Blipblop rekommenderar sina 5-i-topp album!

Blipblop var en duo som spelade elektronisk pop i mitten av åttiotalet. Under hösten kommer en 12″ vinyl med gamla inspelningar att ges ut av Dödsdans Rekords. Här är fem album som influerade oss då:

White Noise – An Electric Storm (1969)

Så här hade kanske syntpop låtit om den slagit igenom 1969 istället för 1979. Plattan är ett hopkok av psykedelika, avantgarde och knasiga ljud från BBC Radiophonic Workshop (upphovsmännen och kvinnorna till bl a signaturen för TV-serien Dr Who).

Halvvägs genom inspelningen tog pengarna abrupt slut. Därför upptas hela sidan två av ett formlöst ljudkollage. Men det är med de fem inledande spåren som White Noise lyckas kombinera avancerade ljudexperiment med popkänsla.

Bäst: My Game Of Loving, Here Come The Fleas, Firebird

Yellow Magic Orchestra – Yellow Magic Orchestra (1978)

Under sjuttiotalets sista år regerade den elektroniska popens axelmakter. I Tyskland pulade Kraftwerk med Man Machine och i Belgien spelade Telex in Looking For Saint Tropez med odödliga hiten Moskow Diskow. I Tokyo samlades Ryuichi Sakamoto, Haruomi Hosono och Yukihiro Takahashi för att spela in sin debutplatta. Precis som Kraftwerk försökte fånga det typiskt tyska, ville Yellow Magic Orchestra göra musik som bara kunde ha tillverkats i Japan.

Albumet blandar hejvilt orientaliska teman, easy listening, blippande elektronik och skojfrisk japansk humor. Alltid med en stark melodi i botten. Lyssna gärna vidare på deras senare lite mer experimentella album Technodelic och BGM.

Bäst: Computer Game, La Femme Chinoise, Tong Poo

John Foxx – Metamatic (1980)

Den brittiska vågen genererade en mängd klassiska plattor (Dare, Travelogue, Non Stop Erotic Cabaret, Architecture & Morality, Upstairs At Eric’s, Replicas, Under The Flag, Speak & Spell, Music for Parties är självklara i varje samling). I sammanhanget står ändå Metamatic ut med sin totala nollställdhet.

När man ser John Foxx idag (missa inte BBC dokumentären Synth Brittania), framstår han som en varm och ganska fryntlig person. 1980 var han kyligare än Bowie.

Bäst: Underpass, Blurred Girl, 030

Ratata – Ratata (1982)

De svenska skivbolagen missade helt att plugga in i syntvågen under åttiotalets första år. Därför kan man räkna de klassiska tidiga albumen på ena handens fingrar. De svenska banden var dessutom sällan “synt” i själ och ande, utan hade oftast sitt ursprung i proggen eller punken.

Ratata är den första plattan som fångar essensen av det nya. Text, musik, omslag, kläder och intervjuer är en helhet.

Bäst: Ögon Av Is, Diskodans, Allt Är Bra

Scritti Politti – Cupid & Psyche 85 (1985)

På åttiotalet var det inget konstigt att både vara alternativ och få höga listplaceringar. I Scritti Polittis fall handlade det om att utvecklas från ett bohemiskt postpunk-kollektiv till ett perfektionistiskt popband. Med hjälp av en Fairlight och gräddan av Los Angeles studiomusiker skapade man musik som var så “perfekt” som den kunde bli 1985. För sin tid var musiken obegripligt avancerad och gick varm i åttiotalets audiofilanläggningar.

Under den andra hälften av åttiotalet hade den klassiska syntpopen tappat fart och den elektroniska scenen utvecklades åt en mängd olika håll. Riktningen som Scritti Politti representerade är väl knappast att betrakta som den hippaste idag, men var en stor influens för oss då.

Bäst: The Word Girl, Small Talk, Hypnotize

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s