Imperative Reaction – Imperative Reaction

Sedan en av deras bättre album As We Fall har de utvecklats i en modernare riktning, med andra ord har de passerat den släta linjen alla moderna industrialakter skall rätta sig efter. Från att ha varit en blandning av känslosam futurepop med specifika industriella inslag, till att bli en karbonkopia av exakt vad som är fel med industrial idag. Dock har jag tur att slippa höra liknelser med Combichrist och andra avarter som borde hållit sig borta från begreppet. Snarare ser jag en viss potential, i och med att sångaren utvecklat konceptet ytterligare. Ju längre jag tar mig igenom albumet desto mer överraskad blir jag, och måste därför revidera min åsikt en aning. Låten “Siphon” övertygar mig om att den cementerade linjen, där hårdhet väger mest, har spruckit. När jag slår över till nästa låt, “Song of the Martyr” så får jag höra de legendariska synthslingorna. Detta, som för övrigt gjort Imperative till vad de är, ackompanjerad med ett otroligt skönt break. När hela arsenalen släpps loss rakt i ansiktet, i ren rebellisk anda, “then you sing the song of the martyr”. Helt klart kan det bli lite tjatigt med det vämjeliga temat som cirkulerar runt, runt och runt. Men det räddas lite grand av signaturmelodin, som kretsar kring djupa och tunga synthslingor. Tänk Acid House, VNV Nation och det senare I:Scintilla blandat med stereotypisk screamo inom vissa partier, och mindre industrial än eljest – men i övrigt bra för klubbdäng och möjligen en ingång till att gå över den cementerade linjen och passera karbonkopiorna.

3/5

Advertisements

Recension: Zola Jesus – Conatus

Om Siouxsie från Siouxsie & The Banshees hade valt att sadla om till sångare i bandet Coctaeu Twins, samtidigt som The Knife hade tagit kontroll över den instrumentala delen av musiken – hade resultatet varit Zola Jesus. Det nya albumet som har släppts rör sig däremot ifrån det ursprungliga soundet, men utvecklar det för att kunna vara bestående. Samtidigt som detta sker, kommer även den nya approachen väl till hands. Hon är tillräckligt udda för att stå ut, men tillräckligt kommersiell för att sälja. Att lyckas med denna blandning, och ändå få utlopp för sin kreativitet är en svår balansakt. Låten “Vessel” är drömliknande på distans, men så närvarande man kan vara. Ett kvitto på en annorlunda men suverän blandning, som på sitt sätt, vägrar att släppa taget om en. Mer än redo att utmana dina sinnen och känslor, men även din inställning till musik. Det du saknar i det oändliga hav av musik, är det bästa – som sorteras bort. Dyker du under ytan så finner du Conatus.

5/5

Intervju med Obnoxious Youth!

Obnoxious Youth är Uppsalabandet som skrällt högt, de har blivit utvalda till “band of the week” av Fenriz himself på Darkthrones myspacesida. Med debutplattan “Obey Satan” (2010) i bagaget och “The Eternal Void” (2011) i framsätet, så överraskar de musikmässigt. Några av bandets medlemmar kommer från band såsom Undergång och Pointless Youth, varav den sistnämnda även gjort en livecover på Minor Threats låt “Straight Edge“. Deras danska skivbolag Adult Crash har inhyst kända svenska d-beat och hardcoreband såsom Nitad, Skitkids och Fyfan. Märkligt nog är detta deras första intervju någonsin, så jag tog tillfället i akt att ställa några väl valda frågor till sångaren och ljudmakaren Affe om deras dåtid, nutid och framtid.

Hur ser er bandkonstellation ut?

– Just nu ser det ut som så att det är jag, Affe på sång och ljudeffekter, John på elektrisk solo- och rytmgitarr, Olli på elektrisk bas, Frans på trummor och nytillskottet Leo på elektrisk rytmgitarr. Man vet aldrig när någon i bandet kommer dö eller tappa förståndet och då kommer vi bli tvungna att göra ändringar.

Ni kommer tidigare från band såsom Undergång och Pointless Youth, men hur skapades Obnoxious Youth?

– Obnoxious Youth startades 2005 av mig och Olli som ett sidoprojekt till våra dåvarande band Undergång och The Blinds. Vi ville göra något som inte låg inom tyglarna av våra andra band så vi gjorde en demo som vi skrev och spelade in på två dagar. Den fick namnet “kicked in the face”, vi gjorde lite småframträdanden under våra andra bands set ibland och sen började vi jobba på en uppföljare, lite mer genomtänkt och med siktet inställt på nardcorescenens storheter och Zeke bland annat. Tyvärr var våra band så pass aktiva då att tiden till detta inte riktigt fanns till. Runt 2009 så började vi göra färdigt och spela in de låtar vi hade liggandes sen några år tillbaka. Eftersom det blev så jävla bra och vi delade samma sinnesjuka vision så var vi tvungna att forma Obnoxious Youth till ett riktigt band. Jag sökte land och rike runt efter de perfekta medlemmarna, men för att få till den ultimata uppsättningen så jag fick ta med en gitarrist från Finland.

Ni har fått en hel del tunga hyllningar på kort tid från bland annat Fenriz, vad har ni att säga om det?

– Eftersom Darkthrone är ett svinbra band och Fenriz är en man av mestadels god smak så kan jag bara säga att vi känner oss ärade av det.

Vad skiljer er första platta från er nya, musikmässigt?

– Lite mer växlade tempon, lite mer utsvävningar åt hawkwindhållet, men annars är det ungefär samma otrevliga metal/punk-fusion. Enligt mig är punk och metal samma sak fast med olika spelteknik. Du kan ta ett metalriff och sen plocka bort alla dämpningar eller bara mangla på det, så blir det ett punkriff…  med den tekniken i bakhuvudet gör vi de flesta av våra låtar. Känslan av den klassiska rock- och punkmusiken utförd med en vansinnig hängivelse och inlevelse, det är målet.

Man hör en hel del influenser från både klassisk hardcore, nardcore, skatepunk och till viss del heavy metal, men vad skulle ni själva säga att ni spelar för musik?

– Hardcore/heavy metal kort och gott.

På myspace så är JFA, Gang Green, Adrenalin O.D. m.fl. era favoriter, på vilket sätt har dessa band influerat er?

– Det är hardcore på rätt sätt, ursinning ungdomlig aggression. Inga konstigheter. Eftersom att alla dessa band var på samma nivå och lyssnade väl förmodligen lika mycket på hårdrock (såväl som gammal rock som Kiss till heavy metal som Judas Priest) som hardcore så har dom visat att det går att göra en perfekt mix. Förmodligen spelade alla dessa band just hardcore/punk för att dom inte riktigt kunde fixa själva hårdrocksprylen. Det som skiljer oss mest från dom är att vi inte har humoristiska element i vår musik. Vår musik bygger på kaos, jävulskap och vi är inte ett religiöst troende band, men satans budskap som antitesen mot samhällsnormen och motsatsen till guds budskap, det har en väldigt stor influens på oss.

Hur tycker ni att ni utvecklats sedan er första platta, både live och studiomässigt?

– Åt det bättre. svårt att säga exakt hur, mer samspelta, mer gemensamma mål. Dock har jag aldrig känt att vi haft några problem med det innan heller.

Vilken spelning har ni tyckt varit bäst hittills?

– Personligen tycker jag nog att gigen vi gjort med bandet ANTICHRIST från växjö har varit de bästa gigen, både det i Stockholm och det på Åland. Köpenhamn var jävligt bra också. Uppsala har varit bland de sämsta gig vi gjort, vilket är konstigt eftersom på pappret kan det se ut som att vi har det största stödet på hemmaplan.

Det verkar som att ni gillar cow-bell en hel del, hur kommer det sig?

– Band som KISS, Blue Öyster Cult, Grand Funk Railroad och Mountain har varit stora influenser på mitt låtskrivande och kan dom använda cowbell så kan vi använda cowbell.

Kör ni hårt på Obnoxious Youth, eller existerar det även något sidoprojekt?

– Jag spelar fortfarande i Undergång, vi är dock inte det mest aktiva bandet där ute, så det tar inte direkt upp så mycket tid. Alla de andra spelar också i andra band, fast man kan ju definitivt säga att Obnoxious Youth är det mest aktiva av dem alla.

Finns det några planer på ännu ett album i år?

– Vi skriver i alla fall material, så vi får se hur det artar sig.

Hur ser era framtidsutsikter ut?

– Sprida terror, kaos, skräck och döda alla trender kring värdelös jävla smörja som dagens hardcore för med sig.

Vilka band inom hardcorescenen skulle ni vilja rekommendera?

– Som är aktiva idag? Herätys, Bad Review, Sectarian Violence och Pusrad.
Pallar inte droppa gamla band, då skulle jag behöva skriva en uppsats.

Några sista visdomsord?

– Hoppas ni dör.

Bandet är aktuella för spelning på Debaser i Malmö tillsammans med Morbus Chron den 24:e Februari.

Här finner ni Obnoxious Youth:

obnoxiousyouth.bandcamp.com

http://www.facebook.com/obnoxiousyouth

johnnythrash@spray.se