Imperative Reaction – Imperative Reaction

Sedan en av deras bättre album As We Fall har de utvecklats i en modernare riktning, med andra ord har de passerat den släta linjen alla moderna industrialakter skall rätta sig efter. Från att ha varit en blandning av känslosam futurepop med specifika industriella inslag, till att bli en karbonkopia av exakt vad som är fel med industrial idag. Dock har jag tur att slippa höra liknelser med Combichrist och andra avarter som borde hållit sig borta från begreppet. Snarare ser jag en viss potential, i och med att sångaren utvecklat konceptet ytterligare. Ju längre jag tar mig igenom albumet desto mer överraskad blir jag, och måste därför revidera min åsikt en aning. Låten “Siphon” övertygar mig om att den cementerade linjen, där hårdhet väger mest, har spruckit. När jag slår över till nästa låt, “Song of the Martyr” så får jag höra de legendariska synthslingorna. Detta, som för övrigt gjort Imperative till vad de är, ackompanjerad med ett otroligt skönt break. När hela arsenalen släpps loss rakt i ansiktet, i ren rebellisk anda, “then you sing the song of the martyr”. Helt klart kan det bli lite tjatigt med det vämjeliga temat som cirkulerar runt, runt och runt. Men det räddas lite grand av signaturmelodin, som kretsar kring djupa och tunga synthslingor. Tänk Acid House, VNV Nation och det senare I:Scintilla blandat med stereotypisk screamo inom vissa partier, och mindre industrial än eljest – men i övrigt bra för klubbdäng och möjligen en ingång till att gå över den cementerade linjen och passera karbonkopiorna.

3/5

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s