Recension: Soundmeds – Hospital EP

49157072-1Soundmeds är ett band som överträffar sig själva gång på gång. Eftersom att jag inte har hört deras tidigare alster, så kändes det som en riktig utmaning att bedöma denna platta. Men efter att ha lyssnat på första låten “Department” så trillade poletten ner en aning. Det känns som att bandet skulle kunna vara någon chic blandning utav det bästa inom progressiv rock, fast med en överton av psykedeliska influenser. Även om det låter mainstream, så innebär det inte att det för den delen är någonting dåligt. Trots att det numera finns ett någorlunda överskott av psykedeliska akter inom rocksfären, så känns det ändå som att deras kombination av skärande rock med tajt komposition och överraskande utsvävningar – kommer att förändra landskapet till det bättre. Inom vissa passager på låten så känns det som att det finns ett släng av den akustiska motsvarigheten till neofolk, fast inom rockvärlden istället, vilket allt är någonting positivt. För att inte tala om den andra låten, “Soaring House“, som släpper ut den mer “tama” delen av Soundmeds repertoar.

Det känns väldigt inbjudande och det är även fräckt, fast inte på en löjeväckande nivå. Av någon anledning så känns det som en hybrid av de lite hårdare rockarna från Katatonia, fast med större dragning åt det renodlade rockhållet. Just jämförelsen med Katatonia kan halta, men jag upplever att jag påverkas lika starkt av deras emotionella undertoner, som jag skulle göra med en valfri låt av det förstnämnda bandet. När man ändå talar om spöken, så måste jag säga att låten “Skullkey” innehåller en stor dos av deras alternativa rockvibbar. Men de lyckas även vidareutveckla det bombastiska, men återhållsamma sättet som finns inom just post-rock. Det är svårt att sätta näven i bordet och kräva mer, men lugnt nog att bara sväva med. Trots att låtnamnen i vissa fall inte är särskilt upphetsande att se på, så är innehållet desto bättre. De akustiska delarna fungerar väldigt bra med de lite mörkare delarna och den starka basslingan i just denna låt kräver ännu ett offer. Därför skruvar jag upp min mentala bit och hänger mig till att dyrka låten, eftersom att jag har fått den på hjärnhinnan och jag har redan börjat lära mig den.

Även fastän lyrikerna kanske inte är deras starka kort, så finns det ändå någon anknytning mellan ljudlanskapet och fraserna som sångaren (med entusiasm) “sjunger” ur sig. Dock är låten rätt så instrumental till att börja med och den avslutas även på ett instrumentalt vis. Låten “Telephones” känns som ett mellanspel, vigt åt att ge mer tyngd till deras självfyllda gitarrljud men även deras någorlunda melankoliska sångare. Av någon anledning skulle jag kunna höra denna låten i ett intro eller ett outro till en amerikansk serie, för den passar så väl enligt de måtten. Detta är absolut inget dåligt, för det är en serie jag i så fall skulle kolla på endast för musikens skull. Som det kraftpaket av olika influenser, stilar och energiska utsvävningar de är, så lyckas de med den sista låten “Astronausea” plocka ihop de delar av Soundmeds som är bäst. Finns ingen plats för kompromisser, utan de packeterar de bästa delarna av deras musik och det blir en riktig stänkare på slutet.

Både den mer energiska delen, den mer psykedeliska och den lugna akustiska delen flyter samman och placerar sig bäst här. Jag har knappt något att klaga på mer än petitesser, för de lyckades att trollbinda mig från den första minuten. Vilket är mer än vad man kan säga om mycket annat och borde vara en indikation på att de har världen framför sina fötter. Det hoppas jag, i alla fall.

Barren Womb releases digital single titled Beard Of Doom!

1043051028-1

The Norwegian band Barren Womb has finally released a digital single, that is a winter song titled “Beard of Doom“, which is a touching story about “Satan” Claus and the destruction of values. This song is a huge difference when compared to their earlier release this year, which makes it even more interesting to be following the band. Even though I haven’t had any notice about them since I reviewed their album (which can be found here), there’s been a vacuum to fill up and they’ve done it with great ease. You can listen to the song down below. They’ve also recorded a few other tracks, so I’m hoping that they’ll release them soon, but it seems like they’re pretty seasonal. However, if they’re not, it would be a nice comeback, even though it hasn’t been long since they released their latest album.