Beggars Banquet fyller ett år!


Klubben Beggars Banquet på Debaser i Malmö drivs av Olle Helkimo och Martin Gustafsson. Sedan ett år tillbaka har de drivit den uppskattade rockklubben som minst sagt varit populär. Eftersom att de fyller ett år imorgon så kommer en långläsning som ni lär tycka om väldigt mycket. Tidigare i år så träffade jag grabbarna på Basement Café här i stan och intervjuade dem angående deras klubb, vad det krävs att driva en, hur de ser på framtiden och mycket mer! Spana in den vet jag!

Skulle ni kunna berätta lite mer om er själva?

Martin:– Absolut. Jag heter Martin och har precis fyllt 31. Jag har hållit på med musik sedan jag var sju-åtta år. Började med Elvis redan i dagisåldern och sedan upptäckte man hårdrocken under lågstadiet med Kiss, Alice Cooper och Iron Maiden, som var mina tre första idoler. Sedan dess har det väl bara rullat på, började spela gitarr och har spelat i en hel del olika band. Flyttade till Malmö efter studenten och bodde väl här ganska länge egentligen. Vi träffades på en fest av en slump och lärde känna varandra då, för fyra-fem år sedan. Började väl ganska tidigt diskutera det här med att göra någonting ihop, och vi har haft jättemånga olika ideér. Att vi ville starta bokningsbolag, jobba som agenter åt olika artister. Av en ren slump spelade vi skivor på en fest tillsammans och hade väldigt kul, sedan blev det så att det rullade på av sig självt helt enkelt. Någon hade väl tyckt att det var bra och snackade med någon. Så fick vi vårt första riktiga DJ-gig på en rockklubb som heter Distortion. Vi spelade väl där ganska mycket i början, någon månad därefter så fick vi vår första spelning på KB. Det var i samband med när vi gjorde vår första spelning på KB som vi kom på namnet Twist Action Heroes, så vi har marknadsfört oss under det namnet sedan 2009. Fastän vi gjorde vårt första gig 2008. Vi umgås mycket privat, och ska man säga något mer personligt så har jag precis flyttat ihop med min flickvän Cornelia. Trivs väldigt bra i Malmö och känner att det är här jag vill bo.

Olle: – Jag kommer ursprungligen från Göteborg. Flyttade ner till Malmö runt 2003-2004, sprang på Martin, som han sa, för fyra-fem år sedan. Hållt på lite grann i Göteborg med kompisars band, och hjälpt att promota dem. Arrangerat mindre grejer, hade en liten förening som hette “Achtung Panzer” som körde lite bokningar på diverse ställen. Så det föll sig ganska naturligt egentligen när vi började snacka. Vi hade ett gemensamt intresse och det var musiken, att göra någonting roligt med det. Sedan dess har det rullat på, eller spårat ur. Man får se det lite grann som man vill.

Martin: – Ska man säga någonting om namnet… alltså, hur vi lärde känna varandra är lite kul. För att vi började att snacka på en fest just med anledning av att Olle hade en Backyard Babies-tröja på sig. Det är ett av våra gemensamma favoritband, så det blev ganska naturligt när vi kom till festen. “Ah, fan! Snygg tröja!” och så började man prata musik. Så att Backyard Babies, Hellacopters, Social Distortion och Rolling Stones är väl egentligen de fyra banden vi har mest gemensamt och Aerosmith kanske. Men framförallt de andra fyra, som är våra gemensamma nämnare liksom. Då kände vi att vi ville ju ha något namn som relaterade till de här banden, och vi ville ha någonting som visade att vi var rock-DJs fast vi ville ändå få folk att dansa. För att många rock-DJs spelar bara sin egen favoritmusik och står och ser sura ut, vi vill ju ändå att folk ska ha kul och vi vill ju spela rock som faktiskt går att dansa till. Då ville vi ha något namn som var kopplat till dans. Så vi satt och gick igenom Hellacopters och deras låttitlar, då hittade vi Twist Action så då kände vi att det ändå är något som står för dans samtidigt som det är associerat till Hellacopters. Det var lite så namnet kom till om man ska säga något om det, för det är många som undrar var vi har fått det ifrån.

Varifrån kommer ert klubbnamn?

Martin: – Beggars Banquet-namnet är snott från Rolling Stones skivan med samma namn. Och från ett engelskt independent punkskivbolag, det är en nog så viktig referens. Men det var Rolling Stones som var vår huvudsakliga tanke.

Hur mycket arbete ligger det bakom att driva just er klubb?

Olle: – Det är mer än vad som syns utåt, det är väldigt mycket mejlande, en del telefonsamtal och en hel del SMS oss emellan. Men framförallt mejlande med Debaser, agenter, bokningsbolag och i vissa fall direkt mellan oss och banden. Det är bara för att få bokningarna. Sedan har vi också en inkorg som heter duga numera, med band som är jäkligt sugna på att komma och spela på klubben när de sett vilka band vi har haft hittills. Dom bitarna är väl egentligen de mest tidskrävande skulle jag säga.

Martin: – Vad gäller Debaser så har de en egen promotionmaskin, så just när det gäller Beggars Banquet så hjälper de till en del med affischering och sådana grejer. Så det slipper vi undan lite med. Men all marknadsföring på nätet via Facebook och Twitter så gör vi i stort sett allting själva även alla posters och så. Vi har fördelat det på så sätt att Olle gör allt det grafiska, så alla loggor, posters och allt material som ska synas utåt är det Olle som har ansvar för. Medan jag är den som skriver pressreleaser, snackar, skickar utskick och sitter på Facebook och nördar mig, letar upp rätt folk att lägga till bara för att sprida ut budskapet. Så vi lägger lika mycket tid på det, fast vi gör olika saker. Sedan har vi alltid gemensamma diskussioner som t.ex. “vill vi ha det här bandet?”, “vad är nästa steg?” – så där är det alltid hundra procent gemensamma beslut.

Olle: – Sedan har vi väl våra duster emellanåt, vad gäller texter och lay-out. Men det är väl så det fungerar.

Martin: – Det är det som gör att det blir bra, att vi har väldigt starka åsikter båda två. Vi är ganska envisa. Om Olle har gjort en poster han tycker är skitsnygg, så kanske jag tycker att “det där var väl inte så snyggt?”, så kan man tjafsa lite om det. Likadant om jag har skrivit någon presstext som är alldeles för lång eller som är felformulerad, så blir det en diskussion som alltid leder till att det blir något bättre. Så vi har ett jäkligt bra samarbete på det sättet.

Finns det en stor efterfrågan på klubbar likt er egen?

Olle: – Ja, och nej. När vi började spela skivor fanns det en enorm efterfrågan.

Martin: – Det fanns ju inga renodlade rockklubbar i Malmö förutom Dead End och Hellnight.

Olle: – Hellnight lade ju ned efter att de flyttat till Debaser.

Martin: – Dead End är ju mer av en pub.

Olle: – När Distortion gjorde inträde så var det en succé.

Martin: – Då märkte man att det fanns ett sug efter en riktig rockklubb där folk faktiskt kan dansa. Sen har ju Distortion tagit det beslutet att de inte har satsat på liveband, utan de har bara haft DJs. Så där har ju funnits en lucka att fylla och då fanns det ju tidigare Highway to Hell på vinylbaren som hade mycket demoband samt Horns Up som körde nere i stan. Där det var lite större band, då de haft en hel del kändare band. Men det är ju fortfarande lokaler som är ganska oetablerade, men visst, vinylbaren ligger ju på KB – men det var ju mer av en demoscen. High-Five på Debaser är väl egentligen den rockklubb som varit mest lik våran. Men ändå inte.

Olle: – Bandmässigt sätt, kanske. Fast det vetefasen.

Martin: – Vi är mer kommersiella.

Olle: – Ja, vi är mer kommersiella. Och tittar man på Jonas klubb It’s A Trap, så har vi varit mest lik hans grejer fast vi har enbart satsat på rockband. Han har egentligen kört allt möjligt, vad jag förstår.

Martin: – Men vad jag tror, för att svara lite mer konkret på frågan, så finns det absolut en efterfrågan. Så stor som rocken är nu har den inte varit sedan 80-talet, för att det finns ju till och med radiokanaler som Rockklassiker och Bandit som bara spelar rock och hårdrock. Det fanns inte ens…

Olle: – Det har dock funnits Blue Cat i Stockholm.

Martin: – Nämen, jag tror absolut att det finns ett stort sug efter det. Men det gäller att hitta sin publik också. Där känner jag faktiskt att vi först nu börjat stabilisera namnet, att folk börjar fatta vad vi gör.

Olle: – Ja, jag tror det med. I början hade vi nog väldigt mycket Debaserbesökare överlag som tyckte det var kul med en ny klubb och som gillar Debaser. Nu tror jag att vi har en större andel besökare som är där för just får klubb, mer än något annat.

Martin: – Även om vi inte har haft fullt när vi har haft band, så har vi alltid haft fullt på nattklubben när vi kört dansgolv efter giget. Men både på Nazareth, Sator och Sugarplum Fairy och på premiären så har det varit knökfullt.

I April firar ni ett år, hur känns det?

Olle: – Fenomenalt. Alltså, som sagt med tanke på att vi började när vi lärde känna varandra att bara snacka om det, och att det sedan att det ändå blivit någonting. För när vi började spela skivor lite smått så sa vi: Ja – nästa steg, då får vi ta oss till någon ännu större klubb och spela där. Så gjorde vi det och sen tänkte vi “vad är nästa steg?”, nu har vi spelat på de stora klubbarna – då försöker vi komma till fler stora klubbar. Sedan tänkte vi att “vi kanske ska komma utanför malmö lite?” och då kom vi till Kristianstad, Lund, Kalmar och i Göteborg har Twist Action Heroes spelat på olika sätt. Därefter kände vi att “vad är nästa steg?”, och då kände vi att det måste bli en klubb. Så där är vi nu, och nu har vi kört i nästan ett helt år och haft band som Nazareth.

Martin: – Och den bokningen vi släppte nyligen, Imperial State Electric, är ju någonting som vi jobbat för ända sedan klubben startade. Anna på Debaser som är deras bokningsansvarige, hon har ju hjälpt oss väldigt mycket, vill jag framhålla. Hon är fantastisk och har varit ett stort stöd. Just den bokningen har vi tjatat om i ett år, att vi vill ha den.

Olle: – Sen har det inte varit läge hela tiden, så det är inte så att vi tjatat, tjatat och tjatat. Utan när vi har sett att det är något på gång, så har vi verkligen försökt varje gång. Så nu har vi dem.

Martin: – Äntligen!

Olle: – Och det är som det står i pressreleasen, ett fenomenalt sätt att knyta ihop det första året. Just med tanke på Hellacopters-referensen och allt.

Martin: – Hela grejen med vårt namn, deras influenser och våra influenser. I vårt tycke så är ju Nicke sveriges rockkung. Han är den närmaste “king of rock” vi har haft i Sverige, för att han har aldrig gjort något dåligt. Allt som han har satt sitt namn på har haft kvalité. Det är helt fantastiskt att få en sådan person och sitt band att komma till klubben, det känns verkligen stort för oss och vi är enormt stolta över det.

Skulle man kunna säga att ert musikintresse avspeglas i klubbens bokningar och musiken ni spelar där?

Olle & Martin: – Absolut. Till hundra procent.

Olle: – Det man kan säga är väl att om man ser till vårt musiktycke och vad vi spelar på klubben, så ju tidigare man kommer till vår klubb – desto mer av våra absoluta favoriter och guldkorn får man höra. Det är svårt att leverera de på ett dansgolv emellanåt, men vi spelar ingenting som vi tycker är dåligt eller någonstans inte kan stå för. Sedan uppstår det vissa slitningar där emellan också, angående vem som står för vad.

Martin: –  Kontentan är ju att, vi får ju som sagt, jag vet inte hur många mail i veckan vi får från band som vill spela på klubben. Likadant även från större band som är ganska etablerade, som vill komma till Malmö för att Debaser har ett väldigt gott rykte som spelställe. Men vi bokar ju ingenting som vi inte känner att: “det här är verkligen något vi själv gillar” och “är detta en konsert vi själva skulle vilja gå på?”. Känner du inte själv att det är ett band du vill gå och se, samt betala hundra spänn eller mer för, då ska du inte boka det. Kan du inte tänka dig att betala för giget själv, då kan du inte sälja det heller. Vi måste ju verkligen kunna säga till våra polare att: “kom nu verkligen på lördag, för ni vill inte missa det här”. Även ifall de får betala inträde, så ska de ändå vilja komma för att det ska vara så pass bra. Detta gäller även dansgolvet, självklart har man spelat låtar som man inte själv sitter hemma och diggar till. Men det är inte så att vi ställer oss och spelar NRJ-hits för att någon önskar det, skulle aldrig hända liksom, där går gränsen.

Olle: – Det är egentligen inte många band som vi har tänkt att vi vill ha till klubben, som är någorlunda realistiska. Kiss blir ju lite svårt, men vi har haft och har en lista som vi jobbar på att beta av. Så det är ju verkligen, som Martin sa, de band som vi själva gillar och absolut gått och sätt.

Generellt sett, vad är medelåldern på era klubbkvällar?

Martin: – Oj. En random kväll skulle jag säga: 25-30 år.

Olle: – Är den så hög?

Martin: – Ja, fram till ett i alla fall. Sen kanske det sjunker något, ju senare det blir desto yngre folk är nog kvar. Men om man sen tar unika kvällar som exempelvis Nazareth och Sator, så är det äldre folk som kommer. Då har vi ju haft de som är upp emot 40-50, som har gått på giget men de går i regel hem vid ett. Sedan fylls dansgolvet på med lite yngre folk, men det är lite svårt att säga någon medelålder.

Olle: – Ja, jag vetesjutton. Trettio tror jag är lite väl högt, jag skulle nog snarare säga runt tjugofem.

Martin: – Det kan vi nog enas om.

Olle: – Sedan även runt extremerna, likadant för Sugarplum Fairy då det drog en lite yngre publik.

Martin: – Där var ju de som var yngre, alltså som fick gå in innan nattklubben. Det beror väldigt mycket på banden. Men jag skulle nog säga runt tjugofem år rent generellt.

Vilka slags människor eller subkulturer söker sig dit?

Olle: – De coolaste, hippaste och de man vill hänga med och identifiera sig med. Nej, skämt å sido. Jag skulle nog säga att det är väldigt blandat. Skulle inte kunna säga att vi har någon större majoritet hårdrockare, punkare eller brats för den delen.

Martin: – Alltså, det är också beroende på bokning. Fast på dansgolvet så har ni nog relativt hög andel tjejer för att vara rockklubb. För att vi spelar lite snällare rock framemot småtimmarna, så då kör vi inte Morbid Angel t.ex. utan då blir det lite mer dansvänligt. Men annars är det som Olle säger, det är verkligen alla möjliga.

Olle: – Jag tror att det är en ganska medveten publik. Om vi tittar på önskningar när vi spelar, de har koll på vad de gillar och vad de vill höra.

Martin: – Absolut. Väldigt många som önskar väldigt udda grejer, när de märker att vi till exempel spelar en B-sida med Stones så kommer där gärna fram någon som ska önska en gammal B-sida med The Kinks eller Small Faces, eller något annat. För då fattar de att, “aha, har de koll på det så har de koll på detta”. Vi har nog en väldigt musikintresserad publik, och det är ju också målet. Det är ju de vi vill attrahera, de som är som oss själva – lika nördiga.

Vad har ni för planer efter att ni fyllt ett år, både klubb och bokningsmässigt?

Olle: – Att fortsätta hålla en hög lägstanivå, så att vi förhoppningsvis kan fortsätta ett år till. Att det inte bara är en ny grej eller att vi tycker att det är kul nu, utan att vi fortsätter att jobba för att göra en kul och bra klubb.

Martin: – Målet är att hela tiden bli bättre och det tycker jag att vi har bevisat nu. Alla bokningar vi haft har vi ju tyckt varit bra, men nu på senare tid när det börjat ramla in lite större namn, så ser man ju att man får mer uppmärksamhet i tidningarna och det gör även att fler delar på Facebook. Men vi tänker inte att vi är nöjda nu, utan målet är att dra ännu grymmare bokningar och gärna mer internationella namn. Så vi har bokat Gilby Clarke från Guns’n’Roses som kommer i Maj och Faster Pussycat i Augusti som är ett legendariskt L.A.-band och som har inspirerat Backyard Babies enormt mycket i början. Det är inte släppt än, så du är den första som får reda på detta. Så det är ju det vi siktar på, att bli ännu bättre, att hålla en fortsatt hög nivå och nu har vi som mål till sommaren att försöka komma ut och få lite DJ-spelningar på olika festivaler. Både större och mindre, för att se om det genererar mer kontakter. Ingenting som är spikat, men det är lite ideér vi haft. Så vi kör på helt enkelt.

Olle: – Om vi gör en bra klubb och om den fortsätter finnas på samma sätt, så kan det innebära att det dyker upp konkurrenter på ett annat sätt. Andra som kommer på att, “fan, det här kan vi också göra” eller “vi kan göra det här lika bra, eller bättre”. Det motiverar också oss att bli ännu vassare.

Martin: – Det ska ju inte bli lätt att konkurrera. Ska de vara lika bra eller bättre, så ska de inte tro att det är något man gör på en dag. Det är lite så man får se det, faktiskt.

Vilka klubbar brukar ni själva frekventera på förutom er egen?

Martin: – I Malmö så, vart man än går så slutar kvällen oftast på KB, det kan vi ju konstatera. Sedan har vi ju hängt mycket på Distortion och där är en ny klubb på KB som heter Hell Yeah, som har haft en hel del kul bokningar också. Sedan är det ju de andra debaserklubbarna, It’s A Trap och High Five som har haft mycket.

Olle: – Inte frekvent, kan jag inte säga. Det är väl egentligen däromkring vi brukar röra oss.

Martin: – Det är väl klart att man går på alla möjliga ställen ibland. Men det är de jag skulle vilja nämna i alla fall. Men det händer ju såklart ibland att man slinker in och tar en öl, men det är ju som sagt mer pubhäng.

Har ni något smultronställe att rekommendera i Skåne?

Martin: – Om vi inte får svara de ställen där vi själva spelar eller som vi samarbeta med, så skulle jag säga att det mest underskattade stället i Skåne just nu som väldigt många tycks ha glömt bort – är Mejeriet i Lund. Det var enormt stort på 90-talet och idag så verkar det som att de har tappat mycket publik, tyvärr. För att jag tycker att det är en av Sveriges coolaste konsertlokaler och de har också en väldigt soft pub. Så Mejeriet skulle jag nog säga.

Olle: – Det står verkligen helt still.

Martin: – Kanske lättare om du skulle kunna rekommendera något i Göteborg som folk inte känner till?

Olle: – Ja, alltså… jag är barnsligt förtjust i ett ställe som heter Ritz. Men det är inte ens i närheten av att vara en rockklubb, i alla fall inte de kvällar jag varit där. Henriksberg är naturligtvis också en schysst klubb, konserlokal och har en grym takterass.

Martin: – Det känns ju som att det är i Malmö där det mesta händer, på gott och ont. Det är svårt att komma på ställen ute i Skåne som skulle kunna mäta sig med någon klubb här, faktiskt. Låter kanske drygt att säga så när man bor i Malmö själv men jag är själv uppväxt i en liten by utanför Kristianstad.

Olle: – Östgöta Nation är ju…

Martin: – Men då måste man ha studentleg?

Olle: – Ja, jo. Men det är ett ställe med bra tryck i alla fall.

Till sist, varför bör man besöka just er klubb?

Olle: – För att vi aldrig stänger?

Martin: – För att vår slogan är: kärlek, dans och rock’n’roll. Jag tycker att det sammanfattar rätt bra vad vi pysslar med. Kärlek till musiken, kärlek till festen och dans för att det går visst att dansa till rock’n’roll. Och rock’n’roll för att det är… rock’n’roll!

Olle: – Hade jag varit utomstående hade jag gått till Beggars Banquet för att, just det Martin säger, att det är någon slags stämning. Som jag tror beror på att folk kommer dit för de här delarna, de kommer dit för att de vet att det är schysst musik, det går att dansa hela kvällen och förhoppningsvis tycker de att banden är bra. Det är bara en väldigt trevlig klubb, helt enkelt.

Martin: – Vi vill ju vara kommersiella utan att vara mainstream. Mainstream för det aldrig bli, för då blir det slikt och tråkigt. Man kan ju ändå plocka fram det kommersiella i den bemärkelsen att det är publikvänligt. Inte kommersiellt i bemärkelsen att det är det som sålt mest eller är störst på radion. Kommersiellt för mig innebär att det är lätt att ta till sig, man kan spela creddig och bra musik utan att det behöver bli så knepigt. Så länge det svänger, så är det ju bra liksom.


Glöm inte att dyka upp imorgon den 28:e April när de firar ett år på Debaser. Med Imperial State Electric som huvudnummer och All Electric som support. Kvällen förgylls även av gäst-DJs vid namn DJ Death, DJ Slaughter och DJ Undertaker på uteserveringen. Gratis innan 22:00.

Advertisements

One thought on “Beggars Banquet fyller ett år!

  1. Pingback: Intervju med Twist Action Heroes inför deras 2-årsfirande! | INVISIBLE GUY

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s