Structural Disorder – A Prelude to Insanity

Structural Disorder reminds me about a calmer, but more distressed, more progressive version of Devin Townsend.

Their first song Rebirth takes you through a mind-boggling and tempo-shifting asylum. They manage to integrate the calmer moments with both an aggressive approach and a more technical one. As we venture further into the first song, we get uncompromising but skillfully handled solos, both from the guitarist but also the drummer.

You’ll need to read the background story for this one, it makes the music more enjoyable. Suddenly, after the last shriek of “at least help me die“, an envisioned and visual utopia embarks ahead in my mind. With an organ playing calmly and a soothing voice, introducing me to the second track, Peace of Mind. Whilst I sit entranced, a spazzy synth engages with a fast-hitting, almost flying snare. A great combination, excellent shift from one mental state to another.

As I find myself missing out on some more heavyness, Structural Disorder manages to deliver it to me, in the next song, titled: Sleep On Aripiprazol. This reminds me a little bit of the Diabolical Masquerade song Haunted by Horror, but without the growl, and with more touches of funkiness.

It’s pretty neat how they manage to incorporate the first two themes with a third, developing, but not excluding the frontmost two songs. In the end, it also reminds me quite a lot about some Final Fantasy boss-battle, very nice and hard-hitting – but at the same time, mellowly sounding.

The last song The Fallen, sets every theme in place, gives it a rest, but also narrows it down and finishes it greatly. At the end of this album I feel like something is missing, but I don’t really know why, maybe it’s because I want more. Right now. This made me feel like I had been listening for hours straight, it really felt like a double-album at least. These guys really have a potential and their sound is unique, I could be dreaming myself away with the great arrangements all day. Deserving a real star, so they can shine, because I really hope they will.

4/5

Advertisements

Intervju med Mushroom Caravan Overdrive!

Foto Av: Erika Magnusson

Foto Av: Erika Magnusson

Mushroom Caravan Overdrive är ett leksands-baserat band som varit aktiva sedan 2006, då de började i en källare under namnet Moth. De gjorde då covers på Mercyful Fates låtar, men försökte även att knåpa ihop eget material, utan någon större framgång. Under denna tid har de bytt bandmedlemmar på löpande band, men nu har de sedan ett år tillbaka, äntligen en fast punkt att utgå ifrån. Det har resulterat i att de är på gång att släppa sin debut-EP. Jag fick tillfälle att intervjua dessa grabbar om deras influenser, den nya EPn, om de föredrar större eller mindre publiker, deras fans och mycket mer.

Ni spelar musik vars låtar överstiger åtminstone 6-minutersspärren, kan det vara på grund av att dagens uppmärksamhetssspann inte håller över fyra minuter som är anledningen till varför ni är okända?
– Nej, det är nog inte anledningen till varför vi är okända, vi har inte nått ut till de som uppskattar musiken än. Människor som inte kan lyssna på låtar över 6 minuter borde få hörselnerverna bortopererade, eller bara fortsätta lyssna på schlager. Majoriteten av all bra musik som skapats är långa alster. Ta ett band som Pink Floyd t.ex. dom måste haft en oskriven regel att deras låtar fick låv att vara minst 5-6 minuter långa, och den personen som tycker att Pink Floyd är dåliga borde självmant gå ut i skogen och gå vilse. Vi jammar oftast fram vår musik och då blir det så av sig själv. Haha, man får ju inte med allt man vill annars.

Just nu håller ni på att spela in material till er första EP, kan ni berätta lite mer om det?
– Ja, vi håller på att färdigställa den och hoppas på att den ska bli klar i mitten på mars. Den kommer innehålla sex spår av eget material och kommer som det ser ut nu vara självbetitlad. Vi är väldigt ivriga med att få ut den och kunna börja sprida vår musik. Den har tagit ett bra tag att spela in den, jobb och högskola kommer oftast i vägen. Sen är studion tyvärr väldigt fullbokad.

Föredrar ni att spela inför mindre publik eller större? Vad är fördelarna och nackdelarna med bägge tycker ni?
– Vi har egentligen aldrig spelat inför en “stor” publik. Vi är glada bara vi får komma ut och spela lite. Fördelarna med att spela på ett mindre ställe är att man får en starkare kontakt med folket som lyssnar. Samtidigt är det kul med mycket folk, alltid finns det någon i publiken man lyckas konvertera till stoner-rockare.

Era låtar som man kan höra just nu verkar ha en del referenser till gammaldags Blues, är det en influens som ni tagit tillvara på?
– Vi är alla uppvuxna med någon form av rockmusik. Det finns de kvällar då vi kan fastna med gamla låtar av grabbar som Canned Heat och Cream.

Vad tycker ni att ni har för övriga influenser förutom det?
Look: – Personligen lyssnar jag väldigt mycket på Frank Zappa och det har till viss del bidragit till hur jag spelar gitarr. Slarvigt men med känsla.
Frick: – Jag lyssnar mycket på gammal thrash och det bästa bandet enligt mig är Motörhead.

Har ni någon artist eller något band ni lyssnar på, som ni inte riktigt kan stå för? Så kallad “guilty pleasure”?
Look: – Oj, jag drar mig för att säga att jag lyssnar på allt, då de flesta som säger så vet inte ens vilka Sabbath är. Det skulle väl vara att jag ofta lyssnar på gammal jazz och Dixieland, det kanske inget som återfinns i en stonerrockares skivhylla. Ibland donar Händel och Mozart över kvarteret också.
Frick: – Jag har ganska bred musiksmak, det händer väl att man sjunger med när de spelar Abba på radion.
Elfgren: – Roland Cedermark.

Hur är Leksand annars, när ni inte spelar?
– Ibland vaknar byn till liv, men det är vad resten av landet kallar midsommar. Under resten av året är det i allmänhet ganska dött, men man får dagarna att gå helt enkelt, kvällsjammningar, samling vid LP-spelaren tillsammans med några 3,5or och så klart vara ute och sladda med bilen, och lyssna på Sator! Haha.

När det kommer till spelningar, var skulle er drömspelning äga rum? Och vilka band skulle ni ha som support?
– Det kvittar egentligen vart vi spelar, så länge vi får komma ut och dela med oss av vår musik. Men visst, en spelning på Truckstop Alaska i Göteborg skulle vara fränt! En drömspelning vore väl i så fall Roadburn Festival i Holland.

Det verkar som att ni åtminstone har några väldigt hängivna fans, eller har jag helt fel?
– Här i Leksandstrakten har vi en ganska hängiven skara, en handfull av dessa brukar också följa med oss på spelningar ute i landet.

Vilka band från Sverige skulle ni vilja rekommendera?
– Listan kan bli bra jävla lång, men för tillfället så lyssnar vi mycket på Horisont, Graveyard, Brutus, Green Leaf, och även Truckfighters

Har ni några sista visdomsord till läsarna?
– Leta musik bland undergroundscenen, du kan hitta riktigt asbra skit med band som bara har några få visningar på youtube. Musik du aldrig skulle höra på TV eller radio.
Elfgren: – Dying is easy, rock ‘n roll is hard!

Mushroom Caravan Overdrive med låten “Psychedelic Lady“, live på den lokala puben i Leksand:

Ni finner dom här:
Facebook: http://sv-se.facebook.com/pages/Mushroom-Caravan-Overdrive/198046493543736