Recension: Daniel Gilbert – the Soul of a Fool 7″

En närmast bisarr blandning av själfylld musik och vågade sidosteg. Där den första låten “Led 2” minst sagt har en styrka när det kommer till det musikaliska, men där sångrösten är en stor faktor till varför låtarna inte leder ända fram. Tystnaden mellan partierna av Daniel Gilberts sångröst och musiken är det som känns mest tilltalande. Eftersom att musiken inte lämnar en oberörd och är fylld utav den bästa av världar, så faller just sångrösten på att den låter väldigt märkligt rent generellt. Även om den sjungs med inlevelse, så finns det en viss grad av märklighet som omfamnar helheten. I början av låten så känns detta avlägset, då jag rent visuellt befinner mig på en utav många öar, där jag blickar ut över havet och ser en solnedgång som inte är av denna värld. Rent metaforiskt, så skulle man väl kunna säga att sången är just det som gör att det inte stannar länge i blickfånget. De lugna vågorna bryts upp utav onödigt starka störningar från ett annalkande oväder. Nog för att ord kan ha en rätt så onödigt hård innebörd, men det jag kan ge Gilbert är att man märker att det finns en gnista där någonstans. Den är det enda som behövs för att tända brasan återigen och hänge sig till det lugn som man omges av när man lyssnar på just denna låt. Särskilt i refrängen, så märks det av ännu mer, då brasan håller på att få lite tändvätska på sig. Förhoppningsvis skulle gnistan kunna slå över och även påverka nästa låt.

Som ärthe Smell O’Thunder“, där den märkliga vibben nästan är som bortblåst. Man hade kunnat sitta och lyssna på den själfyllda låten i vad som känns som en evighet. Där introt påminner om en bisarr blandning av indie-pop ambitioner, rent sångmässigt, och helt enkelt en motpol till den dominerande genren som inte borde blandas. Men just denna blandning bär fruktsamhet, då refrängen är det starka kortet återigen. Känns som att plattan bärs upp av bland annat refrängen och musiken i allmänhet, men en viktig ingrediens saknas fortfarande. Trots att det rent sångmässigt har flyttats upp en ribba, tack vare den närvaro som Gilbert lyckas med i just denna låt. En annan dimension som läggs till är den innovativa kören som kan höras allt eftersom, den lyckas väldigt väl med att täcka vissa brister. Musiken har ett otroligt djup och när man dyker ner i oceanen så tornar den musikaliska ambitionen upp i fjärran, för att komma närmre, för att stanna runtomkring och låtsas som ingenting. Det kan låta som en barnlek, men det är inte det. Att man kan få något så brett och närmast fantastiskt att låta busenkelt, då har man gått upp en trappa och måttstocken kan fällas ut för att mäta ambitionen ytterligare. I trappan så fattas ett steg, det steget måste sättas dit och övervinnas – för enbart då kan framgångssagan komma att bli ett lyckligt slut.

Lyssna på plattan här nedanför och beställ den.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s