Intervju med VildirHeart!

Foto av: Viktor Thunström

VildirHeart är ett stockholmsband från Haningetrakterna. Bandet består nästan enbart av familjen Dietrichson. I bandkonstellationen finner vi Maria Dietrichson, Karin Dietrichson, Fredrik Dietrichson och familjevännen Christoffer Lindgren. Sedan de startade har de tvingat att byta namn från Dandelion till VildirHeart, och deras egentliga sammanstrålning berodde på att Karin behövde samla ihop ett band till spelningen på Lilith Eve i Kungsträdgården. Det var naturligt att det just blev familjemedlemmar. Innan dess har Karin skrivit barnvisor. Maria och Fredrik hade ett hobbyband en tid innan VildirHeart sattes samman. Sedan dess har de släppt sitt debutalbum the core och arbetar med att släppa en singel och en EP. Jag har intervjuat dem angående deras musikaliska aspiration, deras intresse för musik och vad de ser för möjligheter inför framtiden.

Varför valde ni att börja spela just popmusik?

Karin: – Popen har ytterligare energi att tillföra rent musikaliskt och man blir mycket friare än i visor-singer-songwriter-stilen som jag gjorde innan. Man kan jobba med fyra ackord som går runt som vi gör i låten Coming Up. Popen har ett direktare uttryck utan omvägar. Kaxigare, liksom. Sången är också mer respektlös och otvungen, vilket jag tycker är väldigt coolt och passar oss bra.

Fredrik: – I början var de flesta låtarna visor eller sånger som kunde spelas av Karin, både ensamt med bara piano och sång, eller med ett helt band. Därifrån så har det egentligen utvecklats gradvis när vi blivit fler medlemmar och jag och Maia (Maia alltså, min lillasyster) har blivit mer delaktiga, åt mer renodlad popmusik. Stoffe har ibland växlat mellan att spela gitarr och slagverk, vilket gett oss mycket dynamik. Vi har egentligen aldrig haft en specifik musikstil som mål, utan vi har egentligen bara arbetat utifrån det material som Karin skrivit och sedan styrt det i den riktning som vi gillat helt enkelt. Därefter har vi byggt på med nya låtar och då har de influerats mycket av det nya soundet som vi har fått.

Maia: – För att jag älskar pop! När man tar popen från det “kommersiella vanliga”, så blir det mer intressant samtidigt som det är lättillgängligt. Ett intressant sätt att få fram sin vision och samtidigt få folk som vill lyssna på det.

Hittills har ni släppt ert debutalbum the core. Kan ni berätta för mig hur ni kom på namnet, hur processen gick till och vad var det som var lättast respektive svårast i skapandet?

Karin: – Det här med namnet var lite speciellt. Daniel, vår producent, heter Kärn i efternamn och jag började skoja om att vi skulle till ”Kärnhuset” när vi skulle till studion, som ligger i källaren i deras hus. Sen började jag tänka på ordet kärnhus och kärna och vad det står för. Vi hade bytt ut gitarrister några gånger och kommit fram till att vi skulle klara oss med oss fyra just nu, liksom hitta kärnan i bandet, så det blev också en parallell till ordet the core. Vi tittade i ett gammalt biologilexikon från 1930-talet med teckningar av kärnhus i genomskärning. Det blev första idén till omslaget. Vi började prata om att det finns en kärna i allt, en kärna som man vill komma åt och komma ner till, om att musiken i sig är organisk och kraftfull, precis som en liten kärna som en dag blir ett stort träd. Sen ritade Maia omslaget och vi gillade det direkt.

– En del tycker att det ser ut som en kärna, en del ser det som två hjärnhalvor och en del som en frukt. Från början skulle vi bara spela in två låtar med Daniel, men sen växte hela grejen till ett fullängdsalbum med konvolut med texter och bilder. Lyckligtvis hade Daniel tid att fortsätta att jobba med oss just då. Om något var svårast med skapandet så var det att välja ut låtar till skivan och bearbeta dem så att de passade ihop stilmässigt, men ändå naturligt att ha och göra med The Core hela tiden. Jag skrev först på svenska, sen på engelska, sen började jag sätta ihop svenska strofer med engelsk text. Daniels erfarenheter och influenser lyfte våra låtar till nästa nivå. Han hade tidigt en vision om sången, att våra röster skulle vävas samman till en enda röst, eftersom vi som sjunger är från samma familj. Det blev en gemensam nämnare för alla spåren på skivan. Folk frågar ofta vem av oss som sjunger vad på olika låtar, så det är nästan svårt att urskilja.

Vem har inspirerat er mest musikaliskt sett och var återfinner man era influenser?

Fredrik: – Det här är nog väldigt olika för varje bandmedlem. För mig hittar jag stor inspiration i pop/rock band såsom U2, The Killers, Oasis och Radiohead, när jag spelar mina basgångar. Även pop-punkband som till exempel Brand New och Blink 182 har varit en stor källa till inspiration.

Karin: – Jag växte upp med ABBA och Ted Gärdestad och började i tonåren lyssna på symfonisk pop som Genesis och Pink Floyd. Rockpoeter som Thåström, Plura och Staffan Hellstrand har också påverkat mig med sitt berättande. Under de senaste två åren har jag inspirerats av (så skilda) band som Evanescence, Arcade Fire, Björk, Cranberries, Brighteyes och inte minst solopianissan Regina Spector. Just nu är amerikanska band som Kings of Leon, Band of Horses, 30 seconds to Mars och Yellowcard de enda som attraherar mig. Jag är väldigt fascinerad av innovativa låtskrivare och snygga produktioner, oavsett genre. Lyssnar gärna på Emeli Sandé eller Kanye West för att få nya intryck. Bland svenska band är Hästpojken, Jörgen Kjellgren, Loney Dear, [ingenting] (Christopher Sander) och Lykke Li intressanta för mig.

Maia: – Jag har blivit inspirerad av Joy Division och Ian Curtis intensitet på scen. Jag började när jag var 11 år att försöka sjunga som Robyn och har utvecklat min egen röst utifrån att försöka göra saker med rösten jag inte kunde då. Jag är inspirerad av David Bowie och hans personas.

Stoffe: – Har egentligen inga speciella band som influerat mig som trummis, utan snappar mer upp fills ochh komp överallt från allt jag hör…men Foo Fighters, Queen, Tenacious D, City and Colour, Maroon 5, John Mayer, Lars Winnerbäck och Mando Diao inspirerar.

Finns det någon annan genre som står nära till hands nu, efter att ni släppt ett fullfjädrat popalbum?

Alla: – Vi går mot mer riff-baserad musik, där det instrumentala får lika stor plats som melodier och texter. Samtidigt utgår vi hela tiden från en idé som bottnar i en text. Rockigare pop, kanske?

Vad tycker ni själva om ert debutalbum, om ni fick se på det utifrån rollen som musikrecensent?

Karin: – Svårt när man är både medproducent och låtskrivare. Om jag försökte skulle jag nog berömma det personliga uttrycket, som att vi inte var rädda för att använda en dialog innan en låt. Genremässigt kanske det dock spretar lite. Kanske har det att göra med att jag skrev vissa av låtarna för 5 år sen. Låten Someone tell me, är egentligen tre låtar som jag satte ihop, mittenpartiet är ett instrumentalstycke som jag skrev till minnet av en liten flicka från Haninge som dog i och med tsunamin i Thailand 2003.

Fredrik: – Jag är verkligen nöjd. Speciellt med produktionen, tycker verkligen att vi fick ut den fulla potentialen av låtarna. Det var också den första skivan jag varit med om att spela in. Alla låtar är bra men jag tycker om vissa mer än andra.

Ni verkar dra särskild inspiration från lokalromantiken, men vad händer egentligen i Haninge och varför tycker ni om det så mycket?

Karin: – Punkarna åkte till Oasen i Rågsved och Ultrahuset i Haninge redan på 70-talet. Här finns tre teatrar, en världsorkester, folkmusikanter, en massa unga band och ett stort kulturhus och nu även ett ungdoms-kulturhus som heter Lakeside med replokaler, studio, scen, café med mera. Jag växte upp med förebilderna här och ser att det fortsätter för nya generationer. Risken finns alltid att förorten får kämpa med ett ”lillebrors-komplex” i skuggan av storstaden, när det gäller musik och kultur. Visst – vi åker gärna in till Söder och hänger på något coolt ställe, men sen tar vi pendeltåget hem igen! Vem skulle beskriva verkligheten här om inte vi som bor här? Här finns också, inte långt från betongen, fantastisk natur som ger både inspiration och vila. I låten With darkness too close sjunger vi om spöken på Årsta slott, lodjur i Sandemarsskogen och isen på sjön Rudan, som ligger precis vid pendeltågsstationen Handen.

Maia: – Haninge är stället där jag växt upp och varifrån jag längtat mig bort. Det är här jag stängt in mig, drömt, men också här jag gick ut och träffade nya människor. Jag har insett att jag älskar Haninge. Och jag är stolt över att kulturen växer här. De kan bygga om hur mycket de vill här och locka hit människor som vill bo på en plats som liknar Hammarby sjöstad. Men Gula Villan med Tompa Ekens bullar och den oändliga rastlösheten här kommer att driva oss framåt till något som är äkta.

Finns det något särskilt band som ni skulle rekommendera som kommer just från Haninge?

Alla: – Suburbian Kids With Biblical Names, Mary Ndiaye och såklart Like Torches! (tills nyligen You Ate My Dog).

Vilken musik brukar ni lyssna på annars och vad skulle ni rekommendera?

Alla: – Konserten med Foo Fighters på Stadion juni 2011 var en stark live-upplevelse som vi aldrig glömmer.

Maia: – Punk (äldre band som The Clash, Ebba Grön m fl), Thåström, Arcade Fire, The Knife, IAMX, Robyn, Lady Gaga, Kent, David Bowie, Kanye West.

Fredrik: – Har en period just nu då jag inte har någon specifik genre som jag lyssnar på, men har varit inne på en del äldre pop, typ Pink Floyd. Varit lite inne på reggae, Bob Marley m.fl. och hiphop också. Gillar verkligen ett svenskt reggaeband som heter Kapten Röd.

Hur tycker ni utvecklingen har varit rent live-mässigt från när ni hade er första spelning tills nu?

Alla: – Våra första spelningar var på ett kafé på Söder som heter Kafé Hängmattan. Vi brukade ha en liten publik på ca 5 personer. Nu känner vi oss allmänt stabilare som band. Oftast har vi bättre ljud. Vi letar fortfarande efter vårt ultimata live-sound och har ännu ingen stadig gitarrist, så det bästa ligger framför!

Maia: – Jag är mer säker nu på hur jag vill känna mig på scen. Jag kliver in för att vara helt inne i musiken, ge en bit utav mig själv.

Fredrik: – Det har blivit bättre och man känner sig mer säker, men jag tycker att det är svårt att spela live, så det finns mycket att jobba på. Det är väldigt kul!

Var har ni spelat hittills och vilken spelning tycker ni har varit bäst respektive sämst?

Alla: – Sommaren 2009 spelade vi i Kungsan (Kungsträdgården här i Stockholm) på stora scenen. Vi kom till Nordiska finalen i tävlingen Emergenza Festival 2010 och spelade på Debaser Medis stora scen, vilket också var häftigt. Vi har varit förband till MA Numminen och Staffan Hellstrand på Haninge Kulturhus, spelat på Söder på Kafé 44,  i Allhelgonakyrkan och i somras på Blidö Visfestival, där Jack Vreeswijk också framträdde. Den värsta eller sämsta spelningen var nog på ett skärgårdsgig som vi tog utan kontrakt på en ö som heter Grinda, där det varken fanns utrustning eller ljudtekniker. När vi äntligen kom igång efter tre timmar blev det mörkt och började regna och vi fick springa in för att rädda instrumenten. Publiken tjatade om att de ville höra Lasse Berghagen-låtar. När vi skulle hem nästa dag blev det storm och åska och vi fick tränga ihop oss i en liten gummibåt.

Kommer ni att släppa något nytt i år utöver the core?

Alla: – En digital singel kommer i vår/sommar! Den kommer att bli grym! Vi börjar spela in nu i Mars. Vi  planerar också inför en EP. Letar efter någon mindre label, men om vi inte hittar något samarbete som känns kreativt nog kanske vi släpper den själva.

Är ni aktuella för någon spelning inom den närmsta framtiden?

Alla: – Vi gör en lunchkonsert på Haninge kulturhus fredag 13/4 kl 12.30. Vet inte så mycket mer om sommaren ännu, men håll utkik på Facebook eller http://www.soundcloud.com/vildirheart-haninge.

Har ni några sista visdomsord?

Karin: – “Tvivla aldrig på din dröm – lev den istället!”

Maia: – “So then, let us not be like others, who are asleep, but let us be alert and self-controlled”. –
(Thessalonians 5:6)

Fredrik: – “It is important in life that you don’t give a shit. It can help you a lot.” (George Carlin)

Stoffe: – “Kör ba kör!”

Här är VildirHeart med låten Someone Tell Me:

Här kan ni hitta dem:

Facebook: http://www.facebook.com/pages/VildirHeart/205332768027

Soundcloud: http://soundcloud.com/vildirheart-haninge

Advertisements

One thought on “Intervju med VildirHeart!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s