Recension: Niels Nielsen – Dpend 7¨

893412138-1Det har inte gått särskilt lång tid sedan Niels Nielsen och hans entourage uppenbarade sig. Då släppte de loss en best som har etsat sig fast i hjärnan, som vägrar att släppa taget. Denna gång så är det dags igen och i form utav den första låten på singeln som även är tittelåten, nämligen: “Dpend“. Sedan tidigare har man kunnat anta åt vilket håll det skulle dra sig till, men man kunde inte för en sekund tro sanningshalten utan behövde bevis. Här står popmelodierna starka, av egen vigör och släpper loss ett nästan Göteborgskt pop-sound i perfekt synkronisation med synthesizervågorna som sköljer utmed ljudlandskapets kuster. Jag må ha fel, men de nostalgiska vibbarna som sköljer över en när vågorna har kommit in mot stranden, är överväldigande en blandning mellan; åt The Tough Alliance-hållet, med en flört mot den amerikanska vågen av chillwave. Trots att referensramarna har utvidgats, har även deras självförtroende sedan den förra plattan verkligen blivit grandiost. Här känns det som om de övervägt att köra åt alternativehållet, men de har kastat de melankoliska vibbarna överbord.

Istället för att vara övertoner, får de nästan agera undertoner i denna låt. Man märker även att sångaren Niels Nielsen har skärpt till sin röst lite, inte för att det var något fel på den föregående upplagan, men han har sannerligen en stark återhållsamhet. Det finns mer ärlighet bakom tonerna som uppenbarar sig. Vibbarna av Zeigeist finns även kvar, men här är något som de skulle kunna ha varit om de inte lagt av. Denna blandning av de mest intressanta influenserna, gör att min analys av sambandet kollapsar av sig självt. Trots att man kan påstå att det melankoliska är sekundärt, så är poppigheten infiltrerad av alternativa sinnen. Det finns inget utrymme för naivism och uppenbar glädje rent melodiskt, då de tar en annan väg. Melodierna är även mer konstanta och inger mycket mer förtroende, så det känns verkligen som om de lättat på ankaret och begett sig till sjöss. Influenserna lät inte vänta på sig och den nya tillflyktsorten är redan packad av människor som väntar på dess ankomst. Inte för inte så prickar de nästan helt rätt, men det är ändå en väg kvar att snedda in på, den stora frågan är dock: var tar de sig härnäst?

Frågan är vad nästa sida kan innehålla. Låten heter “Whatever I Feel” och är nästan åt det minimalistiska pophållet. Addera lite av de svängiga syntharna som med hjälp av en gitarr funkar till det hela. Trots att det rent lyrikmässigt inte är lika engagerande som den första sidan, så måste det sägas; det här är ta mig fan nästan rituell pop. Det känns som att det finns ett sakralt band som uppehålls mellan å ena sidan sångaren, å andra sidan musikerna. Här är nästan sambandet ännu klarare mellan deras största influens, mig veterligen, efter att ha lyssnat; Zeigeist. Dock så har de sannerligen hittat något eget, just denna låten strosar emellan deras upphittade sound och deras utveckling mot att helt enkelt ta del av det och sedan ge sig av. Den peppiga atmosfären gör att det nästan känns märkligt att denna låt kunnat hamna här. Men det finns en viss rytmisk klang och symbios mellan allting i ljudlandskapet som får en att tappa hakan av avund. Man märker att det polerats och jobbats på i minst en evighet, om inte en till.

Det går inte en sekund utan att man rycks med i känslosamheten som förmedlas, där man känner hur hela kroppen rör sig i takt. Själv tror jag att denna platta är något man sannerligen skulle vilja ha med sig i sin portabla musikspelare. Själva distansen från det pretentiösa och omfamningen av det mer lättsamma samt medryckande, är en konst i sig. Man känner även hur det finns särskilda undertoner som det inte går att uppfatta med en gång. De dubbla budskapen som både musik och sång i sig ger en, är någonting som måste dekrypteras. Tur att koderna i sin tur ges utav Niels Nielsen. Utmanaren har placerat sig själv på piedestalen och på detta släpp står det helt klart att de mognat, och återvänder för att ge oss ytterligare en omgång. Nästan så att man inte kan tro på det själv, men de har lyckats en gång till. Här finns det inte utrymme för mycket annat, men plattan i sig är verkligen någonting som rekommenderas för allmänheten. Alla de känslor som den ger och har gett upphov till under den intensiva lyssningssessionen, är värda mycket mer än ynka penningar det kostar att köpa. Detta räcker för åtminstone ett bra tag framåt, ty Niels Nielsen har bevisat att han och hans kumpaner kan sin sak. Det känns betryggande och ger i sin tur en varm känsla i hela kroppen, fantastiskt är vad det är och det höjer insatsen avsevärt, för att ge plats åt ytterligare ambitioner.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s