Nyplockat (#1) – Rundgång med smak av Vånna Inget!

311051_10150374127851872_2072071404_n

I denna nya serie som kommer att ha premiär på Invisible Guy så tar jag mig till olika skivbutiker. Med tanke på att utbudet i Malmö inte är det bästa, så tänker jag börja med en serie av nyplockat som kommer att handla om skivbutiken Rundgång. Som ni alla vet är det en otroligt uppskattad och omskriven skivbutik som ligger i Södra Innerstaden och i det delområde som kallas för Möllevången. På Kristianstadsgatan 14 ligger denna nästan pittoreska skivbutik belägen och de avhandlar allt från glammig synth-pop till den mörkaste dödsindustriella farsoten du kan finna. Tjusningen med den här butiken är själva utbudet och faktumet att de tycker om att premiera lokala band. I butiken finns det beläget bland det nyinkomna och är oftast någonting man lägger ögonen på när man vandrar in i butiken. Nog för att den är liten, men den levererar och den gör det med god marginal.

Idag var jag inne om för att se om jag kunde hitta något och till slut så bar jag hem en kopia av Allvar som är det lokala bandet Vånna Inget(s) debutalbum. Just denna version är ljusblå, eftersom att den släpptes av Punks Only, mest för att urskilja det släppet rent färgmässigt och estetiskt, från det andra som släpptes utav P. Trash Records och 1-2-3-4 Go! Records. Givetvis talar jag om vinylsläppet och inget annat.

Tanken med denna serie är att gå igenom och uppmärksamma den musik man själv införskaffar. Därför så kommer nedanstående segment att bestå utav recensioner. Möjligtvis kommer även intervjuer och liknande att inkluderas, men det är ingenting jag kan säga är hugget i sten, än. Förhoppningen är att fler människor ska se tjusningen med skivbutikerna som besöks och framförallt det man själv införskaffar.

Sen skulle det inte vara helt omöjligt att någon annan får gästskriva ett inlägg, baserat på skivbutiker runtomkring i landet. Nyplockat kan komma i olika former och skepnader och den ena är inte den andra lik. Det är i ett varierat format som jag själv vill arbeta i och jag har förhoppningar om att ni kommer att tycka om detta eftersom att Harvesting nu är ett minne blott. Så nu rivstartar vi med lite punk-musik och återgår till våra göromål när allt är färdigläst. Seså, rör på påkarna och fixera blicken här nedanför.

vannainget_hi

Vånna Inget – Allvar (2011, Punks Only)

Vånna Inget är ett band vars medlemmar ursprungligen kommer från Småland, men som bosatt sig här i Malmö och därför tycker jag att detta band kan räknas som lokalt. De spelar en intressant pop-punk som inte är sen med att få dig att skaka på tassarna och vicka på rumpan. När man har deras album “Allvar” i sina händer så märks det hur stilrent allting känns och är, det är propert på ett mystiskt sätt men ändå minimalistiskt. Omslaget är en blandning av färgerna ljusblått med vita detaljer och mönsterna som snirklar sig längs med omslaget kan närmast liknas vid vågor. Det är något särskilt med detta omslag som fullständigt skriker av måttfullhet och stilrenhet. Färgerna är väldigt behagliga att titta på och när man drar ut vinylskivan så följer den i princip samma mönster, med undantag för att minimalismen minst sagt ökar. Denna version skiljer sig från den andra på olika sätt, men främst så är den vaniljvit och har en utter i mitten som är ljusblå. Om någon kan förklara anledningen till varför den är där, så får vederbörande gärna höra av sig. Den andra versionen har ett oranget omslag och vinylskivan är istället grå. Så med detta sagt är jag nöjd att jag valde “rätt” version enligt min egen smak, men det är en intressant lösning som borde vidareutvecklas och fortsättas med. Nog för att det har gjorts innan, men det är bra med lite omväxling.

Men hur låter då musiken? Jo, det ska jag förklara för er. När jag med ren och skär försiktighet lagt på plattan och satt på nålen så startade min resa in i deras värld.

A-Sidan

Öppningslåten som går under namnet “Alla Andra Dagar” levererar en intressant melodi, som i kombination med sångerskan Karolinas uttrycksfulla sångröst, yttrar sig i en intressant vandring mellan pop-punkens mer gladlynta strukturer till en helt annan värld. Det jag hör låter nästan kabaréaktigt i vissa stycken, vilket inte lämnar mycket att önska. Trots att sången och musiken i sig skär inom vissa partier, så är de ändå samspelta och lämnar därför ett starkare intryck, då deras vägar gång på gång möts. Just denna låt påminner om den naivistiska inställning som de icke-melankoliska dagarna levererar i parti och minut. Detta understödjs ytterligare utav lyrikerna, där en passage är särskilt stark i sammanhanget: “jag har stirrat mig blind o jag har jagat upp varenda idiot, där hälften av allt som sägs e skit och resten bara skrot“. Om något är påverkbart och starkt, så är öppningslåten personifieringen av dessa uttryck. Det avtryck som låten lämnar, både musikaliskt och lyriskt, är tillräckligt för att tränga in i tankarna och göra sig påverkbar.

När nålen letar sig vidare till nästa låt, som går under namnet “Hemvägen“, blir introduktionen lite annorlunda. Det vore nog att säga att förhoppningarna om denna låt ska vara högre, då öppningslåten rev upp och tog sig in. Ljudlandskapet i början känns lite luddigt och suggestivt, när de mörkare riffen letar sig in under skinnet och tillåter trummorna att dansa med. Här verkar även energin ha förhöjts ytterligare, för i ärlighetens namn så är låten än mer punk än vad den någonsin varit pop. Växlingsvis så är sången ännu bättre, då det monotona röstläget ofta byter spår med det gälla men gäckandet skrikandet, som närmast ger en ytterligare udd för det övriga arrangemanget. Refrängen är mäktig och lämnar intressanta spår i sanden för en att följa, där det rent lyrikmässigt är ställt till sin spets, med följande ord: “En smak av förloran i mig en smak av förloran i mig“. Att höra detta är som att vara på en trist bilsemester och äntligen vara framme vid sin destination. Även om ljudspåret kan karaktärisera själva resan dit, så förgyller den tillvaron ytterligare med sin attityd. När det regnar och vinden kraftsamlar, så kan detta höras någonstans i en bil, på väg till en destination som tar flera mil. Ett perfekt ljudspår för en upplevelse som stimulerar till eftertänksamhet, för rätt vad det är flyter man iväg i tankarna och det som hörs är Vånna Inget.

Sekunder senare är man redan på den tredje låten i ordningen. Där tematiken som präglat de tidigare låtarna går igen, denna gång i låten “Tickande Bomb“. Skillnaden är att i introduktionen till låten så är den mer tillbakalutande för att ta saker och ting som de är. Den melankoliska ådran är ständigt närvarande, men denna gång lite mer uppriktig. Istället för en enorm ilska, så vilar acceptansen runt hörnet. Där de nästan balladorienterade poppiga slingorna av trumspel och riff ligger som spön i backen. Refrängen påminner nästan om chic pop-rock från svunna tider, som endast gör en återkomst för att den vill bli inkorporerad i ljudlandskapet. Känslomässigt ligger denna låt på en hög nivå och skräder inte med orden, när tårarna dryper längs med kinderna, så har den gjort sitt. Avslutningsvis så tonas allting ut och det man nyligen hört är ett minne blott. Den här låten sätter sig djupare än de andra, den är mer tillrättalagd men levererar ändå en armbåge på de känsligaste nerverna. Trots ett lugnare tempo, så drivs känslonivån till absurda nivåer. Låten passar nog ypperligt för ett uppbrott, då man behöver grotta ner sig för att kunna återvända till en normal nivå. Med det sagt, den levererar ett djup som är svårt att ta fasta på, för när den väl har dig så är du fast.

När man väl hamnat motvals och känner för att stärka sig, så rullar låten “Småstadssyndrom” in när nålen träffar rätt. Det som händer här är inget annat än ett uppläxande av tempot, så att det går snabbare. Här hittar även den mer melodiska nerven rätt, när den återigen anknyter till sitt kretslopp. Trots att sången inte alltid faller mig i smaken, så är det musikaliskt ett lagom uppskalat verk där riffen rungar längs med ljudlandskapet. Tyvärr, så måste det sägas att sången ibland skär med resten, men så må det vara. Rent musikaliskt påminner det mer om ett pop-punk alster som försöker sig på den poppigare banan, men ibland landar mitt i post-punk träsket. Åtminstone om man får tolka den alltför gemytliga stämningen när refrängens riff som på lätta fötter tar sig in. Nej, denna låt var möjligtvis ingen höjdare om man ser den stora bilden, men den har potential att vara något annat. De djupare känslorna är frånvarande, men det märks att vissa bortglömda element har funnit sin rätt. Man kan åtminstone påstå att detta inte är generisk pop-punk, vilket håller en bit. Så det är det som räddar den större delen utav ljudlandskapet från att ruttna inifrån och det är en synnerligen viktig del som kanske inte riktigt når upp till ett helhetsintryck.

Tiden är kommen för en låt som jag hört förut, som är en av de jag personligen längtat till. Låten heter “Allvar” och är plattans titelspår. Detta antemiska räddningspaket i musikalisk form är sannerligen någonting som skriker vad det här bandet vill leverera. Hur denna låt kan personifiera ett så pass varierat band är bortom mig, men av någon anledning så är de klingande melodierna av Karolinas sång, som rent dialektalt för mig är ett mysterium. Intonationen gör att låten blir speciellt, för utan denna krutdurk så hade det kunnat bli vilken pop-punk låt som helst. Här är en låt som alla med gott mod kan sjunga med i, där de omgärdande styltorna förvisso håller allting uppe men där det lyrikmässiga spelar en mycket viktigare roll och där sången är central. Man behöver inget mer än det, särskilt inte när man får detta stycke inpräntat i sig: “Men jag tar livet på för stort jävla allvar, på för stort jävla allvar“. Det är något med de raderna och den antemiska ådran som får en att rysa och som får blodcentralen att bromsa omloppet. Som om något inombords bara stannar, för ett ögonblick, när all tid endast blir ett vakuum. Det är en låt som sannerligen borde upplevas live, om man någon gång får möjlighet att höra den, för det är ett signum som de inte bör släppa ifrån sig. De släpper snarare in dig.

B-Sidan

Plattan vänds och nu cirkulerar vinylskivan återigen. Öppningslåten på denna sida är ingen mindre än “Snabbare“. Här märks det genast en mörkare och mer dyster ådra än vad som återfanns på den första sidan, åtminstone rent generellt. Ropet på hjälp hörs, med hjälp utav snabba riff och markerade trumslag. Hastigheten går i taket och svängningarna känns ända in i benmärgen, för att sedan ta sin väg upp till hjärnan. Pulsen stiger ju längre in man kommer och de levererar en riktig känga av både ilska rent lyrikmässigt, men även undertoner av stress. Den minimalistiska charmen som går igen i denna låt är extraordinär, då den mycket lättare med hjälp av ljudlandskapet lyckas färdas i väldigt hög fart endast för att sätta en i obalans. De punkigare vibbarna är de som sätter reglerna för hur det ska gå till och det blir i slutändan även de som bestämmer, in i minsta detalj. Eftersom att låten griper tag i en direkt är det svårt att förstå när den försvinner ut, efter vad som uppfattas vara sekunder. Lika bra är väl det, för det otroligt detaljerade men hisnande snabba spåret har redan en oplockad gås i näven. Raden som går igen när det kommer till lyrikerna måste vara just denna: “Du projicerar dig som fan på väggen o drar alla över samma kant“. Starka ord som levereras med en otroligt välsvarvad låt.

Efter ingången till ett lite mörkare och mer punkigt sound, på alla nivåer, så förstärks bilden ytterligare med låten “Med Stänk Av Chanser“, där basslingan som läggs i introduktionen mer påminner om gotisk rock eller tidig post-punk. Riffen är fullständigt superba, då låten har en mörkare ton överlag, som endast byts ut då den stannar till i olika passager. Det här sker när pop och punk förvändrar karaktär, till det mörkare och nästan skulle kunna betecknas som punk noir eller rock noir. Välj vilken beteckning ni än vill. Själva ljudbilden är starkt påverkad utav dessa influenser och det känns precis som om man satt på en helt annan platta. De upprepande orden av sångaren skulle lika gärna kunna ha varit Siouxsie Sioux om man hade använt en musikalisk stavmixer, för att sedan addera sångerskan Jane Casey (Big In Japan, Pink Industry, Pink Military) och få det man eftersträvar. Med det sagt så är denna omväxlande karaktär endast ett lager på utsidan av deras ursprungliga sound, så djupare än så blir det inte riktigt. Däremot är det en väldigt intressant svängning och ger verkligen en uddare klang till ett annars så melodiöst, poppigt eller punkdrivet sound. Hur det än går så är detta ändå ett annorlunda men målmedvetet drag, där känslostormen bryter igenom och infogar sig självt i den värld som endast kan omskrivas rent ordligt som; mörker.

Med denna makabra förändring i ljudlandskapet så valsar man vidare. Denna gång stöter man på patrull, i form av låten “Som Man Lever“. Vilket är en ännu mer trallvänlig låt, där de olika stämmorna får arbeta i symbios med varandra för att lägga grunden för det. Här märks det att den mörka sjal som de klätt sig i släpps ned ytterligare, till förmån för den melodiösa nerv de tidigare uppvisat. De mer pop-punkiga eskapaderna blir med andra ord ännu synligare, men riffen påminner av någon anledning av äldre gotisk rock. En del av låten påminner en hel del om Ebba Gröns tolkning av Blå Tågets låt “Staten & Kapitalet“, rent musikaliskt, särskilt när man når stycket: “som man lever får man lida, sida vid sida, som man lever får man lida“. Ytterligare ett tillägg som får en att imponeras av detta band, särskilt när de med denna passage låter världen höra vad åtminstone några av deras influenser kommer ifrån. Likheten är slående, men så kan det få vara eftersom att det görs med välinförda riff och med en stolthet som inte låter sig rubbas på.

I slutändan så verkar det ändå som att de lyckats med bravur. Men än är det en liten väg kvar att gå, då låten “Jag Vet Inget” går på. När de väl gått ur fåran som de satte sig själva i inom de tidigare låtarna, så blir det snabbt klart att det är Vånna Inget som återkommit igen. Nog för att det var en omväxling som heter duga, men här låter verkligen Karolina sin egna pipa ljuda genom ljudbilden. Hur fånig den meningen än blev, så är hennes röst på något sätt så skönt att höra, när den återkommer till bekanta ljudlandskap. Hon tar kontrollen över hela jävla skiten och för det dit hon vill. Med det sagt, så är de fräna riffen och den någorlunda smutsiga men välljudande låten en slags musikalisk återkomst på deras egna platta. Styrkan som förmedlas genom denna låt är helt sinnessjuk, med betoning på det bra inom denna sjuklighet. Smittan går igenom högtalarna och infekterar allting i sin närhet, då den tar sig fram och påverkar allting i sin väg. För att påverka, det är någonting de kan göra, som musiker. Det är förmodligen det slutgiltiga som man är ute efter, den lilla extra kryddan som bara kan föras fram lite då och då. Här förs den fram i tid och otid, trots de olika defekter som möjligtvis letar sig fram. Det är vackert.

Sista låten och det musikaliska avskedsbrevet från Vånna Inget är låten “Vi Skakar Liv I En Trasig Värld“, som på många sätt och vis påminner om titellåten “Allvar“, när det kommer till det antemiska. Däremot måste det påpekas att den lyrikmässiga kvalitén är upphöjd ett snäpp och tar avstamp i just vad den föregående titellåten varit, men tar det till en helt annan nivå. Särskilt när man får höra följande stycke så går det igång på riktigt: “Alla vet att vi har helvetet på jorden – finns ingen bön som kan rädda oss“. På det sättet de gör det på, gör att man nästan blir knäsvag. För det är ingen nonchalans här, det är endast ärlighet och den uppriktighet som man önskat sig. Placeringen gör sig därför riktigt bra och blir säcken som väver in resten av det som ska fogas in. Just detta är förmodligen det, plus energin och originaliteten, till någonting att hoppas på. Plattan är fullständigt fenomenal, även om den har sina törnar lite då och då. Det går flera låtar på en sämre låt och de lyckas med att rädda den stora helheten. Om ord hade kunnat beskriva något mer, så hade de i så fall runnit ur mig. Men det var en otrolig resa in i Vånna Inget med allt vad det innebär och helt enkelt ett väldigt väl uttänkt köp som andra borde se efter och lyckas haffa innan den begränsade upplagan är slut.

Handplockat och inspanat!

gatuvapenDenna sektion är till för vad som kammats hem under dagen eller det som man sneglat på, vilket indirekt eller direkt kan kopplas till denna artikel. Fick tag på en medlem ur Svart Städhjälp, vilket resulterade i att jag nu (i min ägo) har deras senaste släpp Gatuvapen som släpptes av Ljudkassett Records och som ni kan finna en recension på här borta.

Men när jag väl kom in på Rundgång så gick jag igenom ett fack med svensk punk och hardcore. Efter en hel del tveksamhet, så plockade mina ögon fram Beyond Pink och deras senaste släpp “Pride and Prejudice” ur ögonvrån. Tog upp vinylskivan och stirrade ett tag på den. Tänkte efter en lång stund innan jag stoppade ner den. Istället så vandrade mina fingrar över till Vånna Inget, vilket blev mitt kap för dagen. Men vem vet, nästa gång kanske den dyker upp och då får man nog se till att kamma hem den. Hur som helst är det ett väldigt bra släpp men det tål att tänkas på.

Förutom detta så kammade jag inte hem något mer än så, men för att ta det till ytterligheter så kan jag nämna att jag återkommer imorgon och letar upp något som skulle kunna bedömas vara lika grymt. Förhoppningsvis dimper det ner ett eller annat paket också, nu när man är i desperat behov av det. Skämt åsido, men det är alltid trevligt med paket under eftermiddagarna och jag ser fram emot vad jag kan finna hos Rundgång imorgon. Hoppas att ni också har tagit detta till er och att förväntningarna blir ännu högre.

– Invisible Guy

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s