Intervju med två delar av Hårda Tider!

IMG_2479

Det har väl inte undgått någon att Hårda Tider tagit landet med storm när de väl dök upp på kartan. Åtminstone om man räknar med hardcoresfären, då de med sin musik gjort ett permanent avtryck inom denna värld. Bandet eller fenomenet som går under detta namn startade sin bana år 2007 och har sedan dess släppt en större mängd plattor samt förändrat sin line-up radikalt under åren. De personifierar, åtminstone utifrån ens eget perspektiv, vad Malmö Hardcore skulle kunna vara eller kanske rent utav är. Med energisk och lokalförankrad hardcore, trots de olika bakgrunderna – så har de lyckats med både det ena och det andra. Eftersom att denna intervju gjordes ett antal dagar innan Malmö Hardcore Festival gick av stapeln så har den några månader på nacken. Trots det, så anser jag att den är aktuell och förmedlar en intressant bild. När denna intervju gjordes så satte jag mig ner med två av medlemmarna från bandet, nämligen Kalle och Peter. Det ni kommer att få läsa om är allt från deras uppkommande platta år 2013, tidigare spelningar, crime city hardcore och allt emellan som skulle vara intressant att få reda på mer om. Enjoy.

Skulle ni kunna ge mig en liten uppdatering, för jag läste intervjun i Law & Order, men det var ju för två år sen. Så vad har hänt nu på sistone?

Kalle: – Jag känner nästan att jag hade behövt läsa den för att veta vad som har hänt, för jag var ju inte med då…

Peter: – Den stora grejen är väl att Kalle har börjat spela bas och det har väl egentligen rullat på mycket mer sedan dess också. De största skillnaderna, spelningsmässigt, vad vi har gjort för sorts spelningar, det är väl det som har ändrats lite. (till Kalle) Första spelningen du gjorde var väl i Osl..

Kalle: – …Malmö Hardcore Fest!

Peter: – Andra spelningen var i Oslo med Youth of Today på någon bar, tredje spelningen var förband till Rise Against på Globen, vilket var helt bortkastade minuter av ens liv. Men det var kul…

Kalle: – …den fjärde spelningen…

Peter: – Ja, fjärde spelningen var faktiskt bland de bästa vi har gjort.

Kalle: – Och det var någon timme efter vår spelning på Globen, då vi spelade på Agent Attitudes releaseparty i Uppsala. Dit vi åkte med ilfart.

Peter: – …åt upp all mat som fanns som var… (ohörbart)… och sen drog vi och spelade där. Och det var faktiskt bland det roligaste, just kontrasten bajs och himmelrike gjorde det också. Det var så jävla fett uppe i Uppsala, ute i något random industriområde där Affe har någon form av studio eller replokal eller vad det nu är… det var riktigt, riktigt gött!

Kalle: ..vi har turnerat..

Peter: – Ja, vi har väl faktiskt gjort turneér på… ja, i och för sig, vi hann göra en liten Skandinavien-sväng innan. Men vi har ändå tagit oss lite mer utanför Sverige och ändå åkt runt en hel del i Sverige också. Gjorde en sommarhistoria på närmre åtta datum. Seven Days of Thunder, men åtta datum.

7910044998_69651a0fd7_k

Hårda Tider någonstans i det avlånga landet!

Kalle: – Där spelade vi Tyskland runt och sen spelade vi på Fluffest i Tjeckien. Sen har vi också varit nere i Amsterdam och i Kortrijk i Belgien, nära franska gränsen, det kan man säga märktes. Och spelat med Seeing Red och lite sånna goda jävlar, och tillsammans med Herätys. Sen har vi varit i Sydostasien, det är väl lite utanför Sveriges gränser kan man säga…

Peter: – Det var det ju, utan tvivel.

Kalle: – Det är väl det som är hänt som är stort. Hur många spelningar kan vi ha gjort nu på två år, det måste väl ändå vara ganska många? (till Peter)

Peter: – Ja… vi höll ju koll på och skrev ner varenda jävla spelning vi hade gjort, förutom de första trettio. Hade det samlat i en dator som gick åt ”andra hållet”. Så nu har jag fan ingen koll alls längre.

Kalle: – Nu på de här två åren så lär vi ha gjort minst sextio eller sjuttio spelningar.

Peter: – Ja, precis. Skulle nog gissa på det också, för att vi har liksom haft något under varje månad i en ganska lång period med inslag av att det har varit jäkligt mycket utav oss. Sen har det varit något uppehåll. Vi är fyra pers som jobbar, även om Kalle bara pluggar. Men det är lika mycket jobb det. Och en herre som inte har en fast punkt i Malmö och inte Sverige heller för den delen. Han gjuter skejtparker och oftast är det i Södra Sverige men han har varit över i Danmark också. Och framförallt så bor de ofta under hela veckan, var de nu är någonstans, så det gör att helger har varit vidga åt rep om vi inte ska iväg och spela och sådär, så att det har vart…

Kalle: – …lite svårt att få ihop det. Så vi har jobbat ganska långsamt. Vi har gjort väldigt mycket men inte haft någon produktivitet i det avseendet. Först nu har vi börjat komma längre med vad som ska bli en skiva till lite senare i år.

Peter: – Om vi ser till den tiden vi har haft möjlighet att göra något så har vi ändå varit jäkligt effektiva, även om vi i gemene mans ögon nog är det där jävla bandet som åker runt och spelar samma låtar fortfarande. Vi har kommit rätt långt med låtar och har mycket material till nästa skiva, det är bara det sista. Det ska på texter, körer och… sådär. Musikmässigt så är nästan skivan klar. Så det är väl också vad vi gjort sen sist, gjort låtar, repat och flyttat en ton någonstans, i någon riktning.

Kalle: – Vi har finjusterat i månader, kan man säga.

Skulle ni kunna berätta lite om hur ni har gått tillväga nu och berätta lite om de låtarna som ni fått till?

Peter: – Oftast så finns det väl ett skal som någon presenterar och se’n utifrån det så dissikeras det och jävligt mycket ändras. Det läggs på en basslinga där, nå’t gitarrtweak där…

Kalle: – Vi ändrar slut, det kan vara så att två rep kan bli vidga åt att testa olika slut på en låt liksom.

Peter: – Ja, precis. Sen när sången väl kommer så brukar det bli att man ändrar om allt ytterligare en runda för att det är en skön punchline någonstans som man vill markera med någonting, också vidare. Vi kör det så mycket som vi kan utan att bli för nördiga och sen väntar vi tills det kommer en sån bit och då gör vi något åt det.

Kalle: – Men vi har verkligen försökt att variera oss nu. Det här är ju första gången jag är med och skriver låtar med Hårda Tider på allvar och det känns som att det är jävligt roligt att få dra in influenser från alla olika håll och testa saker. Det är ganska obegränsat vad man kan göra liksom och det har jag alltid känt innan, inför Hårda Tider, att det varit ett band som varit ganska orädda för att dra in en Anti Cimex influens, samtidigt som man käckt slänger in någonting från gammal NY-hardcore eller Warzone, eller vad som helst. På samma sätt tror jag att denna skivan kommer att bli med väldigt många influenser från olika håll, nu när vi varit ute och spelat med djävulskt mycket band och fått mycket inspiration, tror jag ändå.

481718_379913828760852_1247644709_n

Ny(are) och snitsigare merchandise!

Peter: – Dels så kan man väl säga att det är mer av allt på nästa skiva, verkligen, det är några tilltag som jag kanske inte själv trodde skulle dyka upp på en Hårda Tider-skiva för något år sedan, som ändå känns som sådär att… ah, det där blir fett, det kan vi nog köra på, liksom.

Kalle: – Jag gillar också att se de andra skivorna som något slags, att allting har liksom utvecklats men ändå hållts fast i ett sound hela tiden. Och likadant är det nu, att det är mer utvecklat än någonsin, men fortfarande kan man höra att det är Hårda Tider när man hör på alla de små hooksen, sluten och alla märkliga saker. Så jag tror fan att det kommer att bli fett alltså.

Peter: – Det blir mycket markeringar, mycket pang, pang, pang – slut.

Kalle: – Mycket kromatiska skalor.

Peter: – Det följer verkligen en naturlig utveckling. Samtidigt som de enkla och de låtarna som är pang på hade kunnat vara på demot, eller möjligtvis mellan demot och singeln om man kollar hur riffen ändrats på släppen och blivit så att vi går i en naturlig följd, på något sätt, skulle jag nog vilja påstå. Så det är ändå inte något sådär, att vi seglat bort från att spela snabb hardcore, för det är…

Kalle: – …det är en lögn.

Peter: – Ja, det är det. Det är en låt som kommer vara med egentligen, ”Medans Vi Faller” och den är redan inspelad på den spliten med Milisia Kecoa. Och det är utan tvivel den snabbaste låten vi har, det är en sådan här så att man verkligen måste titta när den räknas in live, för att det är lätt att missa inräkningen annars, för att det går så fort. Nejmen, jag tror att det blir bra, det känns så.

Ni har också gjort ett stort byte inom de egna leden om man säger så, ni har ju bytt line-up – hur funkar det mellan det s.k. ”gamla” och det ”nya”?

Peter: – Personligt har det varit lite sådär uppförsbacke och så är det ibland. Att spela i ett band och göra det på den här nivån, i form av att den här nivån är ju inte guld och gröna skogar, och inte direkt skitlätt att vara på turné. Man blir jävligt tajt och sammansvetsad av att vara ute och det är liksom inte… ibland är det skitfett och jätteuppstyrt och livet leker. Ibland så är det pissjobbigt och det finns inte tillräckligt med grejer för att kunna ha en spelning nästan. Men den biten gör ju att man blir så sammansvetsat och att det blir som en extra familj, utan att… det låter ju skitklyschigt, men det blir ju så liksom. Så när det är sprickor kan det bli jävligt intensivt och sådär. Och så blev det väl lite, men det är väl nog en övergående fas, får man väl hoppas, med tiden. Även om det var ett tag sen nu.

Men musikmässigt så tror jag inte att det är nån…. vi har ju fortsatt i samma spår och Kalle har tillfört jäkligt mycket. Det är svårt att säga om det varit exakt likadant med det gamla eller ej, men det blir ju svårt att veta så klart. Jag tror att det var jävligt… rent musikmässigt, så är det nog bara fett ös tror jag. Det känns som att vi varit jävligt engagerade allihopa i det, till och med mer än tidigare så att det kommer nog bli bra, eller rättare sagt, det är bra redan.

Tycker det varit rätt lite snack om er debut om man säger så, skulle du kunna säga något om debuten i förhållande till just då och hur det är just nu?

Peter: – Den första sjuan… hälften av låtarna fanns när vi spelade in demon, typ. Det finns en inspelning på Bring The Ruckus i samma veva och det finns en jäkligt… ena låten ”Hardcore In The Fucking Streets” gjorde Linus själv… och den var ju ganska så klar. Så det finns en version där han spelar allting, innan vi ens kommit till studion. Vilket bara det är sinnessjukt, att han satte, men sån är han. Sjuan ligger väl ganska mycket närmre demon, än vad LP:n ligger närmre sjuan. För däremellan kom spliten med Badlands och det kom ju framförallt mycket spelande också, vilket naturligtvis gör sitt till låtstrukturen och soundet och så, influeras ju naturligtvis om man är ute och spelar mycket och kollar på mycket band.

2658293367-1

Debuten på vinyl!

Var någonstans i Malmö skulle ni kunna tänka er att hänga, förutom på just Möllevången. Vilka ställen gillar ni förutom Möllevången?

Kalle: – Jag gillar Gamla Väster och cafeérna runt där. Alltså, jag tycker om att hänga lite överallt, jag tycker om att bo här. Men jag tycker om att hänga på många delar i stan, tycker det är gött att hänga i hamnen. Att vara på Ribban och dricka kaffe där nere och sådär. Områden som är väldigt nära Möllevången som jag tycker är great är St. Knut, till exempel.

Peter: – Ja, skönt och bra fikhäng där nere.

Kalle: – Ja, det är det. Se’n vet jag inte om skivaffären finns kvar där, men det fanns lite av varje.

Peter: – Nej, den dog ut, den var nästan dömd att misslyckas. Alla sådana butiker som inte har spikade öppettider, men som har öppet någon eftermiddag då och då, det går alltid åt helvete.

Kalle: – Jag hänger en hel del på Seveds, tycker det är helt okej också. Har mycket kompisar som bor där. Alla de här områdena ligger ju inom ett stenkast av Möllan liksom.

Peter: – Ja, precis. Stadsdelar som är tre gator åt varsit håll.

Kalle: – Davidshall tycker jag är jävligt gött. Där nere hänger jag gärna.

Peter: – Jag hänger där det finns kaffe och kanelbullar.

Kalle: – Det finns det ju i överflöd av där ju, se’n kan man gå in och lyssna på Oi på Hjärtat av Guld. Vaska av sig synden från Espresso House eller var man nu har suttit.

Vad tycker ni är de mest positiva grejerna med hardcorescenen i Malmö just nu?

Kalle: – Jag tycker att ”diversiteten” är den absolut mest posivita saken med hardcorescenen och att alla kan samsas under samma tak liksom. Att det inte finns skinheadsen versus straight-edge folket versus crustarna. Utan det finns ju på något sätt, med vissa undantag, en röd tråd genom hela scenen. Att alla är peppade och hjälpsamma och peppade på varandras band, liksom.

Peter: – Ja, faktiskt. Och att det ändå varit ganska dryga tider för scenen och som så i och med att de naturliga platserna, typ Aktivitetshuset och Utkanten har ju försvunnit och ersatts av jävligt tillfälliga platser…

Kalle: – Som Rex till exempel.

Peter: – Ja, källaren i Rex, folks replokaler… något nere på stapeln. Och att en del grejer faktiskt flyttat in på rena skitställen som typ Debaser och sådär.

Kalle: – Så det har funnits ett jävla hack mellan ett jävligt coolt punkställe och ett kommersiellt pisshak, det har inte funnits någonting.

Peter: – Trots att det varit såhär drygt så har det ändå kommit jävligt mycket nya band och jävligt mycket bra nya band också. Det kanske vi redan tagit på den första intervjun, men utav de banden som ska spela nu på HC-festen så är det ju faktiskt jäkligt många band som inte spelade förra gången det var hardcorefest, långt mer än hälften spelade faktiskt inte. Det var kanske max en handfull som gjorde det utav vad det är, sexton band eller något sånt.

292943_351759328242969_1997723682_n

Malmö Hardcore Festival!

Kalle: – Jag försökte boka utifrån att de gärna inte skulle ha spelat på den förra…

Peter: – Och då är det jävligt motiverade band också, det är jävligt mycket motiverade bokningar också, allihopa.

Kalle: – Det finns någonting för alla olika subkategorier inom genren.

Peter: – Det är någonstans från skrotig garagerock till snabb jäkla hardcore, via lite käng och råpunk och mer melodiös poppunk till oi.

Kalle: – Gubbig punk också. Det finns verkligen någonting som…

Peter: – …man kan ha både bandana och hatt!

Kalle: – Och jag kan säga att det märks i biljettköpen, när folk är födda 65 och 95. Det är liksom fantastisk blandning åldrar och sådär. Tänkte säga att det är en fantastiskt blandning av kön, men det finns ju inte så många att välja på.

Ni har ju som bekant turnerat runt en hel del, men finns det några särskilda minnen som ni håller mer kära än andra, både positiva och negativa?

Peter: – Vi spelade på nyårsafton, förra nyårsaftonen, i Bandung som är en relativt stor stad i Indonesien. Där någon blev besatt av en demon, eller om det var ett spöke, ett spöke var det nog snarare.

Kalle: – …bananträdsspöke!

Peter: – Bananträdsspöke! Ja, precis. Inte vilket spöke som helst. Det finns väldigt mycket vidskepelse just när det kommer till spöken och det var ju ett kärt inslag, får man väl faktiskt säga. Det har man aldrig sett tidigare, vad lite droger kan göra med folk. Men ja, så gick det till där i alla fall och det var ju lite roligt, faktiskt. Att stå nykter och se på det spektaklet.

Kalle: – Det var genialt.

Kalle: – …vad var tråkigt. Tycker inte direkt att Globen var speciellt roligt sådär.

Peter: – Det var intressant att ha gjort det och för att jag träffade en gammal polare som heter Humpa.

Kalle: – Det var roligt för att buffén var god, ska tilläggas.

Peter: – Ja, man fick göra sina egna våfflor, det var ju trevligt. Att bilen fick punka på Fluff, eller minibussen, det var inte skitkul kan vi konstatera.

Kalle: – Nej, det var det inte. Det hade jag glömt bort.

Peter: – …att hitta en spik i däcket.

Kalle: – Just det! Vi hittade en spik, men vi löste det på proffessionellt vis.

Kalle: – Vad har hänt mer? Det känns som att… fan vad mycket spelningar och sånt man gått igenom… *skratt*. Linus bröt ju nästan armen nu, senast vi spelade i Göteborg. Jag skulle vilja ha det som något slags roligt/tråkigt.

Peter: – Tråkigt för honom…

Kalle: – …roligt för oss.

Kalle: – För att på scen i Stockholm sen, som han propsade på att göra, trots att hans arm var vriden och svullen… som jag vet inte vad. Så arrangören drog fram en ishink, så mellan varje låt fick han stoppa ner armen i ishinken och hålla det genom hela mellansnacket. Både jag och Peter spelade ett Anthrax-intro och efter lite gitarrplock och gitarrspel, så kommer det första slaget, som är djävulst hårt, på båda cymbalerna. Så både jag och Peter vände oss om, för att se smärtan i Linus ansikte. För det skulle på något sätt definiera hur lång spelningen skulle bli. Så det var skräckblandad förtjusning, skulle jag vilja säga.

Peter: – Han är en hjälte för att han genomförde det. Det är en pöjk som inte lipar i onödan, inte på ett tuffhetssett, men han finner sig bara i situationen. Jag hade valt att lipa i onödan där, kan jag säga.

Kalle: – Nej, jag hade nog varit som Linus.

IMG_2567

Hårda Tider på turné i sydostasien!

Peter: – Det har varit sjukt mycket roligt och det har inte varit så jävla jobbigt med motgångar och sådär. Indonesien var tufft eftersom att det var ett helt annat sätt att turnera och framförallt visste vi aldrig någonting om något som hände. Eftersom att vi hade folk som hade hjälpt oss, och som spelade i ett band och var med oss. Det kunde vara att man ställde en fråga: ”vad gör vi nu?” Och de säger att ”vi väntar”. Sen kommer de efter trettio sekunder och säger: ”nu går vi”.

Kalle: – Ska tillägga att de kunde säga att: ”nejmen, vi väntar”. ”Hur länge då”? Kunde vi fråga. ”Ja, minst två timmar”. Och sen efter att man precis tagit av väskan och någon gått iväg för att köpa något att äta, så kommer de och säger: ”bussen är här, vi måste springa till den nu”. Allting var liksom emot sig självt.

Peter: – Men man är ju van vid att ha det på ett särskilt sätt och så funkar det inte där. Det var ju också bland de roligaste vi gjort, måste jag säga.

Kalle: – Jag var helt knäckt, för jag hade gjort precis gjort två månaders turné innan det, i ett svep och både haft problem med flytt och pengar sådär. Så halvvägs in i den turnén, så var jag riktigt knäckt ett tag alltså. Men i efterhand så ser jag på det som en helt fantastiskt turné. Det var ju något av det sjukaste jag gjort i mitt liv, rent turnémässigt. Det är jävligt kul att dela sånt, för det är på något sätt det som cementerar ett band, på riktigt liksom. Det är då man känner att man är en orkester som faktiskt spelar jävligt mycket och har väldigt mycket med varandra att göra. För att man har varandras rygg, det kände jag när jag kände mig knäckt. Man har verkligen varandras rygg, man genomför det här tillsammans och man kan alltid prata med varandra och man kan alltid liksom visa känslor för varandra. Den turnén definierade på något sätt att man liksom, fan, är i det tillsammans och gör det på riktigt. Så det var en skön turné på det viset också.

Nu vet jag inte riktigt om detta stämmer, men ni har ju också ett slags ”crew” om man säger så, skulle ni kunna berätta lite mer om det?

Peter: – Vi är väl ett gäng goda vänner.

Kalle: – Vi är ett gäng goda vänner som omger oss med stökiga och goda vänner, kan man väl säga. Som hittar på lite av allt möjligt kul här i världen. Något mer än så behöver man väl inte tillägga egentligen. Jag vet inte riktigt vad man ska säga med crew, det finns inget officiellt Hårda Tider-crew och det finns inga pretentioner att ha det heller eller att ha föreställningar om det. Det finns folk som backar oss, precis som vi backar dem. Vi har en väldigt stor gemenskap i denna staden, och väldigt mycket vänner som står varandra nära och som har varandras rygg liksom. Så på det viset har man definitivt ett crew, så man vet vad man har.

Peter: – Det har ju varit rätt mycket skit också, i och med att vi är en jävligt stor bekantskapskrets som spretar åt jävligt många håll. Så har det varit en hel del skit som har hänt, vilket också har gjort att de banden stärkts lite extra liksom. Sist när vi åkte till Göteborg och Stockholm för att spela, så hade en vän gått bort och alla som åkte med på den resan var på något sätt jävligt nära honom och det var väl lite så det resonerades också liksom. Att ”de här och de här” ska fan med, nu ska vi göra något annat och släppa den biten liksom.

7910114872_b796467098_k

Hårda Tider någonstans i Sverige!

Kalle: – Att få ut sin sorg på det viset liksom, att åka iväg på hardcorespelningar och verkligen känna att det som tar ur en ens sorg eller det som kan hjälpa en att liksom tänka på något annat för en stund. Så kan jag tycka att det är crew-känsla liksom, det är så man alltid borde hantera sina problem på, på något vis.

Skulle ni vilja säga att Crime City Hardcore har samma betydelse nu som när det myntades?

Kalle: – Rent stadsmässigt: ja. Eftersom att Malmö är en stökig stad, alltså, på många sätt. Det händer väldigt mycket och det är en jävligt livlig stad alltså.

Peter: – Och det är lite samma folk som håller på nu som då, även om det tillkommit folk och det är ju klart att någon droppar. Flyttar vidare eller gör något annat. Men ja, det gör det väl, men med risk för att begreppet blir urvattnat en vacker dag, kanske inte hardcoredelen, men…

Kalle: – …men Crime City-delen. Den har ju kommit till användning på andra håll också, den har anammats.

Peter: – Det är ju gött så länge folk vill reppa den delen, så inget ont om det på det sättet. Men man får väl se var det slutar, det är nog det jag tänker. När något pucko på Sydsvenskan har någon liten chic Crime City-krönika i slutet. Inför varje helg eller något…

Kalle: – …då spikar vi ned korset i market, kan jag säga.

Peter: – Men det återstår att se, den dagen den sorgen.

Hur ser det ut inom den närmsta framtiden då, vad tänker ni hålla på med nu?

Kalle: – Inom den närmsta framtiden så ska vi spela Malmö Hardcore Fest, och efter det så ska vi inte alls… jo, det ska vi visst! Efter det ska vi ut på en turné i England, som är vårt första besök dit. Vi ska vara där i fyra dagar och vi ska förhoppningsvis spela fem eller sex spelningar och gå för att se Negative Approach spela. Och efter det så ska vi inte göra någonting, förutom att skriva klart skivan.

Peter: – Förhoppningsvis så har vi inga spelningar förräns vi har spelat in, men sen får vi se, det är väl lite tanken. Men det skulle vara något extra som händer, som om någon kompis har någon fest eller så. Tanken är väl att hålla det nere. Spelar man en helg får man räkna med att det inte blir något repat den helgen ändå. Det är för att safe:a att vi får klart det vi måste få klart, så att säga.

Kalle: – Nu har vi spelat jäkligt mycket det här året så det känns ganska skönt på något sätt också att inte ha några spelningar planerade på några månader. Och försöka satsa krut på att försöka återsläppa våra skivor som är slutsålda, få den nya skivan släppt och sen så är det ju jävligt kul efter några månaders uppehåll att dra ut igen och spela lite spelningar, för då har man liksom hunnit sakna det.

Peter: – Vår vän Stachel som har ett skivbolag som heter La Familia, ska återsläppa singel och LP och kommer att vara med hädanefter, kontinuerligt, på släpp. Och vi kommer väl ha kvar Hårda Skivor också, så klart. Men vi kommer att göra det mer gemensamt, mest för att vi själva inte är så jävla duktiga på att distribuera saker. Vi har sålt ganska mycket skivor, men det har varit på spelningar så att säga. Och det är ju jättekul så sätt, då är det ändå folk som varit peppade som köper den får man ju hoppas. Men det hade varit gött att kunna se den i en distrolista någonstans också, nån gång, eller i en skivbutik. Och där har vi väl inte varit så jävla proffsiga, kanske.

lafamilialogo-splatter_head

La Familia Releases!

Kalle: – Nejmen, nya tider! Så det är det som ska bli jävligt kul också. För att nu återsläpper man ju liksom skivorna på annat sätt än man gjort tidigare. Det kan man ju se vart det leder.

Peter: – Förhoppningsvis så kanske det gör att vi kan spela lite mer i Europa framförallt, att folk får upp ögonen för att vi finns, på ett annat sätt. Folk har ju kommit för att kolla och hela den biten, när vi har varit ute men jag tror att det blir… han gör ett jäkligt bra jobb med sitt skivbolag överlag även om han inte distribuerar själv. Men han gör ett bra jobb och punkdistros som distribuerar gör ett bra jobb och de gör det på rätt sätt också. Så det känns helt okej, på alla sätt och vis.

Kalle: – Ja, det är det absolut viktigaste. Att det känns ”koscher” med etiken runt det, liksom.

Tack så mycket för att jag fick intervjua er, vad har ni att säga här på slutet?

Kalle: – Tack för intervjun!

Peter: – Lyssna på Svart Städhjälp och Primitive Rights!

Kalle: – Och kom på Malmö Hardcore Festival… annars jävlar!

Peter: – Det är faktiskt sexton band som kommer att göra sitt yttersta för att representera malmös hardcore och punk.

Kalle: – Pidde kommer att spela gammal oi!

Peter: – Nej, det blir Klas. Jag kommer att väga upp genom att spela… ja, det kommer att bli gubbigt. Men det blir i alla fall gammal, go’ hederlig punk och hardcore från svunna tider.

Kalle: – Storslagna tider!

Peter: – Det kommer att bli en fantstisk Tisdag, den coolaste av alla hardcorefestivaler, tror jag.

Kalle: – Tror jag också. Inte ett dåligt band alltså, och det är fan coolt för en mellanstor stad som Malmö. Stockholm hade aldrig kunnat göra något liknande, inte Göteborg heller, utan att plocka in band utifrån liksom. Så jag är väldigt stolt och peppad att bo i en stad som har en sån jävla scen som Malmö.

Peter: – Ja, det är ju alltifrån Beyond Pink… som ändå är det äldsta bandet om man ser till hur länge de funnits. De är uppe i tio år tror jag.

Kalle: – 2003 tror jag de bildades. Ja, det är ju… snart då.

Peter: – Till band som Revenge, som hade sin första…

Kalle: – …andra spelning, för två veckor sedan.

Peter: – Ja, det är ju fan gött, alltså.


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s