminner mycket väl om den mer traditionella ådran, men de har fräschat upp det genom att se det ifrån sin egen synvinkel och agera därefter. Trots att likheterna är slående på alla plan så finns där ändå någonting att hämta. Night svingar sitt svärd och låter härmed världen veta om deras existens, rent lyrikmässigt är det möjligtvis inte det mest fantastiska i den vägen, men det är antemiskt nog för att få en att sjunga med. Med tanke på alla de nya akter som dykt upp runtomkring, så representerar de en förgången tid som mycket väl skulle kunna bli förnyad igen.

Continue reading

Review: Various Artists – A Tale Of Rotten Orange (2010) (Part I)

tale-of-roten-orange-LPA compilation with some undiscovered tracks and great punk acts from the US. First song is by the band Druglords of the Avenues, which is titled “This is a Pig“. Which feature some of the well-known punk-elements that deserve to be in the foreground, with rapid drums and an interesting anthemic touch to it. Reminding about the sorely missed days of the earlier punk eras of mainly the end of the 80’s and the beginning, but also middle of the 90’s. The drums are absolutely ravaging the sound-scape as it gives you an adrenaline injection in an instant. Some of it is nostalgic, but the singing blokes in this song heighten it and make it a great track for starters. Which makes the need for a continuing punk-overdose even more thought about. Next up is the band Disguster with the song “My Kick“, which doesn’t escalate in such frightful tempos as the first one. But it certainly doesn’t lack the original punk-sound of the beginning of the end for the 70’s, coming off with a more rock-oriented phase of the punk rock sound. The singer’s voice may not hold up such a sound-scape, but he at least has the ambition to drive it further and the sound-scape doesn’t lack anything that it should’ve needed. But sometimes you feel a need to wake the singer up a little bit more and tune him up a notch, but it is all fine in the end, because its a pretty good song overall.

Continue reading