Recension av Distortion Faith #1 och Distortion Faith #2!

Jocke D-Beat och hans kompanjoner Krogh samt Kårén har som bekant legat i och redan släppt två nummer av sin senaste zine Distortion Faith. Det första numret var fullsmockat, om än på få sidor, innehållandes bland annat: intervjuer med Nerv, Acute, Sjuka Signaler, Human Power, Sex Dwarf, De:Nihil Records, Lögnhalsmottagningen, Effluxus och Hardcore Survives. De hade även en spalt som kallas för “Fast & Loud” alternativt “Kroghs Corner” som jag gärna hade sett återvända i numret jag precis fick i brevlådan. Efter att ha läst lite i början av det så kände jag mig relativt otacksam som fått ett nummer skickat till mig, trots att jag köpte ett nummer själv för tio kronor. Men eftersom att jag gillar att ge tillbaka, så vill jag även göra detta i denna spalt som jag själv sitter och skriver nu. Influensan tar kål på mig men jag kände att jag ville få detta ur världen så fort som möjligt, och jag hade även tänkt mig att recensera numrena och eftersom att nummer två damp ned i brevlådan precis så blir detta ett perfekt ögonblick. Recensionerna blir lite kortare än vanligt, eftersom att jag gärna vill vara koncis i detta fallet, precis som zinet är.

Distortion Faith #1 – Juli 2012

Den minimalistiska designen i detta nummer är iögonfallande och det märks att det lagts ned en hel del tid på detta. Egentligen var det precis detta som fick mig att bli intresserad av zinet och faktiskt läsa igenom det, då det är välstrukturerat och genomtänkt rent designmässigt. Förutom detta så finns det andra delar i det som får det att kännas lite mer punkigt, en del stavfel lite här och där, men ingenting som inte skulle kunna åtegärdas. Själv tycker jag att det förhöjer känslan av zinet och sätter en tydlig punkprägel där allt inte behöver vara särskilt noga, men det görs med bravur. De frågor som ställs till banden är utöver standard och svaren blir därför också mer mångfacetterade och intressanta att läsa, det finns inte någon som helst förutsägbarhet med det. Måhända att det inte är särskilt många frågor, men de räcker gott och väl med tanke på hur mycket som måste få plats på de 20 sidor som utgör numret.

En återkommande känsla jag får när jag bläddrar igenom är att det annars är rätt så svårt att få in så mycket i så lite utrymme, men de lyckas med det ändå och samtidigt får de även med diverse promotions. Mest lyckat med detta numret skulle jag vilja säga är intervjuerna med Sjuka Signaler, De:Nihil Records, Lögnhalsmottagningen och Sex Dwarf. Mest för att det är olika saker jag velat djupdyka i men inte hunnit. Själva bubblaren i numret som också skulle få en självklar plats är just Fast & Loud/Kroghs Corner som har sin potential men måste utvecklas lite mer innan det blir intressant, dock så tycker jag att liknande kolumner bidrar till att hålla numret fräscht och bra. Helt enkelt ett bra, relativt tydligt, internationellt (på engelska) och intressant alternativ som dykt upp nu på senare tid.

Distortion Faith #2 – September 2012

Med en helt annorlunda och mer pastellfärgad design så känns det inbjudande, med en stark lila färg i bakgrunden och en svart-vit punkare som slåss om utrymme bland både zinets header och innehållet längst ned. I detta numret så får man bland annat läsa intervjuer med Crash Mange, Åke (Mob 47), Annihilation Radio, Korsfäst och Svart Städhjälp, tillsammans med en bubblare i form av Massgravs giglog. Rent allmänt känner jag att numret är lite mer “städat” än sin föregångare och öppnar upp för lite mer professionella grejer, däribland så har även intervjufrågorna blivit bättre. Nog för att det förra numret också varit bra, men det känns som att de kommit in i sin “groove” ytterligare. Själva dragplåstret i allmänhet för både detta numret och det förra är att de lyckats samla ihop många intressanta akter, det känns aldrig som att någon akt är ointressant, som det annars kan göra med andra zines. Mest förhoppningar hade jag nog när jag såg namnen Massgrav och Svart Städhjälp, mest eftersom att jag tycker om deras musik och inte vet vilka de andra är.

Trots detta måste jag säga att de har utvecklats och lyckats köra in på sitt eget spår, istället för att vara en kopia av något annat. Vilket känns otroligt bra när man tänker efter, i princip alla intervjuer är intressanta och framkallar en viss stämning men är inte särskilt svårlästa eller långa – vilket jag kan sakna i dessa tider. Mest på grund av att jag inte har någon referensram att gå efter mer än Law & Order, så vill jag lugnt påstå att detta är något som kommer att ta fyr och bli något större än just namnet. Intervjun med Åke är kort men intressant och handlar om en punkare som börjar bli äldre, men mer vill jag inte avslöja. Till min förtjusning så återkommer jag ofta till Massgrav och Fast & Loud/Kroghs Corner, som är med i slutet. Det jag kan tycka saknas är förmodligen ännu mer intervjuer och kanske fler sidor, men om själva målet med zinet är att vara lättläst, tunt och internationellt så lyckas de bra. Dessutom tycker jag att det är bra att de lyckas förmedla så pass mycket på så få sidor, något som kanske saknas, vad vet jag. Positivt är dock att numret utökats från 20 till 24 sidor.

Hur som helst är dessa två nummer av Distortion Faith jag skulle vilja rekommendera. Se’n får vi vänta på uppkommande nummer och hoppas att de kommer i sina galoscher ordentligt, för då tror jag att det kan bli något extraordinärt.

Distortion Faith #1 – några ex kvar, maila: dbeatrawpunk@gmail.com

Distortion Faith #2 – nytillkommen, köp här: SMRT Records, Blindead Mailorder eller maila D-Takt & Råpunk ovan.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s